Samarbete vid separation - vi är som hund och katt...

Se svar ovan. Varför ska TS vara skyldig att tillhandahålla tel bara för att pappan inte vill hålla tiderna (dvs de tider som barnen finns tillgängliga ??
Borde inte det ansvaret ligga på pappan? (samma pappa som anser att TS ska skjutsa OCH bekosta skjutsen när han "behagar" träffa sina barn)
Jag tycker helt klart att kostnaden/besväret bör ligga hos han.
Vill han verkligen ha kontakt med sina (SMÅ) barn så bör HAN skaffa telefon/abonnemang! Det ska inte TS behöva fixa, för att tillfredsställa hans ev behov!!
Nog borde det väl ändå vara HANS ansvar att kunna ta kontakt med SINA barn???
Om hon inte vill att han ringer för att prata med deras gemensamma barn på hennes telefon så tycker jag att hon får skaffa telefon han kan nå dem på. Behöver inte vara någon speciell kostnad, telefon kan man få gratis och kontantkort kostar typ 50 spänn om ens det. Har man råd till aktiviteter till barnen 5 dagar i veckan så kan man väl undvara 50 spänn för att kompromissa? Alternativt använda sin egen telefon och trycka på svara, räcka över luren utan ett ord och trycka på avsluta efteråt.

Det är inte HANS behov utan barnens.

Att TS tillhandahåller en telefon har inget att göra med vilka tider han ringer utan att hon inte vill at han ringer till hennes telefon.

Jag tycker att man måste hålla i sär saker och ting. Att han kräver att hon bekostar resorna till honom är en sak, medan att hon skaffar en telefon till barnen är en helt annan sak. Två fel gör itne ett rätt.
 
Om hon inte vill att han ringer för att prata med deras gemensamma barn på hennes telefon så tycker jag att hon får skaffa telefon han kan nå dem på. Behöver inte vara någon speciell kostnad, telefon kan man få gratis och kontantkort kostar typ 50 spänn om ens det. Har man råd till aktiviteter till barnen 5 dagar i veckan så kan man väl undvara 50 spänn för att kompromissa? Alternativt använda sin egen telefon och trycka på svara, räcka över luren utan ett ord och trycka på avsluta efteråt.

Det är inte HANS behov utan barnens.

Att TS tillhandahåller en telefon har inget att göra med vilka tider han ringer utan att hon inte vill at han ringer till hennes telefon.

Jag tycker att man måste hålla i sär saker och ting. Att han kräver att hon bekostar resorna till honom är en sak, medan att hon skaffar en telefon till barnen är en helt annan sak. Två fel gör itne ett rätt.
Men TS har väl aldrig skrivit att hon inte vill att han ska ringa på hennes telefon? Diskussionen om extratelefon kom ju upp när någon tyckte att han visst kunde få ringa på dagtid, och t ex till dagis.
Jag kan tycka att det är VÄL tidigt för barn i 3-4-årsåldern att ha egen telefon...
 
Är det säkert att det kravet inte har kommit från ordet "telefontider" och att han bara "får" (han kan ha tolkat det så i och med ordet telefontider) ringa under några få timmar och inte ens varje dag?

Jag hade inte nöjt mig med telefontider. Jag hade inte accepterat att barnen inte kan undvara några få minuter av sitt liv varje dag för att jag ska kunna ringa och säga godnatt till dem. Att ringa sina barn varje dag och säga godnatt är ett bra sätt det också för att hålla kontakten när man inte är där varje dag.

Att han kräver att bara ringa på kontorstider är väldigt fel, men jag anser också det är fel av TS att ha fasta telefontider. Varför inte skaffa en extra telefon som flera i tråden föreslagit, som barnen pratar i när pappan ringer och ha den avstängd/på ljudlös när barnen inte kan prata av olika anledningar och då helt enkelt bara inte svara?
Vill jag själv inte störas av telefonsamtal och dylikt så har jag den på ljudlös, eller helt avstängd eller inte tar med den dit jag går. Svårare än så ser jag inte att det behöver vara.

Och att pappan ringer och pratar med barnen tre minuter innan läggdags kan jag absolut inte förstå att man inte kan stå ut med som mamma. Om man nattar barnen och han gång efter annan ringer då kan man ta upp att kl 19.30 lägger barnen sig och därefter kan du inte prata med barnen för ingen svarar helt enkelt. Att någon gång ibland störas en stund innan pyjamas och tandborstning eller varför inte mitt i maten eller på lekplatsen, innan dansen eller bussen kan ju inte vara så jobbigt tycker jag. Det är ju inte så att hela världen ramlar sönder för att barnen pratar några minuter med pappa strax innan middagen eller mitt i ens. Är det olämpligt- svara inte. Är täckningen dålig, upplys honom om det och låt det brytas.

