Relationstrassel - frånskild, hemmaboende vuxet barn, ny relation...

Vi ses typ två helger i månaden just nu. Det där har varierat lite med vilka jobbuppdrag vi haft - ibland har vi haft möjlighet till tid tillsammans även under vardagar, eller kunnat skapa oss förlängda helger genom distansarbete. Just nu är det bara mer strikt helger, så det är nog en anledning till att saker ställs på sin spets just nu - vi har helt enkelt en period med lite för lite tid för varandra!

Det blir ibland "bara" mocka + fodra, ibland även rida.

Det är mycket sällan jag ställer in planerade träffar eller aktiviteter med partner, eftersom tävlingar och träningar är bokade långt i förväg, så då går det att bestämma helger att träffas utifrån det. Men ibland - under mer intensiva tävlingsperioder - kan det redan från början bli "för få" helger en månad.

Hehe, då ses ni ofta :D Jag och särbon kan ha månader mellan att vi ses (vilket ingen av oss gillar). Just nu är jag ledsen över att han bytt arbetsgivare, annars hade jag fått träffa honom dagligen i några månader (hans tidigare AG jobbar för mig nu och han hade garanterat blivit placerad här). Vårt förhållande sker rätt mycket per telefon, båda våra jobb medger att man pratar i telefon medan man jobbar. Vi har också haft utlandsjobb som inte medgett att träffas ofta... och på ett ställe han var på (Grönland) funkade inte Skype heller. Då var det några minuter på satellittelefon några dagar i veckan. Det suger ibland att inte ha en vardag men det går.

Edit: Fast ev ska han jobba åt mig om ett tag... han har varit min fältassistent tidigare :laugh:
 
Jag känner mig inte kvävd, möjligen otillräcklig ibland... Jag får mitt behov av ensamtid tillfredsställt, särbon däremot tycker sig ha för mycket ensamtid.
Att du känner dig otillräcklig - jag tolkar det som att du nånstans har rätt mycket av någon sorts känsla av att du i hög grad finns till för andra personer. Att du tycker dig ha lagom mycket tid ifred och att särbon tycker sig ha för mycket tid för sig själv, betyder för mig bara att särbon behöver hitta på något att förströ sig med. Jag ser liksom inte hur det har med dig att göra. Och jag hade hanterat det så om jag var i dina kläder. (Att jag var i din särbos kläder kan jag inte riktigt föreställa mig.)
 
Så vad har särbo för någonting att roa sig med själv, då särbo är på besök hos dig och du är frånvarande ?

Då är det en milsvid skillnad på att komma på besök till någon annans hem med en väska underkläder och tandborste - eller att faktiskt bo på två adresser med t.ex eget rum för egna intressen.
 
Så vad har särbo för någonting att roa sig med själv, då särbo är på besök hos dig och du är frånvarande ?

Då är det en milsvid skillnad på att komma på besök till någon annans hem med en väska underkläder och tandborste - eller bo på två adresser med t.ex eget rum för egna intressen.

I mitt fall har han pluggat, tittat på serie, sovit, städat, gått till affären, diskat.
Ungefär samma saker som jag gjort när jag varit där och han varit på jobbet.
Vi är självständiga varelser som reder oss själva några timmar 😁
 
@macbeth och @Gnist jag tror/tycker att ni har delvis rätt båda två. Min partner ÄR lite av en dramaqueen (det är ett stående skämt mellan oss, till och med!) och har en ganska svartvit syn på saker och ting - likställer att säga "jag har inte tid" med "jag har inte lust", vilket lett till en del diskussioner oss emellan. Jag hävdar ju t.ex. att jag visserligen valt att ha hästar, men att det kommer med vissa förpliktelser (mat, mockning, motion mm) med det som jag inte bara kan strunta i för att prioritera annat. Medan partner anser (lite tillspetsat) att åka till hästarna när hen är hos mig är detsamma som att inte vilja umgås med partner.

Jag förstår min partner och är ledsen över att hen känner sig bortprioriterad och åsidosatt, SAMTIDIGT som jag tycker att det är fullständigt orimligt att lägga resten av mitt liv helt åt sidan de helger som hen är hos mig. När jag är hos hen blir det ju per automatik så att någon annan (min dotter) får ta hand om hästarnas behov, så då uppstår inte konflikten lika lätt (samtidigt som jag då inte heller har möjlighet att åka till hen riktigt lika ofta som hen åker till mig).

