Relationstrassel - frånskild, hemmaboende vuxet barn, ny relation...

Jag känner att jag behöver lite perspektiv och lite fler infallsvinklar på den situation som uppstått i mitt liv - och Buke brukar ju kunna bistå med det! :D

Jag och min dotters far separerade för ca fem år sedan, och har bott åtskilda med dottern (som ganska nyss fyllt 18, dvs "blivit vuxen") växelvis boende sedan dess. Dottern går fortfarande i gymnasiet och bor fortfarande växelvis hos oss, vilket fungerar (och alltid har fungerat) bra. Min relation med exmaken har gått från "spänd" när vi precis separerat till "vänskaplig" på senare tid.

Jag har också en ny relation, och det är där det är lite trassligt... Vi är särbos och bor dessutom rätt långt ifrån varandra, vilket gör att vi behöver träffas på helger och andra ledigheter. De helger min dotter är hos mig har jag alltid vikt för henne, så de som "blir över" för att träffa särbon är ca hälften av årets helger, varannan jul osv. Jag har också två hästar, som min dotter tävlingssatsar med, vilket innebär tävlingar och träningar även en del av de helger som hon bor hos sin pappa. Och eftersom det är jag som äger hästarna, jag som har hästintresset och jag som har det körkort som krävs för att transportera runt hästarna så är jag min dotters kombinerade sponsor, chaufför, hästskötare och allt-i-allo. Och i de fallen då detta inträffar på "särbo-helger" får ju hen antingen vackert följa med eller leva med att jag inte är anträffbar...

Min särbo tycker nu att hen inte är nöjd med vår relation, att hen alltid kommer i sista hand och vill ha mer av mig... Jag kan förstå det, samtidigt som jag förstås varken vill ge upp hästar eller dotter. Efter diverse händelser i helgen (som jag inte vill gå in på i detalj) så har det nu ställts på sin spets med uttalanden som "jag vill att du visar i handling att du prioriterar mig, inte bara med ord säger att du älskar mig". På min fråga "vill du att jag prioriterar dig före hästarna och min dotter ibland?" så blev svaret "ja". På frågan "Jaha, skall jag sälja hästarna och flytta till din stad då?" fick jag ett ironiskt "ja, det vore ju ett sätt" till svar. Det sistnämnda kommer inte att hända, och det är nog även min särbo mycket väl medveten om, men det känns ändåsom om jag fått lite av ett ultimatum... Och jag vet inte riktigt hur jag skall ställa mig, hur jag skall hantera detta? Jag kan höra Bukes samlade "Dumpa!" ekandes i öronen, och det ÄR ett alternativ, men samtidigt så har jag och särbon väldigt mycket fint tillsammans också, som jag inte vill slänga på soptippen utan väldigt mycket eftertanke.... Hur har ni andra gjort, som varit i liknande situationer? Vill jättegärna ha mer nyanserade svar än just "dumpa", tack!
Har varit i liknande situation men jag hade kunnat lösa det bättre kanske än jag gjorde. Prioriterade jobb och hästar fullständigt och kan väl inte säga att jag direkt ångrar mig. Men det är synd att det blev som det blev. Blir ganska hårda krav på särbon att anpassa sig efter min agenda såklart, i längden. Lättare om man bor ihop och har sina egna intressen.
Vill du ha kvar din patner kan det vara bra att ha det lite i bakhuvudet. Och prata om saken. Hur läget ser ut och er framtid tillsammans.
Tycker du fått många kloka tankar i tråden redan, fundera över dessa så kommer du säkert fram till något :)
@Roheryn
 
Hur ofta ses ni?
Om du ofta får avstyra träffar med särbon för du ska rida, åka på träningar eller tävlingar med dottern kan jag förstå att hen förväntar sig att du ska vika tid för hen när ni väl ses.
Att åka och mocka en snabbis kan väl knappast vara ett problem för en vuxen människa. Men är du i stallet och rider och är borta flera timmar? Då hade jag också lackat ur.
 
Det där är ju en småjobbig aspekt av att vara särbo. (Obs att jag inte alls tycker att alla ska bli sambo, tvärtom, men nu är det särbo det handlar om.) Jag var särbo under tio år, dock med bara ett par kilometer mellan oss.

Jag tänker att man behöver ordna det hos varandra, så att man själv har en del eget hos den andra. Vad det ska vara, beror ju på vad man gillar att göra. Ett eget grönsaksland i särbons trädgård, kanske? Utrymme i särbons hem för grejer som behövs för något intresse? Den sortens saker.

Men det går ju inte att ta med tak att lägga om eller fönster att kitta, det bygger på att man har projekt som är lite mindre platsoberoende än så.

