Rasval?

[Eda]

Om du inte vill ha hundar med mycket vilja (typ terrier) så går dansk-svensk gårdshund bort då de påminner en del om terriers. Eurasier har också mycket egen vilja liksom tibetansk spaniel.
De som kräver mest aktivering är field spaniel och curly coated retriever av de som finns på listan Om man bortser från borzoiens behov av att röra på sig..
Welsh corgi cardigan har jag haft. Roliga hundar att jobba med och lättsamma om man vill ta det lugnt en dag. Samarbetsvilliga och lättbelönade hundar. Tänk på att de inte är rasen som är mest lämpad för agility med sina långa ryggar.

Är DSG egensinniga? Eller, det kanske är fel ord att beskriva terrier släktet.
Tibetansk spaniel beskrevs som självständiga, vilket kan vara bra, till viss del. Enligt min mening blir många hundar som är just självständiga lite asociala Eller snarare att träning/gos sker på deras villkor, vilket inte är vad jag söker. Mycket tack för ditt inlägg!

Visste att curlys behövde mycket motion, detsamma med Field spaniel men jag kunde inte riktigt sätta det i förhållande till de andra raserna.

 

[Raderad medlem 94602]

Tips är att gå in på de rasers hemsida som du är intresserad av och verkligen lusläsa rasbeskrivningen. Det som står där om hunden så skall hunden vara. Annars är den inge vidare representant för sin ras. Om du ser någon egenskap som du är tveksam till, välj en annan ras.
Seriösa uppfödare föder bara upp rastypiska hundar. De väljer inte bort någon egenskap.
Sen finns det ju en massa buskavlare som försöker bleka bort egenskaper i visa raser så de lättare ska gå att sälja för sitt utseendes skull. de brukar pruta på det mesta. Främst hälsan.

 

[Eda]

Kooiker vet jag för lite om. Tollare har jag sett desto mer av och jag har tyvärr träffat på allt för många som underskattat rasen och resultatet blivit mindre trevliga hundar. De är mycket mera hund än tex golden. Jag har också träffat flera med ganska omfattande rädslor. Främst ljudrädslor. Inte bara allmänt reserverad.
En Tollare kräver en bra förare som är duktig på att läsa hund. De är signalkänsliga och reaktionssnabba. En bra Tollare med kunnig förare är en fröjd att se och då ser det lätt och kul ut. Men det är inte så enkelt att få ihop den där ekvationen alla gånger. Tyvärr ofta en ras som tilltalar folk med ögat mer än för sina faktiska egenskaper som få vet tillräckligt om.


Alla hundar kan spåra. Om du inte siktar på höga klasser utan mer på hobbynivå kan du se på vilken ras som helst
Och väääldigt många raser gillar att bada

Får tänka över detta. Eftersom kooikerhondje också anses signalkänslig. Men den behöver å andra sidan inte lika motion, för det mesta. Tollaren är nog borta, eller, tills vidare iallafall.

 

[Eda]

Förhoppningsvis hittar du ingen sådan kennel, det hade i så fall inneburit att du hittat en kennel som medvetet avlar på icke rastypiska hundar. (och att göra det i alla fall i mina ögon inte seriöst. Jag själv tycker att det är väldigt viktigt att försöka stödja så seriös avel som möjligt.)
Vill man inte ha en hund med jaktlust så köper man inte heller en vinthund.

I så fall blir det nog inga vinthundar för min del. Är inte så insatt i varken vinthundar eller avel. Men tack för ditt inlägg!

 

[iNHALE]

Kanske ska ringa uppfödare och fråga lite.

Borzoi verkar som rätt lugna hundar, stämmer det?
Rasen var aldrig högt upp på listan men även om den inte passar mig har jag respekt för rasen. Verkligen en ståtlig hund!

Dem är väldigt lugna hundar. Inomhus är dem riktiga soffpotatisar som kan ligga upp och ned i soffan eller på golvet i flera timmar och bara jäsa. Min egen har legat på samma ställe i 5 timmar nu utan att flytta sig.

