Problemhäst/"speciell häst"

[Jardina]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Min stora häst är en tävlingshäst, 4 år och känslig.
Men vem som helst kan hantera henne i stallet.
Alla duktiga ryttare kan rida henne och hon är genomsnäll.

Men min ponny är det lite annorlunda med.
Hon är en import, har varit runt på 24 ställen på 4 år i Sverige. Varit slagen och illa behandlad.
När jag köpte henne red jag på ridskola, fastnade för henne och köpte.
Hon kunde inte galoppera, hon var sur mot andra hästar, raserade boxväggar, var sur mot folk osv.
Det har krävts blod svett och tårar, men nu är det en fin ponny.
Hon kan hanteras av alla, andra än jag kan lasta henne numera och hon är säker i trafiken.
Däremot så är hon inte lätt att rida. Min bror har skrittat henne lite, men det är allt.
Hon är väldigt dominant och svårriden, man måste göra rätt alltid.
Min hopptränare har suttit upp på henne och han har som jobb att rida till hästar, och rida unghästar, hon VÄGRADE arbeta med honom, hon blev stressad och vill inte alls.
2 dressyrryttare som jag anser vara väldigt kompetenta har inte ens fått henne att skritta rakt fram.
Hästen ska inte säljas så det är inget som jag prioriterar, att alla ska kunna rida henne.
Vem som helst kan tömköra henne, inga problem.

Jag rider nationell hoppning och LA dressyr på henne, så hon är väldigt välriden.
Hon är ytterst väluppfostrad och lyssnar på vem som helst som vet hur man ska göra från marken.

Men hon har varit illa behandlad och det har satt sina spår. Hon väljer sitt sällskap, vissa hästar går bra, andra inte. Likadant med människor.
Har dock inte haft en ända raserad boxvägg sen jag flyttade henne och nu är hon en trevlig och harmonisk ponny.

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Jag har ju en,numera, okomplicerad madam som vem som helst kan sköta om. Så har det emellertid inte alltid varit. Galen vid matskålen var hon när hon kom och hon är fortfarande totalt livsfarlig där enligt grannen som skötte henne när jag var borta. Hon försökte mata grannen med havre så grannen hade havresmul i hela håret och "ända ner i brallorna" som hon sa.

Fö. skötte grannens tjejer, 12 och 13 år om henne lika mycket så det säger ju hur hon trivs men på förra stället kunde det inte gå in en i taget i boxen och framförallt inga barn för då small det.

Det är bara mig hon bossar runt på, och det får hon för jag bossar runt lika mycket på henne och vi har som sport att reta varann lite lagom, och käfta som ett gammalt gift par där ingen vill ge sig. Det är nästan alltid hon som börjar reta mig genom att ställa sig i vägen när jag mockar, bita mig i arslet när jag böjer mig ner för att sen kvickt som tusan trycka upp mulen i ansiktet och pussas.


Ja, vi har ett väldigt speciellt förhållande.

 

[Snyggve]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

För att hon är fruktansvärt konstigt inriden, och fått bossa runt med sina förra ägare hur som helst

Och alla medryttare har vart välkomna tillbaka, tyvärr har ingen velat

 

[Immer]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Men du vet väl att större delen av Bukefolkets hästar har varit vanvårdade, misshandlade och missförstådda? Åtminstone kan man få det intrycket när man läser här.......

Själv har jag fyra, sedan tidigare ägare, ytterst välhanterade och väluppfostrade hästar. Jag kan inte säga att alla skulle kunna ridas av "vem som helst", särskilt inte Besten som är utbildad i AR och otroligt känslig - jag har provat med att sätta upp gamla ridskolekompisar på henne och det har blivit rena rama katastrofen. Men en ryttare som har minsta hum om AR - eller klassisk ridning - skulle lätt kunna rida henne, med nöje.

 

[Alexandra_W]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Så jag har en nyfiken fråga till alla er: VAD är det som är så "speciellt" /annorlunda med just er häst?

Mina nuvarande:

Fbl - (14 år, fd galoppör) kan hanteras av allt och alla, och i alla situationer. Tror jag skulle kunna stanna en människa på gatan och tycka 'hej, kan du hålla i det här snöret som det sitter en häst i i andra ändan, och gå in i den där hästtransporten med den?' och det skulle vara nema problema.

Vem som helst skulle nog kunna åka på honom, vem som helst kan utan problem sköta honom och klä av och på täcken och skydd osv.