Om man inte vill att pappan ALLS ringer till ens egen telefon för att prata med barnen så får man skaffa en som han kan ringa till. Jag antar att barn som är 3 och 4 år kan säga några ord samt även hålla i en telefon så det enda TS behöver göra är ju att trycka på svara och räcka över och sedan trycka på avsluta. Jag har själv ofta pratat med min nu 3åriga systerdotter i telefon sedan hon var 2 år och visst, samtalen kan vara ganska enkelspåriga och ibland pratar jag mest och hon hummar osv men hålla i en telefon kan hon och det är kontakten som är det viktiga- ATT man ringer.

Att pappan sedan verkligen inte ringer mer än en gång i veckan och sedan ännu mer sällan kanske är en helt annan sak, det är upp till honom men att kompromissa med en "barntelefon" som är öppen för pappan att nå barnen när det går och inte ha telefontider, det tycker jag att man som mamma ska underlätta för umgänget med.

I mina ögon är det just DET som innebär att underlätta umgänget mellan barnen och pappan.

Att vi kan gissa att han inte kommer störa speciellt ofta är ju hans bekymmer, men TS har gjort sin del av umgängesbiten med att tillhandahålla en telefon (oavsett om det är hennes eller en som barnen pratar i) och inte ha några fasta telefontider. Det är inte för hans skull. Det är för barnens.

Att all annan kommunikation mellan föräldrarna ska ske via mail håller jag helt och fullt med om.

Hade pappan varit intresserad att ha den kontakten du beskriver hade han visat den. För länge sedan. Han vill inte ha kontakt på kvällarna, jag har jagat honom att prata med barnen mer än en gång i veckan men det är vad han har brytt sig i. Jag anser då inte att jag ska behöva tillhandahålla tider varje dag för honom. Jag har talat om när han kan nå oss. Vill han ha skypetider med skype skaffar han - inte jag - dator som har möjlighet att ha skype (nej, kommer inte ens köpa en begagnad dator full med virus för det ändamålet, där står jag fast, även om han anser att jag ska göra det). För övrigt - visst kan han prova andra gånger, det står också i mailet, men jag lär inte svara eftersom vi inte lär vara tillgängliga. Enligt jurist och familjerätt är inte det här särskilt ovanligt när barnen är så små.
 
Jag hade själv inte orkat med så mycket aktiviteter att vaa delaktig i. Barnen hade definitivt inte orkat det. Inte som 3-4 år och inte heller nu när de är snart 8, 11 och 12 år gamla. Vi hade till slut ramlat ihop i en hög. Jag tror inte att man helt enkelt orkar allt det som ensamstående och framför allt tror jag inte barnen i längden orkar allt det med bara en förälder närvarande i livet.

Här spelar det förmodligen ingen roll om man har en pappa eller inte, det är ett hårt schema och liten tid att umgås och fri lek.
 
Om hon inte vill att han ringer för att prata med deras gemensamma barn på hennes telefon så tycker jag att hon får skaffa telefon han kan nå dem på. Behöver inte vara någon speciell kostnad, telefon kan man få gratis och kontantkort kostar typ 50 spänn om ens det. Har man råd till aktiviteter till barnen 5 dagar i veckan så kan man väl undvara 50 spänn för att kompromissa? Alternativt använda sin egen telefon och trycka på svara, räcka över luren utan ett ord och trycka på avsluta efteråt.

Det är inte HANS behov utan barnens.

Att TS tillhandahåller en telefon har inget att göra med vilka tider han ringer utan att hon inte vill at han ringer till hennes telefon.

