Sv: Rund o djup Del 2.
*kl*
En tränare hade en filosofi som jag upplevde som "hälsosam".
Att viloformen är lång och låg- utan att positionera hästen (men att den är avslappnad med sökning så det de facto *blir* lång och låg) och i ett läge den kan balansera sig själv.
Om hästen då väljer att krulla ihop sig - fine, men i det läget jobbar man inte hästen.
"Djup och rund" som arbetsverktyg passar inte mig, men jag förstår att det passar en ridstil där man vill ha lite stöd i handen hela tiden. Eftersom man då ber hästen balansera om mer eller mindre så kan man inte bara plocka bort balanshjälpen när man ber om lång och låg i högre gångarter/normalt-högt tempo. Ser man det som "vila" alltså variation till arbetsläge tycker jag det verkar vettigt, ser man det som ett verktyg för att få bättre form genom att få upp ryggen tror jag man lurar sig själv litegrann. Oftast "bara" ländryggen som höjs, inte hela rygglinjen.
*kl*
En tränare hade en filosofi som jag upplevde som "hälsosam".
Att viloformen är lång och låg- utan att positionera hästen (men att den är avslappnad med sökning så det de facto *blir* lång och låg) och i ett läge den kan balansera sig själv.
Om hästen då väljer att krulla ihop sig - fine, men i det läget jobbar man inte hästen.
"Djup och rund" som arbetsverktyg passar inte mig, men jag förstår att det passar en ridstil där man vill ha lite stöd i handen hela tiden. Eftersom man då ber hästen balansera om mer eller mindre så kan man inte bara plocka bort balanshjälpen när man ber om lång och låg i högre gångarter/normalt-högt tempo. Ser man det som "vila" alltså variation till arbetsläge tycker jag det verkar vettigt, ser man det som ett verktyg för att få bättre form genom att få upp ryggen tror jag man lurar sig själv litegrann. Oftast "bara" ländryggen som höjs, inte hela rygglinjen.