Vem bestämmer vad man har gott samvete av att göra, och när man inte har gott samvete? Du? Bidgragsfuskare? Statsministern? Någon annan? Bara undrar, eftersom du tydligen kan uttala dig om när man får vara en verklig (?) människa med gott samvete...
Jag är ledsen men när jag såg mig i spegeln i morse såg jag i högsta grad verklig ut, och inte har jag dåligt samvete heller. Tror inte jag skulle bli overklig eller börja drabbas av dåligt samvete av att tipsa FK om jag misstänkte fusk, faktiskt.
Det här tycker jag däremot är obehagligt. Jag är psykiskt sjuk, dock inte sjukskriven. Men vi kan helt kort låtsas att jag var det. Säg att jag var sjukskriven på 50%, och jobbade 50%, och någon tipsat FK om att jag kanske bidragsfuskade.
Jag skulle mycket hellre se att FK gjorde en utredning "tyst för sig själv", som ju visade att allt var okej, än få höra på omvägar att en person jag känner/är bekant med varit och frågat runt i grannskapet, i stallet, bland mina vänner etc. om jag fuskade eller hur det hela låg till. Usch vad jobbigt och obehagligt det skulle vara om någon spionerade på mig på det sättet, det om något skulle kunna knäcka mig
Sedan bara som en parentes, om du tycker att det är fel att anmäla personen. Man tipsar ju om att personen fuskar, det är handlingen som är själva det som är värt att tipsa om. Samma som om du blivit misshandlad av en bekant anmäler du väl inte bara en misshandel i största allmänhet, utan självklart säger du vem (misstänkt) gärningsman är. Jag förstår inte riktigt var skillnaden är?
En av anledningarna till att jag reagerar så stark på anmälningshysterin i den här tråden, är att en mycket närstående har varit utsatt för en anonym anmälan till FK.
Personen ifråga är mycket skör och har en psykisk diagnos. Och har givetvis inte fuskat, utan är bara skyldig till att måla på huset, laga verandan och gräva i rabatterna.
Och FK gör INTE en utredning "tyst för sig själv". Det görs bara av vissa typer av fall, t.ex. när det verkar vara felräkningar gjorda av FK, annars är det så att FK måste meddela att de gör en utredning, och i princip alltid så att du blir kallad till "förhör" hos FK. Eller så gör FK hembesök.
Det du säger om att "uppleva att någon spionerar" är en av de sakerna som den drabbade av en anonym anmälan definitivt upplever:
"Vem av mina grannar eller av dem jag trodde var vänner har gjort anmälan?"
"Vem tycker så illa om mig så att den vill anmäla mig"
"Måste jag flytta härifrån nu, tycker de så illa om mig"
"Jag vill inte träffa grannarna alls mera"
Tilliten till omgivningen, hos den personen, som i stort sett redan saknar tillit, är sedan dess nere på en mycket låg nivå. Personen isolerar sig betydligt mera, går inte ut i dagsljus på tomten eller promenerar, har slutat ta hand om trädgården och mår mycket sämre, därför att vederbörande känner sig solkig och ständigt övervakad, fortfarande, flera år efter den anonyma anmälan.
Och då har jag inte beskrivit processen hos FK än. Den upplevde vederbörande som enormt förnedrande, och verkar enligt mig väldigt Kafka-artad:
Plötsligt så damp det ner ett brev med en kallelse till ett möte på FK, med anledning av att man ifrågasatte personens sjukersättning eftersom man fått uppgifter om att vederbörande arbetade trots sjukersättning. Och att sjukersättningen skulle dras in om så var fallet. Och så kallades det till ett möte ca 1 månad senare.
Jag försökte hjälpa till och ta reda på varför brevet kommit, och vad som hänt, och då visade det sig vara en anonym anmälare som hävdat att personen är arbetsför, eftersom vederbörande "orkar gräva i trädgården, gå promenader med hund, och har målat på huset". Att få fram dessa uppgifter var mycket svårt, och den sjuka personen undrade alltså i flera veckor: "vad är jag anklagad för, vad har jag gjort för fel"?
Men det var alltså allt som man fick reda på innan mötet. Så den månaden blev ytterst plågsam för den anmälde, som fick skaffa flera akuttider med psykvården.
När så mötet blev av, jag var med, man får ha med en stödperson, så grillades vederbörande det av två personer från FK, och man hade grävt fram att den sjuke hade suttit i styrelsen i en ideell förening, och för mig liknade det här ett förhör hos säkerhetspolisen i en film: folket hos FK hade inbillat sig att den sjuke fick betalt, ordentligt betalt, för att vara styrelsesuppleant i en lokal intresseförening runt djur. Som oftast får man inte ett öre för att man hjälper till i lokala intresseföreningar. Att gräva i rabatter och sköta huset är helt OK.
FK ställde frågorna, och den förhörde kunde knappt förstå frågorna, än mindre svara sammanhängande. Och kräktes efter "förhöret".
FK sade att nu ska vi utreda vidare, och vi hör av oss om vad vi kommit fram till när vi är färdiga. Och så tystnad i en månad, en månad där den anmälde går i spinn och får ett sammanbrott, eftersom personen inte vet eller förstår om den gjort något fel.
Efter en månad kommer beskedet att den anmälde inte gjort något fel, man får med sjukersättning vara med i ideella föreningar några timmar per vecka och engagera sig.
Numera vågar vederbörande inte engagera sig i något.
Så här kan alltså en anonym anmälan i ogjort väder påverka en människa. Det sista delarna av människovärde stals från den sjuke genom den anonyma anmälan. Den psykiska statusen hos den här personen är avsevärt sämre efter än före anmälan, trots att vederbörande blivit "frikänd".
De som fortfarande tycker att det är bra med anonyma anmälningar, räck upp en hand.
De som tycker att detta är indikation på att man kanske ska sansa sig, och först ta reda på mera, gärna fråga den man misstänker, gör det framöver.
Det är alldeles för lätt att i hastigt mod anklaga någon och anmäla anonym, och det är väldigt svårt att ta bort den skada man eventuellt gjort en annan person.