 

[Eda]

Tips är att gå in på de rasers hemsida som du är intresserad av och verkligen lusläsa rasbeskrivningen. Det som står där om hunden så skall hunden vara. Annars är den inge vidare representant för sin ras. Om du ser någon egenskap som du är tveksam till, välj en annan ras.
Seriösa uppfödare föder bara upp rastypiska hundar. De väljer inte bort någon egenskap.
Sen finns det ju en massa buskavlare som försöker bleka bort egenskaper i visa raser så de lättare ska gå att sälja för sitt utseendes skull. de brukar pruta på det mesta. Främst hälsan.

Tack! Det ska jag komma ihåg! Betyder det att de uppfödare som försöker styra sina raser från jakt ändamål till en sällskaps är olämpliga? Alltså, är det förbjudet att driva linjer för tex Labbe som inte är lämpade för jakt?

 

[Eda]

Dem är väldigt lugna hundar. Inomhus är dem riktiga soffpotatisar som kan ligga upp och ned i soffan eller på golvet i flera timmar och bara jäsa. Min egen har legat på samma ställe i 5 timmar nu utan att flytta sig.

Det är ju mysigt. Kanske är något jag skaffar när jag blivit mer bekväm med jaktinstinkter. Får lägga dem på hyllan så länge. Tack för dina svar!

 

[isafore]

Då är tollaren struken. Curlyn fastnade jag för pga mentaliteten och det vackra utseendet, men jag tror inte att jag ska ha en sån pass stor hund ändå. Kan dessutom bli lite svårt med framtid ekonomi med tanke på storleken. Av de raserna du tyckte att jag skulle titta närmare på så är nog Kooiker den jag är mest fäst vid. När jag ringde en uppfödare fick jag reda på att det krävs ca 3 timmar av fysisk/mental aktivering per dag, plus mycket miljöträning för att minska risk för rädslor.
Hm, jag får nog fundera ett tag till på den här vovven, fasten det känns som om det redan är bestämt.

Jag har varit inne och snurrat kring spaniel släktet men är lite avvaktande. Även om kooiker hör dit så vet jag inte om jag tycker om de andra. Med Labbe och Golden är jag kanske lite för negativ men jag tycker att de har mycket problem. Om jag ska välja någon utav dem blir de Golden i så fall. Är mer ute efter sällskapsvarianten än jakt förresten, då kanske det blir svårare?
Welsh/Engelsk Springer är jag lite inne på, men mest utseendet. Har för mig att de behöver jaga? Har inte läst så värst mycket om dem. Kan du berätta lite om mentaliteten & aktivering behov?

3 timmar/dag tycker jag lät lite i överkant för en kooiker faktiskt. Visst, dom hänger lätt på men skulle knappast säga att dom kräver det! Låter ju som en hel brukshund!

Socialträning behövs nog, men en timme på stan så sover nog den hunden gott sen.

Vad är det för problem du menar med labbe o golden? En utställningsvariant passar dig nog mycket riktigt bäst.

Den engelska springern finns i jakt och utställningsvariant. Jaktvarianten är väldigt mycket jakt i, medans utställningsvarianten är en sällskapshund men som hänger med på det mesta. Kräver egentligen inget speciellt, men älskar att hänga med på allt möjligt. Generellt bra psyke. Welshen är lite mer mittemellan, lite mer fart, lite mer jaktlust men ingen jaktidiot. Skulle passa en aktiv familj typ.

 

[Eda]

3 timmar/dag tycker jag lät lite i överkant för en kooiker faktiskt. Visst, dom hänger lätt på men skulle knappast säga att dom kräver det! Låter ju som en hel brukshund!

Socialträning behövs nog, men en timme på stan så sover nog den hunden gott sen.

Vad är det för problem du menar med labbe o golden? En utställningsvariant passar dig nog mycket riktigt bäst.

Den engelska springern finns i jakt och utställningsvariant. Jaktvarianten är väldigt mycket jakt i, medans utställningsvarianten är en sällskapshund men som hänger med på det mesta. Kräver egentligen inget speciellt, men älskar att hänga med på allt möjligt. Generellt bra psyke. Welshen är lite mer mittemellan, lite mer fart, lite mer jaktlust men ingen jaktidiot. Skulle passa en aktiv familj typ.

Hon kanske ville skrämma mig lite, vad vet jag. Bättre med för mycket än för lite. Eller så menade hon motion+mental aktivering+miljöträning, fast i så fall känns det nästan för lite. Har läst att kooiker gärna är aktiva 2 timmar per dag. Dock sa hon att miljöträningen blir mycket som mental träning för en kooiker. Nästan så att jag känner för att ringa och verifiera.

