Skogstrollet
Trådstartare
Sv: Protestpinkande hund.
Uppdatering, hur går vi nu vidare?
Jag har fortsatt jobba med att hunden ska se sonen som en resurs och det går bara bättre och bättre. Häromdagen satt sonen i badbaljan och hunden skulle badas bredvid (fällningstid, glorious...). Sonen skulle förstås hjälpa till och gnuggade hunden i pälsen på lite taffligt-klumpigt vis men hunden accepterade läget och fann sig helt i situationen.
Hunden har fått följa med till förskolan och hälsat på fler barn och det gick bra. Det finns fortfarande en gräns för hur mycket han är bekväm med, men gränsen har helt klart flyttats.
Pinkandet på sonens saker och i sonens rum har helt försvunnit!
Men!
Jag inser nu att han har pinkat inne av två anledningar. Sonen var den ena. Han skvätter fortfarande och då främst i köket (på eller under bordet) och ett par gånger i vår säng (). Detta händer när han lämnas ensam om så bara för tio minuter när jag går ner till tvättstugan. Jag ser direkt när jag kommer upp att han pinkat, då är han "osynlig", kommer inte när jag ropar och går in till honom så kryper han ihop i sin fåtölj och ser riktig ömklig ut. Vägrar komma fram till mig. Det är uppenbart att det här är något han vet inte är tillåtet och att han själv mår dåligt av det.
Han pinkar om jag stänger in mig i ett rum.
Han pinkar om jag går ut i tio minuter, även om sambon är kvar inne.
Han pinkar inte om jag begränsar utrymmet.
När jag går så är han till synes lugn. Inget pipande, gnällande, skällande och han går villigt in i sitt begränsade utrymme (kontorsrum). Går jag ner i källaren visar han inte ens att han har ser mig försvinna.
Har han avhållit sig från att pinka blir han glad och lite studsig när jag kommer tillbaka men jag tycker inte att det är hysteriskt på något vis. Jag gör ingen stor affär av att jag är tillbaka.
När han var valp blev han inte ensamhetstränad på egen hand utan lämnades ensam med tiken (som var stencool) och det gick bra så vi bara körde på. Inser att jag behöver böra om men har funderat nu i några dagar på HUR och varifrån jag börjar om. Det är ju så svårt iom att han i övrigt inte visar några tecken på att inte gilla att bli lämnad. Ställer jag mig utanför och väntar så piper han ju ingenting t.ex.
Tips?
(Letar, eller ska sy eget, skvättskydd som Houdinihunden inte kan ta sig ur så jag slipper skura och bli irriterad när det kommer kiss på olämpliga ställen.)
Jag har haft ett par tuffa år mentalt och mitt huvud funkar inte som det brukar, min kreativitet ligger på noll och jag behöver lite knuffar i rätt riktning. Jag vill gärna lösa det här.
Uppdatering, hur går vi nu vidare?
Jag har fortsatt jobba med att hunden ska se sonen som en resurs och det går bara bättre och bättre. Häromdagen satt sonen i badbaljan och hunden skulle badas bredvid (fällningstid, glorious...). Sonen skulle förstås hjälpa till och gnuggade hunden i pälsen på lite taffligt-klumpigt vis men hunden accepterade läget och fann sig helt i situationen.
Hunden har fått följa med till förskolan och hälsat på fler barn och det gick bra. Det finns fortfarande en gräns för hur mycket han är bekväm med, men gränsen har helt klart flyttats. Pinkandet på sonens saker och i sonens rum har helt försvunnit!
Men!
Jag inser nu att han har pinkat inne av två anledningar. Sonen var den ena. Han skvätter fortfarande och då främst i köket (på eller under bordet) och ett par gånger i vår säng (
). Detta händer när han lämnas ensam om så bara för tio minuter när jag går ner till tvättstugan. Jag ser direkt när jag kommer upp att han pinkat, då är han "osynlig", kommer inte när jag ropar och går in till honom så kryper han ihop i sin fåtölj och ser riktig ömklig ut. Vägrar komma fram till mig. Det är uppenbart att det här är något han vet inte är tillåtet och att han själv mår dåligt av det.Han pinkar om jag stänger in mig i ett rum.
Han pinkar om jag går ut i tio minuter, även om sambon är kvar inne.
Han pinkar inte om jag begränsar utrymmet.
När jag går så är han till synes lugn. Inget pipande, gnällande, skällande och han går villigt in i sitt begränsade utrymme (kontorsrum). Går jag ner i källaren visar han inte ens att han har ser mig försvinna.
Har han avhållit sig från att pinka blir han glad och lite studsig när jag kommer tillbaka men jag tycker inte att det är hysteriskt på något vis. Jag gör ingen stor affär av att jag är tillbaka.
När han var valp blev han inte ensamhetstränad på egen hand utan lämnades ensam med tiken (som var stencool) och det gick bra så vi bara körde på. Inser att jag behöver böra om men har funderat nu i några dagar på HUR och varifrån jag börjar om. Det är ju så svårt iom att han i övrigt inte visar några tecken på att inte gilla att bli lämnad. Ställer jag mig utanför och väntar så piper han ju ingenting t.ex.
Tips?
(Letar, eller ska sy eget, skvättskydd som Houdinihunden inte kan ta sig ur så jag slipper skura och bli irriterad när det kommer kiss på olämpliga ställen.)
Jag har haft ett par tuffa år mentalt och mitt huvud funkar inte som det brukar, min kreativitet ligger på noll och jag behöver lite knuffar i rätt riktning. Jag vill gärna lösa det här.