Lite OT kanske men det där är så viktigt. Det är något jag och särbon diskuterat, att det måste finnas plats för oss båda i respektive hem (när jag är hos honom är jag ju hemma... och vice versa). Vi har dessutom hem vi bott i länge och ingen av oss är bra på att göra sig av med saker... det har varit en stor process på båda ställena kan jag säga.

Vi har inrett ett gammalt garage som snickeri hemma hos mig... vi har varsin arbetsbänk där :laugh:
 
Lite OT kanske men det där är så viktigt. Det är något jag och särbon diskuterat, att det måste finnas plats för oss båda i respektive hem (när jag är hos honom är jag ju hemma... och vice versa). Vi har dessutom hem vi bott i länge och ingen av oss är bra på att göra sig av med saker... det har varit en stor process på båda ställena kan jag säga.

Vi har inrett ett gammalt garage som snickeri hemma hos mig... vi har varsin arbetsbänk där :laugh:
Väldigt bra poäng. Så man känner sig henna omman blir själv en stund, eller vill glra något för att man känner för att göra det.
 
Hur ofta ses ni?
Om du ofta får avstyra träffar med särbon för du ska rida, åka på träningar eller tävlingar med dottern kan jag förstå att hen förväntar sig att du ska vika tid för hen när ni väl ses.
Att åka och mocka en snabbis kan väl knappast vara ett problem för en vuxen människa. Men är du i stallet och rider och är borta flera timmar? Då hade jag också lackat ur.

Det fick min partner köpa i vårt distansförhållande.
Jag kan inte bara ställa av min häst i tävlingskondition lite då och då. Inte när jag själv jobbar varannan helg och behöver all ledig tid jag har att lägga på träning.

Sen gjorde vi mycket gemensamt tillsamans men minst två timmar varje dag la jag i stallet.
 
Det fick min partner köpa i vårt distansförhållande.
Jag kan inte bara ställa av min häst i tävlingskondition lite då och då. Inte när jag själv jobbar varannan helg och behöver all ledig tid jag har att lägga på träning.

Sen gjorde vi mycket gemensamt tillsamans men minst två timmar varje dag la jag i stallet.

Vilket ju ingår i ett aktivt hästliv. Det är inte samma som att tex ha en medryttarhäst några dagar i veckan eller att rida på ridskola någon gång per vecka. Det ingår ju liksom i ens person och är inget man riktigt kan prioritera bort (anser jag). Men det verkar vara extremt svårt att förstå för utomstående i många fall (vilket jag också förstår).

Och brister förståelsen så ser man ju vad som finns kvar av respekt för ens livsval känner jag.
 
Vilket ju ingår i ett aktivt hästliv. Det är inte samma som att tex ha en medryttarhäst några dagar i veckan eller att rida på ridskola någon gång per vecka. Det ingår ju liksom i ens person och är inget man riktigt kan prioritera bort (anser jag). Men det verkar vara extremt svårt att förstå för utomstående i många fall (vilket jag också förstår).

Och brister förståelsen så ser man ju vad som finns kvar av respekt för ens livsval känner jag.

Precis, det är ju en livsstil. Inte bara ett intresse.
Tror inte han hade velat umgås med mig om jag låtit hästen vila.
Så sur och grinig!
Bättre att lägga mina timmar och vara nöjd och glad resten av dygnet.
 
Förstår särbon (S), om nu denna stackare får stå ut med att du prioriterar bort S allt som oftast får du väl börja fundera på om du vill ha en S eller om du vill leva själv?
Dottern är vuxen nu och du behöver inte ”mamma” henne.
Varför inte bjuda in S oftare och dela livet?
Bjud på spa? En resa eller liknande? Det är det minsta du kan göra för att visa uppskattning. Du kan inte förvänta dig att någon ska vara nöjd med att bli behandlad såsom du behandlar S.

Nu har det inte alls framgått av mina tidigare inlägg, så det kan du inte veta, men faktum är att jag vid flera tillfällen bjudit min särbo just på spa och på resor. Och hen har bjudit mig på detsamma vid andra tillfällen. Vi har gjort så vid flertalet jular och födelsedagar att vi givit varandra upplevelser istället för saker - just för att tid tillsammans är en bristvara!

Jag vet att jag inte behöver "mamma" min dotter, men jag tänker inte heller klippa av relationen med ett "nu är du 18, så nu får du klara dig själv". Jag vill fortsätta ha en relation med min dotter, och hästintresset är även mitt, inte bara dotterns.

Mitt dilemma är att jag vill ha en "lagom" avvägning mellan särboliv (eller kanske samboliv?) och hästliv, inte ensidigt välja det ena före det andra. Och jag skulle vilja få en sådan avvägning att fungera för alla inblandade.
 