De problem jag har med Labbe och Golden är väll rasbundna sjukdomar. Fast det står att Golden är en frisk ras på skk... Men det är nog mest fördomar antar jag, uppfödarna kanske har sjukdomarna under kontroll?

Kan du tipsa om kennel för Engelsk springer & Golden för utställning/sällskap? Det är väll inte så att man måste ställa ut hunden om man köper den från en sådan kennel? Är det acceptabelt att man använder den som sällskap?

 

[Raderad medlem 94602]

Tack! Det ska jag komma ihåg! Betyder det att de uppfödare som försöker styra sina raser från jakt ändamål till en sällskaps är olämpliga? Alltså, är det förbjudet att driva linjer för tex Labbe som inte är lämpade för jakt?

Nu är vi inne på komplicerade saker Tyvärr finns det ju uppfödare som stark prioriterar utseende. Utställningar och meriter i dessa kan vara väldigt viktiga. Detta har lett till att många raser fått två "linjer". En arbetande för det hunden ursprungligen var ämnad för och en exteriörvariant som är "snygg". Vi föder upp en sådan ras, schäfer. Det är stor skillnad på bruksschäfrarna och extriörschäfrarna. Vår hundar lär knappast vinna några utställningspriser. På sin höjd få några hyffsade placeringar. Men de kan jobba!!! Andra raser där liknade företeelser förekommer inom är tex labrador, Golden, Rottweiler mfl.
Utställningsvarianterna är oftast urmjölkade varianter. De kommer oftast inte så långt i arbete. Tyvärr så händer en del annat när man börjar avla på utseende istället för funktion. Man ser individer med överdrivet med päls, övervinklade leder eller annat som hindrar hundarna från att leva ett liv som rasen ursprungligen var tänkt för. Det är självklart inte så för alla raser, men har tyvärr blivit allt vanligare.
Mitt råd är att först hitta en ras som har alla de egenskaper du söker och som du känner att du gillar rakt igenom. Sen letar du upp en uppfödare som prioriterar sunda hundar som är rasrepresentativa.
Risken du löper om du försöker chansa på en ras och köper en urtvättad variant är att du kanske ändå får en hund där just de egenskaperna fortfarande är befästa och då får du en helt annan typ av hund än du kanske ville ha.

Personligen har jag aldrig förstått det där med att man vill ha en viss ras men den ska inte vara sig själv i sättet. I mitt tycke har man då valt fel ras.

 

[Eda]

Nu är vi inne på komplicerade saker Tyvärr finns det ju uppfödare som stark prioriterar utseende. Utställningar och meriter i dessa kan vara väldigt viktiga. Detta har lett till att många raser fått två "linjer". En arbetande för det hunden ursprungligen var ämnad för och en exteriörvariant som är "snygg". Vi föder upp en sådan ras, schäfer. Det är stor skillnad på bruksschäfrarna och extriörschäfrarna. Vår hundar lär knappast vinna några utställningspriser. På sin höjd få några hyffsade placeringar. Men de kan jobba!!! Andra raser där liknade företeelser förekommer inom är tex labrador, Golden, Rottweiler mfl.
Utställningsvarianterna är oftast urmjölkade varianter. De kommer oftast inte så långt i arbete. Tyvärr så händer en del annat när man börjar avla på utseende istället för funktion. Man ser individer med överdrivet med päls, övervinklade leder eller annat som hindrar hundarna från att leva ett liv som rasen ursprungligen var tänkt för. Det är självklart inte så för alla raser, men har tyvärr blivit allt vanligare.
Mitt råd är att först hitta en ras som har alla de egenskaper du söker och som du känner att du gillar rakt igenom. Sen letar du upp en uppfödare som prioriterar sunda hundar som är rasrepresentativa.
Risken du löper om du försöker chansa på en ras och köper en urtvättad variant är att du kanske ändå får en hund där just de egenskaperna fortfarande är befästa och då får du en helt annan typ av hund än du kanske ville ha.

Personligen har jag aldrig förstått det där med att man vill ha en viss ras men den ska inte vara sig själv i sättet. I mitt tycke har man då valt fel ras.

