Hoarfrost
Trådstartare
Lektion i går på en häst jag bara har ridit en gång, för rätt länge sedan och inte för mitt liv kan komma på vad jag kallat henne i trådarna. Hon får nu nytt smeknamn - Gungan.
Hon gick inte innan och hon var icke på humör när jag först gick in för att borsta henne. Aldrig sett en häst så sur, och så tydlig med att "Jag tycker INTE OM DIG, och jag VILL INTE umgås!!!". Men trots detta utan att för den delen visa aggressivt beteende med såna där småhotande sparkar eller ilsket bitande i luft eller så. Dock känns det som att hon kan hamna där om människan inte lyssnar. Nu är jag efter många år av hanterande av hästar som egentligen ogillar att bli hanterade ganska bra på att visa att "Okej, jag hör dig. Jag förstår och lyssnar. Vi samarbetar kring detta?" så det stannade där.
Jag började med att stå still och inte röra mig alls med händerna lite gömda, så fort hon mjuknade lite i ansiktet, kroppen, svansroten etc erbjöd jag en hand genom att bara visa fram den på avstånd. Spände hon sig tog jag bort den. Till slut fick jag öron fram och lite försiktigt nosande på handen, och började borsta. Backade när jag märkte att hon hade spänt sig lite väl. Till slut var hon borstad och jag ställde mig och klappade och kliade en stund - det tyckte hon var mysigt. Hittade ett magiskt område på halsen där hon blev helt lyrisk om man kliade och vips så var vi ganska bra kompisar - med det lilla problemet att jag så fort jag stod nära magiska området klev hon så nära att jag nästan ramlade omkull
Sadlade och tränsade utan problem. Hon var lite känslig med sadelgjorden så jag var noga med att spänna, vänta, klia.
Satt upp och märkte direkt att sadelgjorden definitivt inte var särskilt bra spänd
Spände uppifrån hästryggen i stället. Tyckte jag hade lite långa läder men ändå inte, och att sadeln var fruktansvärt obekväm.
När vi skrittade iväg upptäckte jag att jag satt på en häst som var lite all over the place. Hon kändes unghästaktig. I otakt, obalanserad, lite ovillig till att gå framåt, lite... bökig?
Så jag försökte fokusera på att vi skulle gå framåt. Fick överslag och det blev att hon blev speedad och inte direkt särskilt mycket fram för skänkeln. Testade på lite olika sätt men fick aldrig någon toppenframåtbjudning. I bland klickade det till och hon gick jättefint och blev då urenkel att rida, och i bland var det som att hon hade 14 ben och 4 halsar. Ganska tydligt att jag gjorde något, och att hon då tappade hela konceptet pga mig. Eller så gjorde jag det inte och då var hon som en väldigt välriden och väluppfostrad häst.
Vad det var är jag inte hundra procent säker på men jag kan ju gissa, Krullen har ju gett mig lite facit när det gäller känsliga hästar sas.
Vi började med att rida två bågar på långsidan, och i varje båge, även den som gick ner till fyrkantspåret, rida volter. Jag började med att fokusera på att vi kunde styra runt bågarna och sedan började jag göra volterna. Gungan tyckte inte jag var bra på detta och protesterade då och då, och i bland lyckades jag göra "som jag skulle" och då blev det bra. Under övningen började vi successivt trava lite då och då tills vi hamnade i trav.
Det kändes inte toppen, iom att 90% av ridningen bestod av att jag försökte få ihop någon form av ridning som funkade för Gungan. 10% var att det plötsligt klickade och vi kunde flyta på ganska bra. Men jag fick lite dåligt samvete över att jag liksom... fick "bråka" så mycket med henne?
Vi gick sedan in på volterna och skulle galoppera. Det blev mest att hon sprang iväg med mig i trav. Dock fanns där en hint av att hon ville få en galopp, men det gick inte pga mig. Jag tappade lite självförtroende men fick tips av ridläraren att stå upp när jag skulle fatta. Plötsligt hade min kropp glömt hur man står i traven? Eller något? Eller var det att stigbyglarna var lite väl långa? Vet ej. Efter ett par misslyckade försök där Gungan bara blev mer frustrerad på mig, backade jag bandet litegrann och bad henne bara att trava, så jag kunde ställa mig och stå i traven och liksom... bara hamna i egen balans. Sedan blev det så att trots det fick jag ingen galopp, men jag kände själv att min kropp ändrades när fattningen skulle ske.
Fick sedan en Gunga som surnade ur totalt och bestämde sig för att köra tvärstopp och bockserie. Okej okej förlåt Gungan sa jag och bad om att bara gå framåt. Vi travade superspänt ett tag och jag väntade på att hon skulle slappna av lite och lyckades sedan med en fattning.
Superfin galopp! Jösses vad fin den var. Fin fattning i bra balans, sedan fin och balanserad galopp med mycket luft i form. Den ramlade isär, igen pga mig, blev så frustrerad på mig själv.
