Hur får vi fler starter på klubbtävlingar?

[warg]

Ridskolecupen i WE är en utmärkt start och brukar locka många. Det är ett enkelt caprilli-liknande program där man rider dressyr och några WE-hinder i samma program. Klubbarna kan få gratis eller subventionerade rosetter till alla deltagare dessutom. Det finns bra material att hämta med färdiga banor och arrangörsstöd dessutom. Nollstjärnig tävling med bara teknikmomentet är också en bra modell för att få in nya tävlande. Många vill gärna se en tävling innan de vågar anmäla, därför är det klokt att våga ha en tävling även med ganska få starter. Vill man ha tävlande/deltagare utanför den egna klubben är det bra att lägga in det som arrangemang i TDB. I många delar av Sverige finns det ett stort sug att få rida WE-banor och tävlingar blir snabbt fulla.

 

[the_connemara]

På ridskolan jag lånade ut min häst till inledde de alltid klubbdressyren med en klass där en ridlärare red före och alla som ville red på led efter. Ingen domare då såklart, utan mer en chans för osäkra att rida program utan att behöva komma ihåg vad som ska göras när. Alla fick rosett. Har för mig att det var ett program utan galopp dock, blir kanske lite stökigt med fem hästar som ska galoppera samtidigt.

Juste! De där ryttartesterna kom efter min tid, det kanske fortfarande finns @vildgalopp ? Gillade skarpt upplägget!

Vore kul med tävling i kadrilj också, man kan ju ha ett par bara. Vi fick alltid öva på det (varje år till julshowen typ) när jag tränade i grupp på ponny och alla uppskattade det!

 

[stjarnhimmel]

Nu ska jag skriva ärligt om min erfarenhet från att tidigare rida på ridskola. Min erfarenhet är att många ridskolor enbart har några hästar/ponnyer som egentligen passar som tävlingshästar. När jag tävlade på klubbtävlingar/hyrde ridskolehäst och åkte till andra klubbar och tävlade så innebar det att alla inte kunde få de bra hästarna eftersom de inte räckte till. Det innebar att ett antal personer fick ta hästar som var kända för att vägra ut sig, hade väldigt dålig galopp, blev väldigt stressad på tävlingsbanorna etc.

Och här måste klubbarna också börja fråga sig vad man kan erbjuda?

Säg att det kostar 300 för varje klass man startar. På de klubbar jag hade så kunde man antingen lotta ut hästarna eller så delade ridlärarna ut hästarna. Säg att det var lottning och så fick man den hästen som ingen annan ville ha. Jag minns att jag en gång vid en dressyrtävling fick den hästen som var känd för sin dåliga galopp dvs det var svårt att få den att ens gå ett varv utan att bryta av till trav. I alla fall kämpade jag järnet och höll igång hästen och fick efter programmet många kommentarer från andra elever om att hästen gick så fint och bättre än vad de någonsin sett. Av domaren- som också var ridlärare på ridskolan så fick jag en halvdan siffra och någon kommentar om att galoppen var ojämn.

Och om man vill att eleverna ska vilja tävla så måste man ge dem något mer än det. För att tävla på ridskolehästar är så enormt orättvist, i alla fall om det är en ridskola som liksom många ridskolor har olika nivåer på hästarna. I ovanstående exempel så kunde ridläraren sökt upp mig och sen pratat om min ritt. För de som får de sämsta hästarna - hur ska det kännas meningsfullt för dem? Jag vet ridskolor där jag tävlat där till och med ridlärarna själva ger ut hästar vid tävling som de själva inte tror kommer gå runt banan. En ridskolelärare sa samtidigt som man lämnade ut en häst att "denna har alltid under de senaste 10 åren vägrat ut sig på första hindret på varenda klubbtävling vi haft." Och samtidigt tar man betalt 300 kr av en ung tonåring...
Visst.. jag var en sån person som också kunde bli sporrad och motiverad av att då vara den personen som lyckades... Men så funkar ju inte alla...

 

[Badger]

Nu ska jag skriva ärligt om min erfarenhet från att tidigare rida på ridskola. Min erfarenhet är att många ridskolor enbart har några hästar/ponnyer som egentligen passar som tävlingshästar. När jag tävlade på klubbtävlingar/hyrde ridskolehäst och åkte till andra klubbar och tävlade så innebar det att alla inte kunde få de bra hästarna eftersom de inte räckte till. Det innebar att ett antal personer fick ta hästar som var kända för att vägra ut sig, hade väldigt dålig galopp, blev väldigt stressad på tävlingsbanorna etc.

Och här måste klubbarna också börja fråga sig vad man kan erbjuda?

Säg att det kostar 300 för varje klass man startar. På de klubbar jag hade så kunde man antingen lotta ut hästarna eller så delade ridlärarna ut hästarna. Säg att det var lottning och så fick man den hästen som ingen annan ville ha. Jag minns att jag en gång vid en dressyrtävling fick den hästen som var känd för sin dåliga galopp dvs det var svårt att få den att ens gå ett varv utan att bryta av till trav. I alla fall kämpade jag järnet och höll igång hästen och fick efter programmet många kommentarer från andra elever om att hästen gick så fint och bättre än vad de någonsin sett. Av domaren- som också var ridlärare på ridskolan så fick jag en halvdan siffra och någon kommentar om att galoppen var ojämn.

Och om man vill att eleverna ska vilja tävla så måste man ge dem något mer än det. För att tävla på ridskolehästar är så enormt orättvist, i alla fall om det är en ridskola som liksom många ridskolor har olika nivåer på hästarna. I ovanstående exempel så kunde ridläraren sökt upp mig och sen pratat om min ritt. För de som får de sämsta hästarna - hur ska det kännas meningsfullt för dem? Jag vet ridskolor där jag tävlat där till och med ridlärarna själva ger ut hästar vid tävling som de själva inte tror kommer gå runt banan. En ridskolelärare sa samtidigt som man lämnade ut en häst att "denna har alltid under de senaste 10 åren vägrat ut sig på första hindret på varenda klubbtävling vi haft." Och samtidigt tar man betalt 300 kr av en ung tonåring...
Visst.. jag var en sån person som också kunde bli sporrad och motiverad av att då vara den personen som lyckades... Men så funkar ju inte alla...

Men jag tror nog inte att ts menar att det var så det var tänkt det skulle vara. Och det var kanske ett litet tag sedan?

Klubbtävling tänker nog jag mer är på plats på ridskolan i ett ridhus hästarna är hyggligt vana vid och att man får önska ett par hästar som de lottar mellan och att många får rida samm häst. Att hästar som hatar att tävla inte är med (om inte någon önskat den speciellt och är fullt medveten om att hen kanske kommer hoppa över dressyrstaketet).

Att några åker på riktiga tävlingar med en ridskolehäst de rider speciellt och ofta är ju en helt annan sak, tänkte att det inte var det ts menade.

 

[stjarnhimmel]

Men jag tror nog inte att ts menar att det var så det var tänkt det skulle vara. Och det var kanske ett litet tag sedan?

Klubbtävling tänker nog jag mer är på plats på ridskolan i ett ridhus hästarna är hyggligt vana vid och att man får önska ett par hästar som de lottar mellan och att många får rida samm häst. Att hästar som hatar att tävla inte är med (om inte någon önskat den speciellt och är fullt medveten om att hen kanske kommer hoppa över dressyrstaketet).

Att några åker på riktiga tävlingar med en ridskolehäst de rider speciellt och ofta är ju en helt annan sak, tänkte att det inte var det ts menade.

Och jag skriver också om klubbtävlingar. Hästar som är stressade bara av klubbtävling, hästar som startar dressyr trots att de är svåra att hålla igång i galopp under ett helt varv, hästar som startar klubbtävlingar trots att de vägrar ut sig för det mesta.
Jag såg detta hos en klubb för senast några månader sedan.

Om det jag skriver inte passar in för TS är det ju bara att ignorera. Min tanke är att jag ser att många ridskolor skulle tjäna på att försöka ge mer feedback och mer tillbaka efter ritten.

 

[stjarnhimmel]

TS du skriver att det är fler starter på hoppning. Dels är väl hoppning något som många tycker är roligare men så tänker jag att tävlingar är ju enligt min erfarenhet nästan enda gången man som ridskoleelev fick hoppa en hel bana? I alla fall de ridskolor jag känner till har sällan hela banor på det sättet på lektioner utan då handlar det max om ett par hinder. Så jag tror också att det lockar för hopptävlingar och inte bara tävlingsmomentet.

 

[BornAgain]

En sak som är viktig är rätt grad av seriositet.

Ska det "bara" vara trevligt med en ridlärare som domare eller ska det vara träning i att tävla med riktig domare? Väljer deltagarna häst, lottas de eller tilldelas de? Jag tror inte att det finns ett rätt upplägg utan att man får fundera på vad som passar hästmaterial och förutsättningar i övrigt. Om ryttarna är mycket oerfarna eller nivån ojämn kanske man behöver stötta på framridningen.

Om tävlingarna är lite mer inriktade på att träna att tävla kan man kanske ha "puts och knoppar-kväll" innan. Kanske gå igenom programmet och vad man som ryttare ska tänka på.

Har ridklubben dressyrgrupper kan de kanske träna på programmet och/eller delar av det på någon/några lektioner innan.

 

[Lady_S]

Vad är era bästa tips för att peppa ridskoleryttare (eller tävlingsovana privatekipge) att våga anmäla sig till klubbtävlingar i dressyr och WE? Min klubb har flera gånger fått ställa in planerade tävlingar pga för få anmälningar, även pay and ride. Däremot är klubbtävlingar i hoppning mycket populära. Vad kan klubben göra för att väcka tävlingsglädjen även i andra grenar?

Självklart kan ekonomin spela in, men här tror jag det är mest en fråga om att många tycker det är obehagligt och ovant att rida med poängbedömning. Hur avdramatiserar vi detta, förbi vuxna och barn? Vilka konkreta tips jobbar andra klubbar och ridskolor med? Även i relation till pågående diskussioner om hästvälfärd i dressyrsporten vore det väldigt intressant att få höra visioner och nytänkande idéer i frågan.

Vi har kört några gånger att domaren inte sätter poäng utan bara ger kommentarer. Det är såklart inte tävling då, utan alla deltagare får rosett.

Mvh,
Lady_S