Mjo, Schäfer är jag lite svag för. Dock tycker jag att den böjda ryggen är lite synd. Fast för de hundarna inom bruksavel är det ju en helt annan sak. Vi var fodervärdar i drygt ett år åt en militär schäfer, en riktig charmig typ.

Så det är okej att avla bort arbetslust/jaktinstinkt/mentalitet, eller vad det nu må vara, när man riktar in sig på utställning?
Fast om man avlar för att bevara rasens ursprungliga beteende/utseende så måste man också göra just det till punkt och pricka?
Så det alltså svårare att få en livsduglig hund om man köper en från en kennel med inriktningen utställning?
Eller har jag fått det om bakfoten?

 

[Raderad medlem 94602]

Mjo, Schäfer är jag lite svag för. Dock tycker jag att den böjda ryggen är lite synd. Fast för de hundarna inom bruksavel är det ju en helt annan sak. Vi var fodervärdar i drygt ett år åt en militär schäfer, en riktig charmig typ.

Så det är okej att avla bort arbetslust/jaktinstinkt/mentalitet, eller vad det nu må vara, när man riktar in sig på utställning?
Fast om man avlar för att bevara rasens ursprungliga beteende/utseende så måste man också göra just det till punkt och pricka?
Så det alltså svårare att få en livsduglig hund om man köper en från en kennel med inriktningen utställning?
Eller har jag fått det om bakfoten?

Nä ungefär så i stora drag inom vissa raser. Räkryggarna till schäfer är ju ett typexempel. Border collies med massiva pälsar som blir överhettade i arbete ett annat. Och se på alla plattnosraser där utseendet har varit så viktigt att nu kan hundarna inte andas längre.
Vill man ha en sund hund ska man sätta användingsområdet före utseendet. Sen kan man absolut få båda delarna inom många raser.
Vi har också en Dvärgschnauzer. En ras som klarat sig rätt bra från att pruta på hälsan för utseendet. Enkel och lättsam ras och är en medelhund inom motion och aktivering. Det är en gårdshund i grunden som håller sig runt hemmet och husse/matte. Men vist vill han dra på lite vilt ibland men bryter lätt när man ryter till. Poppis ras inom rallylydnad och agillity och många av dom är duktiga spårhundar. Våran går samma spår som våra bruksschäfrar och orkar lätt hänga med på allt vi gör med dom. Men kräver egentligen inte så mycket. Kika lite på den rasen?

 

[Eda]

Nä ungefär så i stora drag inom vissa raser. Räkryggarna till schäfer är ju ett typexempel. Border collies med massiva pälsar som blir överhettade i arbete ett annat. Och se på alla plattnosraser där utseendet har varit så viktigt att nu kan hundarna inte andas längre.
Vill man ha en sund hund ska man sätta användingsområdet före utseendet. Sen kan man absolut få båda delarna inom många raser.
Vi har också en Dvärgschnauzer. En ras som klarat sig rätt bra från att pruta på hälsan för utseendet. Enkel och lättsam ras och är en medelhund inom motion och aktivering. Det är en gårdshund i grunden som håller sig runt hemmet och husse/matte. Men vist vill han dra på lite vilt ibland men bryter lätt när man ryter till. Poppis ras inom rallylydnad och agillity och många av dom är duktiga spårhundar. Våran går samma spår som våra bruksschäfrar och orkar lätt hänga med på allt vi gör med dom. Men kräver egentligen inte så mycket. Kika lite på den rasen?

Vid första anblick intresserar den mig inte men det är nog en sådan ras jag kan tycka om bara jag får tid. Tror den är kan vara riktigt mysig. Kan kolla runt efter uppfödare och fråga om rasen samt besök. Vet du några bra kennlar? Vart köpte ni eran?

 

[Raderad medlem 94602]

Vid första anblick intresserar den mig inte men det är nog en sådan ras jag kan tycka om bara jag får tid. Tror den är kan vara riktigt mysig. Kan kolla runt efter uppfödare och fråga om rasen samt besök. Vet du några bra kennlar? Vart köpte ni eran?

