Lektion i går på Krullen. Tror jag hittat tillbaka till glädjen i ridningen igen.
Han gick innan, så jag tittade en stund. Det såg kämpigt ut. Han stannade flera gånger och backade, skakade på huvudet och såg allmänt negativ ut.
Så jag var lite beredd på att det skulle bli en dålig lektion... för då var jag fortfarande inne i negativiteten
Men, när jag kom ner till honom och tog tyglarna, och som vanligt sa "Hej fina hästen!" så gick han fram mig mig och tryckte huvudet mot mig och snusade på mina händer. Muttrade så där supermjukt som hästar kan. Urgulligt, jag höll på att dö.
Ville sedan snusa på hela mig, så jag gosade villigt, så klart, det kan man inte säga nej till.
Innan jag satt upp sadlade och tränsade jag om - i fall att det jag sett från lektionen innan skulle vara pga något skavigt eller obekvämt.
Frågade honom om jag fick sitta upp och fick ett ivrigt ja, så jag satt upp - han rörde inte en fena och spände sig inte alls.
Men alltså ... hästar?
Satt upp och skrittade iväg på en bromsig symaskin som gick väldigt underligt. Ridläraren sa till mig direkt att han har gått och släpat sig fram i nästan två veckor nu, och att de haft någon ut och titta på honom men han är frisk och kry - hon trodde att han var lite mentalt och kroppsligt nere, så fick tipset att verkligen gasa på honom mycket, berömma mycket, och rida peppande med att göra saker jag visste att han skulle lyckas med i början så han ändrade lite inställning.
Så jag gasade. Det blev mycket tjat där i början, men jag överöste med fånigt mycket beröm så fort han ens hintade till att göra rätt grej när jag bad honom. Jag gav till och med beröm för superenkla grejer som att han svängde när jag bad honom. Red på helt långa tyglar där och gjorde enkla grejer och höll igång en så pass frisk skritt att han flera gånger joggade igång i trav. Fick ganska snart beröm från ridläraren att han redan såg gladare ut och att jag skulle fortsätta exakt så hela lektionen.
Själv kände jag att Krullen liksom gradvis började slappna av, lyssna, och växa i kroppen. Öronen spetsades framåt i stället för att vara så där lite skeptiskt bakvinklade.
Första övningen vi gjorde var att rida tre serpentiner. Fokus på att rida spikrakt innan böjarna och att rida böjarna jämnt och prydligt. Krullen backade som vanligt tillbaka på de böjda spåren, men jag var enträgen och bad honom marschera, även om det är lite jobbigt och stelt i kroppen. Han var duktig och lyssnade jättebra. Vi skulle även komma igång med lite trav här och självständigt komma fram i trav så ofta/mycket man tyckte var bra för hästen. Jag var noga med att göra övergångarna på olika ställen och också att om han någon gång frågade om vi kunde trava - var svaret ja.
Till slut skulle det bli mer trav än skritt. Krullen började kännas väldigt mycket mer framåt och glad, och vänstersidan började släppa här och även det lite spända i topplinjen.
Jag smög in några fattningar och knasigt nog blev det fina lydiga fattningar från början.
Efter det skulle vi rida skänkelvikningar på långsidan. Krullen ville inte alls till en början, så jag valde att tvära lite mindre än vad som egentligen är korrekt, och fokusera på att få framåtandan tillbaka i stället. Då skötte han sig mycket bättre och jag kunde successivt öka på kraven. Fick en riktigt fin långsida med perfekt tvärning och väldigt fin och lagom framåttänk.
På kortsidan fattade jag i bland galopp även om vi inte skulle det.
Kände att skänkelvikningarna, trots att Krullen tyckte de var jobbiga, förbättrade hans känsla i kroppen rätt fort.
Vi kom sedan in på serpentinerna igen och skulle fatta galopp lite självständigt där vi tyckte att det funkade på den häst vi satt på. Jag såg till att vi så ofta vi kunde kom till en tom långsida, och där släppte jag fram tygeln och gasade rejält. Krullen verkade tycka det var kul för han var väldigt pigg på att bränna på.
Eftersom han nu var så framåt och gladare i huvudet så kunde jag även utan problem fatta på böjda spår, galoppera på böjda spår, och ... efter ett tag, galoppera i fel galopp på böjda spår eller byta galopp mitt i en serpentin. Fina fina Krullen!
Vi gick sedan tillbaka till skänkelvikningar, och sedan tillbaka till lite galoppjobb. Krullen var vid det här laget en glad ponny med massa energi, så 90% av tiden gick till att bromsa in litegrann så att energin inte bara sprutade ut framåt, utan även behölls inne i kroppen och riktades uppåt. 10% gick åt att påminna honom om att det fortfarande var framåt marsch som gällde, även om något spände i kroppen.
När vi travade av hade jag en mjuk, pigg, energisk Krull som gick i en riktigt fin form, nöjt sugandes på bettet. Superfin att rida och framförallt kändes han väldigt glad och positiv. Jag satte av ganska snabbt medan de andra skrittade av och lossade på sadelgjord och träns, så fick vi promenera i stället. Krullen var fortfarande så där underbart uppmärksam och pigg på att hänga med - varenda sväng eller halt jag gjorde, gjorde han också i synk.
Ridläraren tyckte att det var skönt att se att han blev så där pigg och glad igen. Det är något speciellt med när ridlärare uttrycker att "Det där behövde han" - då känns det som att man gjort något som hästen på riktigt hade nytta av. Det kan vara en av de bästa lektionerna jag haft på Krullen hittills.