Singeltråden no. 57

[Ninnurur]

@canine - du anar inte hur ofta jag tänker samma sak!! Och med ett barn blir man ju inte direkt mer attraktiv heller... Det sägs ju att det finns någon för alla och jag får väl anta att jag redan har haft min då. Men det torde innebära att du borde finna någon ändå!

 

[Ceta]

@addicted Ja, det är ju alltid lättare att ställa sig objektiv till andras liv än sitt eget

@Mitrolle och oj vad det suger! Är sjukt trött på att vara ensam just nu känner jag..

@canine Åh, känner precis så jag med! Är jag verkligen så svår att tycka om?

 

[canine]

@Ninnurur
@Ceta Det är ju skönt att inte vara ensam om det iallafall, någon någonstans borde det ju finnas det svåra är ju att hitta just den, tänkt va bra om det fanns något system som alla kunde hitta varandra på, då skulle nog ingen behöva vara singel Det tråkiga är ju att den man själv oftast gillar gillar inte tillbaks och vice versa.

tillägg: Känns som att det gäller kompislivet också, har knappt några vänner kvar sedan skoltiden eftersom alla flyttar och man glider isär tillslut, då känns det ännu jobbigare att vara singel, speciellt när man ser alla par ute, har inte brytt mig och vart så intresserad tidigare, har tänkt att han dyker upp när han gör det, men nu börjar det kännas ensamt man vill ha någon att dela saker med, vardag som högtider.

 

[addicted]

@Ceta
Det är ju det. Och därför är det enkelt för mig att säga att du är väldigt lätt att tycka om. Det vet jag, för jag har träffat dig och jag tycker du är toppen!

@Ninnurur och @canine
Jag har inte träffat er, men jag tvivlar på att ni är svåra att tycka om. Det är inte det intrycket jag får här iaf. Ni kommer att hitta någon, det är jag fullständigt övertygad om.

Ninnurur: Jag tror inte att det finns EN för alla, utan NÅGON för alla. Det är inte samma sak för mig. Tror absolut du kommer träffa någon igen, men det kanske tar lite tid. Annars kan jag lova att det är kört för mig med.

Canine: Har du frågat killen om han vill träffas? GÖR det annars. Annars kommer du aldrig veta vad han är intresserad av och inte.

@Mineur
Bra tänkt! Det är inte ditt ansvar att få honom att hitta tillbaka till den han var. Det är hans. När han gör det kan han ju komma och be om att få träffa dig igen!

 

[Ceta]

@canine Precis! Det finns ju uppenbarligen många som är ensamma men inte vill vara det, typiskt att det skall vara så svårt att hitta någon då. Och sen är det ju somsagt det där lilla kruxet att man skall hitta någon som tycker om en lika mycket tillbaka

@addicted tack

@Ninnurur Jag tänker som addicted här, att det absolut inte bara finns "en för varje person"! Ofta har man ju många relationer i sitt liv, både vänner och kärlekar. Och oberoende av hur långa eller korta de relationerna är så ger det ju en ofta något positivt. Om inte annat så iaf en livsläxa av något slag

 

[Ninnurur]

Tack för pepp hörni! Men det börjar kännas tröstlöst på många sätt. Är inte attraktiv varken på arbets- eller dejtingmarknaden. När nån kille visar intresse och får veta att jag är helt ensam med barnet, inte ens vv eller så så försvinner intresset med rasande fart...

 

[addicted]

@Ninnurur
Jag förstår att det känns tröstlöst, för jag känner likadant (utan barn). Söker mängder med jobb, får inte ens intervjuer. Har inte fast jobb som det är heller. På dejtingmarknaden så verkar alla bara vara intresserade av en sak, och det är inte ett förhållande. Så jag ger upp på förhand nu för tiden. Till saken hör att jag har nu varit singel i 4 (!) år.

