Rädd för trappor

[KopparbergsEmme]

Sv: Rädd för trappor

När vi flytta in i huset var "valpen" hysteriskt rädd för just den trappan inne, den är väldigt brant. Ändå är hon van att gå i trappor (vi bode i lägenhet 2:a vånnigen förut).

Det vi gjorde var att sambon gick upp, sedan ställde jag henne 4 steg upp och stöttade henne (hon la sig ju naturligtvis å då skulle hon rasat) Sen "hejja" vi på henne tills hon gick, efter 7:e gången (tror jag) vi hade bara gjort uppför så sprang hon själv upp, och sedan ner. Sedan blev hon galet glad viftade på svansen som en tok och sprang upp-och-ner säkert 10 ggr själv.

Vi hade inget godis, samtidigt som vi inte ville "släpa med henne" då trappen är Jäkligt brant och knepig, så vi peppade henne... detta har lett till att hon nu litar på oss mer om vi stöter på nått annat konstigt, sen blev hon ju otroligt mallig när hon klarade det. Dock inget daltande för att hon va rädd, vi putta allt på lite i början fasten hon var paralyserad (stavs?)....

 

[Is]

Sv: Rädd för trappor

Ont har hon inte iallafall Kan förmodligen ha att göra med att hon blev buren i trappor som valp då jag har hört att dom inte ska gå i trappor som valp.

Och vad spelar det för roll om hon är brukshund lr inte? Så att vissa människor är rädd för att flyga och vissa inte, har dom något problem med "nerverna" då? :s herregud, hon är inte världens tuffaste. Alla hundar är OLIKA.. och bara för man är schäfer/malle behöver man inte vara orädd.

Hej igen, jag hade önskat att du skrev lite mer så man fick veta vad du anser om vad alla säger. Läste du igenom mina råd? Vad tycker du själv? vad använder du normalt för teknik när du tränar din hund(alltså tar du tag i din hund när den gör fel eller är du en av dom som väntar ut rätt betände för att då belöna)? Det är högst intressant att veta om man ska klura ut den bästa metoden för er. Jag skulle personligen bara GÅ utan omsvep men det är jag och min hund för det är som du säger alla är olika och man måste träna därefter.
Och jag måste tyvärr säga som dom andra att du har troligen en mentalt ganska vek hund om man jämför med andra av samma ras(er) MEN detta behöver ju inte betyda att du har en dålig hund bara att man inte heller kan träna den med exakt samma metoder som en hund med stark mentallitet.

Jag kan utav det du skrivit säga att ja det är mest troligt att det är ditt fel att det blev så här eftersom du har burit hunden sedan den var liten och då lärt hunden ofrivilligt att trappor ÄR farliga. Men vi gör alla misstag och det är inget man ska hänga upp sig på du gjorde det du då trodde skulle gynna hunden mest, idag vet du kanske bättre så du gör troligen inte om samma sak nästa gång. Så är det man lär av sina misstag och sedan gäller det att rätta till dom misstag man har gjort.

Detta behöver dock inte vara ett allvarlig felsteg och det går säkerligen att rätta till snabbt, i värsta fall tittar jag väl förbi själv när jag är i sundsvall nästa gång och sedan lär jag själv hunden att gå i trappor (skämtar bra). Det löser sig iaf lycka till

 

[Dentaku]

Sv: Rädd för trappor

Schäfer/collie har jag kanske lite mer förståelse för, då Collie knappast är känd för att ha god mentalitet. Dessutom vet jag många collieägare som fått kämpa med underlag, höjder och andra miljöer.

Mer förståeligt möjligtvis men fortfarande inte acceptabelt. Jag vägrar att se överdrivna rädslor som normalt trots att läget inte ser särskilt kul ut för collie. Men att gå nerför en trapp är en så enkel sak att vilken hund som helst borde klara det utan större problem enligt mig, bruksavlad eller ej.

 

[Skogstrollet]

Sv: Rädd för trappor

När du har bemästrat trappan skulle jag, om jag var du, gå en grundkurs i agility. Det ökar hundens självförtroende i udda situationer som att klättra, krypa i tunnlar osv.

Att tycka synd om henne och bära får knappast upp hennes självförtroende, snarare bekräftar det bara att hon gör rätt som är rädd för den "läskiga trappen".
Som någon annan sa, du vet ju att hunden kan gå i trappor? Då får du peppa henne, litar hon på dig så går hon ändå just för att du säger det.

Kan berätta om en liknande incident. Min förra hund tyckte inte om hissar och jag träffade en snubbe som bodde på sjunde våningen. Visst är motion nyttig men klättrar så högt gör jag bara inte.
Hunden körde klorna golvet och vägrade röra sig en tum när jag öppnade hissdörren. Jag testade att locka och pocka men inget funkade. Kom då att tänka på ett ceasar millan-avsnitt jag sett där han fick en golvrädd grand danois att gå bara genom att bestämt tvinga honom.
Så jag kommenderade in min rädda hund i hissen. "Nu går du in i hissen - punkt!" (elakt va )
Hon gick in, åkte upp och ner ett par gånger, och hissrädslan var glömd.

