Tack för dina bra frågor!
Jag menar inte att framställa honom som en psykopat!!Det bara blir att jag tar upp det dåliga och det hopar sig + att det ju är min upplevelse + att jag inte är jättebra på att få ner det i text. Mina inlägg är absolut inte en sanning, det är en del av min upplevelse och inget annat.
Jag tror att mycket är sånt som inte hörs men som händer ändå när man är tillsammans, och det bla är därför det skiter sig på distans. Vi har ett härligt flow tillsammans, vi är liksom glada och lyfter upp varandra i det dagliga livet (förutom i de här situationerna). Vi har det mysigt ihop, vi gillar varandras egenheter. Vi har ett bra sexliv/ömhet och pratar tex mycket om andras relationer, bla därför känner jag att det finns ju där i honom. Han tycker andra ska vara så utan att jag ens antytt det? Vi har det så jäkla bra ihop när det inte är bråk.
Jag tycker det. Nästan varje bråk slutar med att jag inser att jag är on my own, och jag tröstar honom för han tycker jag varit dålig som berättat om mina känslor och önskat ett försök till att det inte ska hända igen (för han sa ju förlåt, men det är alltid samma enskilda grej).
Jag kan inte gråta när någon annan gråter, det bara tar stopp hos mig. Jag byter alltid fokus. Jag försöker lägga upp bråk så vi tar hans känslor separat och mina separat, så båda får tid och omtanke. Det är såklart inte så att jag planerar bråk, men jag försöker verkligen vara tydlig med att det här är känslan jag har. Vad har du för känsla?
Jag tror inte han har onda uppsåt, men man kan väl försöka bete sig "bättre" ändå? Jag har ändrat massvis i hur jag presenterar min känslor för honom, till det bättre (tycker han med).
