Sv: Rätt beslut? (Att ta bort frisk häst)
*kl*
Här kommer en hälsning från en av dessa människor som "inte finns" , samt min förklaring till varför vi, som tar gamlingar på livsstidsfoder, är såpass sällsynta..(varning för en hel dos bitterhet..
)
Först vill jag bara säga att jag är en av dem som just tycker att gamla hästar ska få somna in INNAN de drabbas alltför mycket av ålderskrämpor, det är en lyx vi kan erbjuda våra vänner, efter allt de gjort för oss.
Detta informerade jag även om till ägaren till min "livstidsfoderhäst" (född 93) och hon tyckte det var helt OK, han var, som hon sa min häst-men kunde jag inte ha honom kvar skulle jag höra av mig. Huvudsaken för henne var att han inte skulle flytta runt på ålderns höst och jag höll med till fullo!
I tre år var jag matte till den här lilla guldklimpen, han var inte alls i form när han kom till mig och så tog jag det oerhört lugnt med min lilla 17åring.
Första året tömkörde jag, jobbade med lydnad och försökte få honom att slappna av. Efter en flytt till stall med ridhus och lite bekvämligheter, så blev han en hyfsat vältränad liten pensionär, även om några nog tyckte att hans kallblods-gubbmage var i största laget
Så som med många f.d travare, så hade han lite gamla skador och andra själsliga små bekymmer och även om hans marknadsvärde var 0, så spenderade jag självklart de pengar som krävdes (omvårdnad, sadelprovning, specialskoning, equiterapeut etc etc).
Nog om det, i våras fick jag ett jobb 150 mil hemifrån och detta råkade sammanfalla med att han blev halt, 2-3 graders hälta hö bak och 1-2 grad vä bak. I och med att detta påminde om hans gamla skador, så tyckte jag att det vore mycket olämpligt att släpa med honom till Norrland, med en så oviss framtid. Så jag kontaktade gamla matten.
Som inte kunde ta honom tyvärr.
Så, skulle han nu få sluta sina dagar som lycklig pensionär?
Nej, han skulle bli ridhäst, över sommaren är han hennes, sedan ska det nog bära av till ett nytt hem.
När jag understryker att han INTE får ridas om han inte behandlas och utreds, tja.. då får jag som kommentar att han SER ju inte halt ut?...
Och när hon ber om ridutrustning har jag inte hjärta att inte skicka med barbackasadeln, för jag minns ju hur sadeln han kom i både klämde och glappade...
Jag kommer aldrig mer utsätta mig för det här, kan inte skriva detta utan att tårarna rinner.Känner mig så maktlös, så lurad.
Jag har råd att köpa en häst för 50-100.000, men föredrar att ha ett välfyllt sparkonto och tog därför mig an en av alla dessa överblivna hästar, men med facit i hand så hade det varit smartare att låta bli!
Vill inte framställa mig som någon slags martyr, jag är en vanlig hästtjej som tyvärr varit en smula naiv!