Hoarfrost
Trådstartare
Lektion i går på Krullen.
Han gick innan så jag borstade på en annan häst medan jag väntade. Börjar bli lite kallt nu, vi rider fortfarande ute. Jag föredrar att rida ute, så inget mig emot
Satte upp, och skrittade iväg på en symaskin med handbromsen i. Skrittade på ordentligt och fick tjata rejält på honom för att få honom att röra på påkarna, hellånga tyglar så han kunde sträcka ut med senaste lektionen på honom färskt i minnet.
Det kändes långsamt lite bättre hela tiden, ridläraren red hästen jag red för tre gånger sedan, Nasse. Så medan jag höll igång Krullen tjuvkikade jag lite på vad ridläraren gjorde. Hon berättade rakt ut att "Jag gillar verkligen att rida alla hästar på ridskolan, de är alla fantastiska! Men den här uppskattar jag faktiskt inte att rida. Hon är fantastisk hon med, men jag uppskattar inte att rida henne, vi funkar inte så bra ihop". Kände mest att "Same..."
Sedan tog det 4 minuter och Nasse gick som en dröm Jäkla ridlärare som bara sitter upp på vad som helst och trollar lite med knäna så går hästen fantastiskt.
Medan ridläraren avslutade och hoppade av etc, jobbade jag vidare med att traska på och gå på lite böjda spår. Krullen började plötsligt kännas spänd men jag fortsatte be honom att traska på ordentligt och tänkte att han skulle slappna av i kroppen när han började jobba ordentligt. Han höll på hela tiden och reagerade på saker runtomkring, ett löv som är i lite annan färg? En kvist? En bom? En människa? En hund? Fruktansvärt!
Övning nummer ett var att rida bågar på långsidorna i trav. Vi skulle rida med lite skänkelvikningstänk i de böjda delarna, men jag fick tips av ridläraren att kanske skita i det en liten stund och i stället fokusera på att få Krullen att bli framåt. Så det gjorde jag, och jag smög in några små fattningar för att peppa på honom. Jag vet inte varför men jag kände att hans spändhet snarare eskalerade och han fortsatte hoppa runt för småsaker och kännas mer stressad än att det var till gagn för honom att jag fortsatte tjata och peppa framåt. Hamnade lite i någon form av limbo där för jag tänkte att antingen backar jag lite och ser om han kan slappna av lite och skiter i om han går som ostbågssymaskin, eller så är det så att om jag bara fortsätter så kommer det lossna så där som det gjorde förra gången. Jag kunde inte riktigt bestämma mig så jag gjorde någon mellanvariant och började på skänkelvikstänket för att se om det funkade. Fick sämre bjudning då men han lugnade sig en aning. Vet inte alls om jag tänkte rätt eller fel där.
Vi utökade bågarna successivt. Först med en volt inåt från bågens topp, sedan med små volter vid alla hörn, sedan med galoppfattning efter volterna vid hörnen. Jag fick superfin respons på fattningarna här och upplevde inte alls att jag på något sätt satt underligt för Krullen, han fattade bara enkelt och lydigt. Så jag försökte fortsätta sitta rätt men samtidigt ladda upp Krullen en aning innan fattningen och fick ett par riiiktigt fina fattningar med bra galopp efter.
Efter det red vi in på volterna och där red vi i skritt, trav, och galopp och ökade och minskade volterna. Krullen gick på och gjorde det jag bad om men jag känner att jag kunde ha gjort det lite bättre. Speciellt när vi minskade mycket till ca 15m volter i galoppen.
Sedan var det dags att lägga ner hästarna. Vi fick göra det självständigt, ridläraren och tre andra gick in i ridhuset för att de skulle få testrida program för henne. Krullen var fin och kändes nu äntligen avslappnad, så jag travade på lite böjda spår och lite diagonaler för att öka traven något men inte mycket, med lite längre tyglar. Han verkade ganska nöjd med tillvaron just då. Avslutade med att skritta på långa tyglar och låta honom gå lite som han ville, bara han fortsatte skritta. Intressant att se var han valde att gå. Satte av, lossade sadelgjord och träns, och tränade lite på att gå, stanna och svänga utan att jag höll i honom. Han uppförde sig exemplariskt och fick godis.
När vi kom in i stallet låg det lite hö i ena hörnet. Tyckte det var skumt, hade han inte ätit upp lunchen? Så jag försökte få honom att äta av det men han vägrade. Blev så klart orolig, sadlade och tränsade av fort så att jag kunde gå och prata med ridläraren, men jag märkte att flera hästar hade kvar hö i sina boxar. Träffade någon annan som stod och pratade om det så vi gick till ridläraren.
Tydligen var problemet att de hade fått en bal som de flesta hästarna inte gillade alls - inte så att höet är mögligt eller så, inte vad som går att se/lukta/smaka, men något är tydligen oaptitligt.
Vi fodrade med hö från en annan bal - alla hästar åt med god aptit
Han gick innan så jag borstade på en annan häst medan jag väntade. Börjar bli lite kallt nu, vi rider fortfarande ute. Jag föredrar att rida ute, så inget mig emot
Satte upp, och skrittade iväg på en symaskin med handbromsen i. Skrittade på ordentligt och fick tjata rejält på honom för att få honom att röra på påkarna, hellånga tyglar så han kunde sträcka ut med senaste lektionen på honom färskt i minnet.
Det kändes långsamt lite bättre hela tiden, ridläraren red hästen jag red för tre gånger sedan, Nasse. Så medan jag höll igång Krullen tjuvkikade jag lite på vad ridläraren gjorde. Hon berättade rakt ut att "Jag gillar verkligen att rida alla hästar på ridskolan, de är alla fantastiska! Men den här uppskattar jag faktiskt inte att rida. Hon är fantastisk hon med, men jag uppskattar inte att rida henne, vi funkar inte så bra ihop". Kände mest att "Same...
"Sedan tog det 4 minuter och Nasse gick som en dröm
Jäkla ridlärare som bara sitter upp på vad som helst och trollar lite med knäna så går hästen fantastiskt. Medan ridläraren avslutade och hoppade av etc, jobbade jag vidare med att traska på och gå på lite böjda spår. Krullen började plötsligt kännas spänd men jag fortsatte be honom att traska på ordentligt och tänkte att han skulle slappna av i kroppen när han började jobba ordentligt. Han höll på hela tiden och reagerade på saker runtomkring, ett löv som är i lite annan färg? En kvist? En bom? En människa? En hund? Fruktansvärt!
Övning nummer ett var att rida bågar på långsidorna i trav. Vi skulle rida med lite skänkelvikningstänk i de böjda delarna, men jag fick tips av ridläraren att kanske skita i det en liten stund och i stället fokusera på att få Krullen att bli framåt. Så det gjorde jag, och jag smög in några små fattningar för att peppa på honom. Jag vet inte varför men jag kände att hans spändhet snarare eskalerade och han fortsatte hoppa runt för småsaker och kännas mer stressad än att det var till gagn för honom att jag fortsatte tjata och peppa framåt. Hamnade lite i någon form av limbo där för jag tänkte att antingen backar jag lite och ser om han kan slappna av lite och skiter i om han går som ostbågssymaskin, eller så är det så att om jag bara fortsätter så kommer det lossna så där som det gjorde förra gången. Jag kunde inte riktigt bestämma mig så jag gjorde någon mellanvariant och började på skänkelvikstänket för att se om det funkade. Fick sämre bjudning då men han lugnade sig en aning. Vet inte alls om jag tänkte rätt eller fel där.
Vi utökade bågarna successivt. Först med en volt inåt från bågens topp, sedan med små volter vid alla hörn, sedan med galoppfattning efter volterna vid hörnen. Jag fick superfin respons på fattningarna här och upplevde inte alls att jag på något sätt satt underligt för Krullen, han fattade bara enkelt och lydigt. Så jag försökte fortsätta sitta rätt men samtidigt ladda upp Krullen en aning innan fattningen och fick ett par riiiktigt fina fattningar med bra galopp efter.
Efter det red vi in på volterna och där red vi i skritt, trav, och galopp och ökade och minskade volterna. Krullen gick på och gjorde det jag bad om men jag känner att jag kunde ha gjort det lite bättre. Speciellt när vi minskade mycket till ca 15m volter i galoppen.
Sedan var det dags att lägga ner hästarna. Vi fick göra det självständigt, ridläraren och tre andra gick in i ridhuset för att de skulle få testrida program för henne. Krullen var fin och kändes nu äntligen avslappnad, så jag travade på lite böjda spår och lite diagonaler för att öka traven något men inte mycket, med lite längre tyglar. Han verkade ganska nöjd med tillvaron just då. Avslutade med att skritta på långa tyglar och låta honom gå lite som han ville, bara han fortsatte skritta. Intressant att se var han valde att gå. Satte av, lossade sadelgjord och träns, och tränade lite på att gå, stanna och svänga utan att jag höll i honom. Han uppförde sig exemplariskt och fick godis.
När vi kom in i stallet låg det lite hö i ena hörnet. Tyckte det var skumt, hade han inte ätit upp lunchen? Så jag försökte få honom att äta av det men han vägrade. Blev så klart orolig, sadlade och tränsade av fort så att jag kunde gå och prata med ridläraren, men jag märkte att flera hästar hade kvar hö i sina boxar. Träffade någon annan som stod och pratade om det så vi gick till ridläraren.
Tydligen var problemet att de hade fått en bal som de flesta hästarna inte gillade alls - inte så att höet är mögligt eller så, inte vad som går att se/lukta/smaka, men något är tydligen oaptitligt.
Vi fodrade med hö från en annan bal - alla hästar åt med god aptit
