Relation som upprör.

[doglover]

Sv: Relation som upprör.

En kompis (utan barn) träffade för några år sedan en kille med ett barn på "varannanvecka basis".

De har en fördelning i sin relation runt det praktiska och ekonomiska runt barnet som upprör väldigt många i bekantskapskretsen och utanför den.
Själva är de nöjda, vilket torde vara viktigast.
Min personliga åsikt är att jag tycker deras uppdelning är totalt ok och att andra människor är intoleranta för oliktänkande.

Min bekant arbetar till 14 på dagarna och hennes partner, pappan, arbetar till 17.
Min bekant åker till hästen efter jobbet eller utför andra sysslor på egen hand.
Det innebär att barnet som går i ettan alltid går till fritids efter skolan (skolan slutar 13-15) och blir sedan hämtad av pappan.

Folk upprörs alltså väldigt över att min bekant, med ytterst få undantag, aldrig hämtar barnet så barnet måste vara på fritids istället för hemma.

Min bekant menar att krisar det så ställer hon alltid upp men att det inte är hennes barn, intresse eller yttersta ansvar.

Samma sak så betalar hon inte för barnet med samma motivering.
Hon har andra intressen, som bara är hennes, som hon inte vill göra avkall på bara för att hon måste betala för sin partners barn.
Hon är med och betalar halva hyran för ett större boende vilket hon tycker är självklart men att det gott och väl räcker.

När de inte har barnet så betalar hon all mat och varannan vecka då de har barnet så betalar pappan allt, på så sätt har de smidigt delat upp kostnaderna.

Min kompis och hennes kille har en toppenrelation och min kompis har även en mkt fin relation till hans barn, mkt för att hon får sin egentid och inte per automatik belastades med en mammaroll när hon gick in i relationen.
Trots detta så upprörs människor över att min kompis inte "adopterar" hans barn.

Upprörs Ni och varför/varför inte?

Är det Ok för de båda 2, så vf inte? Vf måste hon "adoptera" barnet bara för att hon är tillsammans med pappan? Så länge dom är lyckliga och har det bra väl?

 

[Silverkedjan]

Sv: Relation som upprör.

Jag tycker det låter ganska skönt, men lite overkligt. Jag trodde man var tvungen att hämta barn från förskola/fritis när någon i hushållet inte jobbar, oavsett om man är biologisk förälder eller ej.

Typ.

Man uppger förälder och/eller sambo på tiderna som styr när man får ha barn på fritids i vår kommun.

Kanske fungerar det att avsäga sig föräldraansvaret för ett barn om man inte har gemensamma. Det räcker kanske att öht inte uppge sambon någonstans utan låta allt rulla på som när pappan var ensamstående.

Men fy så trist om de får ett gemensamt barn som då (måste) hämtas av mamma medan det äldre barnet vackert får vänta på "sin" förälder

Jag skulle inte bilda en familj på de villkoren.

Jag blir inte upprörd men jag tycker lite synd om både dottern och TS bekant.

Att i ettan vara på fritids till efter 17 alla dagar är i alla fall i vår kommun väldigt ovanligt. Hur önskad känner man sig om man är kvar sist jämt och man vet att ens "mamma" är ledig??

 

[No1]

Sv: Relation som upprör.

Typ.

Man uppger förälder och/eller sambo på tiderna som styr när man får ha barn på fritids i vår kommun.

Kanske fungerar det att avsäga sig föräldraansvaret för ett barn om man inte har gemensamma. Det räcker kanske att öht inte uppge sambon någonstans utan låta allt rulla på som när pappan var ensamstående.

Men fy så trist om de får ett gemensamt barn som då (måste) hämtas av mamma medan det äldre barnet vackert får vänta på "sin" förälder

Jag skulle inte bilda en familj på de villkoren.

Jag blir inte upprörd men jag tycker lite synd om både dottern och TS bekant.

Att i ettan vara på fritids till efter 17 alla dagar är i alla fall i vår kommun väldigt ovanligt. Hur önskad känner man sig om man är kvar sist jämt och man vet att ens "mamma" är ledig??

Om de skulle få gemensamt barn tror jag nog att det kan bli andra rutiner. I annat fall är då det nuvarande barnet så gammalt att den kanske kan klara sig rätt bra på egen hand efter skolan?

För dottern är det inget märkligt, hennes rutiner har ju rullat på sedan pappan var singel och hon vet att hennes "plastmamma" gör andra saker.
Detta är i stockholm och där verkar många ungar slå tidsrekord på både dagis, lekis/fritids.

 

[Nebraska]

Sv: Relation som upprör.

Så om de får egna barn, blir det då inte känslan av din unge och vårt barn sen då?

 

[chrysler]

Sv: Relation som upprör.

Det går ju inte att döma henne eftrsom de inte har ett gemensamt barn, hon skulle garanterat inte lämna hans barn på fritids medan hon hämtar deras gemensamma så det var ett konstigt argument.Fast visst, det finns rötägg överallt, emn med det inte sagt att hon är det:smirk:

 

[No1]

Sv: Relation som upprör.

Så om de får egna barn, blir det då inte känslan av din unge och vårt barn sen då?

Hon bibehåller inte sitt liv och sina rutiner för att hon inte tycker om barnet utan för att hon inte är villig att göra den typen av uppoffring för ngn annans barn, säkert för att hon inte har den typen av föräldrakänslor för barnet, däremot ställer hon upp när det behövs.

Jag räknar med att om hon får eget barn kommer hon nog göra de uppoffringar som behövs för att få ihop familjelivet.
Sedan vet jag att hon är vettig och skulle aldrig särbehandla barnen även om hon har andra känslor för sitt egna biologiska barn.

En undran angående din fråga om känsla: förväntas man ha samma känslor för sin partners barn som sitt egna?
Förväntas man älska sin partners barn bara för att man älskar sin partner?

 

[skogsridmulle]

Sv: Relation som upprör.

Jag förstår inte vad problemet är, skulle hon hämta barnet o göra hästgrejerna efter att mannen kom hem skulle de få lite samtid tillsammans alla tre. Och barnet lider säkert inte av att vara med kompisarna ett par timmar heller.

Dra ner på hästeriet Hon gör väl det när hon känner för det, om hon nån gång gör det.

 

[Snubbelfot]

Sv: Relation som upprör.

Förväntas man älska sin partners barn bara för att man älskar sin partner?

I möjligaste mån, ja. Totaldeal som sagt, i min värld håller det inte att välja det ena men välja bort det andra. :smirk:
Oavsett vem som är biologisk förälder till vem så är man en familj när man lever tillsammans, och normalläget är att de vuxna tar hand om barnen. För mig är det otänkbart att göra någon annan uppdelning.

 

[Jadzia]

Sv: Relation som upprör.

Man är inte mamma till bonusbarn. De har redan en mor och behöver inte en till. Som bonusförälder har man ingen vårdnad om barnen utan är just bara en bonus. Kör man varannan vecka torde man bo i samma stad och då är det också möjligt att vara förälder varje vecka. Jag har svårt för det där att när barnet bor hos mamma så ska mammans familj sköta allt och hos pappa så ska den familjen ha allt ansvar. För egen del ser jag det som att barnet har två föräldrar och de är alltid föräldrar oavsett var barnet befinner sig. Om barnet ska hämtas från fritids så får mamman och pappan ordna det oavsett vems vecka det är. Barnledigt existerar först då man ordnat barnvakt. Ansvaret för barnets vardag och rutiner ska inte läggas på någon bonusföräldern som inte alls har samma befogenheter som vårdnadshavarna.

Jag skulle kunna tänka mig att hämta, lämna och ta ansvar för ett bonusbarn men först då båda föräldrarna inte kan. Jag är ingen mamma-ersättning och ska inte användas som sådan.

Bor föräldrarna långt ifrån varandra blir det lite annorlunda, men fortfarande är barnet först och främst deras ansvar.

 

[Zaria]

Sv: Relation som upprör.

I möjligaste mån, ja. Totaldeal som sagt, i min värld håller det inte att välja det ena men välja bort det andra. :smirk:
Oavsett vem som är biologisk förälder till vem så är man en familj när man lever tillsammans, och normalläget är att de vuxna tar hand om barnen. För mig är det otänkbart att göra någon annan uppdelning.

Resonerar likadant, har själv en sambo (dock ett kortare uppehåll nu), han är inte pappa till min son men vi delar lika på skjuts till dagis,passning och hämtning mm samt att vi hjälps åt lika mycket. Känner som du skriver att oavsett vem som är biologisk förälder så är man endå en familj. Hade aldrig velat ha det på något annat sätt. Här hjälps vi åt med allt och skulle han anse att "Hampus är ditt barn så du sitter hemma med honom och jag gör vad jag vill" hade han åkt ut med huvudet före. Som tur är har vi samma uppfattning.

 

[havreflinga]

Sv: Relation som upprör.

En undran angående din fråga om känsla: förväntas man ha samma känslor för sin partners barn som sitt egna?

Jag tycker det verkar väldigt krångligt med relationer där man inte har samtliga barn ihop. Jag hoppas jag får fortsätta leva på det "traditionella, gamla, mossiga kärnfamiljsviset" hela livet.

Men OM jag skulle bilda familj där det finns bonusbarn, då skulle jag kräva av både mig själv och min partner att försöka älska alla barn lika mycket.

Om jag hade fått bonusbarn innan jag hade fått mina egna barn, då hade jag antagligen inte varit särskilt sugen på att hämta/lämna på förskola och sånt. Men nu när jag har egna barn ser jag helt annorlunda på det.

 

[Silverkedjan]

Sv: Relation som upprör.

En undran angående din fråga om känsla: förväntas man ha samma känslor för sin partners barn som sitt egna?
Förväntas man älska sin partners barn bara för att man älskar sin partner?

Snarare så här: Man förväntas inte bli utvald som ny partner om man inte älskar hela den nya familjen.

Hela den här diskussionen känns så konstlad när det handlar om små barn.

Min sambo är inte pappa till min äldsta. Men han hade aldrig varit på tal som partner eller pappamaterial till tvåan om han inte fallit huvudstupa för mitt BARN också. (vägen till förälderns hjärta...)

Jag kan inte för mitt liv tänka mig att vara en familj ihop med en partner som inte älskar alla barnen lika mycket.

Han hämtar den största så fort han kan för att han LÄNGTAR efter honom

 

[Bubbla]

Sv: Relation som upprör.

Jag tycker det låter ganska skönt, men lite overkligt. Jag trodde man var tvungen att hämta barn från förskola/fritis när någon i hushållet inte jobbar, oavsett om man är biologisk förälder eller ej.

Det funderade jag också på. Om man faktiskt inte är "tvungen" att göra det. Någon som vet?

Till ts; alla blir ju saliga på sin fason. Jag ser inget fel i det så länge alla inblandade är nöjda och glada. Själv skulle jag dock ha svårt att vara i båda lägena. Dvs jag skulle inte kunna bo ihop med någon med barn med inställningen "jag tar de bitar jag tycker är roliga" och jag skulle ha svårt att bo ihop med någon som har den inställningen mot mina barn.

Hoppas också att om de någon gång skaffar egna barn att alla barn blir gemensamma. Vilkat ju kan bli svårt att få till då när man vant sig vid ett upplägg. Men det är ju bara spekulationer från min sida.

 

[Bubbla]

Sv: Relation som upprör.

Hela den här diskussionen känns så konstlad när det handlar om små barn.

Jag skulle inte kunna "välja bort" barn som bor i min egen familj och inte älska dem. Men det är ju jag det. Jag fick min sambos tonåriga lillasyster "på köpet" ett tag. Och jag älskar henne lika mycket som mina egna barn.

 

[CillaW]

Sv: Relation som upprör.

Just att min älskling tycker om mina barn (12, 14) är en av anledningarna att jag är så kär i honom. Och hans son (6) skulle jag gärna träffa utan pappan, så att sonen och jag kan få busa i fred.

Andra gången jag var gift (dvs inte med barnens pappa) såg han det somsjälvklart att han skulle hämta och lämna på dagis/fritis eftersom han hade mer tid att göra det. Det var nog den största omställningen när jag blev ensam.

Min dotter bemötte retande dagiskompisar ("Haha, du har ingen pappa!") med ett stolt "Johoooo då, jag har visst en pappa! Men du har ingen Markus."

 

[Sara-Ida]

Sv: Relation som upprör.

Upprörd hade jag kanske varit om man far och rider och har barnet på fritids/förskola om det är ens EGET barn inte annars.

Det hade inte jag blivit. En nöjdare och piggare mamma är en bättre mamma, och barn lider inte av att vara på fritids/förskola (när jag var liten var jag där 8 hrs/dag).

 

[Sara-Ida]

Sv: Relation som upprör.

Han hämtar den största så fort han kan för att han LÄNGTAR efter honom

Men så är det ju långt ifrån alltid i verkliga livet, och då får man hitta sätt som fungerar ändå. Det är inte heller alla biologiska föräldrar som älskar sina barn, eller alla barnen lika mycket (om de har flera).

 

[Olius]

Sv: Relation som upprör.

Hon verkar lite väl nellad att hennes ekonomi och fritid minsann inte ska belastas av att han har barn. Hon köper så att säga inte hela paketet utan bara honom. Det funkar kanske nu men är upplagt för problem allt eftersom.

 

[Olius]

Sv: Relation som upprör.

Det hade inte jag blivit. En nöjdare och piggare mamma är en bättre mamma, och barn lider inte av att vara på fritids/förskola (när jag var liten var jag där 8 hrs/dag).

Nu är det ju alltså inte förskolans uppgift att passa någons barn för att de ska kunna utöva sina fritidsintresse.

 

[TomasN]

Sv: Relation som upprör.

De har en fördelning i sin relation runt det praktiska och ekonomiska runt barnet som upprör väldigt många i bekantskapskretsen och utanför den.
Själva är de nöjda, vilket torde vara viktigast.

Jag funderar på vilka de är som är nöjda.

Är det båda två som är nöjda eller är det alla tre som är nöjda?