Hur kommer det sig att ni vill vara självförsörjande? Tänker att det nog kan finnas många anledningar
Jag gillar akademikerbiten på väldigt många sätt som jobb - men mina gener är och förblir bondegener. Jag blir genuint lycklig inuti av årets skiftningar när jag får uppleva dem på det sätt som man gör som odlare och trädgårdsnörd.
Vintern med planering, skisser och storslagna idéer för kommande säsong när det är lite stiltje inomhus. När det ännu finns minnen kvar från den förra säsongen i form av burkar och frysfynd.
Våren med fröer och se allt som börjar spira. Hönsen börjar lägga ägg igen efter vintervilan. Sommaren till att förvalta och sköta det man fått i jorden. Och känslan av att börja gräva upp färskpotatis, hämta in sallat eller plocka bär och äta samma dag. Och sedan hösten till att leka ekorre och samla in godsaker på alla håll och kanter. Bygga små förråd med lite nya variationer från år till år.
Jag skulle vara ett tomt skal om jag inte kunde hålla på med allt detta, så viktigt känns det för mig. Sedan om man når 100 % självhushållning eller 90 eller kanske 25-30, det är inte den stora saken för mig.