S
Spunkgrodan
Sv: Rund o djup Del 2.
ett litet inpass...om tankar kring känsla, invant beteende och anatomi o en fråga om spottkörteln.
tyvärr så rids inte många hästar ANATOMISKT riktigt. men för hästen blir det en sanning att utföra rörelsen även om det inte är optimalt för dess rörelseschema.
jag har under åren hört folk hävda att om hästen inte gillade hur jag rider varför bråkar den inte eller går emot mina hjälper.
jag brukar då ta exempel på hästens flexibilitet. jag tror vi alla dressyr ryttare är eniga om att hästen blir hållbarare ju aktivare den är i sin rygg att den bär sin ryttare bäst när den trampar under sig bär 60% av kropps vikten minst på bakbenen eller??
men varför finns det hästar som väljer att springa med huvudet i skyn med stel sänkt rygg och fladdrande bakben ( jodå det är faktiskt halvblod o inte travare jag tänker på nu)
Hur natyrlig är tex en sluta sax att genomföra för hästen? varför tar den en så enorm tid att utveckla, men hur kommer det sig att hästen utför det med träning?.
i mina ögon för att hästen är flexibel, läraktig o vill vara till lags samt at vanan lär hästen de nya rörelse mönstrena.
Jag hör många tala om hur de känner att hästen vill gå på ett visst sätt. min häst vill inte gå på ett annat sätt. men min fundering är vet hästen hur den slits med tyngden på ryggen, vet hästen riskerna?
( obs inte risker med ovan nämda form, den går jag inte in på här)
Jag tror att om man ska kräva ett visst arbete från ett djur måste man ju ha en skyldighet att ta reda på fakta kring djurets förutsättningar rent anatomiskt.
min egen häst när jag köpte honom trots att han kommit upp i bra bit iklasserna, valde han att gå o krulla i hop sig, gå bogtugnt, för det var då han var duktig. jag kunde ju fortsatt att rida honom i den formen för där var han avslappnad och ville gå. och tidigare ägare tyckte han var sååå mjuk o fin. varför lägga ner månader av arbete med en motsträvig häst bara för att förändra bla vikt belastningen, så många som tyckte han var sååå fin när han gick där o krullade sig..är jag helt fel ute som förändrar hans arbets sätt , han ville ju inte förändra sig han var ju bra, hade en fin balans, msv rörelser var pisslätta på honom? bara man orkade sitta o driva som en tok
Jag tror inte man kan rida sin häst på enbart känsla eller enbart bokunskaper. utan jag tror på ständig förkovring. böcker är en enorm kunskaps källa, även de med en helt annan inställning till häst är en givande kunskaps källa för det är först när man emotsäger som man verkligen börjar tänka till...
jag gillar att fråga varför då, vilka är riskerna mer än vad man vinner och hur bra allt är. för det är svaren på dem som ger en inparameter hur mycket den som talar sig varm, verkligen vet något egentligen om ämnet man talar sig varm om.
därav kan jag fråga vad händer med spottkörteln!
vad menar jag med det? en ganska adekvat fråga då den ibland kan störas av hästens hållning av huvudet. jag som själv inte rider djup och rund med hästen bakom lod ( men gärna med nosen frammåt)vill veta vad som händer med spottkörteln i det läget. då spottkörteln för mej är en viktig del i att visa hur anatomiskt riktig en form är. jag tänkte att de som red i denna formen kanske kunde förklara för mej hur formen påverkar just spottkörteln. för om jag själv provar på min häst så ser jag ju inte det?! och personligen vill jag veta innan jag sätter mej o rider.
jag tycker att sådanna här diskussitioner är intressanta, för jag tycker jag lär mej mera, jag tycker att man lär sig av att ifrågasätta, vad har gjort en person övertygad. hur har man kommit fram till sin övertygelse, hur kan jag lära mej mera.
vilka böcker ha inspirerat, lärt ut, vilka tankar har format ridstilen. även om jag inte alltid blir imponerad är jag mycket intresserad av tankekedjan som lett fram till ett beslut varför man valt att tex rida på ett sätt. jag blir inte lika imponerad av, "jag gör så här därför att" eller "det var en som sa att jag skulle rida såhär"
Jag tycker det är kalas med folk som vågar diskutera, vågar inspirera, vågar emotsäga. då blir inte bara Buke ett kul tidsfördriv utan en källa att hämta kunskapsom hjärnan ska sila,stöta o blöta o ibland omvandla till praktik.
slut på svammel, kortslutning i hjärnan, undrar om fler än jag förstår mitt svammel på dåligt skriven svenska ( jag kan tala korrekt men skriva ujujuj)
ett litet inpass...om tankar kring känsla, invant beteende och anatomi o en fråga om spottkörteln.
tyvärr så rids inte många hästar ANATOMISKT riktigt. men för hästen blir det en sanning att utföra rörelsen även om det inte är optimalt för dess rörelseschema.
jag har under åren hört folk hävda att om hästen inte gillade hur jag rider varför bråkar den inte eller går emot mina hjälper.
jag brukar då ta exempel på hästens flexibilitet. jag tror vi alla dressyr ryttare är eniga om att hästen blir hållbarare ju aktivare den är i sin rygg att den bär sin ryttare bäst när den trampar under sig bär 60% av kropps vikten minst på bakbenen eller??
men varför finns det hästar som väljer att springa med huvudet i skyn med stel sänkt rygg och fladdrande bakben ( jodå det är faktiskt halvblod o inte travare jag tänker på nu)
Hur natyrlig är tex en sluta sax att genomföra för hästen? varför tar den en så enorm tid att utveckla, men hur kommer det sig att hästen utför det med träning?.
i mina ögon för att hästen är flexibel, läraktig o vill vara till lags samt at vanan lär hästen de nya rörelse mönstrena.
Jag hör många tala om hur de känner att hästen vill gå på ett visst sätt. min häst vill inte gå på ett annat sätt. men min fundering är vet hästen hur den slits med tyngden på ryggen, vet hästen riskerna?
( obs inte risker med ovan nämda form, den går jag inte in på här)
Jag tror att om man ska kräva ett visst arbete från ett djur måste man ju ha en skyldighet att ta reda på fakta kring djurets förutsättningar rent anatomiskt.
min egen häst när jag köpte honom trots att han kommit upp i bra bit iklasserna, valde han att gå o krulla i hop sig, gå bogtugnt, för det var då han var duktig. jag kunde ju fortsatt att rida honom i den formen för där var han avslappnad och ville gå. och tidigare ägare tyckte han var sååå mjuk o fin. varför lägga ner månader av arbete med en motsträvig häst bara för att förändra bla vikt belastningen, så många som tyckte han var sååå fin när han gick där o krullade sig..är jag helt fel ute som förändrar hans arbets sätt , han ville ju inte förändra sig han var ju bra, hade en fin balans, msv rörelser var pisslätta på honom? bara man orkade sitta o driva som en tok
Jag tror inte man kan rida sin häst på enbart känsla eller enbart bokunskaper. utan jag tror på ständig förkovring. böcker är en enorm kunskaps källa, även de med en helt annan inställning till häst är en givande kunskaps källa för det är först när man emotsäger som man verkligen börjar tänka till...
jag gillar att fråga varför då, vilka är riskerna mer än vad man vinner och hur bra allt är. för det är svaren på dem som ger en inparameter hur mycket den som talar sig varm, verkligen vet något egentligen om ämnet man talar sig varm om.
därav kan jag fråga vad händer med spottkörteln!
vad menar jag med det? en ganska adekvat fråga då den ibland kan störas av hästens hållning av huvudet. jag som själv inte rider djup och rund med hästen bakom lod ( men gärna med nosen frammåt)vill veta vad som händer med spottkörteln i det läget. då spottkörteln för mej är en viktig del i att visa hur anatomiskt riktig en form är. jag tänkte att de som red i denna formen kanske kunde förklara för mej hur formen påverkar just spottkörteln. för om jag själv provar på min häst så ser jag ju inte det?! och personligen vill jag veta innan jag sätter mej o rider.
jag tycker att sådanna här diskussitioner är intressanta, för jag tycker jag lär mej mera, jag tycker att man lär sig av att ifrågasätta, vad har gjort en person övertygad. hur har man kommit fram till sin övertygelse, hur kan jag lära mej mera.
vilka böcker ha inspirerat, lärt ut, vilka tankar har format ridstilen. även om jag inte alltid blir imponerad är jag mycket intresserad av tankekedjan som lett fram till ett beslut varför man valt att tex rida på ett sätt. jag blir inte lika imponerad av, "jag gör så här därför att" eller "det var en som sa att jag skulle rida såhär"
Jag tycker det är kalas med folk som vågar diskutera, vågar inspirera, vågar emotsäga. då blir inte bara Buke ett kul tidsfördriv utan en källa att hämta kunskapsom hjärnan ska sila,stöta o blöta o ibland omvandla till praktik.
slut på svammel, kortslutning i hjärnan, undrar om fler än jag förstår mitt svammel på dåligt skriven svenska ( jag kan tala korrekt men skriva ujujuj)