Rasval?

[Eda]

Jag tycker nog inte att dom verkar kräva mer än te x en kooiker eller en corgi

Okej, hur mycket motion anser du att de raserna behöver dagligen då? Tycker det är viktigt att få så många perspektiv som möjligt på samma fråga.

 

[AraSlei]

Okej, hur mycket motion anser du att de raserna behöver dagligen då? Tycker det är viktigt att få så många perspektiv som möjligt på samma fråga.

Jag tänkte iofs mer på mental stimulans eftersom du skrev att du tänkt att dom är krävande mentalt
Jag tror att den genomsnittliga både kooikern, corgin och pudeln är gott nöjda med en längre långprommis om dagen (1 timme eller mer) + rastningsrundor och 3-4 pass med någon mental stimulans i veckan. Med mental stimulans tänker jag mig typ spår, lydnadsträning, agility eller liknande då.

 

[Eda]

Jag tänkte iofs mer på mental stimulans eftersom du skrev att du tänkt att dom är krävande mentalt
Jag tror att den genomsnittliga både kooikern, corgin och pudeln är gott nöjda med en längre långprommis om dagen (1 timme eller mer) + rastningsrundor och 3-4 pass med någon mental stimulans i veckan. Med mental stimulans tänker jag mig typ spår, lydnadsträning, agility eller liknande då.

Nej, jag hade tänkt skriva dit mental träning också men glömde bort det.
Hur långa är passen när de får använda hjärnan? Om det är spår brukar det vara runt 20 min har jag fått höra, stämmer det?
På vilka sätt aktiverar du hunden i vardagen?

 

[AraSlei]

Nej, jag hade tänkt skriva dit mental träning också men glömde bort det.
Hur långa är passen när de får använda hjärnan? Om det är spår brukar det vara runt 20 min har jag fått höra, stämmer det?
På vilka sätt aktiverar du hunden i vardagen?

Haha, lätt hänt
Det skulle jag säga varierar, beroende på om det är i inlärningsfasen eller om det går mer på "rutin" så att säga. I inlärningsfasen, t ex vid shaping, så räcker det ofta gott och väl med 5 minuter totalt, medan man kanske kan köra en agilityträning på totalt en timme. Ofta är den effektiva tiden av träningen inte särskilt lång, medan den totala träningstiden är desto längre. För att ett träningspass ska bli så bra som möjligt behöver hundarna pausa också.

Spårens längd beror ju helt på också, en del hundar blir väldigt trötta av att arbeta med näsan Jag var på en spårkurs i helgen i hårda spår, dvs spår på grus och asfalt, där en del av hundarna var helt slut efter 4 korta spår om ca 20m vardera Min tik, som är van vid att spåra mycket, var inte särskilt trött ens efter en hel kurshelg.

Jag har wachtel, och vi jagar ju framförallt och håller på med olika typer av jaktträning Olika former av spår, apporteringsträning av alla dess slag, drag, enklare dog parkour under promenaderna, trickträning osv.

 

[Eda]

Haha, lätt hänt
Det skulle jag säga varierar, beroende på om det är i inlärningsfasen eller om det går mer på "rutin" så att säga. I inlärningsfasen, t ex vid shaping, så räcker det ofta gott och väl med 5 minuter totalt, medan man kanske kan köra en agilityträning på totalt en timme. Ofta är den effektiva tiden av träningen inte särskilt lång, medan den totala träningstiden är desto längre. För att ett träningspass ska bli så bra som möjligt behöver hundarna pausa också.

Spårens längd beror ju helt på också, en del hundar blir väldigt trötta av att arbeta med näsan Jag var på en spårkurs i helgen i hårda spår, dvs spår på grus och asfalt, där en del av hundarna var helt slut efter 4 korta spår om ca 20m vardera Min tik, som är van vid att spåra mycket, var inte särskilt trött ens efter en hel kurshelg.

Jag har wachtel, och vi jagar ju framförallt och håller på med olika typer av jaktträning Olika former av spår, apporteringsträning av alla dess slag, drag, enklare dog parkour under promenaderna, trickträning osv.

Juste, så då kan jag sprida ut ca 20 min av mental aktivering på en dag? Vill gärna ha 10 min på morgonen & 10 på kvällen men det kanske blir för länge att hålla fokus? Att kunna hålla fokus under längre perioder är dock också en slags mental träning, enligt mig. Detsamma gäller att lära sig styra sitt fokus. Det är nog därför jag upplever miljöträning som mentalträning, eftersom hunden blir tvungen att blockera diverse intryck om den ska ha fokus på dig.
Apportering är en trevlig aktiveringsform tycker jag. Han också tänkt en del på longering.

