Nu ska jag skriva ärligt om min erfarenhet från att tidigare rida på ridskola. Min erfarenhet är att många ridskolor enbart har några hästar/ponnyer som egentligen passar som tävlingshästar. När jag tävlade på klubbtävlingar/hyrde ridskolehäst och åkte till andra klubbar och tävlade så innebar det att alla inte kunde få de bra hästarna eftersom de inte räckte till. Det innebar att ett antal personer fick ta hästar som var kända för att vägra ut sig, hade väldigt dålig galopp, blev väldigt stressad på tävlingsbanorna etc.
Och här måste klubbarna också börja fråga sig vad man kan erbjuda?
Säg att det kostar 300 för varje klass man startar. På de klubbar jag hade så kunde man antingen lotta ut hästarna eller så delade ridlärarna ut hästarna. Säg att det var lottning och så fick man den hästen som ingen annan ville ha. Jag minns att jag en gång vid en dressyrtävling fick den hästen som var känd för sin dåliga galopp dvs det var svårt att få den att ens gå ett varv utan att bryta av till trav. I alla fall kämpade jag järnet och höll igång hästen och fick efter programmet många kommentarer från andra elever om att hästen gick så fint och bättre än vad de någonsin sett. Av domaren- som också var ridlärare på ridskolan så fick jag en halvdan siffra och någon kommentar om att galoppen var ojämn.
Och om man vill att eleverna ska vilja tävla så måste man ge dem något mer än det. För att tävla på ridskolehästar är så enormt orättvist, i alla fall om det är en ridskola som liksom många ridskolor har olika nivåer på hästarna. I ovanstående exempel så kunde ridläraren sökt upp mig och sen pratat om min ritt. För de som får de sämsta hästarna - hur ska det kännas meningsfullt för dem? Jag vet ridskolor där jag tävlat där till och med ridlärarna själva ger ut hästar vid tävling som de själva inte tror kommer gå runt banan. En ridskolelärare sa samtidigt som man lämnade ut en häst att "denna har alltid under de senaste 10 åren vägrat ut sig på första hindret på varenda klubbtävling vi haft." Och samtidigt tar man betalt 300 kr av en ung tonåring...
Visst.. jag var en sån person som också kunde bli sporrad och motiverad av att då vara den personen som lyckades... Men så funkar ju inte alla...