Däremot är han lite knepig att rida. Han är inte problemhäst men han har problemmun, vi jobbar på det. Även mkt kunniga får samma problem med munnen, men reder ut det på annat sätt.

Welshen - (2 år). Kan hanteras av allt och alla utom hästrädda eller små barn. Han är inte elak, men han är en hungrig ponny och han drar sig inte för att om han kan släpa iväg människan i snöret till minsta grästuva. Vem som helst kan sköta, klä av/på honom etc. Skulle tro att vem som helst som är hyfsat hästvan skulle kunna lasta honom själv lika enkelt som jag gör det. Inga problem alls med den herrn än, dock är det en tuff ponny som måste ha fasta ramar så skulle inte bli bra hos ett litet nybörjarbarn t ex, men en okomplicerad liten sak som målet är ska bli fjantigt okomplicerad.

Tidigare hästar:

Kblsto - löjligt okomplicerad i ALLT utom lastning. Kunde ridas/åkas av vem som helst inklusive tvååriga barn, hanteras av alla inkl kläs av/på osv. Dock knepig vid lastning.

Arabvalack - Problemhäst. Kunde hanteras av ALLA, inkl småbarn. Inga problem klä av/på. Dock gravt sadeltvång och MYCKET 'ryttartvång' för ny ryttare. Mkt känslig och mkt mkt lätt att få för mkt nerver. Svårt acceptera nya ryttare, och krävdes duktiga ryttare om det ens skulle ha en chans att gå. Hade dåliga erf kring inridningen (trasig sadel). Skulle dock haft drömtillvaron på en 4H-går med massa ungar som kammade och flätade och klappade och ledde runt - bara de inte ville sitta på.

Hblsto, ungsto - töntigt okomplicerad i alla hantering, alla människor kunde hantera och klä av/på allt möjligt, lastas av alla osv.

Arabsto - löjligt okomlicerad i hantering från att grundhanteringen satt (innan dess inte helt lätt). Hade aldrig annan ryttare än mig, men hade som tre och fyraåring inte haft minsta oro för att sätta upp ens en unge på hennes rygg. SKulle med all säkerhet kunna ridas av allt och alla. Var inga problem för främmande människor att lasta själv. Dock boxvandrare och spruträdd vilket var ett problem.

Fblsto - Kunde ridas av alla hyfsat duktiga, ingen nybörjarhäst. Inte elak, men energisk och kunde flyga i luften. Var ung så rätt säker på det skulle gett sig sen, var energi och glädje bara.
Hanteringsmässigt var hon tyvärr en MARDRÖM för okunniga. En riktig MÄRR i det avseendet, var någon rädd utnyttjade hon det till fullo och blev rakt ut elak tyvärr.
För mkt nerv generellt, kunde inte vara själv trots träning, extrem separationsångest, blev tusen gånger värre i främmande miljöer medm mycket hästar (exvis klinik). Var undantagslöst örontussad och lindrigt sederad på klinik, annars blev stressen för stor. Blev bättre under tiden jag hade henne och hade säkert med tid blivit lätthanterlig för alla hyfsat vana.

Så, bara haft en som verkligen var problemhäst ridmässigt. Men haft några stycken som haft något 'problemområde'.

MÅLET för mig är alltid en häst som VEM SOM HELST enkelt och tryggt kan hantera, som vem som helst kan sitta upp på och åka/rida, och som kreti och pleti kan lasta etc. De flesta av mina hästar har till minst 80% uppnått detta mål faktiskt.

 

[Forest Autumn]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Jag förstår vad du menar men har aldrig lagt märke till det tidigare. Om man läser här på forumet tex tycker jag snarare att det är många som har egna hästar som de inte klarar av. Men det är kanske jag som har råkat läsa just de trådarna.

Min egen häst köpte jag som tvååring. Hon var en liten ängel som var mkt lätt att hantera. Det är hon fortfarande fem år senare. Däremot så är hon inte så van att ngn annan hanterar henne. Jag tycker att det är lite synd. Våra hästar är mest hemma på gården. Vi rider naturligtvis ut på dem men tävlar inte med dem. Jag försöker ändå att komma ut en del med henne och passar på att låta andra hantera henne just för att hon ska vara van vid det. Hon bryr sig inte precis.

 

[the_connemara]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

En sådan här tråd har jag oxå skrivit, med lite mer betoning på ridning dock. Jag blir så trött på alla som tycker det är så häftigt med ouppfostrade hästar. Och de flesta "egenheterna" tror jag beror på dålig uppfostran, iaf alla fall jag sett IRL.

Min häst har en "kul" egenhet. Jag skriver "kul" eftersom den är helt ogrundad förutom rent genetiskt och/eller inlärt beteende från hans mor (som han bara gick med som föl och vandes av på hösten). Han är rädd för nya människor, främst karlar. I trängda situationer blir han även rädd för mig om jag inte är tillräckligt uppmärksam på honom vilket har hänt en gång - när löshoppningstränaren höll honom i sidostycket och jag skött drivning hela passet, vi pratade om något och jag visade inte tillräckligt noga att jag bara skulle gå fram och ställa mig bredvid. Det är aldrig någon som slagit honom så beteendet är helt ogrundat. I hans fall tar han dock okänslighet som om han fått ett slag och blir så även rädd för tjejer om de är väldigt självsäkra och "gå-påiga".

Det är INGET jag tycker är det minsta kul, jag oroade mig rejält att han skulle blir skrämd och sätta sig på backen utanför stalldörren när vår granne skulle släppa in dem en gång - karl som dock lyssnade på oss och tog det lugnt så hästen gick in bra.

Jag övar på det så fort jag får tillfälle. Jag gillar inte alls att folk klappar min häst (smittorisk som blivit inpräntat sedan stuteritiden) men nu överväger träningen och spec killar är mer än välkomna att introducera sig för min häst. Tar man det lugnt och stannar upp den lilla sekunden han ibland spänner sig så går allt problemfritt och de kan direkt klappa honom i pannan osv.

Det är bara den där sekunden då han ibland hajar till och spänner hela kroppen man MÅSTE stanna själv. Annars kastar han sig. Inte långt, inte mer än en gång men han gör det.

Och han är grymt uppmärksam på alla i sin omgivning, vilket kan vara en nackdel ibland. Efter löshoppningen på treårs skulle alla funktionärer "hjälpa till" att fånga honom. De gick mot honom från alla håll och han blev mer och mer stressad eftersom han inte visste vad de ville. Jag skulle fånga honom och pratade såklart med honom men de bara gick o gick och såg visst inte ett dugg av hans kroppspråk Hade de haft lite hum så hade de stannat direkt, han visade ju jättetydliga tendenser till att känna sig trängd och det var tur att han lyssnade såpass på mig att han vågade stå kvar tills jag kom fram. De var då ca 15 meter bort, det är på tok för nära om man inte visar vad man vill honom - då flyr han.

 

[starcraft]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

jag har en "speciell" häst, eller snarare en häst jag marknadsförde som problemhäst/projekthäst vid försök till försäljning/utlåning. Jag tror absolut inte att jag är den enda som klarar av honom, men det är verkligen inte en häst som vem som helst sätter sig upp på. Jag är inte stolt på något sätt att han är speciell, det har kostat mig mycket svett, blod och tårar och lär troligen göra det ett bra tag till. Men det är inte för inte när man har tryckt på att han är knepig och folk som enda verkar kunna sin sak faktiskt inte klarat av honom. Vid utlåning fick jag tillbaka honom för att han inte klarades av och tjejens tränare med flera ansåg hästen som farlig och svår. Så det är inget jag bara fått för mig för att det är kul att ha en svår häst, jag har mycket hellre en okomplicerad häst, men jag råkar falla för dem som är lite "knäppa".

Nu är detta en häst som inte bara blev svår för att, utan en häst som råkat illa ut som ung, han var bakskygg, fick panik vid uppbindning, klastrofobi, osv. Och detta har jobbats bort under den tid jag har haft honom.

 

[Wentona]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Mycket intressant frågeställning. Jag har dock aldrig stött på en verklig "problemhäst" trots 35 år i branschen. Däremot har jag sett och upplevt massor med hästar som har "människoproblem"! :-)
Ny miljö och nya människor gör ofta susen på sådana hästar, om de inte lärt sig hata tvåbeningar innan dess....

Jag har definitivt inte några problemhästar. Vissa hästar har kommit hit för att de inte har någon annan stans att ta vägen. Jag kallar dem missförstådda. De är inte svårare än andra hästar, snarare tvärtom ibland! :-). För mig är alla speciella individer - och jag älskar dem alla på ett alldeles speciellt sätt. det är mitt jobb som hästägare!!! så jag har speciella hästar i den bemärkelsen.

