Singeltråden no. 57

[Lillelorden]

Kul för er andra som har heeelg. Själv har min andra jobbnatt av tre coming up...

Helg?

Mvh är i skolan 9-17 lördag och söndag

 

[Sleepan]

Helg?

Mvh är i skolan 9-17 lördag och söndag

Ah. Gott att höra att jag inte är själv med att vara helglös.

 

[addicted]

@Ceta Det ska bli en dejt först, det återstår att se

KL

Precis ätit middag efter en lång eftermiddag i stallet. Klippt pålle idag, tog inte så lång tid som jag trodde men det tar ju en stund alltså. MÄNGDER av päls var det.

 

[Ceta]

@addicted haha, ok då

 

[addicted]

@Ceta För att vara helt ärlig så hänger det nog på mig, han har visat intresse. Men jag blir så jäkla osäker. Som vanligt. Så får se hur det blir...

 

[Mitrolle]

Jag har också klippt pålle idag, det var dock inte så mycket päls som det brukar, men skönt att få det gjort då det verkligen behövdes

Har också lärt mig köra traktorn med kärra efter, fick typ instuktioner 'det här är den spaken och när du ska tömma drar du i den där och gasen sitter här' sedan fick jag prova mig fram men det gick bra och jag lyckades både köra bort och tömma av skiten och tillbaka och parkera intill rampen igen. *känner mig stolt*

Jag trivs så sjukt bra att bo här ute på landet vid mitt stall, helt underbart är det!

Det där med att hitta någon verkar dock gå ungefär lika dåligt som vanligt. Har iaf pratat med min snyggläkare på facebook och han är ungefär lika skum som tidigare i form av att bedyra att han tyckte det var roligt att veta att jag fortfarande lever och att det var hemskt synd att jag inte är på mitt jobb just nu eftersom han snart ska vara där en period osv. Jag blir alltid bara intresserad av speciella människor känner jag. Gärna upptagna också. Förstår inte vad det är med min 'radar' egentligen?

 

[Ceta]

@Ceta För att vara helt ärlig så hänger det nog på mig, han har visat intresse. Men jag blir så jäkla osäker. Som vanligt. Så får se hur det blir...

Äsch, ge det en chans, en dejt behöver ju inte vara en så stor grej

@Mitrolle Kul med traktorkörning!
Förstår känslan i att alltid bli intresserad av "omöjliga" personer.. Story of my life, typ

 

[addicted]

@Mitrolle

Låter fantastiskt att bo så ju! Och skönt med inte så mycket päls, min pålle har nog mammutgener någonstans!

@Ceta

Nej, absolut inte. Jag vet bara inte. Äh, jag vet ju varför jag tvekar och det är ju för att jag är skiträdd rent ut sagt. Vågar liksom inte tänka tanken på att bli intresserad av någon...

 

[Ceta]

@addicted Förstår dig! Du får försöka tänka lite rimligt här dock, för din egen skull Det är läskigt, men det finns ju ingen chans att alls känna något i framtiden om du inte är lite öppen för det. Sen behöver den här personen verkligen inte vara "den som är den", men det är ju alltid bra att öva

 

[Mitrolle]

@addicted
Mina har också mammutgener, men jag var väl ute i god tid kanske

@Ceta
Story of my life här också kan jag säga..

 

[addicted]

@Ceta

Jag vet ju det egentligen. Men det är mycket lättare att vara klok och logisk åt andra!

@Mitrolle

Haha, bra gjort! Min hade mammutpäls redan, får väl klippa i augusti nästa år eller nåt

 

[Mineur]

Alltså, får man vara med här eller? Jag känner att jag skulle vilja lufta mina kärlekshistorier, tankar och problem även till folk som inte känner mig alls - och det helst utan att kapa en annan tråd...