Min är från Laness i Ucklum, Stenungsund. Mycket stabil mentalt. MH på pappan.
Finns en del skälliga Dvärgschnauzers. Det går att stävja om man jobbar lite med det från början och kikar lite hur uppfödarens hundar är på den biten.
Och de är en ras som är lätt reserverad mot främlingar i inledningsskedet som du nämnde tidigare. Även om min inte har läst den delen av rasbeskrivningen
Sen måste de inte ha det extrema skägg och utställningsutseendet. Min är lite mer "praktisk" med mer kortklippt skägg och inte den där långa ögonbrynshåret. Har friserat till två buskiga gubbögonbryn istället

 

[Viveka]

Då är tollaren struken. Curlyn fastnade jag för pga mentaliteten och det vackra utseendet, men jag tror inte att jag ska ha en sån pass stor hund ändå. Kan dessutom bli lite svårt med framtid ekonomi med tanke på storleken. Av de raserna du tyckte att jag skulle titta närmare på så är nog Kooiker den jag är mest fäst vid. När jag ringde en uppfödare fick jag reda på att det krävs ca 3 timmar av fysisk/mental aktivering per dag, plus mycket miljöträning för att minska risk för rädslor.
Hm, jag får nog fundera ett tag till på den här vovven, fasten det känns som om det redan är bestämt.

Jag har varit inne och snurrat kring spaniel släktet men är lite avvaktande. Även om kooiker hör dit så vet jag inte om jag tycker om de andra. Med Labbe och Golden är jag kanske lite för negativ men jag tycker att de har mycket problem. Om jag ska välja någon utav dem blir de Golden i så fall. Är mer ute efter sällskapsvarianten än jakt förresten, då kanske det blir svårare?
Welsh/Engelsk Springer är jag lite inne på, men mest utseendet. Har för mig att de behöver jaga? Har inte läst så värst mycket om dem. Kan du berätta lite om mentaliteten & aktivering behov?

Jag har en Welsh Springer, och lättsammare hund får man nog leta efter. Lagom stor, lättskött päls, följsam, glad, aktiv, frisk, livlig, vig, hårdför och helt utan rädslor eller aggressioner. Kanske möjligen i socialaste laget, eftersom de tror att alla människor och hundar är deras bästa vän. (Lustigt nog har de oftast rätt i detta, eftersom welshens charm och kroppspråk kan smälta den grinigaste gamla surtik).

Har tidigare haft både Engelsk Springer och Golden, men föredrar definitivt Welshen, (även framför Kooikern, som dels verkar ha en del rädslor, dels är en väldigt liten ras i Sverige, och alltså med väl smal avelsbas).

Nackdelar finns förstås, framför allt en ofta ganska stor jaktlust, som gör att man behöver lägga ner en del jobb på träningen under första året, om man vill kunna ha hunden lös. Och det vill man förstås, eftersom Welshen har ett stort behov av att springa, fort och mycket. Det är också lite ADHD-varning på valparna, och rasen mognar sent, sägs bli vuxen först vid 3½ års ålder, och det stämmer i alla fall på min.

Jag skulle inte heller välja en Welsh om jag tänkte tävla lydnad på hög nivå, de är lite för flamsiga för det. Men är man ute efter en sprallig, lättsam och följsam kompis, som hänger med på det mesta utan att någonsin tröttna, så är welshen idealisk. Fysisk aktivering verkar viktigare än psykisk, min klarar sig i alla fall utmärkt på enbart skogspromenader och vanliga familjeaktiviteter, men så springer hon förstås nästan alltid lös.

Som alla spaniels älskar de också att bada, vilket kan sägas vara både en fördel och en nackdel, eftersom de inte bryr sig om ifall vattnet till stor del består av lera eller dy. Lyckligtvis tycks all smuts bara rasa av pälsen, när den torkar, så pälsvården inskränker sig till att hålla efter tassar och öron, plus lite enklare trimning två gånger om året.

Som sagt, en extremt lättsam hund,

 

[Eda]

Min är från Laness i Ucklum, Stenungsund. Mycket stabil mentalt. MH på pappan.
Finns en del skälliga Dvärgschnauzers. Det går att stävja om man jobbar lite med det från början och kikar lite hur uppfödarens hundar är på den biten.
Och de är en ras som är lätt reserverad mot främlingar i inledningsskedet som du nämnde tidigare. Även om min inte har läst den delen av rasbeskrivningen
Sen måste de inte ha det extrema skägg och utställningsutseendet. Min är lite mer "praktisk" med mer kortklippt skägg och inte den där långa ögonbrynshåret. Har friserat till två buskiga gubbögonbryn istället

Hehe, kommer nog klippa ner min i så fall, tycker de är som finast så. Ska absolut ringa och prata med de på Laness! Kräver de mycket pälsvård förresten?

