Här kommer en lång text... Jag är inne på att köpa häst men det blir troligen i sådant fall till vintern 2024/2025. Men, jag har vissa funderingar och skulle behöva lite hjälp på traven av er kloka bukesar.
Jag har vuxit upp med hästar och fick min första ponny när jag var 8 år. Sedan dess har hästarna varit det enda hobbyn jag haft. Vid 21 års ålder sålde jag och min mamma vår mor-dotter-häst. Har sedan dess ridit sporadiskt på ett antal olika medryttarhästar. Jag har en sambo sedan 5 år. Jag är 29 år idag. Min sambo har alltså aldrig fått "se min hästsida" då jag aldrig ägt någon häst under vårt förhållande/haft häst på heltid. Vi har en gemensam hund. Han är inte intresserad av hästar. Jag skulle naturligtvis stå för alla hästkostnader inkl. inköp.
Jag vill inte köpa häst utan att han är införstådd i vad det innebär med tid ekonomi etc. Jag vill inte att vår relation ska påverkas negativt av att jag köper häst. Mycket tid i stallet kommer det ju bli såklart. Ökat ansvar på honom att ta hunden, lite mer än vad han gör i dag (vi delar på det rätt jämnt idag). Jag vill verkligen ha en egen häst igen, nu när jag har ekonomin till att äga en helt egen häst i vuxen ålder. Det är en dröm jag alltid burit med mig, men som jag inte talat särskilt högt om. Jag är som person väldigt ansvarstagande och har svårt att släppa lite på ansvaret ibland trots att det inte alltid åligger mig.
Att bara köpa en häst för att jag vill det utan att han är "med på tåget" är inte aktuellt, jag vill få med honom. Men hur? Har ni några tips?
Jag har relativt nyligen slutat mitt hästliv efter över 30 år med 1-2 hästar, min sambo kom in i mitt liv undertiden det pågick så det var aldrig någon nyetablering som du står inför.
Men jag har nu i efterhand reflekterat över hur vårt gemensamma liv påverkades trots allt och även haft en del reflektioner över hur jag vill att mitt liv i vårt gemensamma ska vara nu.
Jag tillbringade 2-5 timmar per dag i stallet och hade periodvis även en hel del stallpass i kollektiv, tidiga morgnar och sena kvällar, jag arbetar dessutom skift så det har varit väldigt slitigt och uttröttande emellanåt.
Ekonomiskt är det oförutsägbart med foderpriser, specialutlägg för vissa hästar som täta hovslagarbesök eller veterinärvård mm
Då jag uppenbarligen känt dåligt samvete så har våra gemensamma intressen till stor del varit balanserad för att han ska få utrymme så att han skulle få ”plats” också. Att vi skulle göra saker tillsammans som han uppskattade.
Men jag vill understryka att det inte har varit klagomål från hans sida, tvärtom har han verkligen stöttat och velat att jag ska fortsätta mitt intresse, men samtidigt har det funnits en oförståelse inför allt ansvar som hänger över en under resor till exempel, och den där featuren att det alltid händer något när man är bortrest.
Jag gillar natur, resor och båtliv, men han fick välja båt och har tagit ansvaret för den och är den som kört till exempel, och han har också fått styra en stor del av våra resor. Jag inser nu att jag velat vara mer involverad och bestämma mer, kanske också göra mer andra saker för mig själv men har inte känt att det varit rättvist innan då så stor del av min tid och även min tillvaro och energi cirkulerat runt hästarna.
Han har också indirekt varit den som har fått ta större ansvar hemma, för hunden och att allt rullar på, eftersom jag trots allt varit borta en stor del av min fritid.
Så jag tänker att det som förändras kan vara mer än bara din egentid, en häst kräver ju dygnet runt engagemang om det händer saker och i allafall jag påverkas väldigt mycket av hur hästarna mår och har det, skador, av konflikter i stallet etc.
Så det blir ju något som påverkar honom, men också något som han antagligen inte kommer att kunna föreställa sig förrän det är ett faktum.
Det blir en process för er.
då det var något han hade lovat när vi först träffades. Den hade jag inackorderad. Den dog förra året och det har varit jättetungt. Jag och dottern har varit jätteledsna. Vi är sådana som måste ha hästar omkring oss 