Jag tycker att man måste hålla i sär saker och ting. Att han kräver att hon bekostar resorna till honom är en sak, medan att hon skaffar en telefon till barnen är en helt annan sak. Två fel gör itne ett rätt.
Jag har aldrig skrivit att barnen inte får prata med honom. Inte någonstans. Däremot nej, det är inte okej, varken för mig eller för barnen, att ringa under arbetstider. Detta har jag skrivit att jag omöjligt kan tillhandahålla telefon då eftersom vi har annat. Vill han sedermera lösa det med dagis så är det upp till honom, jag tvivlar på att de får två lekfulla barn att lämna lek och allt för att prata med pappa men det är som sagt inte mit problem. Däremot, HAN anser att jag ska lämna allt mitt, hålla barnen hemma och låta dem prata med pappa för att HAN inte vill ringa på kvällar eller helger för då har han fullt upp med sin nya tjej och vill vara ifred. Aldrig säger jag. Och det gör jag också tydligen rätt i enligt de flesta. Självklart kan han inte ställa de kraven.

Jag tycker den här telefonen tagit lite väl mycket plats i den här historian eftersom JAG är den som legat på att han ska prata med dem. Jag har ALDRIG sagt att han inte får prata med sina barn (de vill inte om sanningen ska fram, det har inget att göra med honom utan att de har så mycket fokus på allt annat ;-) ). Även om vissa av tycks tro det. Däremot passar det inte hela tiden, simple as that.
 
Här spelar det förmodligen ingen roll om man har en pappa eller inte, det är ett hårt schema och liten tid att umgås och fri lek.
Känns ändå som att det är upp till mig. Jag hade alktiviteter varje dag när jag var liten. Om de vill dansa balett och gå på gymnasitik och bolllek får de prova på det, vill de inte vara med på allt behöver de såklart inte men de får prova, eftersom framförallt fyraåringen bett om det själv (jag hade häst när jag var fyra, spelade knatteboll och gick på dans)... Det är nog typiskt svenskt att tycka det här, i landet vi har bott i hade det inte varit ett dugg konstigt att barnen har någon form av aktivitet efter förskola varje dag.
 
I detta 200% pluggande, 100% jobbande, dagis, femtielva fritidsaktiviteter när finns det familjetid? Att bara finnas, njuta av ledighet, vara med varandra,umgås och ta det lugnt och kanske framförallt, hur får man in så mycket på ett dygn :confused:
 
Vill han ha skypetider med skype skaffar han - inte jag - dator som har möjlighet att ha skype (nej, kommer inte ens köpa en begagnad dator full med virus för det ändamålet, där står jag fast, även om han anser att jag ska göra det)

Skype funkar på ganska gamla smartphones som kostar inget som begagnade.

Hur ofta/mycket träffar han barnen nu? Omformulerar; Hur ofta träffar barnen sin pappa idag?
 
En webcam att koppla in på befintlig dator kostar inte heller speciellt mycket, men jag tror inte intresset finns för att underlätta för pappan, det är i af känslan jag får och det är synd ur många aspekter att mamma och pappa är som hund och katt för det är ju barnen som hamnar i kläm och det är anledningen till att jag inte sänkt mig till mitt ex nivå även om jag gladeligen skulle tala om för honom vilket jävla as han är, käfta emot när han är elak etc. Det gör jag dock aldrig, för den enda som får lida av det är den yngsta dottern och hon är värd så mycket bättre än så.
 
Jag har aldrig skrivit att barnen inte får prata med honom. Inte någonstans. Däremot nej, det är inte okej, varken för mig eller för barnen, att ringa under arbetstider. Detta har jag skrivit att jag omöjligt kan tillhandahålla telefon då eftersom vi har annat. Vill han sedermera lösa det med dagis så är det upp till honom, jag tvivlar på att de får två lekfulla barn att lämna lek och allt för att prata med pappa men det är som sagt inte mit problem. Däremot, HAN anser att jag ska lämna allt mitt, hålla barnen hemma och låta dem prata med pappa för att HAN inte vill ringa på kvällar eller helger för då har han fullt upp med sin nya tjej och vill vara ifred. Aldrig säger jag. Och det gör jag också tydligen rätt i enligt de flesta. Självklart kan han inte ställa de kraven.

Jag tycker den här telefonen tagit lite väl mycket plats i den här historian eftersom JAG är den som legat på att han ska prata med dem. Jag har ALDRIG sagt att han inte får prata med sina barn (de vill inte om sanningen ska fram, det har inget att göra med honom utan att de har så mycket fokus på allt annat ;-) ). Även om vissa av tycks tro det. Däremot passar det inte hela tiden, simple as that.

Jag säger det igen.
Sluta ta ansvar för hans relation till barnen. Sluta ligga på för att han ska prata med barnen.
Vill han inte prata med barnen - inte ditt problem.
Trist för ungarna, men det kommer säkert blir bättre när de blir större och kan ha egna telefoner.

Du kan självklart inte se till att barnen är nåbara på de tider som de är på förskolan för att du jobbar/pluggar. Släpp det bara. Det är orimligt och ingen instans (läs familjerätt) kommer tycka att du ska släppa ditt liv och leva på bidrag för att han ska kunna nå barnen när det passar honom. Så släpp det bara.
 
Men TS har väl aldrig skrivit att hon inte vill att han ska ringa på hennes telefon? Diskussionen om extratelefon kom ju upp när någon tyckte att han visst kunde få ringa på dagtid, och t ex till dagis.
Jag kan tycka att det är VÄL tidigt för barn i 3-4-årsåldern att ha egen telefon...
Men det är ingen egen telefon. Det är en telefon där pappan kan nå barnen på istället för att använda mamans. En telefon som TS trycker på svara när det ringer och räcker över luren till barnen och sedan när de pratat klart trycker på avsluta och lägger tillbaka den på tex köksbordet. Där kan den ligga till nästa gång han ringer/när hon sätter den på ljudlös/när den laddas. Alltså inte något barnen springer runt med. Det enda de gör är att prata med pappa, det enda de gör är att hålla den mot örat när han ringer, där emellan ligger den bara och väntar.
 
Barnen kommer alltid i kläm, även i lyckliga sansade separationer/skilsmässor. Det är de som plötsligt ska ha två liv. Bara det faktumet är utmattande för dem, och ofta sätter en cirkus av aktiviteter igång där respektive förälder ska visa hur duktig man är som sysselsätter barnen på sin tid med dem. Nä fy fan för att vara skilsmässobarn till två föräldrar som inte kan hålla barnens fana högst och främst. Jag var själv ett skilsmässobarn mellan två stridande föräldrar, och mina egna hamnade i ett sånt skyttevärn också till en början innan jag fattade vad jag häll på med. :(
 
Hade pappan varit intresserad att ha den kontakten du beskriver hade han visat den. För länge sedan. Han vill inte ha kontakt på kvällarna, jag har jagat honom att prata med barnen mer än en gång i veckan men det är vad han har brytt sig i. Jag anser då inte att jag ska behöva tillhandahålla tider varje dag för honom. Jag har talat om när han kan nå oss. Vill han ha skypetider med skype skaffar han - inte jag - dator som har möjlighet att ha skype (nej, kommer inte ens köpa en begagnad dator full med virus för det ändamålet, där står jag fast, även om han anser att jag ska göra det). För övrigt - visst kan han prova andra gånger, det står också i mailet, men jag lär inte svara eftersom vi inte lär vara tillgängliga. Enligt jurist och familjerätt är inte det här särskilt ovanligt när barnen är så små.
Det spelar för dig INGEN roll om han är intresserad eller inte, det enda du ska koncentrera dig på är att ERBJUDA det här för honom. Du ska underlätta för umgänget. Om han inte tar den chansen, fine, då har du en telefon du bara laddar och slipper att han stör mitt i nattningen. Att barnen inte kan udvara några minuter och prata med honom innan läggdags kan jag inte förstå att du inte acceptera. Att erbjuda telefontider finns inte i in värld. Att haka upp sig på att han vill ringa dagtid, släpp det, ignorera, det är orimligt att han gör det, ha telefonen avstängd när ni inte är hemma. Då kan han ringa 300 gånger om han vill, han når inte er i alla fall!

Du gör ett problem av ett ickeproblem. Låt honom ringa när 17 han vill om det så är natt eller kontorstider. Är ni inte tillgängliga svarar ni bara inte och han lär ganska snart sluta slösa energi på att ringa på tider han anser passar.

Vill han ha skype får han fixa det, jag har inte sagt något om det. Men tillhandahålla telefontider känns som om man ringer till VC eller företag och ens barn är inte ett företag man har bestämda tider till. Antingen går det att prata en stund efter middagen eller innan läggdags eller på bussen eller så går det inte, vilket han snart märker.

Det handlar inte heller om dagis, det handlar om övrig tid, du har ju inte ens erbjudit telefontid på 5 minuter varje kväll!
 
@honung Exet är precis så, eller ja nu har det börjat lugna ner sig, men i början..