Just för tillfället är jag jäkligt bitter, besviken och uppgiven på hela kärleksgrejen och känner bara att jag aldrig kommer att ha lust, ork eller mod till att börja träffa någon ny igen. Lång historia kort har jag träffat 6 olika killar mer eller mindre seriöst under årets gång (inte 6 stycken samtidigt alltså, utan en efter den andra typ), där alla har småkraschat lite grann och särskilt två kraschade riktigt ordentligt på sätt som berörde mig väldigt illa. Det har tagit extremt mycket energi och självförtroende från mig, och när nu det senaste verkar ha gått åt helvete kändes det lite som att det var droppen. Samtidigt är jag otålig och fruktansvärt villig att träffa någon "på riktigt" - jag vet bara inte hur jag ska våga och orka igen. Hoppas finna lite stöd i att läsa om era historier och ventilera lite själv i den här tråden!

 

[addicted]

@Mineur

Självklart får du vara med i bukes bästa tråd!

Låter som ett jobbigt år, jag kan inte säga att jag har några direkta solskenshistorier att bidra med, men här finns många som är bra på att peppa och stötta!

 

[Mineur]

Härligt! Tack!

Jag börjar direkt med att be om råd, har en liten situation som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Och det kommer bli ett långt inlägg värdigt sin egen tråd egentligen, men så mycket uppståndelse vill jag inte väcka

Jag träffade en kille för några månader sedan, blev totalt blixtkär i framförallt hans utseende men insåg också att han hade en riktigt fin personlighet vilken han tyvärr döljer lite bakom en väldigt hård image. Vi träffades ett tag, men allt eftersom började jag inse exakt hur hårt det här skalet han döljer sig bakom är och att jag kanske inte riktigt orkade vara den som pickade hål på det gång efter gång. Han är liksom en macho partykille med stora muskler och mycket ego utåt sett, men när man kommer innanför det skalet är han en riktigt mjuk, intelligent och försynt kille innerst inne. Jag bestämde mig dock till slut för att det inte var värt all energi det tog mig att spela hans spel; han var liksom för omogen och osäker för att jag skulle orka med det och den här hårda "coola" ytan gjorde även att han betedde sig ganska illa emellanåt. Bestämde mig för att jag förtjänade bättre, slutade höra av mig och han hörde sedan inte av sig till mig heller. På min födelsedag nu i veckan fick jag dock ett sms där han skrev grattis och bad om ursäkt för att han inte hört av sig samt för sitt beteende. "Jag har varit väldigt stressad, gått igenom mycket och haft en del skit att ta i på senaste. Har varit en jobbig period Hoppas vi kan ses och catch up snart!" hette det.

Och jag vet inte om han är värd det. Om jag orkar börja om med honom, skicka ett sms och säga att jag vill ses, och sedan riskera att hamna i den här osäkerhetskarusellen igen där jag lägger för mycket av mitt eget värde i vad han säger och gör. En del av mig vet att det kan leda till något bra, och en gemensam bekant som känt honom väldigt länge säger att han behöver någon som mig som kan få honom att bli den där gulliga, bra killen igen. Och jag är ju jäkligt intresserad av honom, egentligen. Jag känner att jag skulle vilja träffa honom och prata allvar med en gång - säga att jag vill men att han får skärpa sig och att det ska vara något på riktigt om det ska vara något. Men orkar jag testa en gång till? Vågar jag testa en gång till? Vill han träffa mig för att försöka på allvar, eller bara lite sådär småspontant som det varit innan?

Det är ju jättesvårt att få med allt, men vad får ni för känsla när ni läser?

MVH Hon som inte kan fatta sig kort

 

[Mitrolle]

Jag tänker, varför inte, om du känner att du kan prata med människan och förklara att han får skärpa sig och får någon vettig respons på det. Annars är det ju egentligen inte värre än att låta det vara då. Har du repat dig en gång repar du dig nog igen om det visar sig att det bara var trams en gång till.
Allt beror ju på hur intressant han är, är det bara att du tror att han kan bli något om han ändrar sig, då kanske det inte är så mycket att jobba med. Man kan inte ändra helt på folk.

 

[Mineur]

Jag tänker, varför inte, om du känner att du kan prata med människan och förklara att han får skärpa sig och får någon vettig respons på det. Annars är det ju egentligen inte värre än att låta det vara då. Har du repat dig en gång repar du dig nog igen om det visar sig att det bara var trams en gång till.
Allt beror ju på hur intressant han är, är det bara att du tror att han kan bli något om han ändrar sig, då kanske det inte är så mycket att jobba med. Man kan inte ändra helt på folk.

Nä det är lite så jag tänker också - att det blir inte lika svårt att ge upp på honom en andra gång ifall han nu inte svarar bra på mitt allvarliga snack. Och jag är helt inställd på att just prata och lägga alla korten på bordet istället för att fjanta runt - tidigare var jag rädd att göra det då jag inte ville riskera att skrämma bort honom. Nu har jag ju som sagt redan tränat på att "förlora" honom, så jag inbillar mig att det blir mer på mina villkor då jag inte bryr mig lika mycket, om det låter logiskt?

Angående att förändra honom tänker jag lite som du att jag nog aldrig kommer att kunna förändra honom helt. Men den här gemensamma vännen vi har är en person vars åsikter jag verkligen respekterar och tror, och hon blev uppriktigt ledsen när hon hörde att jag inte orkade med honom mer då hon verkligen tror/vet att han kan bli sitt gamla vanliga goa jag igen.

 

[Raderad medlem 6459]

@Mineur Jag får världens varningslampsblink av att du "ska vara den där tjejen som kan få honom att bli den rara killen han är". Du har haft det struligt med killar, varför ens lägga energi på nån som behöver krånglas med? Nån som behöver fixas till, ett stackars projekt som tjejen ska få ordning på med sin kärlek. Nä, jag röstar nej. Det ska vara lätt, roligt och effortless.

Nån gemensam kompis kan verkligen inte förvänta sig det där av dig, tycker hen har en rätt trist syn på såväl dig som killen faktiskt.

 

[addicted]

@Mineur Jag får världens varningslampsblink av att du "ska vara den där tjejen som kan få honom att bli den rara killen han är". Du har haft det struligt med killar, varför ens lägga energi på nån som behöver krånglas med? Nån som behöver fixas till, ett stackars projekt som tjejen ska få ordning på med sin kärlek. Nä, jag röstar nej. Det ska vara lätt, roligt och effortless.

Nån gemensam kompis kan verkligen inte förvänta sig det där av dig, tycker hen har en rätt trist syn på såväl dig som killen faktiskt.

Jag håller med Niffe! @Mineur

 

[Mineur]

@niphredil och @addicted Tack för ärligt svar, det där behövde jag nog höra tror jag. Efter att ha sovit på saken känner jag inte alls för att höra av mig till honom längre, jag känner verkligen att jag inte har någon energi till sådant just nu utan ska försöka hålla mig så neutral som möjligt till allt och alla. Så jag har beslutat mig för att låta bli honom helt och hållet, för när jag nu läser min egen text igen ser jag att det låter minst sagt illavarslande. Nä, vill han verkligen verkligen träffa mig och testa så får han ta mig tusan visa det genom att höra av sig igen och visa lite persistence. Gör han det (mot all förmodan) får vi se hur jag känner då.

Herregud vad glad jag är att jag inte gjorde slag i saken och skrev till honom igår kväll!

 

[canine]

Har tyvärr inte några råd att komma med:/ har ju i princip ingen erfarenhet alls.

Har skrivit lite med den där killen, han är trevlig mest så det är ju svårt att veta vad han tycker, men tror inte han är så jätteintresserad utan mer bara allmänt trevlig, synd får väl spana vidare lite isåfall åh va trött jag är på det eviga singellivet vill ju att den rätta ska dyka upp bara sådär men det verkar inte riktigt hända, ibland bara tänker man: är jag omöjlig att tycka om??