 

[isafore]

Juste, så då kan jag sprida ut ca 20 min av mental aktivering på en dag? Vill gärna ha 10 min på morgonen & 10 på kvällen men det kanske blir för länge att hålla fokus? Att kunna hålla fokus under längre perioder är dock också en slags mental träning, enligt mig. Detsamma gäller att lära sig styra sitt fokus. Det är nog därför jag upplever miljöträning som mentalträning, eftersom hunden blir tvungen att blockera diverse intryck om den ska ha fokus på dig.
Apportering är en trevlig aktiveringsform tycker jag. Han också tänkt en del på longering.

Longering?

 

[Eda]

Longering?

Ja, på ett ungefär så som man gör med hästar. Verkar rätt populärt i Tyskland. Tycker det vore värt att prova.
Lite länkar som jag kikat på:

Här
Här
Här
Här

 

[isafore]

Ja, på ett ungefär så som man gör med hästar. Verkar rätt populärt i Tyskland. Tycker det vore värt att prova.
Lite länkar som jag kikat på:

Här
Här
Här
Här

Aldrig sett något liknande! Kanske funkar! Tycker själv att det ser astråkigt ut dock

 

[squarepants]

Ja, på ett ungefär så som man gör med hästar. Verkar rätt populärt i Tyskland. Tycker det vore värt att prova.
Lite länkar som jag kikat på:

Här
Här
Här
Här

Fullständigt onödig och ganska idiotisk aktivering! Finns ingen hund som har behov av det där.

 

[Eda]

Aldrig sett något liknande! Kanske funkar! Tycker själv att det ser astråkigt ut dock

Vill själv gärna vara närmare hundarna när man tränar, men nyfikenheten väcktes såklart av att se något nytt som andra använder.

 

[Eda]

Fullständigt onödig och ganska idiotisk aktivering! Finns ingen hund som har behov av det där.

Hihi, kanske inte. Men det är ju alltid kul att se vad folk kommer på.

 

[Raderad medlem 94602]

Ja, på ett ungefär så som man gör med hästar. Verkar rätt populärt i Tyskland. Tycker det vore värt att prova.
Lite länkar som jag kikat på:

Här
Här
Här
Här

Haha!
Förlåt men jag har alltid sett Tyskland som en ganska humorfri nation men nu......
Bättre att cykla med hunden!
Sprider man ut den mentala aktiviteten i för många duttar blir det varken hackat eller malet. Det blir som att du själv skulle motionera 3 min 15 ggr om dagen.....
Gör en gång och gör det ordentligt!

 

[Viveka]

Nja. Jag har inga problem med att rasen mognar sent men jag drar mig för hundar som är alltför öppna, inte den typen av hund som jag vill ha. Fast å andra sidan kan jag se charmen i det. Hur mycket rör ni er per dag/hur många timmar är ni ute? Just hundar med mycket jaktlust är jag heller inte så förtjust i och håller mig borta från de raserna också, fast jag måste erkänna att Welshen känns lite frestande ändå. Den är dock otroligt fin, detsamma gäller Engelsk springer. Du säger att du har haft båda, skiljer dig sig mycket åt?

Det finns mycket som är lika hos engelsk och welsh springer, och gillar man inte den ena rasen, tycker man nog inte heller om den andra.

Båda raserna har det typiska spanielbeteendet, som är vad jag själv gillar mest hos en hund, d.v.s de är extremt uppmärksamma på ägaren, håller nästan ständig ögonkontakt och har normalt ett mentalt koppel på max 40 m, utan att man egentligen behöver göra någonting - hunden följer en av egen drift och vilja. Även om min hund ibland är utom synhåll för mig ute i skogen, så har hon alltid järnkoll på var jag befinner mig, och i samma ögonblick som jag byter riktning, stannar till, eller sätter mig kommer hunden rusande för att kolla vad jag har för mig. Det gör promenaderna extremt lättsamma, eftersom hunden springer efter mig istället för tvärtom.

Och det gör att jaktdriften, som onekligen finns där, men mest verkar vara inriktad på fåglar och direkta synintryck, aldrig blir samma problem som med t.ex stövare eller tax. En springer kan dra iväg momentant efter i stort sätt allt som rör sig, men försvinner aldrig långt från ägaren.