 

[Ninnurur]

@Ninnurur
Jag förstår att det känns tröstlöst, för jag känner likadant (utan barn). Söker mängder med jobb, får inte ens intervjuer. Har inte fast jobb som det är heller. På dejtingmarknaden så verkar alla bara vara intresserade av en sak, och det är inte ett förhållande. Så jag ger upp på förhand nu för tiden. Till saken hör att jag har nu varit singel i 4 (!) år.

Jag har varit arbetslös i över ett år (med sjukskrivningspaus på några månader samt föräldraledig i somras). Har sökt jag vet inte hur många jobb. Resultat: två intervjuer och en telefonpåringning. Kan dryga ut a-kassan med föräldrapenning tills årsskiftet, sen är jag utan det också. Börjar lessna, och det märks väl på mig överlag antar jag.

 

[Ceta]

Nu har jag ju jobb i dagsläget, men innan jag fick det i våras hade jag sökt jobb i två år (hade ett vick inom annat yrkesområde visserligen), men inte fått en enda intervju på det jag var utbildad till. När jag väl blev kallad gick det däremot ruskigt fort!
Försöker intala mig själv det när livet känns hopplöst på ena eller andra fronten (som nu tex.) att det kan faktiskt gå ruskigt fort, sen så sitter man där med jobb eller kärlek eller både och

Hoppas ju givetvis att kärleken skall falla på mig snart, och när jag flyttar tillbaka neråt så skall jag mer aktivt börja söka den igen.

En får väl försöka hålla hoppet uppe, även om det är svårt, för vad är alternativet? Kram på er!

 

[canine]

@Ceta
Det är ju det. Och därför är det enkelt för mig att säga att du är väldigt lätt att tycka om. Det vet jag, för jag har träffat dig och jag tycker du är toppen!

@Ninnurur och @canine
Jag har inte träffat er, men jag tvivlar på att ni är svåra att tycka om. Det är inte det intrycket jag får här iaf. Ni kommer att hitta någon, det är jag fullständigt övertygad om.

Ninnurur: Jag tror inte att det finns EN för alla, utan NÅGON för alla. Det är inte samma sak för mig. Tror absolut du kommer träffa någon igen, men det kanske tar lite tid. Annars kan jag lova att det är kört för mig med.

Canine: Har du frågat killen om han vill träffas? GÖR det annars. Annars kommer du aldrig veta vad han är intresserad av och inte.

@Mineur
Bra tänkt! Det är inte ditt ansvar att få honom att hitta tillbaka till den han var. Det är hans. När han gör det kan han ju komma och be om att få träffa dig igen!

Åh tack för dem fina orden Jag blir ju tyvärr blyg i större grupper där man inte känner några, så kan ha svårt att lära känna människor eftersom jag inte är så pratsam då, antar att det är där problemet sitter, men jobbar på det.

Nej jag har inte frågat det, försöker känna av lite men det är ju svårt, är lite rädd att vara för på, men kanske ändå ska fråga framöver då, chansen finns ju att jag tolkar saker fel såklart

 

[Mitrolle]

Mitt liv är liksom toppen i övrigt, jag kan verkligen inte klaga på just något, förutom att jag är 30 år och singel då. Jag vill också hitta någon så att jag kan skaffa barn och allt det där. Men å andra sidan har jag ju tänkt på plan B, att hittar jag inte någon så skaffar jag åtminstone barn själv i Danmark. Att jag inte hittar någon rätt person till det ska inte få hindra mig så att jag blir 40, barnlös singel...

 

[Raderad medlem 6459]

@Mitrolle

Men å andra sidan har jag ju tänkt på plan B, att hittar jag inte någon så skaffar jag åtminstone barn själv i Danmark. Att jag inte hittar någon rätt person till det ska inte få hindra mig så att jag blir 40, barnlös singel...

Det är min stående plan b faktiskt . För mig känns det så pass viktigt att få barn att jag inte vill att det ska stå och falla med eventuell partner så är jag ensam och lycklig med liv och jobb och allt sånt så är det ett väldigt lockande alternativ om några år. Jag menar, visst, jag har parter nu men sånt vet man ju aldrig hur det blir. Det kan ju ta abrupt slut om ett halvår liksom.