MEN jag kan inte släppa upp vem som helst på dem om jag inte har "koll på vad de gör". Varför? Jo mina hästar tycker inte om vare sig sparkar, hugg, drag, slit eller höga ord om inte livet står på spel- sådant som jag tyvärr alltför ofta ser på hästryggen. De är vana vid att bli sedda och respekterade som de är, och de lyssnar också på vad man säger - de är varken döva, avtrubbade, avstängda eller stressade (kommunikationen funkar, heter det visst). Så vissa kan definitivt få problem med mina hsätar - jag kallar dem "skrikarna" - de som har händer känsliga som pansarvagnar, spöt i högsta hugg, ser hästar som arbetsmaskiner utan egen hjärna och som alltid ska få sin vilja fram inom 0,3 nanosekunder och inte har tid att vänta in ett svar från en häst..... och av dem finns det en del...(har hästverksamhet så jag och hästarna upplever dem då och då). Men de har också säkert råkat på "problemhästar".... . undrar varför....

 

[Ms_Antrop]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Jag hade en problemhäst, där problemen visade sej vara psykiska och så allvarliga att han är avlivad nu. Men jag är fanimej inte stolt över det och jag skryter inte heller, jag håller med dej om att det inte är nånting att skryta om att man är den enda som kan hantera hästen.
Jag hade fan gjort vadsomhelst för att min problemhäst bara skulle kunna vart normal och kunnat bli hanterad av alla... Då hade jag ju fortfarande haft honom kvar

Nästa häst ska inte ens vara i närheten av att kunna kallas problemhäst kan jag ju säja!! Nu ska jag ha en lugn och snäll häst som ALLA kan hantera... Inga fler problemhästar tack....

 

[Esset]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Hej! En jätteintressant tråd.
Jag har lärt mig så himla mycket under de 4 åren jaghar haft min kära häst. Han är jättefint uppfödd och välriden och väluppfostrad, men har haft problem med sin mun och har KS på ett ställe i ryggen. Det går fint att lösa dessa "problem" med bettlöst (går även att ha bett), men han föredrar utan) och ryggen fungerar med mycket tömkörning varvat med ridningen så att han hålls musklad. Det är m.a.o litet "pyssel" men det är väldigt roligt och lärorikt.
Jag menar att för att "orka med" det extra jobb som det kan vara med ovan nämnda problem så gäller det att var riktigt intresserad. Ibland kan jag få den känslan att så inte är fallet, och då kan jag tänka att det kan bli "problem".
Jag upplever det som att min häst talar om för mig saker, det gäller att lyssna. Varje dag lär jag mig nåt, tycker jag.

 

[mackan]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

KL

hur kan man klassa det som en "problemhäst" för att hästen behöver fasta ramar? Jag förstår inte det, när man beskriver det som att "annars börjar hästen ta över och bossa", eller "testar".

ALLA hästar, såvida de inte kommer i träformat och har hjul under hovarna, behöver fasta ramar. Det är så de funkar, eftersom de är flockdjur och är vana att känna sig trygga under en ledare.

Om detta saknas, från människan som tar på sig rollen som den som vill bestämma, så blir det obönhörigt problem, oavsett vem hästen är.

Det är inte en problemhäst egenskap!

 

[Boop]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Jag har inte läst hela tråden...

Jag har (och gör fortfarande lite sporadiskt) jobbat som unghästutbildare och ett av målen är att "vem som helst" ska kunna rida hästen som jag utbildat. Jag vill att man ska få en WOW-känsla när man sätter sig upp för att rida en häst som jag har utbildat. Om ingen annan än jag kan rida hästen/ha framgång med hästen så har jag misslyckats i mitt arbete. Det samma gäller också naturligtvis även hanteringen av hästen...

Jag tror att många som påstår att just deras häst är svår/speciell kanske inte har så stor erfarenhet av (flera olika) hästar, alt. vill man bara framställa sig själv som väldigt speciell/extra duktig eftersom man är den enda som klarar av hästen.

 

[Alexandra_W]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

KL

hur kan man klassa det som en "problemhäst" för att hästen behöver fasta ramar? Jag förstår inte det, när man beskriver det som att "annars börjar hästen ta över och bossa", eller "testar".

ALLA hästar, såvida de inte kommer i träformat och har hjul under hovarna, behöver fasta ramar. Det är så de funkar, eftersom de är flockdjur och är vana att känna sig trygga under en ledare.

