Sv: Separera. Sambo vill ha hälften av hästarna...
Här är domskälen från NJA 1992 s 163 som alltså handlade om en fritidsbåt tillhörde samborna gemensamt med samäganderätt eller den ena sambon ensamt.
Vad HD konstaterar är att den som betalar inköpet äger. Men i ett samboförhållande ska man inte stirra sig blind på från vems konto pengarna kommer ifrån. Ofta blir det ju så att en betalar de stora inköpen och en står för hushållskostnaderna. Är förhållandet så, så skall man istället se om egendomen är förvärvad för gemensamt bruk. Är den förvärvad för gemensamt bruk så kan den anses ägd med samäganderätt även att den andra står som ägare och har betalat rubb och stubb. Det är vidare förhållandet vid inköpet som är avgörande. Vad som sker sen (vem som betalar ex stallet) ändrar inte äganderättsförhållande såvida inte en verklig överlåtelse (köp, byte gåva) sker.
En gåva till dig kan aldrig anses ägd med dold samäganderätt. Den är varken ”förvärvad” eller för ”gemensamt bruk”. En häst inköpt av dig kan knappas anses för ”gemensamt bruk” då din fd sambo var både allergisk och ointresserad.
Domskäl.
Frågan om viss lös egendom som förvärvats under ett samboförhållande tillhör endera sambon ensam eller båda samborna gemensamt med samäganderätt skall avgöras efter allmänna förmögenhetsrättsliga principer för förvärv av äganderätt, varvid dock måste beaktas den nära personliga och ekonomiska gemenskap som i allmänhet råder mellan sambor. Detta innebär att avgörande för äganderättsfrågan i princip är vem som har tillskjutit medel för anskaffande av egendomen; om båda samborna har tillskjutit medel, får egendomen anses innehas med samäganderätt. Frågan vem som har tillskjutit medel för inköp av viss egendom bör dock inte bedömas alltför formellt utan bör ses mot bakgrund av sambornas ekonomiska förhållanden i övrigt. Om båda samborna har inkomster och den ena sambon t ex svarar för löpande utgifter, såsom mat, hyra m m, medan den andra står för inköp av kapitalvaror, bör denna uppdelning inte vara avgörande för vem som skall anses ha bekostat inköpet (jfr NJA II 1921 s 89 samt lagrådet i prop 1980/81:8 s 1106 f). Inköpt egendom bör i sådana fall i allmänhet anses tillhöra samborna med samäganderätt, om egendomen kan förutsättas vara förvärvad för gemensamt bruk. I den mån förvärvet av viss egendom varit beroende av den ena sambons arbetsinsats, bör värdet därav tillgodoräknas honom eller henne. Då fråga inte är om bohag eller annan egendom som utan vidare kan förutsättas vara förvärvad för gemensamt bruk, kan bl a vara av betydelse om egendomen anskaffats i endast den ena sambons intresse eller förvärvats för att tillgodose båda sambornas gemensamma intressen. Avgörande för äganderätten bör vara förhållandena vid tiden för förvärvet; vad som därefter sker kan inte anses förändra äganderätten såvida inte en verklig överlåtelse sker.
Av utredningen i målet framgår följande beträffande anskaffandet av de ifrågavarande två båtarna. S.R. byggde själv den första båten. E.E. deltog inte i byggnadsarbetet. Innan arbetet påbörjades år 1982 köpte S.R. plåt såsom skrot. Kostnaden härför, 3 800 kr, betalades av honom med medel som han lånade. Materialkostnaderna i övrigt uppgick till omkring 75 000 kr. Dessa betalades från den gemensamma kassa, vari E.E. och S.R. lade allt överskott på sina löner sedan nödvändiga utgifter betalats. Båten sjösattes år 1984. Den såldes år 1986 för 190 000 kr. Av detta belopp användes 170 000 kr till inköp av den andra båten. Denna var större och av en exklusivare typ än den förra. Underhållet var emellertid mycket eftersatt. S.R. renoverade båten helt, men även E.E. tog någon del i arbetet. Utgifter för material till renoveringen, 8 000 kr, betalades ur parternas gemensamma kassa. Båten hade vid samboförhållandets upplösning ett värde av 320 000 kr.
Den första båten har alltså anskaffats genom S.R:s eget arbete. Vid en jämförelse mellan å ena sidan hans arbetsinsats och å andra sidan kostnaderna för material måste - vid beaktande såväl av prestationernas ekonomiska värden som av omständigheterna i övrigt - arbetsinsatsen anses ha varit helt dominerande. Härtill kommer att av de medel som användes för inköp av material endast en mindre del kan anses härröra från E.E.; hänsyn har härvid tagits bl a till vad som upplysts om betalningar av räntor och amorteringar på parternas gemensamma fastighet och om avdrag för sådana räntor. Båten får vidare anses ha anskaffats väsentligen för S.R:s eget bruk. På grund av det sagda får den första båten anses ha tillhört S.R..
Den andra båten har inköpts för de medel som S.R. erhöll vid försäljning av den första båten. Med hänsyn härtill och till att inte heller denna båt kan anses ha anskaffats för gemensamt bruk måste även den anses ha blivit S.R:s egendom. Det förhållandet att E.E. efter förvärvet tog viss del i arbetet med renoveringen av båten och i kostnaderna för material härtill kan inte medföra att någon ändring inträtt i fråga om äganderätten till båten.
På grund av det anförda kan E.E:s talan inte bifallas.