 

[Mitrolle]

Jag har också tänkt det i några år nu, att det är min plan B. Frågan är bara när man ska ge efter för den, man vill ju gärna inte vara för gammal heller. Jag har ett bra liv och är självständig av mig, så egentligen behöver jag ingen för den sakens skull. Däremot tycker jag ju att det bästa vore om jag kunde hitta någon att dela livet med, för det vore trevligt att ha någon och inte vara ensam i allting.

 

[Evenstar]

Jag har också tänkt det i några år nu, att det är min plan B. Frågan är bara när man ska ge efter för den, man vill ju gärna inte vara för gammal heller. Jag har ett bra liv och är självständig av mig, så egentligen behöver jag ingen för den sakens skull. Däremot tycker jag ju att det bästa vore om jag kunde hitta någon att dela livet med, för det vore trevligt att ha någon och inte vara ensam i allting.

Det är min plan b också - kan inte tänka mig ett liv utan barn... Då och då kommer jag in i perioder med sån extrem baby fever att hela min kropp skriker efter barn, barnvagnar och fina gravidmagar är det enda jag ser överallt och det enda jag kan tänka på. I såna perioder blir jag också extremt rädd att jag ska ha svårt att få barn osv (inte för att jag har några komplikationer vad jag vet, men det är ju inte så lätt för alla och man blir ju inte yngre). Biologisk klocka? Pfft, snarare ångvält!

 

[Ninnurur]

Ni som får akut barnlängtan får när ni vill komma och låna min treåring

 

[Raderad medlem 6459]

Då och då kommer jag in i perioder med sån extrem baby fever att hela min kropp skriker efter barn, barnvagnar och fina gravidmagar är det enda jag ser överallt och det enda jag kan tänka på

Åh, så är det för mig med till och från. Kan sitta och titta på min fina sambo och fundera över hur vårt barn skulle se ut, dagdrömma om (uppenbart romantiserat och idealiserat) hur vårt liv skulle se ut med barn. Detta trots att jag inte ens vill ha barn just nu, ändå får jag världens jävla sug efter att skaffa ett.

 

[addicted]

Åh tack för dem fina orden Jag blir ju tyvärr blyg i större grupper där man inte känner några, så kan ha svårt att lära känna människor eftersom jag inte är så pratsam då, antar att det är där problemet sitter, men jobbar på det.

Nej jag har inte frågat det, försöker känna av lite men det är ju svårt, är lite rädd att vara för på, men kanske ändå ska fråga framöver då, chansen finns ju att jag tolkar saker fel såklart

Klart du måste fråga! Om man inte vågar vinner man inte! (Lätt för mig att säga, jag vet).

 

[Chili]

Försöker intala mig själv det när livet känns hopplöst på ena eller andra fronten (som nu tex.) att det kan faktiskt gå ruskigt fort, sen så sitter man där med jobb eller kärlek eller både och

Så kan det verkligen vara! Jag har sökt massor med jobb men inte fått en enda intervju. Varit singel i fyra år och gav helhjärtat upp det där med någon partner.

Nu har jag jobb inom mitt område och en pojkvän som just i dagarna uppgraderats till sambo. Jag kunde verkligen aldrig tro det här för ett år sedan, men tydligen kan det mest oväntade inträffa! Framför allt kunde jag aldrig tro att jag skulle vara mitt vanliga, glada jag igen och det är nog det jag är mest glad över!

 

[Sleepan]

Åh, så är det för mig med till och från. Kan sitta och titta på min fina sambo och fundera över hur vårt barn skulle se ut, dagdrömma om (uppenbart romantiserat och idealiserat) hur vårt liv skulle se ut med barn. Detta trots att jag inte ens vill ha barn just nu, ändå får jag världens jävla sug efter att skaffa ett.

Jag kan tala om hur erat barn kommer se ut: nämligen SJUKT gulligt!

 

[Raderad medlem 6459]

Jag kan tala om hur erat barn kommer se ut: nämligen SJUKT gulligt!

Haha tack!