Nu pratar vi inte allmänna lösa katter i samhällen, utan om gårdskatter. På landet. Som absolut inte lämnas vind för våg.
Sådant finns i tätorter/samhällen/större byar. Jag har nästan aldrig sett till halvförvildade katter på landet där den huvudsakliga bebyggelsen är gårdar, utan alla katter har ägare som tar hand om katterna. Men de bor inte nödvändigtvis inne i bostaden, utan bor, utfodras, och ses till i lagården eller motsvarande utrymme.
Som jag skrev tidigare i tråden, är det numera ovanligt att man låter ladugårdskatter reproducera sig fritt.
Man väljer ut de (subjektivt) "bästa" som får reproducera sig -1-2 honor, en hanne (man skaffar ny hanne från annan gård då och då), övriga säljs, behålls kastrerade (på en större gård med djurhållning kan man vilja ha 6-8-10 katter som musfångare), men råkar det bli stora kullar, och ingen köpare hittas, så avlivas överskottet. Nuförtiden så använder man veterinär, och passar på när veterinären ändå kommer på besök. Om det dyker upp fall med folk som slår ihjäl kattungar med spaden, eller dränker dem i vattentunnan, så finns det sannolikt andra tveksamheter med djurhållningen också.
De springer heller inte "fritt", utan håller sig hemmavid. Eftersom katterna på moderssidan är släkt, så bildas kolonier. Och eftersom eventuellt behållna unga hanar kastreras, så utvandrar dessa inte, inte heller ställer de till bråk om makten på gården.
Att många s.k. kattmänniskor föraktar lantras bland katter är lätt att förstå. Det gäller de flesta lanbruksdjur också: de som håller på med kommersiella raser av är helt och hållet av den åsikten att det är onödigt att hålla Hedemorahöns, att ha Lappgetter (eller getter alls), eller för den delen att avla Russ...