Iom att vi skulle fatta många gånger på volterna gav det mig en bra chans att jobba med att hitta mig själv i detta, men det blev också lite problematiskt iom att jag inte ville vara i vägen för de andra, och inte heller ville bråka för mycket med henne. Gillade inte heller att hon fick två bock-utbrott, tänker att jag då hade gått lite för långt med min bråkiga ridning.
Sammanfattat kring galoppen kan man säga att det var lite kaos. Kände mig väldigt dålig tidvis, men jag tycker också att jag fick grepp om det till slut. Det man kan göra för att få bäst förutsättningar för att fatta verkar vara att rida lätt, ställa sig upp, och där har man ca 3 steg på sig att i framåtfeeling fatta och då få en galopp.
När vi väl fick galopp blev det supergalopper, som var svåra att sitta i pga kändes som en gunghäst på crack.
Bättre då att stå i galoppen också, eftersom jag inte fick min kropp att samarbeta och inte störa henne så mycket att galoppen ramlade isär.
Efter galopperna red vi lite olika ridvägar i trav. Gungan och jag var då i väldigt mycket bättre synk och jag hade faktiskt rätt kul på henne. Hon har en ökad trav som är magisk, men jag märkte också att man måste rida riktigt väl om man vill dra ner lite på tempo.
Så helheten sammanfattat en lektion där jag inte riktigt var nöjd 90% av tiden. Det var nog jobbigt för både henne och mig. Däremot kan jag lite försiktigt positivt säga att jag hittade vad problemet var, att jag försökte göra det bästa av situationen och hjälpa henne så gott jag kunde, samt att när det väl blev rätt blev det bättre än jag någonsin åstadkommit på någon häst.
När jag pratade med ridläraren var jag lite halvnere, och sa att jag tyckte hon kanske var för svår för mig. Ridläraren sa att hon inte höll med. Hon är en svår häst men inte för svår för mig. Ridläraren tyckte att jag ridit ganska bra för att vara andra gången på henne, att hon inte förväntat sig jättemycket bättre från mig. Att Gungan är annorlunda, men är Krullen x100 men dessutom har ett riktigt humör och inte är sen med att tala om vad hon tycker om saker och ting på ett supertydligt sätt. Så om jag tänker att Krullen är introvert och talar om vad han tycker på ett väldigt försiktigt sätt och efter ett tag, så är Gungan tvärtom och vrålar ut vad hon tycker direkt hon tycker något.
Ganska bra beskrivning. Trots att jag kände mig lite taskig och inte särskilt bra ridet i går, tyckte jag ändå att hon var en intressant häst och jag skulle vilja lära mig mer av henne. Dock inte om det blir på hennes bekostnad.
Hon gick inte innan och hon var icke på humör när jag först gick in för att borsta henne. Aldrig sett en häst så sur, och så tydlig med att "Jag tycker INTE OM DIG, och jag VILL INTE umgås!!!". Men trots detta utan att för den delen visa aggressivt beteende med såna där småhotande sparkar eller ilsket bitande i luft eller så. Dock känns det som att hon kan hamna där om människan inte lyssnar. Nu är jag efter många år av hanterande av hästar som egentligen ogillar att bli hanterade ganska bra på att visa att "Okej, jag hör dig. Jag förstår och lyssnar. Vi samarbetar kring detta?" så det stannade där.
Jag började med att stå still och inte röra mig alls med händerna lite gömda, så fort hon mjuknade lite i ansiktet, kroppen, svansroten etc erbjöd jag en hand genom att bara visa fram den på avstånd. Spände hon sig tog jag bort den. Till slut fick jag öron fram och lite försiktigt nosande på handen, och började borsta. Backade när jag märkte att hon hade spänt sig lite väl. Till slut var hon borstad och jag ställde mig och klappade och kliade en stund - det tyckte hon var mysigt. Hittade ett magiskt område på halsen där hon blev helt lyrisk om man kliade och vips så var vi ganska bra kompisar - med det lilla problemet att jag så fort jag stod nära magiska området klev hon så nära att jag nästan ramlade omkull
Sadlade och tränsade utan problem. Hon var lite känslig med sadelgjorden så jag var noga med att spänna, vänta, klia.
Satt upp och märkte direkt att sadelgjorden definitivt inte var särskilt bra spänd
Spände uppifrån hästryggen i stället. Tyckte jag hade lite långa läder men ändå inte, och att sadeln var fruktansvärt obekväm.När vi skrittade iväg upptäckte jag att jag satt på en häst som var lite all over the place. Hon kändes unghästaktig. I otakt, obalanserad, lite ovillig till att gå framåt, lite... bökig?
Så jag försökte fokusera på att vi skulle gå framåt. Fick överslag och det blev att hon blev speedad och inte direkt särskilt mycket fram för skänkeln. Testade på lite olika sätt men fick aldrig någon toppenframåtbjudning. I bland klickade det till och hon gick jättefint och blev då urenkel att rida, och i bland var det som att hon hade 14 ben och 4 halsar. Ganska tydligt att jag gjorde något, och att hon då tappade hela konceptet pga mig. Eller så gjorde jag det inte och då var hon som en väldigt välriden och väluppfostrad häst.
