Problemhäst/"speciell häst"

[Vita_N_6520]

När man läser i trådar här på buke, speciellt trådar där det gäller ev. försäljning/utlåning av hästar så är det hur många som helst som skriver att deras hästar är "problemhästar" eller "speciella och kan inte hanteras/ridas av andra" osvosv.

Så jag har en nyfiken fråga till alla er: VAD är det som är så "speciellt" /annorlunda med just er häst?
Vad får er att tro att bara ni kan hantera hästen?

Visst för att många skaffar sig häst utan någon större erfarenhet, men inte borde så många av Sveriges hästar vara förstörda och ouppfostrade?
Eller är jag bara naiv som tror att majoriteten av hästarna egentligen är trevliga och underbara individer som bara har olika personligheter?
Om man skaffar sig en sk speciell häst, borde man då inte ha tillräckligt stor kunskap för att få hästen trevlig då?
Och om man själv frambringar de dåliga beteenden, borde man inte ha vett nog att sälja hästen till någon duktigare?

Och sist men inte minst: Borde man inte snarare skämmas än att "skryta" om att hästen inte går att hantera/ridas av -vem som helst-?

Jag vill att mina hästar ska kunna hanteras av alla och ridas av personer som passar dem, vill inte andra det med sina hästar också?...
Varför?

 

[monika]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Que???????

 

[manhattan_2006]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

jag förstår vad du menar tror jag. Dom flesta hästar är som du säger okomplicerade, helt "galna" hästar är väldigt sällsynt, dock har jag stött på kanske ett 10-15 tal hästar som har haft otroliga agressionsproblem som inte var normalt. Har också varit med om hästägare som påstått att deras hästar är just galna, och sen när jag ridit dom så har dom varit hur snälla och okomplicerade som helst, tror det beror dels på att vissa människor tror det är häftigt att ha en svår häst och dels så finns det folk som är rädda för minsta lilla en häst gör, klart hästen blir "galen" i deras ögon då.
Vi har 6 hästar ingen av dom är galen, flera är totalt okomplicerade medans en är väldigt speciell, jämför jag henne med dom flesta andra tävlingshästar så förstår jag ibland hur mycket hon har i skallen, jag blir förvånad när jag sköter om andras hästar att dom är så enkla på alla sätt. Jag tycker inte hon är speciellt svår men folk som inte känner henne får lätt problem, hon gillar inte regn eller snö, vissa dagar är hon bara allmänt orolig och det mesta är farligt, hon är underbar att rida, men har mycket nerv och absolut ingen nybörjarhäst, en häst som det krävs att man vet hur man ska hantera och ett stort portion tålamod

 

[Snyggve]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Jag har nog en av de där speciella hästarna

Hon är en helt underbar häst med stor personlighet - MEN! Kan hon bossa runt dig så gör hon det, man måste alltså kunna visa tydligt vem som bestämmer. Kan man det är hon absolut inga som helst problem i nån hantering. Är lugnet själv när man lastar, klipper, duschar o.s.v.

I ridningen däremot har det vart få som klarat av henne tyvärr (har letat medryttare, helt hopplöst). Bl.a. en kaxig trettonåring som sa att hon kunde rida alla hästar Hon skrittade i 10 min och ville sen "avvakta" lite. En 17-åring som red riktigt bra, men som inte redde ut min häst, tyvärr. Dolly är helt underbar att rida (enligt mig och alla andra som klarat av henne nåt sånär) men kräver även här att få veta vem som bestämmer. Kan hon sticka iväg så gör hon det. Det har tagit mig 1,5 år att rida till henne, och än har vi låååång väg kvar. Men nu kan man iaf trava lugnt på henne och galoppera, även om det går lite i övertempo fortfarande Dock så kommer det nog aldrig att bli en häst som "alla" kan rida, eftersom hon testar så pass mycket och länge. Däremot är hon en ängel när en nybörjare sitter upp

 

[Yaroomba]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Har ibland gjort samma reflektion själv...att det är så många som tror att de är de enda som klarar av sina hästar, fast sedan när de beskriver varför så framgår det att de inte alls verkar klara av sina kusar särskilt väl (även om viljan och kärleken till hästen säkert finns där). Tror dock det finns logiska förklaringar till det mesta här i världen - inte bara till hästarnas beteende utan även ägarnas...