Samma sak gäller deras sociala beteende. De älskar i stort sätt alla människor, och blir överlyckliga när någon tar notis om dem. Men varken min nuvarande welsh eller in förra hund, som var engelsk springer, skulle någonsin komma på idén att följa med någon annan än mig, inte ens någon i familjen. Detsamma gäller alla springers vi haft i familjen, de har alltid någon som är "nummer ett". Min svågers hund, en 1½ år gammal engelsk springer, är "dagbarn" mig tre dagar i veckan, eftersom husse jobbar deltid. När han är ensam med mig och Nelly på promenaderna, följer han mig och henne perfekt, men är husse med, ligger all fokus på honom.

Det finns förstås en del skillnader i temperamentet, welshen är intensivare, livligare och "fjolligare" än den engelska, som också brukar vara lättare att träna, men det finns naturligtvis individuella variationer.

När det gäller träning måste man förstås se till att inkallning och stoppkommando fungerar, och det tar man hand om genom att börja träningen direkt man får hem den i åttaveckorsåldern. När det väl är befäst, brukar det inte vara några problem att ha dem lösa, särskilt som de lugnar ner sig betydligt med åren. Men första året är oftast rätt jobbigt och krävande, och det gäller både engelsk springer och welsh.

Vad beträffar utevistelsen, brukar det variera mellan 1-3 timmar per dag, med en längre skogrunda, på mellan 6 och 10 km. Men eftersom hunden hela tiden springer aningen runt mig, eller i sicksack framför, på typiskt spanielmanér, rör hon sig säkert minst 5 gånger längre sträcka. Sen är hon förstås med mig ute i trädgården, eller rantar efter mig överallt inne i huset, även det på typiskt spaneielmanér

Den största skillnaden mellan raserna är faktiskt storlek och konstitution. Welshen är mindre, lättare, smidigare, har tunnare päls, och kortare och högre ansatta öron. Generellt är welshen en friskare ras än den engelska, framför allt som den oftast slipper de öronproblem som är vanliga hos engelsk springer, p.g.a de långa och tunga öronen.

Det var huvudsakligen de egenskaperna som gjorde att jag valde att byta ras, efter att tidigare ha varit helt insnöad på engelsk springer. Jag ville ha en frisk hund, som jag orkar lyfta, eftersom jag börjar bli till åren. Resten fick jag så att säga på köpet, men jag har aldrig ett ögonblick ångrat mitt val. (Jag har också haft ett par golden tidigare, men även om det också är trevliga hundar, föredrar jag definitivt de livligare springrarna)..

 

[squarepants]

Angående jaktlust tycker jag ofta Kooikern har jaktlust liknande spaniels, dvs jagar det som rör sig om dom får chansen. Vissa är mer spårbenägna än andra. Tollaren lite likadan.

Curlyn var ofta väldigt väldigt liten jaktlust på gott och ont. Inte ofta dugliga som jaktprovshundar, det mesta går väldigt långsamt samtidigt som dom är envisa och kan vara svårmotiverade. Som friluftshund passar den säkert, den vill ha mycket motion och använda näsan som exempelvis spårhund. Men det finns en anledning till att dom sällan väljs av den som vill tävla.

 

[Lizans]

Oc

Nja, någon hund blir det väll inte än på ett tag. Men skulle kännas bra att få lite vägledning!
Undrar vad folk menar när de säger att: "jag motionerar min hund 1,5-2 timmar".
Betyder det att de är ute på den skogspromenad, cyklar, apporterar? Innefattar motion att det är fullt ös eller räcker det med att jogga/powerwalka medan man är ute?

Ni som har hundar som kräver mycket rent mentalt, hur ser ni på att er hund behöver "en hel del mental aktivering". Betyder det att en mentalt krävande hund ska ha en timmes aktivering per dag? Eller räcker det med ca 20 min och längre pass till helgen? Ska det dessutom vara övningar som viltspår då? Hur långt tid tar det att lägga ett spår? Läste att man behövde tillstånd också (tror det var från kommunen eller så?)

Vill gärna tro att jag kommer kunna erbjuda min hund ca 2 timmars motion & dryga 20 min till mental träning per dag. Hursomhelst vet jag att jag har en fallenhet för att inte riktigt ta med mina farhågor, eller vilja, i beräkningen. Vilket gör att jag tar det jag tänker med en nypa salt.
Har äntligen distanserat mig från brukshundraserna och kan nu, oavsett hur lätt jag faller för deras utseende som Schäfer/Kelpie/Aussie mm, känna att det inte är en hund för mig.
Jobbar också med min attityd mot både mindre och större raser, men fastnar ändå oftast för de medelstora hundarna, hehe. Har dock inga problem vare sig det är en lockig päls eller långhårig/korthårig. Strävhåriga är ok men de faller oftast under kategorin terrier och de vovvarna har lite mer vilja än vad jag är bekväm med.
Jag har listat de raserna jag är mest intresserade av i någon sånär rangordning:

- Kooikerhondje
- Dansk svensk gårdshund
- Tollare (behöver denna mer/mindre motion än en kooiker?)
- Schipperke
- Curly coated retriver
- Welsh corgi cardigan
- Papillion
- Kromfohrländer
- Eurasier
- Japansk spets
- Field spaniel
- Tibetansk spaniel
- Borzoi

Oj, det blev rätt mycket frågor! Hoppas det inte blir för mycket att svara på.

Som Curly-ägare svarar jag gärna på frågor om dem!

 

[Eda]

Det finns mycket som är lika hos engelsk och welsh springer, och gillar man inte den ena rasen, tycker man nog inte heller om den andra.

Båda raserna har det typiska spanielbeteendet, som är vad jag själv gillar mest hos en hund, d.v.s de är extremt uppmärksamma på ägaren, håller nästan ständig ögonkontakt och har normalt ett mentalt koppel på max 40 m, utan att man egentligen behöver göra någonting - hunden följer en av egen drift och vilja. Även om min hund ibland är utom synhåll för mig ute i skogen, så har hon alltid järnkoll på var jag befinner mig, och i samma ögonblick som jag byter riktning, stannar till, eller sätter mig kommer hunden rusande för att kolla vad jag har för mig. Det gör promenaderna extremt lättsamma, eftersom hunden springer efter mig istället för tvärtom.

Och det gör att jaktdriften, som onekligen finns där, men mest verkar vara inriktad på fåglar och direkta synintryck, aldrig blir samma problem som med t.ex stövare eller tax. En springer kan dra iväg momentant efter i stort sätt allt som rör sig, men försvinner aldrig långt från ägaren.

Samma sak gäller deras sociala beteende. De älskar i stort sätt alla människor, och blir överlyckliga när någon tar notis om dem. Men varken min nuvarande welsh eller in förra hund, som var engelsk springer, skulle någonsin komma på idén att följa med någon annan än mig, inte ens någon i familjen. Detsamma gäller alla springers vi haft i familjen, de har alltid någon som är "nummer ett". Min svågers hund, en 1½ år gammal engelsk springer, är "dagbarn" mig tre dagar i veckan, eftersom husse jobbar deltid. När han är ensam med mig och Nelly på promenaderna, följer han mig och henne perfekt, men är husse med, ligger all fokus på honom.

Det finns förstås en del skillnader i temperamentet, welshen är intensivare, livligare och "fjolligare" än den engelska, som också brukar vara lättare att träna, men det finns naturligtvis individuella variationer.

När det gäller träning måste man förstås se till att inkallning och stoppkommando fungerar, och det tar man hand om genom att börja träningen direkt man får hem den i åttaveckorsåldern. När det väl är befäst, brukar det inte vara några problem att ha dem lösa, särskilt som de lugnar ner sig betydligt med åren. Men första året är oftast rätt jobbigt och krävande, och det gäller både engelsk springer och welsh.

Vad beträffar utevistelsen, brukar det variera mellan 1-3 timmar per dag, med en längre skogrunda, på mellan 6 och 10 km. Men eftersom hunden hela tiden springer aningen runt mig, eller i sicksack framför, på typiskt spanielmanér, rör hon sig säkert minst 5 gånger längre sträcka. Sen är hon förstås med mig ute i trädgården, eller rantar efter mig överallt inne i huset, även det på typiskt spaneielmanér

Den största skillnaden mellan raserna är faktiskt storlek och konstitution. Welshen är mindre, lättare, smidigare, har tunnare päls, och kortare och högre ansatta öron. Generellt är welshen en friskare ras än den engelska, framför allt som den oftast slipper de öronproblem som är vanliga hos engelsk springer, p.g.a de långa och tunga öronen.

Det var huvudsakligen de egenskaperna som gjorde att jag valde att byta ras, efter att tidigare ha varit helt insnöad på engelsk springer. Jag ville ha en frisk hund, som jag orkar lyfta, eftersom jag börjar bli till åren. Resten fick jag så att säga på köpet, men jag har aldrig ett ögonblick ångrat mitt val. (Jag har också haft ett par golden tidigare, men även om det också är trevliga hundar, föredrar jag definitivt de livligare springrarna)..

Tack! Vill gärna ha en reserverad hund samtidigt som jag tycker att det är otroligt charmigt med väldigt sociala hundar. Ser det som att båda skulle kunna passa? Däremot gillar jag mycket av Welshen som du beskriver, främst beteendet. Tror att Welshen/Engelsk springer kan vara ett alternativ, så jag lägger de inte på hyllan riktigt ännu. Vill gärna kontakta uppfödare och fråga om dem.

 

[Eda]

Angående jaktlust tycker jag ofta Kooikern har jaktlust liknande spaniels, dvs jagar det som rör sig om dom får chansen. Vissa är mer spårbenägna än andra. Tollaren lite likadan.

Curlyn var ofta väldigt väldigt liten jaktlust på gott och ont. Inte ofta dugliga som jaktprovshundar, det mesta går väldigt långsamt samtidigt som dom är envisa och kan vara svårmotiverade. Som friluftshund passar den säkert, den vill ha mycket motion och använda näsan som exempelvis spårhund. Men det finns en anledning till att dom sällan väljs av den som vill tävla.

Trevligt att någon säger något nytt. Har inte hört att Kooiker ska ha någon särskilt hög jaktlust förut. I och för sig vad de ju gårdshundar så de kanske är lite av allt?

Jaha, jag har tänkt på Curlyn lite som en allround hund, vilket nog är felaktigt.

 

[Eda]

Oc

Som Curly-ägare svarar jag gärna på frågor om dem!

Curlyn är egentligen struken, men vill gärna veta ändå.
Vilka aktiviteter håller ni på med? Hur långt/länge är ni ute och motionerar till vardags? Tycker du att de är enmans/enfamiljshundar hundar? Har de höga kostnader rent generellt? [mat/försäkring?]

 

[Lizans]

Curlyn är egentligen struken, men vill gärna veta ändå.
Vilka aktiviteter håller ni på med? Hur långt/länge är ni ute och motionerar till vardags? Tycker du att de är enmans/enfamiljshundar hundar? Har de höga kostnader rent generellt? [mat/försäkring?]

Vi har testat lite av varje. Lydnad, apportering, spår. Vill man tävla jaktprov så är inte Curlyn längre den retriever man kanske satsar på i första hand. Jag tycker inte att Curlyn är svårmotiverad, men den kräver att man förstår dess sinnelag och hittar knapparna.

Vi är ute på minst en långpromenad om dagen på minst en timme oftast mer. Sedan är hundarna med i stallet och med i det vi gör.

Jag skulle inte säga att de är enmans/enfamiljs-hundar ur något negativt perspektiv. Mina är utan bekymmer hos hundvakt och älskar att gosa med alla gäster vi har. Dock är det mig de intresserar sig för och söker kontakt med på promenader osv. Kan utan problem passera andra hundar och människor lösa eftersom att jag inte intresserar mig. Men det har krävt en del träning förstås.

Det är inte en sjuk ras och jag upplever dem inte som dyra i försäkring (var förvisso ett tag sedan jag hade annan ras så är inte uppdaterad med kostnaderna där).

Mat beror ju på vad du ger. Generellt är ju retrievers matglada så man får ransonera om man inte vill ha en tjock hund

 

[Eda]

Vi har testat lite av varje. Lydnad, apportering, spår. Vill man tävla jaktprov så är inte Curlyn längre den retriever man kanske satsar på i första hand. Jag tycker inte att Curlyn är svårmotiverad, men den kräver att man förstår dess sinnelag och hittar knapparna.

Vi är ute på minst en långpromenad om dagen på minst en timme oftast mer. Sedan är hundarna med i stallet och med i det vi gör.

Jag skulle inte säga att de är enmans/enfamiljs-hundar ur något negativt perspektiv. Mina är utan bekymmer hos hundvakt och älskar att gosa med alla gäster vi har. Dock är det mig de intresserar sig för och söker kontakt med på promenader osv. Kan utan problem passera andra hundar och människor lösa eftersom att jag inte intresserar mig. Men det har krävt en del träning förstås.

Det är inte en sjuk ras och jag upplever dem inte som dyra i försäkring (var förvisso ett tag sedan jag hade annan ras så är inte uppdaterad med kostnaderna där).

Mat beror ju på vad du ger. Generellt är ju retrievers matglada så man får ransonera om man inte vill ha en tjock hund

De låter ju onekligen riktigt trevliga. Men det är nog storleken som bromsar mig lite. Fast kan nog bli något jag provar i framtiden.
Tack för ditt svar & förlåt för mitt sena svar!