Jag funderar på om det verkligen är mängden tid som ni träffas som är problemet för din särbo eller om det kan vara så att särbon uppfattar att det är hen som hela tiden tvingas anpassa sig efter dina tider och dina veckor och att det är där skon klämmer egentligen.
Det här tycker jag är en bra tanke att gå vidare i. Nu blir ju diskussionen hypotetisk när vi sitter och gissar men också mer intressant att gå vidare i. Många av oss är ju hästmänniskor med lite tid över efter stall, jobb och liv och kan lätt fundera på hur det här kan se ut i relationer.
Jag kan mycket väl gå iväg på något jag inte är superpepp på, för jag vill umgås med partnern. Och jag personligen tycker det är nytta med att tänka på relationen som en fristående part. Du, jag och relationen. Vi måste vårda alla delarna. Hur varje par gör det - är en annan femma.