Vad det var är jag inte hundra procent säker på men jag kan ju gissa, Krullen har ju gett mig lite facit när det gäller känsliga hästar sas.
Vi började med att rida två bågar på långsidan, och i varje båge, även den som gick ner till fyrkantspåret, rida volter. Jag började med att fokusera på att vi kunde styra runt bågarna och sedan började jag göra volterna. Gungan tyckte inte jag var bra på detta och protesterade då och då, och i bland lyckades jag göra "som jag skulle" och då blev det bra. Under övningen började vi successivt trava lite då och då tills vi hamnade i trav.
Det kändes inte toppen, iom att 90% av ridningen bestod av att jag försökte få ihop någon form av ridning som funkade för Gungan. 10% var att det plötsligt klickade och vi kunde flyta på ganska bra. Men jag fick lite dåligt samvete över att jag liksom... fick "bråka" så mycket med henne?
Vi gick sedan in på volterna och skulle galoppera. Det blev mest att hon sprang iväg med mig i trav. Dock fanns där en hint av att hon ville få en galopp, men det gick inte pga mig. Jag tappade lite självförtroende men fick tips av ridläraren att stå upp när jag skulle fatta. Plötsligt hade min kropp glömt hur man står i traven? Eller något? Eller var det att stigbyglarna var lite väl långa? Vet ej. Efter ett par misslyckade försök där Gungan bara blev mer frustrerad på mig, backade jag bandet litegrann och bad henne bara att trava, så jag kunde ställa mig och stå i traven och liksom... bara hamna i egen balans. Sedan blev det så att trots det fick jag ingen galopp, men jag kände själv att min kropp ändrades när fattningen skulle ske.
Fick sedan en Gunga som surnade ur totalt och bestämde sig för att köra tvärstopp och bockserie. Okej okej förlåt Gungan sa jag och bad om att bara gå framåt. Vi travade superspänt ett tag och jag väntade på att hon skulle slappna av lite och lyckades sedan med en fattning.
Superfin galopp! Jösses vad fin den var. Fin fattning i bra balans, sedan fin och balanserad galopp med mycket luft i form. Den ramlade isär, igen pga mig, blev så frustrerad på mig själv.
Iom att vi skulle fatta många gånger på volterna gav det mig en bra chans att jobba med att hitta mig själv i detta, men det blev också lite problematiskt iom att jag inte ville vara i vägen för de andra, och inte heller ville bråka för mycket med henne. Gillade inte heller att hon fick två bock-utbrott, tänker att jag då hade gått lite för långt med min bråkiga ridning.
Sammanfattat kring galoppen kan man säga att det var lite kaos. Kände mig väldigt dålig tidvis, men jag tycker också att jag fick grepp om det till slut. Det man kan göra för att få bäst förutsättningar för att fatta verkar vara att rida lätt, ställa sig upp, och där har man ca 3 steg på sig att i framåtfeeling fatta och då få en galopp.
När vi väl fick galopp blev det supergalopper, som var svåra att sitta i pga kändes som en gunghäst på crack.
Bättre då att stå i galoppen också, eftersom jag inte fick min kropp att samarbeta och inte störa henne så mycket att galoppen ramlade isär.
Efter galopperna red vi lite olika ridvägar i trav. Gungan och jag var då i väldigt mycket bättre synk och jag hade faktiskt rätt kul på henne. Hon har en ökad trav som är magisk, men jag märkte också att man måste rida riktigt väl om man vill dra ner lite på tempo.
Så helheten sammanfattat en lektion där jag inte riktigt var nöjd 90% av tiden. Det var nog jobbigt för både henne och mig. Däremot kan jag lite försiktigt positivt säga att jag hittade vad problemet var, att jag försökte göra det bästa av situationen och hjälpa henne så gott jag kunde, samt att när det väl blev rätt blev det bättre än jag någonsin åstadkommit på någon häst.
När jag pratade med ridläraren var jag lite halvnere, och sa att jag tyckte hon kanske var för svår för mig. Ridläraren sa att hon inte höll med. Hon är en svår häst men inte för svår för mig. Ridläraren tyckte att jag ridit ganska bra för att vara andra gången på henne, att hon inte förväntat sig jättemycket bättre från mig. Att Gungan är annorlunda, men är Krullen x100 men dessutom har ett riktigt humör och inte är sen med att tala om vad hon tycker om saker och ting på ett supertydligt sätt. Så om jag tänker att Krullen är introvert och talar om vad han tycker på ett väldigt försiktigt sätt och efter ett tag, så är Gungan tvärtom och vrålar ut vad hon tycker direkt hon tycker något.
Ganska bra beskrivning. Trots att jag kände mig lite taskig och inte särskilt bra ridet i går, tyckte jag ändå att hon var en intressant häst och jag skulle vilja lära mig mer av henne. Dock inte om det blir på hennes bekostnad.
.
får söka ledigt när jag får mina nya semesterdagar efter nyår.