Om detta saknas, från människan som tar på sig rollen som den som vill bestämma, så blir det obönhörigt problem, oavsett vem hästen är.

Det är inte en problemhäst egenskap!

Jag håller helt med dig, men jag kan också förstå vad personen du svarade menade.

De flesta hästar blir mer eller mindre odrägliga om man börjar slira på ramarna. Men vissa blir inte bara odrägliga utan rent dryga. Och de behöver VÄLDIGT SNÄVA ramar, mycket snävare än normalhästen.

Ett påhittat exempel men som illustrerar vad jag menar.

Hästen vet man inte får försöka nappa gräs när den leds. Av någon anledning tillåts det dock ett par gånger.

De allra flesta hästar kommer uppmuntrade av detta att fortsätta prova nappa gräs när de kommer åt. Om de då sägs till att 'nej, det får du inte' så tar det ganska kort tid av konsekvens innan de slutar.

De där som måste hållas väldigt kort och snävt, de kommer dels att inte bara försöka nappa när tillfälle ges, utan t ex beräknat dra iväg mot gräset (och lär sig ofta hur de ska positionera sig för att få människan i snöret ur balans), de kommer också att vara betydligt mer envetna med testandet att göra om det innan de slutar igen.

Extremfallen i frågan drar sig inte för att bita/sparka för att nå målet. Däremot om de alltid hålls såpass kort att de knappt får TITTA på gräs när de leds, så är de snälla, rara och tillsynes otroligt okomplicerade att leda.

Den första kategorin är i viss del 'självskötande' med, om du ber hästokunniga pappa att leda hästen så provar den för sakens skull inte nödvändigtvis att nappa gräs direkt. De där som kräver snääva ramar inser på en millisekund att det är en rookie i grimskaftet och dyker med mulen mot gräset.

De är dock INGENSTANS problemhästar, där är vi rörande eniga. Men de är hästar som kräver lite mer helt enkelt. De är lite mindre följsamma och mjuka än normhästen. Och sådana man absolut aldrig får/kan tycka 'ja men okej då, för den här gången' med. Vilket man faktiskt KAN med de allra flesta hästar, utan att det händer något större eller blir något större besvär/jobb pga det.

 

[Boop]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Mycket intressant frågeställning. Jag har dock aldrig stött på en verklig "problemhäst" trots 35 år i branschen. Däremot har jag sett och upplevt massor med hästar som har "människoproblem"! :-)
Ny miljö och nya människor gör ofta susen på sådana hästar, om de inte lärt sig hata tvåbeningar innan dess....

Jag har definitivt inte några problemhästar. Vissa hästar har kommit hit för att de inte har någon annan stans att ta vägen. Jag kallar dem missförstådda. De är inte svårare än andra hästar, snarare tvärtom ibland! :-). För mig är alla speciella individer - och jag älskar dem alla på ett alldeles speciellt sätt. det är mitt jobb som hästägare!!! så jag har speciella hästar i den bemärkelsen.

MEN jag kan inte släppa upp vem som helst på dem om jag inte har "koll på vad de gör". Varför? Jo mina hästar tycker inte om vare sig sparkar, hugg, drag, slit eller höga ord om inte livet står på spel- sådant som jag tyvärr alltför ofta ser på hästryggen. De är vana vid att bli sedda och respekterade som de är, och de lyssnar också på vad man säger - de är varken döva, avtrubbade, avstängda eller stressade (kommunikationen funkar, heter det visst). Så vissa kan definitivt få problem med mina hsätar - jag kallar dem "skrikarna" - de som har händer känsliga som pansarvagnar, spöt i högsta hugg, ser hästar som arbetsmaskiner utan egen hjärna och som alltid ska få sin vilja fram inom 0,3 nanosekunder och inte har tid att vänta in ett svar från en häst..... och av dem finns det en del...(har hästverksamhet så jag och hästarna upplever dem då och då). Men de har också säkert råkat på "problemhästar".... . undrar varför....

Håller med!

Man måste läsa varje häst för sig. De är alla egna individer och vill ha det på olika sätt, vilket ju inte är svårt bara man "lyssnar" på hästen.
Jag har aldrig mött en elak häst, däremot hästar som varit rädda, osäkra, nervösa eller helt enkelt inte fått lära sig hur man ska vara.

 

[Angel]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Jag brukar beskriva min tant som lite speciell, någon problemhäst är hon verkligen inte och har aldrig varit men hon är fruktansvärt känslig och uppmärksam vilket gör att det behövs människor som är tydliga och inte för stressiga för att hon inte ska bli helt förvirrad och olycklig.