Efter det kunde jag även få ordning på andra situationer. Som apportering i vattnet, hon var ovillig att hoppa från klippa ner i vattnet efter apporten. Men JAG visste ju att hon kunde! Så jag kommenderade "hoppa!" och hunden hoppade och var så sjukt kaxig när hon kom in igen med bollen i munnen!
Hade jag satt på henne livboj och fäst långt snöre i svansen och pluttinuttat henne ner i vattnet med en köttbulle framför nosen hade hon aldrig mått så bra efteråt... Inte heller hade hon hoppat frivilligt vid andra försöket.

Med kommendera menar jag att jag pratade med en mycket bestämt tonfall som inte godtog några ursäkter samtidigt som jag peppade. Man såg hur hunden blev mer och mer taggad för att slutligen bara... gå. "Ok då!! Jag KAN!"

En osäker hund behöver ibland någon som tar initiativet så att de slipper fundera själva och bara gör som de blir tillsagda. Så funkar många människor också. Men då gäller det att man har koll på vad man begär av hunden så man inte ber om mer än den klarar av. Men gå i en trappa kan väl alla friska hundar med ben längre än 15cm?

 

[Is]

Sv: Rädd för trappor

väldigt bra skrivet

 

[Lillaloppan]

Sv: Rädd för trappor

När jag gick min hundförarutbildning på Revinge för ett par år sen så fick vi vara med när ett par hundar L-testades. Detta var 2 schäferhanar. Vid första intrycket av utomhus aktiviteterna så verkade det som om båda hundarna skulle bli godkända med råge. Den ena var något miljöpåverkad men klarade ändå sina test bra. Sen kom inomhusdelen... Den hunden som var lite miljöpåverkad blockerade sig totalt när den skulle upp för trappan till andra våningen i ladan... Nu är det visserligen en vääääldigt smal och brant trappa men det ska liksom göras! Hundägaren stog och mesade med hunden och lockade och pockade med den hur länge som helst. Tillslut fick den ena polisen nog och tog kopplet och gick upp för trappen - med hunden efter sig! Ägaren såg ut som ett frågetecken! Sen gick polisen ner med hunden utan problem. Kopplet räcktes över till ägaren och hunden vägrade igen! Efter många om och men fick han tillslut upp sin hund för trappen iallafall...när polisen visat 100ggr hur han skulle göra. I detta fallet var det alltså hundägaren som var problemet. Inte hunden.
Tyvärr gjorde detta att hunden inte blev gdk i L-testet för när vi sen kom upp på ovanvåningen och gjorde testen där så var den kraftigt miljöpåverkad och gjorde inte många rätt.. Undrar hur det gått om det inte blivit något strul med trappan egentligen?

Jag tror att vi ibland gör för big deal utav saker och ting och detta känner hunden. I de flesta fall tror jag det hade varit enklare att "bara gå" utan att bry sig om vad hunden tycker om saken.

 

[lollepoppii]

Sv: Rädd för trappor

jo men de e ägaren som formar,, min hund ha vart skeptisk till mycke men vi går upp på tak å dylikt, ja ha en kaxig liten dam men ibland behöver hon få lite stöd hon oxå ! trappor va väldigt jobbiga för henne förr nu e de inga problem =)

 

[Jeeves]

Sv: Rädd för trappor

Ähum, den DÄR trappan var t o m jag skramlig i bena av att gå i Här är en som är rädd att kliva upp på en vanlig stege t o m - matte alltså, inte hunden. JAG hade aldrig blivit godkänd i den där L-testen

Skämt åsido, så håller jag med om att problemet oftast sitter i den som håller i kopplet. I annat fall så har hunden en sämre mentalitet och då får man försöka få just den hunden att fungera hjälpligt i samhället ändå, och ändå må så bra som möjligt.

I fallet med schäfern på Revinge som sen visade prov på miljöpåverkan även sen den kommit upp så tror jag inte att den hade klarat provet ändå, kan den inte släppa incidenten i trappan så är det en brist i sig.

 

[Lillaloppan]

Sv: Rädd för trappor

I fallet med schäfern på Revinge som sen visade prov på miljöpåverkan även sen den kommit upp så tror jag inte att den hade klarat provet ändå, kan den inte släppa incidenten i trappan så är det en brist i sig.

Det är precis det jag menar! Den blir så påverkad av trapporna att den sen faller ur helt i resterande del av provet..

Jag märkte på min hund, som blev gdk i L-testet, att han var väldigt trött mentalt efter testet i helhet. Nu var han ganska ung vid L-testet och jag hade tyckt det varit jäkligt intressant att göra ett L-test med honom nu bara för att jämföra hur pass han vuxit mentalt. Det får man ju inte göra med jag hade tyckt det varit väldigt kul!

 

[Gnist]

Sv: Rädd för trappor

Jag hade kört den "hårda skolan". På med koppel och gå. Sen får hunden välja själv, stå på egna ben eller åka på magen. Jag måste vara en hemsk människa

Du är lika hemsk som mig din luring

 

[Jeeves]

Sv: Rädd för trappor

Min senaste hund genomgick L-testen på Revinge var i yngsta laget och den mentala mognaden spelar roll, helt klart. Han klarade sig fint men inte exceptionellt bra, hade jag väntat ett år till så tror jag det hade sett ganska annorlunda ut. Testledaren var bra på det sättet att han såg till att notera det här med hundens ålder och mognadsgrad i vissa delar.