No1
Trådstartare
En kompis (utan barn) träffade för några år sedan en kille med ett barn på "varannanvecka basis".
De har en fördelning i sin relation runt det praktiska och ekonomiska runt barnet som upprör väldigt många i bekantskapskretsen och utanför den.
Själva är de nöjda, vilket torde vara viktigast.
Min personliga åsikt är att jag tycker deras uppdelning är totalt ok och att andra människor är intoleranta för oliktänkande.
Min bekant arbetar till 14 på dagarna och hennes partner, pappan, arbetar till 17.
Min bekant åker till hästen efter jobbet eller utför andra sysslor på egen hand.
Det innebär att barnet som går i ettan alltid går till fritids efter skolan (skolan slutar 13-15) och blir sedan hämtad av pappan.
Folk upprörs alltså väldigt över att min bekant, med ytterst få undantag, aldrig hämtar barnet så barnet måste vara på fritids istället för hemma.
Min bekant menar att krisar det så ställer hon alltid upp men att det inte är hennes barn, intresse eller yttersta ansvar.
Samma sak så betalar hon inte för barnet med samma motivering.
Hon har andra intressen, som bara är hennes, som hon inte vill göra avkall på bara för att hon måste betala för sin partners barn.
Hon är med och betalar halva hyran för ett större boende vilket hon tycker är självklart men att det gott och väl räcker.
När de inte har barnet så betalar hon all mat och varannan vecka då de har barnet så betalar pappan allt, på så sätt har de smidigt delat upp kostnaderna.
Min kompis och hennes kille har en toppenrelation och min kompis har även en mkt fin relation till hans barn, mkt för att hon får sin egentid och inte per automatik belastades med en mammaroll när hon gick in i relationen.
Trots detta så upprörs människor över att min kompis inte "adopterar" hans barn.
Upprörs Ni och varför/varför inte?
De har en fördelning i sin relation runt det praktiska och ekonomiska runt barnet som upprör väldigt många i bekantskapskretsen och utanför den.
Själva är de nöjda, vilket torde vara viktigast.
Min personliga åsikt är att jag tycker deras uppdelning är totalt ok och att andra människor är intoleranta för oliktänkande.
Min bekant arbetar till 14 på dagarna och hennes partner, pappan, arbetar till 17.
Min bekant åker till hästen efter jobbet eller utför andra sysslor på egen hand.
Det innebär att barnet som går i ettan alltid går till fritids efter skolan (skolan slutar 13-15) och blir sedan hämtad av pappan.
Folk upprörs alltså väldigt över att min bekant, med ytterst få undantag, aldrig hämtar barnet så barnet måste vara på fritids istället för hemma.
Min bekant menar att krisar det så ställer hon alltid upp men att det inte är hennes barn, intresse eller yttersta ansvar.
Samma sak så betalar hon inte för barnet med samma motivering.
Hon har andra intressen, som bara är hennes, som hon inte vill göra avkall på bara för att hon måste betala för sin partners barn.
Hon är med och betalar halva hyran för ett större boende vilket hon tycker är självklart men att det gott och väl räcker.
När de inte har barnet så betalar hon all mat och varannan vecka då de har barnet så betalar pappan allt, på så sätt har de smidigt delat upp kostnaderna.
Min kompis och hennes kille har en toppenrelation och min kompis har även en mkt fin relation till hans barn, mkt för att hon får sin egentid och inte per automatik belastades med en mammaroll när hon gick in i relationen.
Trots detta så upprörs människor över att min kompis inte "adopterar" hans barn.
Upprörs Ni och varför/varför inte?