Är en sån häst som så gärna vill göra rätt att hon kan bli väldigt frustrerad och stressad om hon inte förstår eller klarar av det man ber om.
Hon är dessutom väligt ranghög och tar lätt över om det är någon som hanterar henne men inte förtjänar att bli respekterad så att säga.
En häst med mycket personlighet och som nog skulle kunna bli riktigt odräglig i händerna på fel folk men som är fantastiskt rolig att jobba med för någon med rätt känsla.

 

[Elektron]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

I annonser vet jag inte om jag tycker det år så vanligt men däremot sägs ovanligt många hästar ha varit helt sepe alt vanvårdade innan de hamnade hos nuvarande ägare. Det hör man mycket oftare än att folk säger att de köpt en väluppfostrad snäll alldeles vanlig häst.

Och sen alla dessa teorier om varför hästen är si eller så som ofta läggs fram som fakta.

 

[BitterAss]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Jag / vi har stött på det omvända problemet några ggr ; hästen som enligt oss är problemfri kommer åter från köp/fodervärd för att den är "galen" "går inte att rida" mm. Vi har stått som och hästen har kommit hem & varit som vanligt...

Mitt sto jag har , kan hanteras av alla. Snäll i alla lägen. Dock är hon en bitch och hon testar nytt folk. Efter 5 min ( om personen ifråga nu inte blivit rädd) så ger hon sig.

Hon är väluppfostrad ; stannar när du stannar, går när du går osv. Är aldrig typ NH tränad. Hon är travare och man kan sela henne ute lös & sela av osv.

Hon har respekt för människan och jag visar även henne respekt. Hon är en såndär häst på miljonen ; som man överför tanke med, svårt att förklara.

 

[Alexandra_W]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Något jag tycker ofta hör ihop är hästens inköpspris och om den sen anses som 'problematisk'.

Och visst, de som verkligen har problem är ofta billigare. Men men lär ju även inse (förhoppningsvis) att kostar en häst 15 000 kr, så är det en anledning till det låga priset. Det behöver inte vara 'värre' än att hästen är orutinerad och outbildad för sin ålder t ex, men om man då ställer samma krav på en sån häst som en utbildad för sin ålder, ja då får man nog problem.

Ofta dyker fd travare upp som 'misshandlade och misskötta hos fd ägare, och nu med dittan ochd attan problem'. Oftare är det nog så att 'problemen' är att hästen inte förstår t ex..

 

[Cozmoz]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

KL

Jag tror det handlar om uppmärksamhet. Hur "kul" är det när ngn frågar hur ens häst är att säga "snäll, trevlig och mycket hanterbar" när man kan få uppmärksamhet och säga "det är en problemhäst men JAG har snart lyckats få den normal" (grejen är att den meningen säger man tills hästen dör, får man vill ju inte ha en tråkig snäll häst).
Då höjer konversationspartnern och säger "men åhhh, vad duktig du måste vara då". Och då kan man stolt berättar om alla problem hästen har....

Jag har och har haft vänner som kallar sina hästar problemhästar. De sparkar folk i hagen, hatar hovslagare, står inte still när man sitter upp, försöker kasta av folk närsomhelst, de är starka och svåra att rida, de är "karl-ridna" osv osv.
En kompis häst är en "sån". Innan jag träffade hästen var jag livrädd för den! Efter ett tag när jag började rida den insåg jag att allt var skitsnack. Jag vet inte varför kompisen berättar allt det där om hästen (för alla). Hästen har aldrig hotat mig i hagen, aldrig gått iväg under uppsittning, aldrig kastat av mig osv. Hästen skulle vara "karl-riden", jaha, men då gäller det ju att lära sig hålla om och sedan omutbilda hästen, inte springa runt och berätta att den är en problemhäst o man måste ha skarpa bett.

Hon berättar för alla hur elak denna häst är och jag tycker det är så synd, jag är 100% säker på att djuren förstår när man säger elaka saker då man får annat kroppsspråk och även andra toner i talet (även om man tror att man säger det i samma ton som "fin häst"). Energier skickas ju ut också.

Ofta är det ägaren som har problem men det är ju lättare att projicera det på sitt djur oavsett om det är en katt, hund eller häst. Det kan ju vara så att kompisen är rädd för sin egen häst och inte konsekvent och hästen inte förstår.