Det här blir det mest privata jag skrivit. Och jag har ALDRIG tagit upp det med någon, men jag har utvecklats någon sorts sexuell ångest som hämmar mig i sökandet efter någon att dela livet med. Jag måste få ordning på det här!
Nu är det så sjukt länge sedan jag hade sex att jag känner prestationsångest, och känner mig som en oerfaren mupp! (Det har gått över tio år!) Jag har aldrig haft en långvarig sexuell relation, så jag har liksom inte "tränat" så mycket, men haft en period i livet då jag haft hyfsat mycket sex, men mer sällan spik nykter. Och aldrig med någon som jag älskar och som älskar mig tillbaka. Det låter ju hemskt när jag skriver det, men så är det. Jag är en bra bit över trettio.
Problemet är att jag dels varit singel länge, slutat vilja ha one night stands, och heller inte träffat någon som jag vill ha sex med. Jag har en del jobbiga händelser i mitt förflutna som gör att jag är väldigt vaksam med vilka jag vågar gå till sängs med. Jag känner mig sjukt osäker, och det har hänt att jag backat ur möjligheter till påbörjade förhållanden för att jag känt för mycket förväntningar på sex. (Och inbillade förväntningar på sex). I min ålder har många haft långa samboförhållanden, och är hyggligt "erfarna" enligt min världsbild iallafall. Det gör att jag redan innan det närmat sig att "bli" något flera gånger känt mig nervös inför sexbiten och istället svalnat.
Jag har gått igenom stora psykiska förändringar (till det positiva) de senaste året, och vartefter jag skalat bort de delar av mig själv som inte är jag, eller varit en del av en depression plötsligt hittat flera av de underliggande orsakerna till att jag mått dåligt och undvikit situationer där det kan leda till sex.
Jag tror att det delvis handlar om en händelse jag hade i gymnasiet då jag var på en fest och blev jättefull. (Minneslucka) Jag vaknar i en bil utan byxor iklädd långkallingar och tröja. Mina skor låg i trädgården utanför, och mina byxor hade festarrangören tagit hand om och lagt i sin hall, för de hade han hittat ute. Han sa att de hittat även mig ute och att jag åkt med i bilen till en annan fest och att jag sovit i baksätet, och att han lämnat mig sovande i baksätet efteråt. Jag valde att tro på det, och har vägrat att tänka på vad som egentligen kan ha hänt. Jag skämdes otroligt mycket. Till saken hör att jag hade ett blåmärke högt upp på insidan av låret och kände mig ganska mör. Väldigt troligt att någon haft sex med mig, eller försökt ha sex med mig. Frivilligt eller inte har jag ingen aning om. Men blåmärket tyder ju inte på att det var frivilligt. Det kan ju ha uppstått i någon annan situation, men jag har aldrig efteråt haft ett blåmärke på insidan av låret. Den händelsen har jag ALDRIG berättat om helt och hållet för någon och efter det så har jag lätt känt mig trängd och spänd om någon som är större och starkare än mig har sex med mig, och inte riktigt vågat slappna av. Det är alltså närmare tjugo år sedan detta hände.
Jag hade senare en incident med en typ "KK" som jag hade ett tag där han plötsligt höll fast mina händer över mitt huvud när vi hade sex. Även om det var i stundens hetta, och han inte var våldsam så var det ganska obehagligt för att det är ett väldigt utsatt läge för en typ 20-åring med en 10 år äldre man ovanpå som helt klart är väldigt mycket starkare. Jag valde att tycka att det var ok, för att jag tänkte att läget egentligen är under kontroll, det var en snäll kille tyckte jag även om situationen blev lite obehaglig. Jag har även varit med om att personer jag tagit hem från krogen och haft sex med väckt mig genom att börja ha sex med mig. Det är ju verkligen inte ok så här i efterhand när jag tänker på det. Men jag resonerade inte så då, utan var liksom med på det eftersom jag tänkte att det var kanske så det var. Fast det är ju underligt beteende.
Det här låter ju helt hemskt när jag skriver det, men just de här händelserna har ploppat upp i mitt huvud igen ganska nyligen när andra "issues" har lättat.
Jag tycker egentligen om att ha sex, och jag vill ha sex, men jag är faktiskt lite rädd och har ganska mycket prestationsångest. Hur säger man det till någon man är intresserad av, och NÄR säger man det, och hur reagerar folk. Att det skall vara så svårt att våga dela med sig av sådana här saker.
Men ju mer jag tänkt på detta desto mer förstår jag varför jag varför jag byggt upp den känslomässiga mur jag har haft gentemot människor som verkat intresserade av mig. Jag har väldigt svårt att våga lita på någon såpass att jag vill vara ensam med dem i en säng i mörkret helt enkelt. Jag behöver någon som ger mig den tid det tar och som är väldigt försiktig tills jag sett att inget jag inte vill vara med på kommer att hända.
Nu är det så sjukt länge sedan jag hade sex att jag känner prestationsångest, och känner mig som en oerfaren mupp! (Det har gått över tio år!) Jag har aldrig haft en långvarig sexuell relation, så jag har liksom inte "tränat" så mycket, men haft en period i livet då jag haft hyfsat mycket sex, men mer sällan spik nykter. Och aldrig med någon som jag älskar och som älskar mig tillbaka. Det låter ju hemskt när jag skriver det, men så är det. Jag är en bra bit över trettio.
Problemet är att jag dels varit singel länge, slutat vilja ha one night stands, och heller inte träffat någon som jag vill ha sex med. Jag har en del jobbiga händelser i mitt förflutna som gör att jag är väldigt vaksam med vilka jag vågar gå till sängs med. Jag känner mig sjukt osäker, och det har hänt att jag backat ur möjligheter till påbörjade förhållanden för att jag känt för mycket förväntningar på sex. (Och inbillade förväntningar på sex). I min ålder har många haft långa samboförhållanden, och är hyggligt "erfarna" enligt min världsbild iallafall. Det gör att jag redan innan det närmat sig att "bli" något flera gånger känt mig nervös inför sexbiten och istället svalnat.
Jag har gått igenom stora psykiska förändringar (till det positiva) de senaste året, och vartefter jag skalat bort de delar av mig själv som inte är jag, eller varit en del av en depression plötsligt hittat flera av de underliggande orsakerna till att jag mått dåligt och undvikit situationer där det kan leda till sex.
Jag tror att det delvis handlar om en händelse jag hade i gymnasiet då jag var på en fest och blev jättefull. (Minneslucka) Jag vaknar i en bil utan byxor iklädd långkallingar och tröja. Mina skor låg i trädgården utanför, och mina byxor hade festarrangören tagit hand om och lagt i sin hall, för de hade han hittat ute. Han sa att de hittat även mig ute och att jag åkt med i bilen till en annan fest och att jag sovit i baksätet, och att han lämnat mig sovande i baksätet efteråt. Jag valde att tro på det, och har vägrat att tänka på vad som egentligen kan ha hänt. Jag skämdes otroligt mycket. Till saken hör att jag hade ett blåmärke högt upp på insidan av låret och kände mig ganska mör. Väldigt troligt att någon haft sex med mig, eller försökt ha sex med mig. Frivilligt eller inte har jag ingen aning om. Men blåmärket tyder ju inte på att det var frivilligt. Det kan ju ha uppstått i någon annan situation, men jag har aldrig efteråt haft ett blåmärke på insidan av låret. Den händelsen har jag ALDRIG berättat om helt och hållet för någon och efter det så har jag lätt känt mig trängd och spänd om någon som är större och starkare än mig har sex med mig, och inte riktigt vågat slappna av. Det är alltså närmare tjugo år sedan detta hände.
Jag hade senare en incident med en typ "KK" som jag hade ett tag där han plötsligt höll fast mina händer över mitt huvud när vi hade sex. Även om det var i stundens hetta, och han inte var våldsam så var det ganska obehagligt för att det är ett väldigt utsatt läge för en typ 20-åring med en 10 år äldre man ovanpå som helt klart är väldigt mycket starkare. Jag valde att tycka att det var ok, för att jag tänkte att läget egentligen är under kontroll, det var en snäll kille tyckte jag även om situationen blev lite obehaglig. Jag har även varit med om att personer jag tagit hem från krogen och haft sex med väckt mig genom att börja ha sex med mig. Det är ju verkligen inte ok så här i efterhand när jag tänker på det. Men jag resonerade inte så då, utan var liksom med på det eftersom jag tänkte att det var kanske så det var. Fast det är ju underligt beteende.
Det här låter ju helt hemskt när jag skriver det, men just de här händelserna har ploppat upp i mitt huvud igen ganska nyligen när andra "issues" har lättat.
Jag tycker egentligen om att ha sex, och jag vill ha sex, men jag är faktiskt lite rädd och har ganska mycket prestationsångest. Hur säger man det till någon man är intresserad av, och NÄR säger man det, och hur reagerar folk. Att det skall vara så svårt att våga dela med sig av sådana här saker.
Men ju mer jag tänkt på detta desto mer förstår jag varför jag varför jag byggt upp den känslomässiga mur jag har haft gentemot människor som verkat intresserade av mig. Jag har väldigt svårt att våga lita på någon såpass att jag vill vara ensam med dem i en säng i mörkret helt enkelt. Jag behöver någon som ger mig den tid det tar och som är väldigt försiktig tills jag sett att inget jag inte vill vara med på kommer att hända.
Det har du rätt i. Jag behöver egentligen mest ventilera att jag upplever att jag har det här problemet och behöver berätta det för någon (Buke 