 

[Eda]

Jag har en Welsh Springer, och lättsammare hund får man nog leta efter. Lagom stor, lättskött päls, följsam, glad, aktiv, frisk, livlig, vig, hårdför och helt utan rädslor eller aggressioner. Kanske möjligen i socialaste laget, eftersom de tror att alla människor och hundar är deras bästa vän. (Lustigt nog har de oftast rätt i detta, eftersom welshens charm och kroppspråk kan smälta den grinigaste gamla surtik).

Har tidigare haft både Engelsk Springer och Golden, men föredrar definitivt Welshen, (även framför Kooikern, som dels verkar ha en del rädslor, dels är en väldigt liten ras i Sverige, och alltså med väl smal avelsbas).

Nackdelar finns förstås, framför allt en ofta ganska stor jaktlust, som gör att man behöver lägga ner en del jobb på träningen under första året, om man vill kunna ha hunden lös. Och det vill man förstås, eftersom Welshen har ett stort behov av att springa, fort och mycket. Det är också lite ADHD-varning på valparna, och rasen mognar sent, sägs bli vuxen först vid 3½ års ålder, och det stämmer i alla fall på min.

Jag skulle inte heller välja en Welsh om jag tänkte tävla lydnad på hög nivå, de är lite för flamsiga för det. Men är man ute efter en sprallig, lättsam och följsam kompis, som hänger med på det mesta utan att någonsin tröttna, så är welshen idealisk. Fysisk aktivering verkar viktigare än psykisk, min klarar sig i alla fall utmärkt på enbart skogspromenader och vanliga familjeaktiviteter, men så springer hon förstås nästan alltid lös.

Som alla spaniels älskar de också att bada, vilket kan sägas vara både en fördel och en nackdel, eftersom de inte bryr sig om ifall vattnet till stor del består av lera eller dy. Lyckligtvis tycks all smuts bara rasa av pälsen, när den torkar, så pälsvården inskränker sig till att hålla efter tassar och öron, plus lite enklare trimning två gånger om året.

Som sagt, en extremt lättsam hund,

Nja. Jag har inga problem med att rasen mognar sent men jag drar mig för hundar som är alltför öppna, inte den typen av hund som jag vill ha. Fast å andra sidan kan jag se charmen i det. Hur mycket rör ni er per dag/hur många timmar är ni ute? Just hundar med mycket jaktlust är jag heller inte så förtjust i och håller mig borta från de raserna också, fast jag måste erkänna att Welshen känns lite frestande ändå. Den är dock otroligt fin, detsamma gäller Engelsk springer. Du säger att du har haft båda, skiljer dig sig mycket åt?

 

[AraSlei]

Du har inte funderat på t ex en mellanpudel?
Pudlar blir ofta bra spårhundar, är kvicktänkta och hänger gärna med på skogsturer.
Det verkar som att fler och fler kennlar inriktar sig på arbetande pudlar, och inte enbart utställning. En kortklippt pudel är ju väldigt enkel pälsmässigt också

 

[Eda]

Du har inte funderat på t ex en mellanpudel?
Pudlar blir ofta bra spårhundar, är kvicktänkta och hänger gärna med på skogsturer.
Det verkar som att fler och fler kennlar inriktar sig på arbetande pudlar, och inte enbart utställning. En kortklippt pudel är ju väldigt enkel pälsmässigt också

Jo, har tänkt på dem. Det är väl utseendet som står i vägen. Fast de pudlar som jag har träffat har varit rätt trevliga, riktigt mysiga mot sina ägare. Fått för mig att de kräver rätt mycket också, mest mentalt.

 

[AraSlei]

Jo, har tänkt på dem. Det är väl utseendet som står i vägen. Fast de pudlar som jag har träffat har varit rätt trevliga, riktigt mysiga mot sina ägare. Fått för mig att de kräver rätt mycket också, mest mentalt.

Jag tycker nog inte att dom verkar kräva mer än te x en kooiker eller en corgi