Sv: Rund o djup Del 2.
*KL*
Till den fortsatta debatten - jag har inte hört någon emotsäga att hästen behöver få slappna av och gå i lägre form? Självklart kräver en högre samlingsgrad högre muskeltonus, och det är jobbigt, och då måste man få vila efteråt. Och man blir inte emottaglig för information om man inte slappnar av, så visst ska man se till att hästen gör det.
Men vad jag vill framföra är att den formen inte måste vara specifikt "rund och djup" för att det ska uppnås.
En arbetsform behöver inte vara högre än den Lancet visar (min åsikt). Jag anser att om nacken /större delen av halsen befinner sig i eller bara strax över mankhöjd är hästen i "arbetsläge".
Med nacken sänkt under mankhöjd närmar man sig stretch, och då får man svårare att just lyfta framdelen bakifrån - det blir helt enkelt ökad belastning fram och därmed en slitagerisk. Även om bakbenen kommer in under hästen kan de inte Bära, över ryggen, när denna är stretchad med sänkt hals.
Men att rida så som paus, i lågt tempo och inte överdrivet länge minskar den slitagerisken. Det har viktiga funktioner för avslappning, för att länga och räta ut halskotpelaren. Så man ska inte bortse från de lägre formerna, men det är väl ingen som tyckt? Det är dock inte nödvändigt att detta måste ske med nosen bakom lod. Men om så krävs för att uppnå balans och kontakt med bakdelen, fine.
Däremot anser inte jag att en häst bör "jobbas" i stretch - vilket de djupare, mer ihopböjda, formerna innebär (även om det inte blir just hyperflex).
Hittade senast igår lite forskning om just stretch
http://www.holistichorse.com/newsletter/28stretching.html, bl a av hästryggar och det problem man upplever med den överdrivna flexibilitet som det kan ge i ryggraden. Överrörlighet alltså, med de risker det kan innebära. En stabilare ryggrad sågs som mer funktionell utifrån syftet att bära hästen när den sätter sig. Det är ju skillnad att mjuka upp och stretcha muskler och att tänja leder, ligament och senor.
Jag ser även ett problem i tänket att man värmer upp i dessa djupare former, just eftersom man inte bör stretcha kalla muskler.
Vanlig skritt på lång tygel, sedan jogg och galopp i lite öppnare, men lägre form kan ge just den avslappnande, genomblodande, taktbefrämjande effekt man eftersöker. Naturligtvis beroende på hästen. En lågställd kanske värms bättre i något högre och en högställd bättre i något lägre varianter. En stressad häst kanske måste hållas ner lite mer för att inte spänna sig.
Det finns ett stort spektrum inom "mellanlägena" och jag skriver helt under på att lagom är bäst!
Ett vanligt problem som jag ser det är att man arbetar hästen i för hög form när man "plockar upp den" (ofta då med halsen högre än bakdelssänkningen, alltså brott någonstans över ryggen). När det är i mellanläget man får den bästa dynamiken.
Om man inte lyfter just nacke / hals mer än resten av hästens form medger, då blir det inte spänningar just i halsen och överlinjen på samma sätt.
Utifrån en horisontellt sett ganska "rak" häst (dvs inte svankande - men inte heller skjutandes rygg), kan man jobba så mycket på bakdelsstärkning och -sänkning som för dagen och stunden är möjlig och då kommer halsen och nacken på köpet. Men den höjda nacken är ju inget självändamål.
