Singeltråden no. 57

@niphredil Nej, jag gjorde väl inte det! Men det känns ju jobbigt såklart.
Jag förstår att det känns jobbigt, men bra att det ändå inte kändes som att du dog liksom. Tyvärr är det ju så att man måste riskera lite jobbiga känslor, bli nobbad, bli lite ledsen om man faktiskt vill träffa någon nån gång. Jag vet att du vet det, så jag skriver det inte för att jag tror att du ska bara "Va, är det sant?! Ja men dåså", utan bara för att det kan vara bra att få det lite upprepat.

Du visade att du var intresserad, han var det inte pga blind/döv/etc, det kändes jobbigt men du överlevde. Helt okej alltså, om än tråkigt.
 
Jag förstår att det känns jobbigt, men bra att det ändå inte kändes som att du dog liksom. Tyvärr är det ju så att man måste riskera lite jobbiga känslor, bli nobbad, bli lite ledsen om man faktiskt vill träffa någon nån gång. Jag vet att du vet det, så jag skriver det inte för att jag tror att du ska bara "Va, är det sant?! Ja men dåså", utan bara för att det kan vara bra att få det lite upprepat.

Du visade att du var intresserad, han var det inte pga blind/döv/etc, det kändes jobbigt men du överlevde. Helt okej alltså, om än tråkigt.

Det är verkligen bra att få det upprepat ibland! Har fler ivriga påhejare som tur är!

Tack Niffe! Släpper det och går vidare, mot nästa offer!
 
Ni vet det där om att inte analysera? Men nu måste vi nästan göra det lite här ändå :p (Varning för wall of text)

Objektet: Man, några år äldre än mig, singel med hund. Vi har länt varandra i snart 18 år och haft ett på/av-förhållande under hela den tiden. Det har dock aldrig slutat bra när vi försökt vara seriösa med varandra. I våras tryckte jag på om att vi kunde bli vänner med förmåner typ, för jag vet ju att det funkar bra. Jag älskar människan på många plan men som sagt, någon seriös partner kommer det aldrig att bli av det. Det är jag nöjd med. Jag har väl egentligen inte riktigt tid för det ändå eftersom jag är ensam med barn. Han var däremot tveksam i början och var rädd att jag skulle vilja ha mer, men det var ju inte jättesvårt att övertala honom :angel:
Det har funkat bra hela tiden. Ibland ses vi flera ggr i veckan, ibland går det veckor emellan. Jag har sovit över hos honom och allt känns lättsamt och bra utan att det är krystat och konstigt. Man skulle väl nästan kunna kalla det för ett riktigt förhållande de gånger vi ses, men inte däremellan :D

Nu till det konstiga - det är han som är som en tjej ibland! Han som inte ville ha något seriöst öht ringer och ber mig komma över. Eller kommer förbi oss bara för att säga hej. Tar sig extra tid att komma hit så att dottern ska få träffa hunden, som han säger ;) Har vi inte setts på länge är det alltid han som tar initiativet.

Så, kära buke, hur ska jag agera? Fortsätta som innan eller vad? Vad vill han!? :D :p
 
@Ninnurur Jag skulle utgå ifrån att han ville ha det som vi sagt, även om han är rar generellt. Många gånger tycker jag att tjejer läser in så mycket i grejer killen gör, så pass att de inte längre lyssnar på vad han säger.

Jag är rätt krass när jag dejtar; säger vi att vi inte ska ha nåt seriöst så utgår jag helt och fullt från det tills dess att vi sagt något annat. Jag vägrar sitta och tänka saker som "men nu var han ju så gullig som gjorde såhär, det BORDE ju betyda att han vill si eller så". För faktum är att bara för att nån är snäll betyder inte det att den nödvändigtvis vill ha en relation utöver det rätt enkla och kravlösa man råkar ha.

Vill du verkligen veta vad han vill så fråga. Annars, om du är nöjd med hur det är nu, så är det väl bara att fortsätta ha trevligt? Tycker du att han är för på kan det ju vara bra att säga det med.
 
@niphredil - det är väl typ det jag också har kommit fram till. Samtidigt så blir jag oerhört fascinerad över hans agerande ibland. Jag känner honom väldigt väl ju, och han skulle bl.a. aldrig ha velat träffa barnet om han inte var seriös med förhållandet. Samtidigt så är vi ju vänner först och främst så det kan ju vara därför också.
Jag kör på som nu helt enkelt! :) Tycker ju om honom oavsett vad som händer.

@addicted - hon är ju det! :up:
 
@addicted , @Ninnurur ; äsch då! :o :love:. För mig har det bara varit ett bra sätt att slippa tänka och analysera och fundera, för annars blir jag så nipprig.
 
Jodå, jag tror inte jag vet någon annan som ger så många olika människor med olika problem lika bra råd. Du är verkligen en av de här som gör att man fortsätter läsa i trådarna!
Gud så snällt sagt, jag blir alldeles rörd :love:
 
@addicted Nu har du ju iofs fått bra svar redan, men vill ändå dela med mig av ett tankesätt som jag försöker använda när livet känns lite jobbigt av en eller annan anledning (exv. en situation som du skriver, eller en konflikt på jobbet eller så).
Det var på KBTn jag fick med mig den, och jag tycker den är bra! Och det är att tänka att visst nu är det jobbigt, men om jag tänker att "jag övar" på att hantera känslan, så vet jag ju att nästa gång kanske det blir något lättare. Och även då fortsätta öva nästa gång ;)

Kanske skrivit det många gånger i tråden, men det var verkligen en tanke som hjälpte mig så kan inte hjälpa att jag vill sprida den ; :p

@Ninnurur Tror som @niphredil att det enda sättet att veta säkert är att fråga honom. Men som sagt, har ni satt "gränserna" för er relation så hade jag inte i första hand trott att han var ute efter något mer. Som du själv skriver så är ni ju vänner i första hand, och beteendet han beskriver tycker jag absolut passar in på en god vän :)
 
Om ni orkar får ni gärna ge mig en liten recap på vilka ni är och hur era liv ser ut, nykomling i tråden som jag är!

Skriver väl inte supermycket i tråden för tillfället, men ändå: Hängt i tråden i typ 2 år (eller är det till och med tre i vinter?). Singel sedan urminnes tider och bidrar inte med direkt dejtande heller, men är ivrig påhejare till andras. Göteborgare. Pluggar alldeles för många timmar om dagen. :)

@addicted
Trist att det föll, men grymt att du tog mod till dig! Heja!
 
Hur går det för er andra? Om ni orkar får ni gärna ge mig en liten recap på vilka ni är och hur era liv ser ut, nykomling i tråden som jag är!

Jag är väldigt ny här, upptäckte tråden eftersom jag blev intresserad av en person och behövde råd :p Jag jobbar och pluggar om dagarna mest, och just nu väntar jag spänt på meddelande från en viss person, men det verkar ha dött ut lite :down: vi avslutade samtalet häromdagen, en trevligt och positiv samtal tycker jag i flera aspekter :) men nu har det gått flera dagar utan att han skrivit, men vad vet jag det kanske är han som väntar på att jag ska skriva? det är så svårt. Har vart inne flera ggr och vill skriva men man vill ju samtidigt inte vara efterhängsen:banghead:
 
Hur går det för er andra? Om ni orkar får ni gärna ge mig en liten recap på vilka ni är och hur era liv ser ut, nykomling i tråden som jag är!
Hur det går? "Inte alls" är nog ett bra svar på den frågan ;)
Bor just nu i en by, flyttar snart till mindre stad. Pluggar i Gbg och pendlar massor. Singel sedan två år efter fem år som sambo, tycker att det är fantastiskt att bo själv! Roar mig på hp mest för skojs skull.
Har precis fullständigt kommit över min crush sedan nåt år, tidigare har jag jämfört alla med min bild av honom. Så det är positivt!
Inget aktivt dejtande, just nu är det mest fokus på att ta hand om mig själv och egoboosta på hp ;)
 
@Ceta Hur menar du med övar på det? Menar du tankemässigt bara?
ja precis, tankemässigt. I och med att jag inte kan styra när händelser som skapar obehagliga tankar händer så får jag istället tänka att när jag väl blir utsatt för dem så kan jag "öva" på att hantera dem bättre. Jag personligen är nämligen ganska dålig på att hantera jobbiga känslor och kan lätt grotta ner mig, då jag inte ser/såg någon bättring i det. Men nu när jag försöker "öva" när jag ändå blir utsatt för dem, så kan jag tänka att jag blir något lite bättre på det varje gång.
Svårt att förklara känner jag, blev det något tydligare?
 
ja precis, tankemässigt. I och med att jag inte kan styra när händelser som skapar obehagliga tankar händer så får jag istället tänka att när jag väl blir utsatt för dem så kan jag "öva" på att hantera dem bättre. Jag personligen är nämligen ganska dålig på att hantera jobbiga känslor och kan lätt grotta ner mig, då jag inte ser/såg någon bättring i det. Men nu när jag försöker "öva" när jag ändå blir utsatt för dem, så kan jag tänka att jag blir något lite bättre på det varje gång.
Svårt att förklara känner jag, blev det något tydligare?

Jo, klarare blev det! För att fatta helt (min hjärna är lite trög) skulle jag nog behöva något exempel, men jag fattar mer nu iaf!
 

Liknande trådar

Relationer Har ni varit med om att möta en blick från någon som bränner till och världen stannar för en sekund? Jag har nu varit med om det totalt...
2
Svar
35
· Visningar
2 495
Senast: Roheryn
·
Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 577
Senast: Palermo
·
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 260
Senast: gullviva
·
Hundavel & Ras Vi är hundlösa för första gången på typ 22 år, bortsett från ett glapp på några månader för 13 år sedan och det är så tomt och sorgligt...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 540

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp