Relationstrassel

[Bison]

Varför ? Han kanske brukar sova till 11 på söndagar?

Och då ska man höras exakt klockan 11?
För mig låter det bara extremt märkligt.

 

[Witcher]

Och då ska man höras exakt klockan 11?
För mig låter det bara extremt märkligt.

Hon frågade ju efter en tid ? Vad skulle han ha svarat då?

 

[Bison]

Hon frågade ju efter en tid ?

Hon frågade när.
För mig hade det känts mer rimligt att svara på dagen / kvällen whatever.

Fast jag tycker hela konversationen är obegriplig.

 

[Witcher]

Hon frågade när.
För mig hade det känts mer rimligt att svara på dagen / kvällen whatever.

Fast jag tycker hela konversationen är obegriplig.

Ja, det kan man ju tycka olika om.

 

[Tonto]

Har han någon diagnos?
Annars verkar det jättemärkligt att bestämma en paus till ett visst klockslag.

Ser er konversationer ut sådär hade jag dragit fortare än kvickt.

Tycker det är lite tråkigt att det hela tiden ska slängas ut "har personen någon diagnos" så fort någon beter sig på ett vis som man själv inte är van vid. Det blir på något vis nedsättande och ganska irriterande för mig som har en diagnos att hela tiden behöva läsa "Har X en diagnos? X beteende är så märkligt" som om det vore något dåligt.

Generellt tycker jag att man borde vara med försiktigt med att säga sådana saker.

Jag kan lätt säga, ja men kl. 16 på fredag kan vi prata. Frågar någon om när något ska göra så svarar jag på när. Inte något vagt "Någon gång på dagen", för mig är det inte att planera alls. Är det något fel på mig för att jag gör så? Nej det är det faktiskt inte. Jag har en diagnos med det är fasiken inget fel på mig.

 

[Bison]

Tycker det är lite tråkigt att det hela tiden ska slängas ut "har personen någon diagnos" så fort någon beter sig på ett vis som man själv inte är van vid. Det blir på något vis nedsättande och ganska irriterande för mig som har en diagnos att hela tiden behöva läsa "Har X en diagnos? X beteende är så märkligt" som om det vore något dåligt.

Generellt tycker jag att man borde vara med försiktigt med att säga sådana saker.

Det var absolut inte menat som något negativt.
Tvärtom egentligen. Att det är enklare att ha förståelse och tålamod om man vet att det finns en diagnos som gör att personen mår bäst av "tydliga ramar", exakta tider osv.

Ber om ursäkt om det tolkades negativt och blev luddigt i min förklaring.

 

[Inte_Ung]

Jag kan lätt säga, ja men kl. 16 på fredag kan vi prata.

Jag med. Och jag har då verkligen ingen diagnos alls.
(Utom bihåleinflammation just nu.)
Men jag är en upptagen kvinna och behöver planera för att livet skall gå ihop sig.

 

[Inte_Ung]

Varför säga ja och tre rader nedanför göra annorlunda?

Fungerar verkligen det språkliga för er?
Eller gissar han sig fram medan du blir otydlig.
Han verkar svara på något annat än du frågar.
Förstår han verkligen vad du säger och säger du verkligen rätt saker rent språkligt?

 

[Migo]

Tycker det är lite tråkigt att det hela tiden ska slängas ut "har personen någon diagnos" så fort någon beter sig på ett vis som man själv inte är van vid. Det blir på något vis nedsättande och ganska irriterande för mig som har en diagnos att hela tiden behöva läsa "Har X en diagnos? X beteende är så märkligt" som om det vore något dåligt.

Generellt tycker jag att man borde vara med försiktigt med att säga sådana saker.

Jag kan lätt säga, ja men kl. 16 på fredag kan vi prata. Frågar någon om när något ska göra så svarar jag på när. Inte något vagt "Någon gång på dagen", för mig är det inte att planera alls. Är det något fel på mig för att jag gör så? Nej det är det faktiskt inte. Jag har en diagnos med det är fasiken inget fel på mig.

Samma här. Hatar "nån gång på eftermiddagen". Hur ska jag då kunna planera resten av min eftermiddag?

 

[TinyWiny]

Samma här. Hatar "nån gång på eftermiddagen". Hur ska jag då kunna planera resten av min eftermiddag?

Ja gud ja! Så enormt irriterande med människor som inte har någon respekt för andra människors tid. Jag vill veta och hen bör komma/ringa den tid som är sagt. Övrig tid har jag annat att göra och min tid och energi är för värdefull för att jag ska gå och vänta.

 

[ppiller]

Vad har man om man inte har kommunikation?

Vi har ingen/väldigt bristfällig kommunikation i en sak

Har han någon diagnos?
Annars verkar det jättemärkligt att bestämma en paus till ett visst klockslag.

Ser er konversationer ut sådär hade jag dragit fortare än kvickt.

För att jag bett om det, vi är i olika tidszoner så det är lättare.

Men ja jag vet. Usch.

 

[ppiller]

Fungerar verkligen det språkliga för er?
Eller gissar han sig fram medan du blir otydlig.
Han verkar svara på något annat än du frågar.
Förstår han verkligen vad du säger och säger du verkligen rätt saker rent språkligt?

Visst har vi språkliga missar men vi pratar oftast med enkla ord som båda förstår. Är vi osäkra så frågar vi varandra/googlar och ser till att det betyder samma för oss.