Jag funderar på om det verkligen är mängden tid som ni träffas som är problemet för din särbo eller om det kan vara så att särbon uppfattar att det är hen som hela tiden tvingas anpassa sig efter dina tider och dina veckor och att det är där skon klämmer egentligen.

Hypotetiskt sett kanske din partner ofta tackar nej till saker som inträffar de veckor som du är tillgänglig eftersom hen vet att ditt schema är orubbligt. Och eftersom ditt schema är orubbligt så hamnar ansvaret för att ni ska kunna träffas på särbon - att hen inte bokar upp sig på de helger som ni kan träffas.

Vad jag är ute efter är att särbon kanske känner att hen har fått en roll i er relation som hen inte längre är bekväm med - att vara den anpassningsbara. Att vara den som anpassar sig behöver inte vara ekvivalent med att inte ha en egen hobby eller att inte kunna sysselsätta sig själv. Det kan lika gärna handla om att den anpassningsbara har börjat känna sig bakbunden och känner att denne inte kan planera sin egen tid på ett tillräckligt flexibelt sätt och därför känner sig bortprioriterad.
 
Jag funderar på om det verkligen är mängden tid som ni träffas som är problemet för din särbo eller om det kan vara så att särbon uppfattar att det är hen som hela tiden tvingas anpassa sig efter dina tider och dina veckor och att det är där skon klämmer egentligen.

Hypotetiskt sett kanske din partner ofta tackar nej till saker som inträffar de veckor som du är tillgänglig eftersom hen vet att ditt schema är orubbligt. Och eftersom ditt schema är orubbligt så hamnar ansvaret för att ni ska kunna träffas på särbon - att hen inte bokar upp sig på de helger som ni kan träffas.

Vad jag är ute efter är att särbon kanske känner att hen har fått en roll i er relation som hen inte längre är bekväm med - att vara den anpassningsbara. Att vara den som anpassar sig behöver inte vara ekvivalent med att inte ha en egen hobby eller att inte kunna sysselsätta sig själv. Det kan lika gärna handla om att den anpassningsbara har börjat känna sig bakbunden och känner att denne inte kan planera sin egen tid på ett tillräckligt flexibelt sätt och därför känner sig bortprioriterad.

Mycket bra poäng som absolut kan stämma. Om det är så det är så hade iaf inte jag varit glad över att vara den som anpassar sig hela tiden.
 
I mitt fall har han pluggat, tittat på serie, sovit, städat, gått till affären, diskat.
Ungefär samma saker som jag gjort när jag varit där och han varit på jobbet.
Vi är självständiga varelser som reder oss själva några timmar 😁
Min och din syn på egen kvalitetstid är inte i samma härad. Slå ihjäl tid är en sak, att göra någonting av den är en annan.
 
Min och din syn på egen kvalitetstid är inte i samma härad. Slå ihjäl tid är en sak, att göra någonting av den är en annan.

Jag tänker att det är skillnad när man bor nära och kan ses en halv dag, en kväll i veckan osv. Då blir den tiden bara för varandra.
När man har ett par eller flera dagar tillsammans tycker jag det är orimligt att den man är hos ska ge upp sitt egna liv helt och bara ägna sig åt den andra.
Men så har jag inget emot att spendera tid själv. För mig är det absolut inte bortkastad tid.
 
När man har ett par eller flera dagar tillsammans tycker jag det är orimligt att den man är hos ska ge upp sitt egna liv helt och bara ägna sig åt den andra.
Tanken kanske blir lite rimligare än orimlig, om man ger den som rest 50 mil cred för att denne gett upp sitt egna liv helt för att faktiskt kunna träffas?
 
Spånar bara men..

Kan det vara så att när ni blev ihop så fanns en större förståelse för att du hade en tonårig dotter som krävde en hel del tid?
Kan det vara så att partnern hade förväntat sig att "er" tid kommer ju äldre dottern blev men nu när dottern de facto är ung vuxen så blev det ändå inte mer tid till relationen då det kommit SM-satsning m.m. som innebär lika mycket (eller mer än väntat iallafall) pusslande som innan. Jag säger inte att det rätt eller fel men kanske börjar hen känna att hur hen trodde relationen skulle utveckla sig inte blivit så och börjar inse att även om dottern din är vuxen så kommer det kanske dröja flera år (om nånsin) innan det utvecklar sig till det hen vill ha. Hen kanske hade gjort ett helt annat vägval tidigt i er relation om hen vetat att er relation fortfarande hade handlat om anpassning (vad jag tolkat det som) främst från hens sida?

Det bästa är väl att sätta sig ner och prata med hen om hur hen vill ha det (kanske inte bara nu men även i framtiden) och om det nåt som du känner passar dig också annars är väl det bästa att helt enkelt släppa relationen.
 
I det här faller spelar det ju ingen roll om personen rest 5, 50 eller 500mil. Hästarna behöver sin omvårdnad ändå, oavsett eventuella besökares resväg.
TS skrev ju att ibland är det tillsyn typ mocka+fodra men ibland också ridning, samtidigt som TS skrev att det finns möjlighet för dottern att ha hand om detta. Det tolkar jag som att TS har möjligheten att göra stallvisiten kort men väljer att förlänga den för att hon tycker det är roligt.

Om jag tänker mig in i partnerns situation där jag dels alltid får vara den som anpassar min tid, har rest över 50 mil och när jag väl är där blir jag fortfarande nedprioriterad för min partners intresse för att hon hellre vill göra det, ja då hade jag nog också tröttnat rätt fort.

Det känns som att väldigt många här har fokus enbart på TS och hennes utgångsläge när det gäller känslor (vilket är logiskt då hon skrivit tråden), att offra sin fritid beskrevs tom som att "göra våld på sig själv" vilket iaf jag tycker känns absurt, det är en relation, då får man ge och ta, fokus kan inte alltid vara MIG MIG MIG (nu talar jag alltså om svaren i tråden här och detta är inte en respons direkt på det TS skrivit!).

Lek med tanken att trådstarten istället hade varit att TS är den som alltid måste anpassa sin tid till när hon och partner kan ses. Partner har ett vuxet barn med delat fritidsintresse som de spenderar det mesta av sin fritid på. Partner har gjort klart att deras intresse och tid absolut är prio 1 i alla situationer och TS får helt enkelt ta det som ges, jag tror ärligt talat att många av svaren här hade sett MYCKET annorlunda ut med det utgångsläget.

Till TS:
Man kan inte ha kakan och äta den, tyvärr. Om du vill vara i en relation måste du vara villig att kompromissa, det innebär ibland att man måste rucka på vad man själv vill för att göra plats för någon annan, det fina är att detta oftast fungerar relativt smärtfritt om man älskar varann, för då VILL man hitta den lösningen. Om du känner dig så villrådig för vad du ska göra för att du känner som att du förlorar något om du ger din partner mer tid, då hade jag allvarligt övervägt om det kan vara så att er relation inte fungerar och det kanske är bäst att ni avslutar den så att du kan leva det livet du vill utan att känna press.
 
För mig låter det som att ni har olika uppfattning om hur en relation ska se ut. Och det låter som du är nöjd med hur mkt tid som spenderas ihop medan särbon vill ha mer. Om det är så så tycker jag du ska vara tydlig med hur du vill leva. Jag tror tyvärr inte det går att kompromissa om en vill ses mkt och den andra vill ses mindre dvs då tror jag att den ena alltid kommer känna sig kvävd eller missnöjd. Och jag får känslan av att du helst inte vill förändra något - bara att särbon ska bli mer nöjd.
Det viktiga är ju att du är tydlig med hur du vill göra. För det blir inte schysst om man säger att något kommer förändras och det inte blir så.
 
TS skrev ju att ibland är det tillsyn typ mocka+fodra men ibland också ridning, samtidigt som TS skrev att det finns möjlighet för dottern att ha hand om detta. Det tolkar jag som att TS har möjligheten att göra stallvisiten kort men väljer att förlänga den för att hon tycker det är roligt.

Om jag tänker mig in i partnerns situation där jag dels alltid får vara den som anpassar min tid, har rest över 50 mil och när jag väl är där blir jag fortfarande nedprioriterad för min partners intresse för att hon hellre vill göra det, ja då hade jag nog också tröttnat rätt fort.

Det känns som att väldigt många här har fokus enbart på TS och hennes utgångsläge när det gäller känslor (vilket är logiskt då hon skrivit tråden), att offra sin fritid beskrevs tom som att "göra våld på sig själv" vilket iaf jag tycker känns absurt, det är en relation, då får man ge och ta, fokus kan inte alltid vara MIG MIG MIG (nu talar jag alltså om svaren i tråden här och detta är inte en respons direkt på det TS skrivit!).

Lek med tanken att trådstarten istället hade varit att TS är den som alltid måste anpassa sin tid till när hon och partner kan ses. Partner har ett vuxet barn med delat fritidsintresse som de spenderar det mesta av sin fritid på. Partner har gjort klart att deras intresse och tid absolut är prio 1 i alla situationer och TS får helt enkelt ta det som ges, jag tror ärligt talat att många av svaren här hade sett MYCKET annorlunda ut med det utgångsläget.