Tex kan jag mycket väl förstå att den som har problem upp över öronen med sin häst och därför tycker/tror att den har en "problemhäst" kan tycka det känns alltför otryggt att låna ut den till någon annan, både för hästens/medryttarens skull. De flesta "vanliga" hobbyryttare (=majoriteten av alla som vill köpa eller bli medryttare/fodervärdar) är ju trots allt inte fena på problemlösning och risken finns ju att saker och ting blir än värre också...

Tror att en stor del av anledningen till att detta är så vanligt är att de flesta fått sina rid- och eventuella hästhanteringskunskaper på vanliga ridskolor - och ärligt talat; hur mycket "problemlösning" får man i allmänhet lära sig där????

Jag själv har varit på hästjakt senaste tiden och lusläst hästannonser och också reagerat över hur otroligt stor andel hästar det är som verkar ha lagt sig till med mer eller mindre svåra beteenden redan i unga år. Ofta inga "märkvärdiga" hästar på något sätt - men som ställer enorma krav på sin nästa ägare enligt annonstexten.

Tror inte att den här typen av trådar generellt sett ska uppfattas som "skryt" (tror att de flesta är uppriktigt bekymrade och vill ha ett gott råd) - men visst finns en del undantag också. Brukar då kalla det "Svarta-Hingsten-Syndromet"!

 

[pannkakssmet]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Och sist men inte minst: Borde man inte snarare skämmas än att "skryta" om att hästen inte går att hantera/ridas av -vem som helst-?

Det här har jag också reagerat på några gånger. Ofta är det yngre tjejer som menar att det bara är dom som kan hantera eller rida sina hästar.

Jag tror att det lite beror på någon form av påverkan från alla hästböcker och filmer. Det är ju ofta svåra hästar inblandade och bara en liten, ung och relativt oerfaren tjej som kan hantera den.
Jag ville ju också ha en sån häst när jag var yngre.

Och som du säger, hade en häst varit svårhanterad trots att jag hade ägt och tränat den en längre tid så hade jag skämts och faktiskt känt mig som en ganska dålig hästmänniska.

 

[Cizma]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

För att broderera ut denna fråga lite grann och sätta ett annat focus på den undrar jag VAD som gör en människa till HÄSTmänniska??????

Jag hade överhuvudtaget aldrig varit i närkontakt med hästar fram tills 2 månader innan jag skaffade vår första häst.... Jag umgicks med en väns hästar innan för att se om jag överhuvudtaget skulla kunna hantera ett så stort djur och sedan hämtade vi vår ängel.... Inte långt därefter skaffade vi den andre och sedan kom den 3-e några månader efter... Vi brukar skämta i familjen med att vi höjde ribban för varje häst, vi gick från en mkt trygg, lugn, stabil läromästare till en övervuxen eldig fux som går under namnet "Dromedaren"

Visst har det förekommit problem, men precis som i allt annat djurägarskap måste man kloiva tbx ett steg och analysera VARFÖR ett visst beteende uppkommit och HUR man ska lösa det....I de flesta fall är det en själv som ställt till det och dåp måste man rätta till de fel man gjort... Jag har förvisso haft den ynnesten att vara omgiven av gedigna hästmänniskor med lång erfarenhet och jag är INTE rädd för att söka råd och rön när jag går bet.... Men som jag känner det är detta med att ha hästar ungeför som att ha vilket djur som helst... Man MÅSTE vara ödmjuk, söka lärdom där det finns, ha tålamod ochj våga inse att man själv kan göra fel och våga räta till dom.... Idag skulle jag inte kunna tänka mig ett liv utan hästar, dom tillför mitt liv sån glädje och kraft och många ggr är det deras förtjänst att jag ens klivit ur sängen och gått ut på morgonen.... Jag anser mig privilegad som fått denna underbara chans till hästvärlden och jag är tacksam för allt dessa djur ger tbx till mig varje gång jag umgås och njuter deras sällskap.... MEN är jag en hästmänniska???? Ja, jag vet INTE, det jag därimot vet är att våra 3 pållar är lugna, harmoniska och härliga, vissa har egenheter mer än andra, men jag ser inga problem i att det finns lite "personlighet" i hästarna... Dom har fin vikt, dom är glada och nöjda, dom är än så länge skadefria och dom gillar att jobba i skogen tillsammans med oss....