Det fick min partner köpa i vårt distansförhållande.
Jag kan inte bara ställa av min häst i tävlingskondition lite då och då. Inte när jag själv jobbar varannan helg och behöver all ledig tid jag har att lägga på träning.

Sen gjorde vi mycket gemensamt tillsamans men minst två timmar varje dag la jag i stallet.

Jag KAN avstå ridpass när särbon är hos mig, och gör det lite då och då (alltid om vi har planerat något annat, men även annars vid enstaka tillfällen). I och med att dottern och jag är två personer om två hästar så kan hon (eller jag) mycket väl rida två hästar en dag om den andra gör något annat.
 
Hur ofta ses ni?
Om du ofta får avstyra träffar med särbon för du ska rida, åka på träningar eller tävlingar med dottern kan jag förstå att hen förväntar sig att du ska vika tid för hen när ni väl ses.
Att åka och mocka en snabbis kan väl knappast vara ett problem för en vuxen människa. Men är du i stallet och rider och är borta flera timmar? Då hade jag också lackat ur.

Vi ses typ två helger i månaden just nu. Det där har varierat lite med vilka jobbuppdrag vi haft - ibland har vi haft möjlighet till tid tillsammans även under vardagar, eller kunnat skapa oss förlängda helger genom distansarbete. Just nu är det bara mer strikt helger, så det är nog en anledning till att saker ställs på sin spets just nu - vi har helt enkelt en period med lite för lite tid för varandra!

Det blir ibland "bara" mocka + fodra, ibland även rida.

Det är mycket sällan jag ställer in planerade träffar eller aktiviteter med partner, eftersom tävlingar och träningar är bokade långt i förväg, så då går det att bestämma helger att träffas utifrån det. Men ibland - under mer intensiva tävlingsperioder - kan det redan från början bli "för få" helger en månad.
 
Vi ses typ två helger i månaden just nu. Det där har varierat lite med vilka jobbuppdrag vi haft - ibland har vi haft möjlighet till tid tillsammans även under vardagar, eller kunnat skapa oss förlängda helger genom distansarbete. Just nu är det bara mer strikt helger, så det är nog en anledning till att saker ställs på sin spets just nu - vi har helt enkelt en period med lite för lite tid för varandra!

Det blir ibland "bara" mocka + fodra, ibland även rida.

Det är mycket sällan jag ställer in planerade träffar eller aktiviteter med partner, eftersom tävlingar och träningar är bokade långt i förväg, så då går det att bestämma helger att träffas utifrån det. Men ibland - under mer intensiva tävlingsperioder - kan det redan från början bli "för få" helger en månad.

Det tycker jag inte är så lite ändå med tanke på avståndet.
Man måste få ett eget liv också.
Har inte särbon egna intressen och vänner att träffa?

Jag skulle dö stressdöden om min partner ville ses all ledig tid.
 
Det tycker jag inte är så lite ändå med tanke på avståndet.
Man måste få ett eget liv också.
Har inte särbon egna intressen och vänner att träffa?

Jag skulle dö stressdöden om min partner ville ses all ledig tid.

Jodå, hen har också egna intressen och vänner, som hen utövar respektive träffar när vi inte ses. Hen är väldigt social och vill gärna ha någon att träffa och umgås med hela tiden, jag är lite mer typen som också behöver ensam tid.
 
Jag känner mig inte kvävd, möjligen otillräcklig ibland... Jag får mitt behov av ensamtid tillfredsställt, särbon däremot tycker sig ha för mycket ensamtid.

Det förstår jag att du inte gör. Då antar jag du skulle brutit för länge sen.

Tror det är svårt att få set riktigt bra när man har så olika behov och med så långt avstånd.
Men igen, jag hoppas ni hittar en lösning :)
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 217
Senast: Whoever
·
Småbarn Jag har ju separerat från pappan till mitt barn sedan en tid tillbaka, och det börjar väl sjunka in att den relationen kommer alltid...
Svar
5
· Visningar
1 809
Senast: vallhund
·
Relationer Jag har sedan ett år tillbaka träffat en man, han är ca 10 år äldre och han är egentligen mycket av det jag inte alls letade efter hos...
2 3
Svar
50
· Visningar
14 300
Senast: Mabuse
·
Övr. Barn Jag separerade från min tonårsdotters far för snart ett och ett halvt år sedan, och har sedan dess bott ensam i lägenhet med dottern hos...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
9 226
Senast: Roheryn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Annonsera mera hundar 2
  • Kattbilder #10
  • Den perfekta sällskapshunden

Hästrelaterat

  • Hästen har ingen respekt för bommar
  • Vi med egen gård/stall
  • Atletix

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp