Sv: Rätt beslut? (Att ta bort frisk häst)
Jodå, jag har visst läst dina inlägg, och förstår vad du menar. Dock förstår jag inte hur man kan tycka att man måste ha hästen hela dess liv när en häst kan bli väldigt gammal. Jag köpte min häst som femåring, hon är nio idag. Jag kan inte veta om jag har tröttnat på hästar om tio år. Då kommer hästen vara 19 år gammal, och kunna leva många år till. Tio år är lång tid, INGEN vet vad de tycker, tänker och känner då.
Dessutom, som flera skrivit innan mig; jag tror inte att någon avlivar en helt frisk, ung, välmående häst. Men om fallet inte är så då? Jag kommer på massor med anledningar till att försäljning eller utlåning inte är ett alternativ, utöver dem som är uppskrivna tidigare.
-Ålder. Det är jobbig för hästar att flytta, och "byta familj", och det blir jobbigare ju äldre hästen är, precis som det är för gamla människor. Jag hade inte tvingat en gammal häst flytta, och vad som räknas som "gammalt" är ju ytterst individuellt. Har haft en 17-åring som jag räknat som gammal, och en 26-åring som jag inte räknat som gammal.
-Skador, aktiva eller inte. Inte nog med att skadade hästar inte är attraktiva på marknaden, de får säljas billigt och löper stor risk att hamna i fel händer, dessutom finns det mängder med människor som söker en billig häst som inte förstår allvaret med en skadad häst. Min familj har en gammal ponny, "bara" 19 år, pigg och glad MEN har förslitningar i bakbenen. Funkar utmärkt att gå i hagen, men belastning i form av ridning eller körning och hästen blir halt efter några få pass. Henne tänkte vi låna ut som sällskapshäst då hon går bra med nästan alla hästar. Annonsen är tydlig med hennes förslitningar och att hon absolut inte kan ridas. Vi får fyra svar, varav tre frågar om det följer med sadel så att deras barn kan rida. Vi lånade inte ut henne till dem. Den sista ställde också en dum fråga, men den kommer som exempel i nästa punkt.
-Sjukdomar. Åter igen underskattar människor behovet av vård. Samma ponny som har förslitningsskador har också soleksem. Innan hon kom till oss hade hon kliat upp stora köttsår som idag täckts av vit päls på den annars svarta ponnyn. En spekulant sa klart och tydligt att hon skulle få gå hos henne och njuta av ålderdomen (so far, so good) men hos henne har inga hästar några täcken, och det skulle inte våran heller få ha. Trots att vi försökt förklara gång efter gång så nej, hon fick inte heller låna ponnyn. Vi har efter flera försök att låna ut henne kommit fram till att om det inte är en bekant till familjen som vill låna henne, så lämnar hästen inte oss på annat sätt än död i en kontainer, alt. grävs ner på gården.
-Tidigare erfarenheter. Min familj har en travare som farit mycket illa tidigare. Hon har mängder av stress-symptom från travet, som blir mindre och mindre men vid flytt blossar det upp igen (= en anledning till att hon inte flyttas). Dessutom blev hon försummad i leran bakom en ladugård, där hon bara träffade folk när ägaren var full och arg. Hon är idag trygg med oss i familjen, så länge vi är lugna. Det minsta lilla irritation och hon ställer sig i bortre hörnet av boxen. Andra människor går bättre nu än då, men fortfarande blir det väldigt stressigt för hästen. Denna häst kommer aldrig lämna oss levande, and thats that.
-Värde/Pris. Hästar som säljs för ett pris under 3000kr ungefär lider jättestor risk att hamna på en slakttransport till Italien. Det tänker jag inte riskera att utsätta mina hästar för.
-Marknad. Går hästen överhuvudtaget att sälja/låna ut?
Utöver travaren och ponnyn har vi ytterligare tre hästar, och dessa hade jag försökt sälja, så länge jag hade orkat. De andra två lämnar som sagt inte familjen vid liv.