 

[ppiller]

Fel

 

[ppiller]

Vi har ingen/väldigt bristfällig kommunikation i en sak


För att jag bett om det, vi är i olika tidszoner så det är lättare.

Men ja jag vet. Usch.

Första svaret till Tonto ska inte vara där, det var en skräptanke jag skrev som jag trodde försvann men buke sparade..

 

[Cafer]

Det här hände:
Jag: Om du vill ha en paus, kan du snälla säga typ "jag vill ha en paus, kan vi prata igen på söndag kväll?"
Han: ja, det är rimligt, det ska jag göra
(10 min senare)
Han: jag måste ha en paus
(inget mer)
Jag: okej, till när?
Han: söndag
Jag: när på söndag?
Han: kl 11

Jag känner att jag drar hela lasset? Varför säga ja och tre rader nedanför göra annorlunda?

Eller, vi hade sagt att vi skulle prata en morgon.
Jag: du behöver inte ringa om du inte orkar eller vill
( vi slöchattade en timme på hans villkor, han tog initiativen och jag hejade eller liksom var imo trevligt neutral )
Han: ville du prata förresten?
Jag: ja, om det är okej för dig?
Han: nej jag orkar nog inte prata med dig

Om några år kommer du säkert förstå vad folk säger i den här tråden, jag känner igen vad du beskriver om ditt beteende och dina förväntningar (i mig själv, förr) och kan säga på rak arm att det var mig felet låg hos. Det Ska inte vara så knepigt att man ska berätta för den andra vad den kan säga, eller göra, eller hur den ska tänka, osv.. Jag vet också att det är ett koncept som är rätt svårt att ta in.
Det kommer alltid finnas typer som är spännande och bidrar med färg i livet, men som tyvärr saknar andra viktiga funktioner. Tanken att "hen har x men saknar y, jag behöver bara uppfostra personen i lite allmänt vett så kommer y infinna sig" kommer aldrig ha det utfallet du förväntar dig. Det handlar inte om att du inte hittat rätt ord att förklara problemet för honom på, inte överhuvudtaget. Det handlar om att 50% funkar och är något du åtrår och de 50% som inte fungerar har du istället för att godta viftat bort med självbedrägeri och önsketänkande. Om du verkligen vill ha svart på vitt vad han är beredd på att göra för förändring så gör du slut och ser om han kommer springande, annars har du fått det svar som du hittills inte velat acceptera. Det blir inte sant bara för att man vill att det ska vara det.

Sen en annan grej jag tycker mig läsa tendenser av är att du förväntar dig att om du gör saker för honom så bygger du upp en "skuld" hos honom som du förväntar dig att han ska betala tillbaka med kärlek och förståelse. Det är inte alls ovanligt att människor är "snälla" och förväntar sig att folks uppskattning ska regna över dem, men man tappar helt sin egen integritet och respekt för sina egna behov den vägen och blir inget mer än en dörrmatta för andra. Börja ta dig själv på allvar och förvänta dig inget mindre av andra. Om du inte bemöts på det sätt du behöver för att må bra så är det inte svårare än att det är fel för dig, oavsett om det betyder att du kommer vara betydligt mer ensam framöver.

...och ursäkta om jag har en hård framtoning.

 

[Modest]

Det här hände:
Jag: Om du vill ha en paus, kan du snälla säga typ "jag vill ha en paus, kan vi prata igen på söndag kväll?"
Han: ja, det är rimligt, det ska jag göra
(10 min senare)
Han: jag måste ha en paus
(inget mer)
Jag: okej, till när?
Han: söndag
Jag: när på söndag?
Han: kl 11

Jag känner att jag drar hela lasset? Varför säga ja och tre rader nedanför göra annorlunda?

Eller, vi hade sagt att vi skulle prata en morgon.
Jag: du behöver inte ringa om du inte orkar eller vill
( vi slöchattade en timme på hans villkor, han tog initiativen och jag hejade eller liksom var imo trevligt neutral )
Han: ville du prata förresten?
Jag: ja, om det är okej för dig?
Han: nej jag orkar nog inte prata med dig

Men gud så bedrövligt tråkigt. Åter igen; det går att sikta högre än såhär!

 

[Exile]

Du tror inte dina tankar avspeglas i det du gör och säger? Jag tänker sällan så nedsättande om min nära och kära. Å andra sidan beter jag mig sällan så jag behöver be om ursäkt heller och om jag bad om ursäkt skulle jag antagligen mena att jag var medveten om att jag betet mig illa.

Att upprepat bli sårad av någon som sedan slänger åt en ett förlåt är ju rätt ointressant.

Jag tänker inte heller så nedsättande om mina nära och kära om du nu fått för dig det för jag umgås helt enkelt inte med personer jag inte passar ihop med, gör någon det? Om du aldrig tänkt något taskigt om någon i hela ditt liv kan jag bara gratulera, tror du är rätt ensam om det

Poängen var att TS med partner är två motpoler som inte alls passar ihop på ett känslomässigt plan, då är det nästan oundvikligt att man sårar eller irriterar varandra. Vanligtvis brukar man ju inte umgås med, eller hålla det till ett minimum om man måste med en sådan person. Men i ett förhållande är det liksom dömt att sluta i en massa negativa känslor där man blir irriterad eller sårad gång på gång.