Aha. Ja, då får man väl kanske tvinga sig åt andra hållet? Alltså tvinga sig att upprepa som ett mantra att det inte är farligt att höra av sig, att det inte betyder att man står utanför hans hus i regnet och ropar hans namn och erbjuder honom sitt hjärta, utan att det bara handlar om en fika och att lära känna honom.
Men jag vet faktiskt inte, jag har aldrig varit i den sitsen faktiskt. Är du rädd för att bli sårad?
Totalt livrädd. Jag är typ helt seriöst skräckslagen. Så jag vågar inte låta mig själv bli intresserad, men så kan man ju inte hålla på i all evighet tänker jag. Vet inte hur jag ska komma över det heller.
Och nu är det då extra jobbigt, för det finns en som jag känner att jag verkligen skulle kunna bli intresserad av om jag lär känna honom, men då måste jag ju våga ta det steget också...