Till TS:
Man kan inte ha kakan och äta den, tyvärr. Om du vill vara i en relation måste du vara villig att kompromissa, det innebär ibland att man måste rucka på vad man själv vill för att göra plats för någon annan, det fina är att detta oftast fungerar relativt smärtfritt om man älskar varann, för då VILL man hitta den lösningen. Om du känner dig så villrådig för vad du ska göra för att du känner som att du förlorar något om du ger din partner mer tid, då hade jag allvarligt övervägt om det kan vara så att er relation inte fungerar och det kanske är bäst att ni avslutar den så att du kan leva det livet du vill utan att känna press.
Jag har levt med samma partner i 20 år. 10 som särbo, 10 som sambo. Jag håller i stort sett inte med dig på en enda punkt i det du skriver om relationer och kompromisser.
 
Jag har levt med samma partner i 20 år. 10 som särbo, 10 som sambo. Jag håller i stort sett inte med dig på en enda punkt i det du skriver om relationer och kompromisser.

Fast det upplever jag nog i alla relationer, dvs inte bara sådana med en partner också. Det är ju orimligt att förvänta sig att t.ex. alla ens vänner kan ses när det passar en själv, så det händer absolut att jag låter hästen vila en dag jag gärna hade ridit för att jag också känner att det vore himla mysigt att hinna svänga förbi bästa kompisen efter jobbet och ta en kaffe eller vara med på jobbets AW en fredagskväll.

Det handlar ju mer om att dygnet bara har ett visst antal timmar än att de relationer jag har är kvävande.
 
Min partner har också (vuxna) barn, om det gör någon skillnad.

Dottern har "vanligt" körkort, men behöver minst utökad behörighet för att kunna transportera runt hästarna. Och min fråga - till mig själv - är också hur mycket av dotterns och mitt gemensamma hästliv som jag är beredd att avstå ifrån för min partners skull. Det inser jag att jag måste svara på själv, men är mycket tacksam för input från er alla!
Det här har säkert redan någon skrivit. Har läst bara bitar av tråden.

Men hon är ju 18 och du har en god relation till ditt X. Kan du inte planera de veckor hon är hos dig efter tävlingshelgerna? Dvs om det är tre helger på rad kan hon väl hänga hos dig de tre helgerna och så hos sin pappa nästa tre helger. Pappan behöver ju kanske inte avstå från saker för att hon bor där, om han ska på middag kan hon ju vara hemma själv.

Då blir ju inte mittenhelgen en rakt av förlorad helg för partnern, utan får en ersättningshelg.

Om sambon då tycker det är en dålig ersättning med tre helger på rad så kanske han kan hänga på och borsta eller ngt på en tävlingshelg?
 
Det här har säkert redan någon skrivit. Har läst bara bitar av tråden.

Men hon är ju 18 och du har en god relation till ditt X. Kan du inte planera de veckor hon är hos dig efter tävlingshelgerna? Dvs om det är tre helger på rad kan hon väl hänga hos dig de tre helgerna och så hos sin pappa nästa tre helger. Pappan behöver ju kanske inte avstå från saker för att hon bor där, om han ska på middag kan hon ju vara hemma själv.

Då blir ju inte mittenhelgen en rakt av förlorad helg för partnern, utan får en ersättningshelg.

Om sambon då tycker det är en dålig ersättning med tre helger på rad så kanske han kan hänga på och borsta eller ngt på en tävlingshelg?
Och ber om ursäkt, hen och särbo. Såg andra inlägg och hängde på på det ena och skrev fel på det andra.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 217
Senast: Whoever
·
Småbarn Jag har ju separerat från pappan till mitt barn sedan en tid tillbaka, och det börjar väl sjunka in att den relationen kommer alltid...
Svar
5
· Visningar
1 809
Senast: vallhund
·
Relationer Jag har sedan ett år tillbaka träffat en man, han är ca 10 år äldre och han är egentligen mycket av det jag inte alls letade efter hos...
2 3
Svar
50
· Visningar
14 300
Senast: Mabuse
·
Övr. Barn Jag separerade från min tonårsdotters far för snart ett och ett halvt år sedan, och har sedan dess bott ensam i lägenhet med dottern hos...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
9 226
Senast: Roheryn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Atletix
  • Hästen har ingen respekt för bommar
  • Vi med egen gård/stall

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp