Möjligt, jag tänkte mest på skillnaden mellan barnens uppstyrda vardag i usa och det egen ansvar barnet som växte upp i norge fick ta. Man hade liksom mer fri tid och familjetid i familjen i norge jämfört med USA och barnen i norge behövde heller inte skjutsas någonstans för att kunna umgås med andra barn utan gick typ över till grannen och hängde lite.
Fångar bara sista knappen nu, är trött och ska lägga barnen och mig själv snart. Jo, det är nog typiskt svenskt att tycka att det blir för mycket för barnen och att de måste ha familjetid etc. Det finns otroligt många länder där även unga barn har aktiviteter mer eller mindre varje dag. Jag är uppvuxen så - liksom mitt ex och vi har åtminstone varit överrense om det, att ge dem en aktiv fritid. De är fortfarande i åldern där man är med och umgås ihop både vad gäller gymnastik, bollek och stall. Ser inget fel alls med det och tycker snarare att föräldrar som inte väljer att ge sina barn en aktiv fritid (förutsatt att barnen vill ha det så) är dåliga föräldrar även om jag aldrig skulle kommentera det förstås för det är upp till var och en. Självklart handlar det om att barnen ska vilja det själv, min erfarenhet är dock att genom att aktivera barn i unga år blir de även sedan bättre på att planera sin tid när läxor kommer in i bilden och dessutom kommer filmer, dataspel etc i andra hand
Där vi bodde skedde skolstarten när barnen var fem år, långa dagar med läxor. Mina barn gick i kindergarden 1 och 2, som vår sexårs förskola men lite striktare dock inte jättelånga dagar (9-14) därefter hem för "läxor", mat och ut på aktivitet. Man får tycka vad man vill om det systemet, jag förespråkar dock det även om det kanske inte ska vara så strikt som det var från ung ålder där. Å andra sidan - de lär få det betydligt lättare nu när de är hemma igen och ska gå på förskola....
Nog om det - aktivitet är bra anser jag förutsatt att barnen vill vara med på det och så länge min dotter, som hade sju aktiviteter plus playdates när vi bodde utomlands vill ha det kommer inte jag, eller pappan, att hindra att hon vill göra samma sak här i Sverige nu.
Jag är väl medveten om att det kan bli mycket med mitt plugg, men eftersom ingen här har en aning om vad jag läser och hur jag lägger upp det kanske man ska fråga det först innan man ifrågasätter det? Allt går med planering, det är den planeringen jag sagt att jag behöver från början och barnen (eller jag) lär inte bli gladare av att jag kastar bort en examen som kommer att ge mig ett vettigt jobb. Det är utbildningar som inte är några större problem att klara eftersom man går dessa för att man är intresserad och de går på distans, men självklart kräver de planering trots det. Skulle tagit csn men fick erbjudande om en så pass bra tjänst som relaterar till vad jag ska göra sen så jag provar i alla fall, sedan får vi se hur det funkar. Kan man klara sig utan lån är det bra anser jag. Funkar det inte kan jag alltid gå tillbaka till lånet.
Förövrigt - nej - skype fungerar inte på min dator (någon var väldigt tydlig med att säga att jag inte ville samarbeta där), men jag har bara ett hål i datorn, i detta måste jag använda modemet. Det finns inget uttag för en webkamera med andra ord och jag har ärligt så mycket skit på datorn också att jag inte tror att skype funkar redigt. Pappan jobbar dessutom på ett jobb där de byter datorer en gång i kvartalet, så svårt för han att få tag i en dator är det med andra ord inte. Om skype är viktigt för honom....
Någon frågade hur ofta barnen träffar honom eftersom jag tydligen inte är intresserad att han ska få träffa dem. Han hade dem två och en halv vecka i somras - efter TJAT från mig. Då ändrade han sig tre gånger hur han skulle ha dem innan de väl åkte dit. Sedan kom vi överrens om i juli, alltså två månader sedan, att han skulle ha dem från idag till på söndag. De är inte där eftersom jag vägrade köra då jag inte har pengar och han inte ville hämta då han inte har körkort. Han skulle betala bensinen som jag sagt i början men dessa pengar har inte kommit in på kontot och jag anser inte heller att jag har möjlighet att köra 240 mil en gång i månaden. Om ni tycker att det är att jag hindrar dem från att träffa pappa får ni tycka det. Allt kan inte vara min sak för att jag är boendeförälder när han inte ens vill betala underhåll... Nu har han bestämt att han ska ha dem om två veckor. Då KAN jag inte köra hur gärna jag än vill eftersom jag pluggar distans i norra Sverige och inte kommer att orka köra både 70 mil upp och 60 mil ner, och det vet han. Det handlar inte om att jag inte vill att barnen ska träffa pappa. Men det måste funka också. Så enkelt är det.
För övrigt tog jag upp med egen telefon nu till honom. "Så jävla löjlig du är, jag kommer ändå inte använda den" var hans kommentar. Kan ju i och för sig ändras med tiden.