Jag känner igen mig ganska mycket i det du berättar. Eller jag har andra händelser och så, men osäkerheten kring sex och förtroendebiten känner jag igen. Jag är världsbäst (sämst?) på att lägga benen på ryggen när något verkar vara på väg mot ett förhållande, eftersom det känns som att det innebär krav på sex.
Men jag tror att du ska försöka ta det lugnt. När du träffar någon du tycker om och trivs med, och det känns som att det börjar "bli dags", så kan du ta det då. Jag tror de är lätt att oroa sig för mycket.
Jag har bara berättat för en potentiell sexpartner, inte vad som hänt mig men att "jag väntar gärna ett tag med sånt på grund av saker som har hänt". Det räcker liksom, och förhoppningsvis gör det både att pressen man kan känna försvinner/minskas ordentligt, när man vet att det är okej för partnern att ta det lugnt, och även att när man väl har sex är partnern förmodligen lite extra lyhörd. Det är iallafall min erfarenhet.