Kan inte känna mig annat än både nöjd och lycklig över vår härliga flock...sammarbetet mellan oss funkar precis som det ska och ALLt detta trots att jag ALDRIG gått en enda dag på ridskola och umgåtts med hästar förren vi blev stolt ägare till vårt första sto(som tyvärr inte längre finns med oss) Vi tillhör den kategorin människor som vissa skulle kalla okunniga och därav kanske till och med anses olämpliga hästägare, men genom att söka kunskap har vi hittat den och vi lär oss hela tiden, man är ALDRIG fulllärd och man måste fortsätta vara ödmjuk i all hantering av djur...

 

[Pinto]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Håller helt och hållet med dej,ofta man läser om sk. problemhästar.Själv skulle jag önska att alla skulle kunna rida mina hästar men tyvärr har jag en som inte släpper upp ngn annan på ryggen.Jo min dotter kan rida henne oxå efter en mkt lång tid.Men hon har en mkt speciell bakgrund(hästen) så det är bara att acceptera det.

 

[Vita_N_6520]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Precis. Ägaren påstår att de är ganla/farliga/etc, men sanningen är egentligen att de är galna/farliga när ägaren hanterar och rider dem, inte annars.

Jag har haft hand om några "problemhästar" (Dvs hästar som blivit missförstådda eller förstörda)
Häst 1. Lånade min syster på foder. Enl. hästägaren gick det inte att rida hästen på något annat än pessoabett ( ) eftersom den var så stark. Vi red den aldrig på pessoabett, men däremot trivdes den bra på rullbett.
När vi fick den gick det inte ens att skritta i padocken, den taktade hela tiden. Det gick över ganska snabbt.




Om man ex äger en häst i tre år, och den börjat bocka/bitas/sticka år 3 - borde inte det säga en hel del?
För det är ju ofta olaterna kommer hos den nuvarande hästägaren/ryttaren.
Och om det inte gör det - Inte borde man väl skaffa sig en häst som man inte klarar av?
På ett par år bör man ju ha fått bort/minskat olaterna, annars kanske man ska se sig om efter andra hästar.

 

[Vita_N_6520]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Men frågan är ju VARFÖR hästen är som din?
Är det något du har gjort, eller har den alltid varit så (dålig uppfostran?) eller har den blivit förstörd?


Min häst är också en "speciell häst". Hon skulle ha gått till slakt egentligen för att hon var oridbar.
Hon slänger av folk, och i början var hon livsfarlig att rida ut på.
Jag skulle aldrig få för mig om att låna ut henne heller eftersom jag inte vill riskera någon annans liv. (Tjejen som red henne lite då&då innan mig har fortfarande ryggproblem så.. )
MEN jag har inga problem att låta "vem som helst" rida henne här hemma. Mitt ex som var totalnybörjare red henne, min kompis som är hästallergiker red henne, jag hade inga problem att slänga upp min 3åriga släkting barbacka på henne.
Jag var borta på praktik i 2+2 veckor och lät två tjejer på ridskolan rida henne. En av dem passar inte min häst öht egetngilen men det gick hur bra som helst.
ALLA kan hantera henne. Fast hon kan driva lite med folk ibland, men då kan man inte hålla sig för skratt. Hon skulle aldrig vara elak.



Sen om man inte själv klarar av hästen till 100% så kan man ju knappast förvänta sig att någon som kommer och provrider ska göra det direkt.
Men det verkar som att många här på buke gör det?
"Det har varit massor och provridit men det har inte fungerat".
Har ni gett dem fler än en chans?

 

[Qodrofenia]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Jag kan bara prata för mig själv och min häst.

Han har mycket med sig i bagaget från sitt tidigare liv. Saker som ställt till det för honom psykiskt.Sen är han oxå en ganska dominat herre.
Mitt mål med honom är ju att han ska kunna ridas av vem som helst och hanteras av vem som helst. Har precis skaffat en tjej som i bland kommer hit och rider och pysslar med honom för att han just ska bli mer trygg i att fler handskas med honom.

Min häst blir potensiellt farlig när han sätter igång med sina grejer.Och jag anser att det är min skyldighet som hästägare att berätta att det är så. Jag vill att man vet vad man ger sig in på med min häst.

Jag har jobbat med honom i två år ..han är lite klurig i vissa lägen går det att riva i och säga till honom medans i andra lägen kan vara en smekning på halsen han behöver trots att han hoppar runt på bakbenen..Detta gör honom lite svår.Just balansen mellan tillsägelse och lugnade.Gör man fel kan det bli farligt..Eftersom man om man inte känner honom kan misstolka hans signaler.Och han är otroligt känslig och det kan slå ut så himmla fel.

Nu har jag oxå valt att ha få personer runt min häst just för att jag inte vill städa upp andras misstag med honom oxå.Allt det jag byggt upp med honom och den självkänslan han faktiskt har vill jag inte få förstörd av någon som tror att min häst behöver läxas upp tex..

Eftersom jag vet hur han funkar kan jag få honom lugn i de flersta lägen oavsett vad som utlöst det.Tjejen jag har som hjälper mig vet hela hästens resa i livet. hon har även sett hur han kan flippa ur och hur farligt det kan bli och hon har även sett hur man kan lösa problemen om dom uppstår.Jag får skola in henne på min häst och hon handskas sällan med honom själv och jag följer med ut när han rids.Dels för att hon är minderårig och för att jag ska kunna hjälpa till om det skulle hända nått.

Nu börjar dock hästen arta sig riktigt bra och vi har börjat prat om att tjejen ska få skritta ut själv om hon känner att hon är redo för det.
Min häst är inte dum på nått vis .Han är inte ouppfostrad .Utan snarare väldigt väluppfostard och välriden och känslig.Och detta kan faktiskt oxå ställa till problem.Om man slarvar med fotarbetet eller i ridningen.Det gör honom förvirrad.

Min häst ska förövrig aldrig säljas eller lånas ut på foder. Han får somna in om jag av någon anledning inte han ha honom kvar.Han är en sådan häst som lätt skulle bli en vandrare om han skulle säljas.Och det vill jag inte utsätta honom för.Han är värd mer för mig än så.och även om så är fallet att han ska vara kvar här vill jag ju ändå att han ska kunna ridas av vem som helst och hanteras av alla.Så ska väl alla hästar vara tycker jag.Det bevisar ju att man faktiskt som ägare /ryttare vet vad man håller på. med..så det är mitt mål i allafall. Dock tar det lite längre tid än jag räknat med..för så duktig är jag inte

 

[Vita_N_6520]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Har ibland gjort samma reflektion själv...att det är så många som tror att de är de enda som klarar av sina hästar, fast sedan när de beskriver varför så framgår det att de inte alls verkar klara av sina kusar särskilt väl (även om viljan och kärleken till hästen säkert finns där). Tror dock det finns logiska förklaringar till det mesta här i världen - inte bara till hästarnas beteende utan även ägarnas...

Håller med.
Jag tror att de flesta problemen skulle vara lösta på en dag om folk bara engagerade sig i att ta reda på Varför och göra sitt bästa i att lösa situationen.

Som ibland står det: Min häst är svårlastad, vi har försökt med aaaallt men det går ändå inte.
Ja? Svaret finns ju redan i den meningen. Testa inte massa olika saker om ni inte ens får ett framsteg av en sak.
För varje sak som misslyckas så blir det ju ett bakslag för er.

Tex kan jag mycket väl förstå att den som har problem upp över öronen med sin häst och därför tycker/tror att den har en "problemhäst" kan tycka det känns alltför otryggt att låna ut den till någon annan, både för hästens/medryttarens skull. De flesta "vanliga" hobbyryttare (=majoriteten av alla som vill köpa eller bli medryttare/fodervärdar) är ju trots allt inte fena på problemlösning och risken finns ju att saker och ting blir än värre också...

Fast då är ju frågan - skulle det inte kanske bli bättre om hästen kom till någon annan?
Om hästen är totaltokig kan jag ju förstå eller om den bockar av folk när den är brunstig - men när det är ägaren som bara har småproblem?

Tror att en stor del av anledningen till att detta är så vanligt är att de flesta fått sina rid- och eventuella hästhanteringskunskaper på vanliga ridskolor - och ärligt talat; hur mycket "problemlösning" får man i allmänhet lära sig där????

Inte mycket
Jag fick problem med min första häst men gissa vad. Jag tog hjälp (Det verkar ju vara ett av de svåraste sakerna för hästmänniskor att göra), bytte bett och det löste sig på en vecka iprincip.

Jag själv har varit på hästjakt senaste tiden och lusläst hästannonser och också reagerat över hur otroligt stor andel hästar det är som verkar ha lagt sig till med mer eller mindre svåra beteenden redan i unga år. Ofta inga "märkvärdiga" hästar på något sätt - men som ställer enorma krav på sin nästa ägare enligt annonstexten.

Ja det är väldigt tråkigt. Om jag någongång skulle få problem med en ung häst så skulle jag inte tveka att skicka iväg den på stört. Om inte Jag klarar av problemet så måste jag ju se till att någon annan gör det så inte Jag förstör hästen för all framtid.

Har ex en vän som skaffade föl för ett år sen eller så. Gissa vad?
Hästen stegrar så den sparkar på folk, går inte att fånga i hagen, bits tror jag etc.
Skittråkigt att det ska bli så.

Tror inte att den här typen av trådar generellt sett ska uppfattas som "skryt" (tror att de flesta är uppriktigt bekymrade och vill ha ett gott råd) - men visst finns en del undantag också. Brukar då kalla det "Svarta-Hingsten-Syndromet"!

Fast de flesta återkommer ju hela tiden till att indirekt påstå att "ingen annan kommer klara av det".
Om man VILL ha råd och hjälp, borde man itne vara öppen till iprincip alla lösningar som finns?

 

[Vita_N_6520]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Ja jag (och kompisarna) ville också ha det. Men just i mitt fall så gjorde det inget om jag (försökte) stressade upp min häst och fick henne att takta eller busa eftersom hon i sig var lugnet själv, fjording som hon är

Mina vänner fick dock mer problem (Eller de ansåg/anser väl inte att det är problem, men jag gör ) med stegrande hästar, hästar som inte kan skritta lugnt och sansat etc.

Men när jag/vi var i den åldern så var det ju inget tal om att "bara jag klarar min häst" utan snarare "ska vi byta lite " ..

 

[Vita_N_6520]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Hästmänniska är man väl när man hanterar hästar.
Därmed inte sagt att man automatiskt är en GOD hästmänniska, men det har nog alla olika åsikter om.

 

[Qodrofenia]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Kan ju tillägga..
min häst är lätt att lasta om man gör rätt.Då lastar han i och ur sig själv utan problem.
Han går att spola över hela kroppen med slang utan att det är några som helst problem..dricker även ur slangen..
Det är inga problem att rycka manen på honom..
Han går att klippa med klippmaskin .
Han är trafiksäker.
Han går fram överallt.
Han är snäll att behandla.. tex spruta kolla tänder.. mm.
MEN!I bland ja då slår det slint och då gäller det att man vet vad man håller på med. Gör man fel kan man förstöra allt..

 

[manhattan_2006]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Precis. Ägaren påstår att de är ganla/farliga/etc, men sanningen är egentligen att de är galna/farliga när ägaren hanterar och rider dem, inte annars.

Om man ex äger en häst i tre år, och den börjat bocka/bitas/sticka år 3 - borde inte det säga en hel del?
För det är ju ofta olaterna kommer hos den nuvarande hästägaren/ryttaren.
Och om det inte gör det - Inte borde man väl skaffa sig en häst som man inte klarar av?
På ett par år bör man ju ha fått bort/minskat olaterna, annars kanske man ska se sig om efter andra hästar.

Tyvärr är det ju så att inte alla försäljare talar sanning, även om hästen har rena plåtar så kan den ha desto svårare psyke som kanske inte märks på en provridning. Det skulle krävas oerhört mycket för att jag skulle sälja eller lämna tillbaks en häst som jag köpt, jag har lite den åsikten att har man köpt en häst bör man ge den minst ett halvår att acklimatisera sig. Självklart ska det ske framsteg om hästen är besvärlig från början annars är det uppenbart att ägaren inte är rätt person att ha hästen. Sen gillar jag inte ordet problemhäst, anser att alla har olika åsikter om just vad en problemhäst är, för mig skulle det i sånt fall vara en häst som det i princip inte går att göra någonting med. Vissa personer vill ha hästar som är halvdöda som inte rör en fena oavsett vad som händer, det krävs nog inte mycket för att en sådan person skulle kalla en häst för just problemhäst.
Tycker mest ordet problemhäst används av folk som vill ha en ursäkt för att dom är rädda eller folk som vill höja sitt självförtroende genom att påpeka att jag klarar av problemhästar. Lite svamligt blev det nu

 

[Soranto]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

När jag köpte min häst var han väldigt svårriden, han kastade sig hit och dit, stegrade, gjorde rejäla bockserier, ryckte tyglarna ur handen osv. Detta lyckades jag träna bort nästan helt, och idag är han inte alls lika nervös och bråkig som han var då. Problemet är att han lätt kommer tillbaka till detta beteende om man inte vet vad man gör. Det har redan hänt en gång att jag fick börja om helt från början, då jag anförtrodde honom åt en medryttare som inte alls var bra för honom. Och det är därför jag är väldigt noga med vem som får rida honom, för det är varken kul för honom, ryttaren eller mig (som måste börja om med flera månaders arbete) om det går snett. Däremot har jag hittat en ryttare som rider honom bra, och som han verkar acceptera, och då kör jag på det.
När jag köpte honom kunde han även vara rejält bråkig på marken, men även detta har jag lyckats träna bort. Och idag kan faktiskt de flesta hantera honom, bara de får veta hur de ska bete sig när han får spel.
Jag ansåg att min häst som en problemhäst när jag köpte honom, men det var verkligen ingenting jag var stolt över. Idag är jag däremot väldigt glad över att vi har kommit så långt, och jag ser på honom att han mår bättre. Visst, han kan fortfarande bli kallad problemhäst av andar, men de vet inte hur han faktiskt har varit en gång. Jag kommer ihåg speciellt en händelse, den första gången vi skulle tävla dressyr. Han hade funkat så bra i flera månader, och därför trodde jag att det skulle funka bra att tävla. Efter ungefär halva programridningen blir han okontaktbar och gör utfall och börjar sparka mot domarbordet. Han blev helt tokig och jag kunde inte göra något, domaren kastade sig åt sidan. Då skämdes jag så otroligt mycket och ville aldrig någonsin sätta min fot på en tävlingsplats igen. Men ett år senare med flera framgångar på hemmaplan, pratade min tränare med domaren och de kom överens om att de ville se mig tävla igen. Jag tog mod till mig och försökte igen, och gissa vad? Han gick klockrent genom hela programmet och vi fick till och med ihop till en bra procent. Jag kommer ihåg känslan av hur lycklig jag var den dagen, och efter tävlingen kom domaren fram till mig och berättade att hon var riktigt stolt över mitt arbete med hästen.
Att människor skryter över att de har problemhästar är bara pinsamt, eftersom hästen speglar människan den blir riden/hanterad av. Det känns dessutom som att de inte har varit med om riktiga problemhästar, man hör t.ex ofta små stalltjejer säga att de är skötare åt en problemhäst (och syftar då på att hästen lyfte hoven mot dem när de borstade rumpan). Jag tror att problemen i de flesta fall finns hos människan.

 

[TwiggyM]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Jadu. Vi köpte för några år sedan ett sto som enligt ägaren var ganska svår att rida. Bockade av, stack och var allmänt envis men väldigt snäll att hantera. Vi köpte henen som nybörjar häst åt min pappa efter att ha provridit ordentligt. Hästen bokade av syrran två gånger på banan, de redde ut problemet och efter det har vi aldrig haft problem med henne. Vi anser att hon är en helt perfekt nybörjarhäst. Alltid snäll och vänlig och tycker om att ridas.

Så ofta har man nog helt olik uppfattning om vad som är en svår häst. De förra ägarna som visserligen var kanontrevliga var relativt mycket nybörjare och blev snabbt skrämda av minsta protest från hästen. Såklart något hon tog vara på.

Vi har en del knephästar. Ett sto som tre olika tränare aldrig fick ngn rätsida på (inkl 2 elitryttare i dressyr). Hon fick meriter i hoppning men dressyren fungerade aldrig. Vi satt henne i avel tillslut eftersom vi misstänkte ett fysiskt fel någonstans som aldrig gick att hitta.

Min hingst skulle jag inte stoppa upp många på av den enkla anledningen att han är hingst och väl medveten om det. Dock har två nybörjare fått testa på banan under sträcg övervakning och då är han så snäll så.

Har även ett sto som är under inridning. Hon är extremt känslig i dagsläget men jag jopbbar på att få henne mer van för att kunna hitta en medryttare.

Sen kan det ju även vara så att man rider på ett visst sätt själv vilket hästen blir van vid. Har man då en känslig häst kan den reagera helt annorlunda då en ny ryttare sitter upp.

 

[Tamzy]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Jag fårstår vad du menar, och har själv funderat mkt kring detta.
Min uppfattning är att det i i ngra fall, skrivs problemhäst, när det egentligen är så att ryttare och häst inte fungerar ihop. Jag tar hellre en annons där det står att ryttare och häst inge fungerar tillsammans, men då vill jag ha det utförligt förklarat för mej, varför de inte fungerar.

Jag kan berätta om min häst.
Var ett rent inpulsköp, köpte utan att använda hjärnan, lyssnade enbart på hjärtat. Till en början hade vi det svårt, mkt svårt. Jag förstod mej inte alls på honom. Han var/är snäll som ett lamm, men otroligt svårriden. Ville inte göra si, ville inte göra så, ville inte gå ensam osv osv. Blev (och kan bli även idag vid sällsynta tillfällen) mkt lätt uppstressad för saker jag inte förstod. Ju mera kondis och muskler han fick, ju svårare tyckte jag det var. Efter många besök hos vet, tandläkare, massörer osv, kunde det uteslutas att det var ngt fel kroppsligt. Jag trode ju han hade ont, som han höll på.
Summan av det hela. Många var rädda för hans sätt att vara, jag varken ville lr kunde sälja honom som han var. Jag fortsatte, tog det lugn, red men lugnt. Lärde känna honom. Men efter alla dessa år, kan det då och då glimta till ngn ny sida av honom, som jag inte tidigare sett.

Jag säger så här, det finns hur många som helst som skulle klara av min häst galant, det tvivlar jag absolut inte på. Det jag tvivlar på, det är hur många av dessa som skulle klara av honom, skulle orka med den lååånga tiden det tar att lära känna honom? Orka stå ut med alla svårigheter i ridningen. Skulle många av dem tröttna? Konstigt formulerat, men vet inte riktigt hur jag annars ska kunna förklara.
Problemet vi hade, det var att jag förstod honom inte.
Det tar tid att lära känna en ny häst, men min häst tar det väldigt lång tid att lära känna. Han har svårt för nya människor. Han blir gärna ledd av nya, klappad, gosad osv. Men att rida honom, det kan vara svårt, absolut inte omöjligt, men svårt till en början.
Han är en gud att ha med sig ute på nya ställen, men en gång gjorde jag ett misstag. Lämnade över honom till en för honom okänd människa i fem min, för jag behövde på toa. Han hade nerverna utanpå när jag tillslut hittade dom på andra sidan, mot vart jag lämnat dom. Tjejen ifråga, som jag lämnade honom till, är en otroligt duktig och lugn tjej, men min kille ville inte bli lämnad hos henne på en okänd plats.

 

[Mos410]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Jag skulle skämmas om mina hästar var "galna".

Tuffis är en okomplicerad ängel. Det finns ju inget roligare än att möta på en barn familj när man är ute på en promenad och låta ungarna sitta upp några meter

Korre är egentlgen en okompliserad häst. Men han är stor och stark och han vet om det. En väldigt dominant häst som gärna tar komandot. Även duktiga ryttare kan få sig ett äventyr (dom får det oftare än nybörjare faktiskt ). Ja han har blivit bättre leder jag så vågar jag sätta upp vem som hällst. Ska dom rida själva vill jag att det ska vara en ruttinerad ryttare.

Peewee säger jag är en "speciell häst" och det gör alla jag känner med. (mest därför jag svarar då jag känner mig lite träffad sen borde jag kanske inte göra det ) Peewee är snäll, trygg och "speciell" ja jag skulle kunna sätta upp vem som hällst på honom. Jag har let runt småbarn på ryggen på honom.
Där imot så har jag ju i princip fått tvinga upp alla på honom (är egen inriden så jag ville att mina kompisar som red skulle sitta upp och prova honom för att han ska vänja sig vid olika ryttare) 3 år efter inridning fick jag upp en tjej som skrittade när jag lede...alla som känner peewee det ut som spöken om man frågar om dom vill prova "-rida PEEWEE???! är du galen aldrig i livet" och jag vet inte varför det är så här. Han är en kille som alla klarar. Lite vinglig och dan så ingen nybörjar häst kanske om man ska göra mer än skritta, men en häst vem som hällst skulle kunna sitta upp på.

Detta va väl något som skrämde folk förr...men han gör inte så längre utan att fråga först.

Jag tycker det är rätt trist att nästan alla har "galna problemhästar" och alla har varit "vanvårdade". Det är synd för det är lätt att man bara ser förbi dom som faktiskt har gjort något bra, dom som förtjänar en klapp på axel får inte den för att så många andra tigger om det.