Det skulle göras ditten och datten, åkas hit och dit med dottern mest hela tiden för att "bevisa" att han minsann var en bra pappa, så när hon var hos mig så tog vi det bara lugnt, strosade lite på stan, kanske åkte och badade nån gång men mest var vi bara här där jag bor, umgicks, bara fanns och hon sov som minimum 12 timmar varje natt :eek: så att komma hit var andningshålet hon behövde för att varva ner, sova ikapp och vila ut efter alla dessa aktiviteter som hon givetvis tyckte var jätteroliga, men som ändå blev för mycket för vad hon egentligen orkade med :down:

Nu är det mer i balans och hon har ju blivit 3 år äldre, men vi hittar ändå inte på massor med saker när hon är här, ser liksom ingen mening med att alla dagar måste vara så fullspäckade att ingen riktig "vi-tid" finns.
 
Känns ändå som att det är upp till mig. Jag hade alktiviteter varje dag när jag var liten. Om de vill dansa balett och gå på gymnasitik och bolllek får de prova på det, vill de inte vara med på allt behöver de såklart inte men de får prova, eftersom framförallt fyraåringen bett om det själv (jag hade häst när jag var fyra, spelade knatteboll och gick på dans)... Det är nog typiskt svenskt att tycka det här, i landet vi har bott i hade det inte varit ett dugg konstigt att barnen har någon form av aktivitet efter förskola varje dag.

Ja det är upp till dig och upp till dig att begränsa så att det nte blir för mycket, det kan inte barnen ta ansvar för.

Och nej det är inte typiskt för en svenska familj att 3-4 åringar har hetid på dagis, 4 fasta kvällsaktiviteter + en heldag. Du är den enda jag hört talas om som har ett schema i närheten av så ambitiöst.
 
Det är nog typiskt svenskt att tycka det här, i landet vi har bott i hade det inte varit ett dugg konstigt att barnen har någon form av aktivitet efter förskola varje dag.

Var det ett land där båda föräldrarna i regel arbetade heltid? Jag tycker att det låter tungt för en 3-4-åring att först gå typ 9 timmar på dagis för att sedan ha aktiviteter fyra dagar i veckan, men jag förstår om det är annorlunda om ena föräldern inte jobbar/inte jobbar heltid, då blir det ju kortare/inga dagar på dagis och därmed har barnen mer ork.

On topic hoppas jag att er situation blir bättre snart.
 
Ja det är upp till dig och upp till dig att begränsa så att det nte blir för mycket, det kan inte barnen ta ansvar för.

Och nej det är inte typiskt för en svenska familj att 3-4 åringar har hetid på dagis, 4 fasta kvällsaktiviteter + en heldag. Du är den enda jag hört talas om som har ett schema i närheten av så ambitiöst.
Jag tror det är jättevanligt exempelvis i USA, det var jättetydligt i ett program på svt det det var två kinesiska tvillingsystrar som växte upp en i USA och en i Norge. Så det är nog en kulturgrej. I Sverige är det nog ganska ovanligt att man har aktiviteter efter förskolan mer än att kanske träffa en kompis någon gång eller stanna i lekparken på väg hem. Men när man börjar skolan sedan så blir det ju desto vanligare att man har aktiviteter efter skoltid.
 
Jag tror det är jättevanligt exempelvis i USA, det var jättetydligt i ett program på svt det det var två kinesiska tvillingsystrar som växte upp en i USA och en i Norge. Så det är nog en kulturgrej. I Sverige är det nog ganska ovanligt att man har aktiviteter efter förskolan mer än att kanske träffa en kompis någon gång eller stanna i lekparken på väg hem. Men när man börjar skolan sedan så blir det ju desto vanligare att man har aktiviteter efter skoltid.

Men förskola i sig är väl inte alls så vanligt i USA? Inte den heldagsversion som vi har i Sverige? Går man bara halvdagar så är det stor skillnad när det gäller behov av aktiviteter.
 
Men förskola i sig är väl inte alls så vanligt i USA? Inte den heldagsversion som vi har i Sverige? Går man bara halvdagar så är det stor skillnad när det gäller behov av aktiviteter.
Möjligt, jag tänkte mest på skillnaden mellan barnens uppstyrda vardag i usa och det egen ansvar barnet som växte upp i norge fick ta. Man hade liksom mer fri tid och familjetid i familjen i norge jämfört med USA och barnen i norge behövde heller inte skjutsas någonstans för att kunna umgås med andra barn utan gick typ över till grannen och hängde lite.
 

Liknande trådar

Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
4 177
Senast: gullviva
·
Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
1 160
Senast: Crossline
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 737
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
8 905
Senast: lundsbo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp