Problemhäst/"speciell häst"

[Alexandra_W]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Fast det där lär ju bara gälla en högst begränsad grupp?

Jag ser ju mycket hellre att fblherrn är som en liten klocka t ex, än att han far som en flipperkula. Och kände ju ett 'fan också' när de 'problem' (som jag eg inte anser är problem-problem, men i brist på annat ord) han har var exakt likadana med en mkt erfaren ryttare på ryggen.

Så visst, när man är i viss ålder etc så ja då köper jag ditt resonemang, men det lär gälla en liten del bara?

De flesta jag känner, inkl mig själv, vill att det ska vara enkelt och okomplicerat, och imponeras av just detta vad gäller både egna och andras hästar. Och om en kompis säger/skriver 'hon är verkligen inga problem min Brunta, aldrig varit, hela inridningen och allt hon har bara tuffat på och inget har nånsin varit problem' så är det ju SÅNT som man vill ha, skriva och även höra?

 

[Cozmoz]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

vi umgås kanske i olika kretsar, men det är väldigt ovanligt att jag hört att ngns häst är snäll och trevlig. Att ha en problemhäst är en uppmärksamhetsgrej.

Har du ngnsin lyssnat på konversationerna när ägare är hos hovslagare/veterinär? Det handlar nästan uteslutande (oftast är då ägaren 20-35 år) om berättelser om hästen och dess problem. Så har det iaf varit när jag varit med veterinär och hovslagare. Hästägarna pratar hela tiden på om deras hästar, inget om sjukdom/skada, hovsaker, utan bara om problemen med hästen (lynnet, ridningen) och "ja, en gång när vi......"

Jag blev ibland irriterad eftersom jag ville lära mig mer om skador/sjukdomar, vad man kan göra och hur det ser ut, samma sak med hovslagare, jag vill lära mig vad höga trakter osv är, men allt man får höra är detta eviga prat om hästen och hur "cp, korkad,jobbig" den är.

De äldre "tanterna" brukar däremot vara mycket mer timida och ha ett mycket trevligare prat om deras hästar.

 

[Alexandra_W]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Ja, måste vara helt olika kretsar. Jag har ju tidigare haft klippkort på klinik, minst 1 besök/månad, och har alltså överhört ett antal konversationer. Oftast pratas krings kadan och konvalecesensen, om tidigare hästar som det gått bra för i någon mån osv. Visst kan det dyka upp 'vi fick släppa ut, h*n var helt tokig innan, och gick på bakbenen på promenaderna'. Men oftare hör man 'snälls om ett lamm, mamma tar eftermiddagspromenaden, och Brunte går med som en liten hund'.

Inte hört det beklagas ang ridning, om det inte hört samma med själva utredningen, t ex att hästen stoppar, går på bakbenen etc.

Hovslagarkonversationer har jag inte överhört så många. Jag pratar med hovis om byskvallret, om hur skoningen/verkningen fungerat och hovrelaterade diskussioner, samt att hovis fortfarande efter ett år varenda besök påpekar att 'en sån här (häst) skulle man ha. Han är så himla stencool och lugn och snäll jämt, och då är han ändå fullblod och gammal galoppör'. Jag brukar ibland tycka 'akta nu, tänk på att det är ett tossigt fullblod ' bara för att retas. Hästen brukar stå och sova. Hovis brukar kontra med 'ja, du får hålla i honom hårt nu när jag startar svetsen så han inte kryper ur skinnet i rena paniken ' (hästen står och dåsar när hovis kör svets/slip/kap)

 

[TinyWiny]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

De flesta hästar blir mer eller mindre odrägliga om man börjar slira på ramarna. Men vissa blir inte bara odrägliga utan rent dryga. Och de behöver VÄLDIGT SNÄVA ramar, mycket snävare än normalhästen.

Ett påhittat exempel men som illustrerar vad jag menar.

Hästen vet man inte får försöka nappa gräs när den leds. Av någon anledning tillåts det dock ett par gånger.

De allra flesta hästar kommer uppmuntrade av detta att fortsätta prova nappa gräs när de kommer åt. Om de då sägs till att 'nej, det får du inte' så tar det ganska kort tid av konsekvens innan de slutar.

De där som måste hållas väldigt kort och snävt, de kommer dels att inte bara försöka nappa när tillfälle ges, utan t ex beräknat dra iväg mot gräset (och lär sig ofta hur de ska positionera sig för att få människan i snöret ur balans), de kommer också att vara betydligt mer envetna med testandet att göra om det innan de slutar igen.

Extremfallen i frågan drar sig inte för att bita/sparka för att nå målet. Däremot om de alltid hålls såpass kort att de knappt får TITTA på gräs när de leds, så är de snälla, rara och tillsynes otroligt okomplicerade att leda.

Den första kategorin är i viss del 'självskötande' med, om du ber hästokunniga pappa att leda hästen så provar den för sakens skull inte nödvändigtvis att nappa gräs direkt. De där som kräver snääva ramar inser på en millisekund att det är en rookie i grimskaftet och dyker med mulen mot gräset.

De är dock INGENSTANS problemhästar, där är vi rörande eniga. Men de är hästar som kräver lite mer helt enkelt. De är lite mindre följsamma och mjuka än normhästen. Och sådana man absolut aldrig får/kan tycka 'ja men okej då, för den här gången' med. Vilket man faktiskt KAN med de allra flesta hästar, utan att det händer något större eller blir något större besvär/jobb pga det.

Min numera änglahäst var precis sådan, du fick ha stenkoll på att hon inte kunde nappa åt sig ett enda grässtrå för då hade du snart en häst som gick dit hon ville, dvs till gräset.
För att slippa dragkampen ledde jag henne helst själv, jag bad inte någon som inte var hästvan att leda henne för hon visste precis hur hon skulle göra för att få människan ur balans och dra iväg till närmaste grästuva.
Det är inte kul när folk ligger i diket och hästen står någon annanstans, men jag skulle aldrig kalla henne för problem häst, problemet med henne var att hon blev sjuk, inte att hon direkt insåg vilka hon kunde gå på gräsätar promenad med.

Hästar är ju olika i sitt sätt, precis som människor, endel får man ständigt påminna om vad som gäller medans det räcker att säga till en gång till andra.

Min nuvarande häst kan man låta beta när det passar och hon tar enkelt ett nej nästa gång, även om hon gärna kollar om det är ok.

Men problem hästar har för det mesta människo problem, människan inser inte vad hästen vill förmedla eller bryr sig helt enkelt inte om signalerna.
Ofta kan det vara missförstånd, hästen är hanterad och riden på ett sätt som den nya ägaren inte är van vid, hästen fattar inte vad ryttaren vill och ryttaren tycker att hästen är dum i huvudet.

Endel hästar blir helt förskräckta om man morrar på dem medans andra inte ens rör på örat.

Min nuvarande häst skulle jag kunna sätta upp vilken nybörjare som helst på i ett ridhus och hon hade snällt skrittat och travat längs väggarna, möjligtvis att hon gått in till instruktören när hon inte tyckte det var kul längre men så länge man inte kräver något av henne så går hon i svansen på nästa häst.

Men om du ska rida henne så får du verkligen rida henne i varje steg, det är ingen häst som går av sig själv utan så fort det är en något rutinerad ryttare som kräver lite så går hon som en orm om du glömmer att rida.

Jag tycker hon har utmärkta egenskaper, det är just så jag vill att en häst ska vara, nybörjaren sitter säkert och den erfarnare ryttaren har något att bita i.

 

[Mmajk]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

jag är väl lyckligt lottad, jag har en underbar ponny som bär mig överallt, ända kravet han har är att jag sitter rakt och tar det lugnt med allt.

tog mig ett halvår att vinna hanns förtroende men nu skulle han nog gå både genom eld och vatten med mig.

han är kanske inte världens lättaste häst, men lååååångt ifrån en problem häst, men han går inte om inte du gör rätt, och han går inte bra innan han har förtroende för dig.
i markhantering får man leta efter ngt snällare, han lufsar lugnt efter som en stor hund.. står still där han ska och jaa .. life is good

 

[Jardina]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Och det är så grymt nedlåtande mot de som faktiskt har hästar som har farit illa att vara ironisk om det.
Jag hade hellre haft en snäll och trygg häst som kunde allt, för med ponnyn har jag SLITIT i 2 år för att få henne att göra det jag vill, när jag vill.
Men hon har lärt mig så mycket, och jag ångrar inte att jag köpte henne.

Sitta upp och bara ledas i skritt, det kan vem som helst göra på henne, men mer än det så krävs det mycket mer.
Och det är inte bara jag som kan hantera henne, pappa hanterar henne väldigt bra, mamma och bror också.

 

[skuggi]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Min häst är inte dum på nått vis .Han är inte ouppfostrad .Utan snarare väldigt väluppfostard och välriden och känslig.Och detta kan faktiskt oxå ställa till problem.Om man slarvar med fotarbetet eller i ridningen.Det gör honom förvirrad.

Nu är min häst inte lika extrem som din, och säkert inte lika väluppfostrad och verkligen inte lika välriden.
Men han är extremt uppmärksam och känslig. Han är nyligt inriden och lär sig fortfarande saker hela tiden, och när han lärt sig nått så är det det som gäller.
Tex ska han stanna när man tippar fram bäckenet, och det gör han slaviskt. När min man(som inte är så ridvan) tappar balansen och tippar framåt när han ska styra runt på en volt, så stannar hästen lydigt.

Det här gör ju att jag kan känna att jag inte kan sätta "vem som helst" på honom, av rädsla för att de inte ska fatta att DE givit signalen, och kanske bestraffa honom för att han stannar. Och därmed kanske få honom att sluta stanna på bäckenkommandot. Om han får måste motstridiga kommandon så blir han frustrerad, och skulle säkert kunna "ställa till det" i värsta fall.

Så jag skriver också under på att en väldigt signalkänslig häst lätt blir ett "problem" som inte vem som helst kan rida.

 

[skuggi]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Håller med dig!

Om en hästägare tycker att ingen annan kan rida hästen, så kan det ju vara så att ägaren ägnat myyyycket tid och energi åt att lära sig förstå en häst som kanske är lite extra klurig. Efter några år fungerar det säkert perfekt, men skulle hästen komma till en ny människa skulle antagligen det bli samma visa där.
Då skulle jag ju som ägare kunna säga, att nej, ingen annan kan rida min häst. Och mena att de inte bara kan sitta upp och få det att funka som det gör för mig.
Men efter två år skulle det säkert gå lika bra.

De hästar som är lite känsligare, uppmärksamma, och även de som blir introverta kräver mycket jobb för att man ska få deras förtroende. Det krävs kanske inte någon elitryttare, utan bara någon som är ödmjuk och uppmärksam på hästen och som ägnar den TID.
En sådan häst skulle jag säga att inte "vem som helst" kan rida BRA, bara sådär. Men med rätt hjälp, tid och engagemang så kan säkert vem som helst komma dit.

Jag vet inte om jag vill att mina hästar bara ska funka som klockor oavsett ryttare, jag skulle nog tolka det som att de inte var vakna och uppmärksamma längre då.

 

[skuggi]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Min häst har en "kul" egenhet. Jag skriver "kul" eftersom den är helt ogrundad förutom rent genetiskt och/eller inlärt beteende från hans mor (som han bara gick med som föl och vandes av på hösten). Han är rädd för nya människor, främst karlar. I trängda situationer blir han även rädd för mig om jag inte är tillräckligt uppmärksam på honom vilket har hänt en gång - när löshoppningstränaren höll honom i sidostycket och jag skött drivning hela passet, vi pratade om något och jag visade inte tillräckligt noga att jag bara skulle gå fram och ställa mig bredvid. Det är aldrig någon som slagit honom så beteendet är helt ogrundat. I hans fall tar han dock okänslighet som om han fått ett slag och blir så även rädd för tjejer om de är väldigt självsäkra och "gå-påiga".

Sådär är ju vår femåring också!
Köpte honom när han var tre, så vi vet ju förståss inte med säkerhet att han aldrig blivit slagen, men jag tror faktiskt inte det.
Som du skriver känns det helt enkelt som att han tar varje rörelse som en potentiell signal till honom att göra nått, han verkar ha svårt att skilja på när någon VILL honom något, och när de bara rör sig vanligt.
Han känns övervillig att följa varje signal, och han gör det ganska dramatiskt om han tycker signalen var stark. Men han ser sällan riktigt rädd ut när han gör sådär..
Vi har försökt träna på att lära honom att skilja på signaler och vanliga klantiga människor, men det är inte så lätt, och en som inte kan läsa honom kan lätt orsaka en del rabalder...

 

[mackan]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Hovslagarkonversationer har jag inte överhört så många. Jag pratar med hovis om byskvallret, om hur skoningen/verkningen fungerat och hovrelaterade diskussioner, samt att hovis fortfarande efter ett år varenda besök påpekar att 'en sån här (häst) skulle man ha. Han är så himla stencool och lugn och snäll jämt, och då är han ändå fullblod och gammal galoppör'. Jag brukar ibland tycka 'akta nu, tänk på att det är ett tossigt fullblod ' bara för att retas. Hästen brukar stå och sova. Hovis brukar kontra med 'ja, du får hålla i honom hårt nu när jag startar svetsen så han inte kryper ur skinnet i rena paniken ' (hästen står och dåsar när hovis kör svets/slip/kap)

det är rätt standard för ett fullblod att bete sig så lugnt : )

 

[Ancor]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Jag tycker många människor beskriver sina hästar som "speciella", "problemhäst" osv för att hästen står högt i blod = känslig. Har man inte lärt sig hantera det blodet så blir det naturligtvis problem för en mindre rutinerad ryttare, och det som från början "bara" var hästens natur har blivt ett verkligt stort problem.
Därför tycker jag att det är viktigt att man känner till VAD det är för typ av "blod" man köper sas. Vet man inte så får man fråga någon som är kunnig.

 

[Alexandra_W]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

det är rätt standard för ett fullblod att bete sig så lugnt : )

Ja, men hovis möter lite för många av de där som kanske inte skulle haft fullblod. Eller halvblod. Eller arab. Eller häst över huvud taget.

Hovis anser - likt mig - att de blir på det stora hela vad man gör dem till. Därav raljerandet och skämtandet om 'tossiga fullblod'.

Sen skojar hovis inte om att 'en sån här skulle man ha', det har dock inte med lugnheten i sig att göra, utan att de där två herrarna gillar varandra. Vill jag någon gång hagpensionera rödingen så har han ett hem som väntar

 

[the_connemara]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Sådär är ju vår femåring också!
Köpte honom när han var tre, så vi vet ju förståss inte med säkerhet att han aldrig blivit slagen, men jag tror faktiskt inte det.
Som du skriver känns det helt enkelt som att han tar varje rörelse som en potentiell signal till honom att göra nått, han verkar ha svårt att skilja på när någon VILL honom något, och när de bara rör sig vanligt.
Han känns övervillig att följa varje signal, och han gör det ganska dramatiskt om han tycker signalen var stark. Men han ser sällan riktigt rädd ut när han gör sådär..
Vi har försökt träna på att lära honom att skilja på signaler och vanliga klantiga människor, men det är inte så lätt, och en som inte kan läsa honom kan lätt orsaka en del rabalder...

Min har mer ont av okänsliga människor än bara förvirrade nybörjare. Då står han oftast som ett stort frågetecken. Han läser verkligen av människans avsikt. Förutom om han blir överraskad eller om det är män då.

Att lära honom bli masserad var ganska knepigt, först nu börjar han förstå att massörens tryck oftast inte betyder något. Han testade allt mellan att kliva åt sidan och knö emot och blev både spänd och stressad över att hon inte "lät bli" honom. I gången flyttar hans sig alltid när man rör sig runt honom, behöver aldrig lägga handen på honom.

Jag tror det är helt normalt för de flesta hästar att reagera som våra, bara det att många hästar snabbt blir avtrubbade och inte bryr sig längre om det inte är en direkt signal de lärt sig svara på. Man får vara glad och försöka förekomma i sådana situationer därm an vt att hästen blir förvirrad helt enkelt

 

[skuggi]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Ja, samma med vår. Han reagerar ju inte alls på samma vis när grannungarna ville komma och borsta. Jag ville inte de skulle borsta just honom, eftersom han kan skvätta lite, men han ville absolut vara med, och stod som ett ljus.

Så, man måste ha lite speciell förståelse för att det ska gå bra, så då gissar jag att våra hästar kvalificerar sig under kategorin "speciella hästar"?

Jag är glad att han är som han är, han lär både mig och maken en HEL del om hur vi VERKLIGEN sitter och rör våra kroppar. Äldre valacken vet vad jag menar, och gör det även om jag inte gjort rätt. Och det är ju inget bra, då lär jag mig ju inte..

 

[Alexandra_W]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Även min väldigt signalkänsliga var som en liten bombsäker staty med barn omkring sig, bara de inte försökte rida

Men han älskade barn, och de kunde bokstavligt talat krypa under magen på honom, ramla pladask på ändan bakom honom och han rörde inte ett öra. Var likadan med 'andra nybörjare', när mamma skulle lära sig sätta på täcken hade hon haft ett himla sjå med vad som var fram och bak och upp och ner och hit och dit, och han hade stått så fint när hon försökt och donat och fixat.

Jag tror - OBS personlig tro - att de där signal och kravkänsliga ofta är bra med barn/nybörjare för de kräver ingenting alls?

 

[the_connemara]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Jag tror - OBS personlig tro - att de där signal och kravkänsliga ofta är bra med barn/nybörjare för de kräver ingenting alls?

Fick mig att tänka på en kille i somras som kom o hälsade på hästarna. Jag varnade honom att ta det lugnt med Tiger eftersom jag upplevde killen som just en sådan som skulle skapa stora reaktioner om han skulle gå på för mycket. Men Tiger röde inte en fena utan var kolugn hela tiden, han kunde gå rakt på o klappa honom i pannan direkt.

Berättade det för T's uppfödare och hon sa: "Ja, du vet vad man säger om barn och idioter..." (killen klassade hon som det senare, vilket jag oxå ganska kvickt gjorde )

En annan kille, som inte direk går att klassa som varesig barn eller idiot men väl total nybörjade är T fortf reserverad med. I början var han totalt vettskrämd. Men jag vet inte vad det beror på faktiskt. Just den personens relation med T är för mig en gåta.

Kanske är det för att T träffat honom väldigt tidigt sedan han kom till oss, långt innan han eg landat (insåg vi långt senare) med stället och med oss. Nu är han mycket tryggare och är då mycket tryggare med nya personer oxå.

 

[skuggi]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Jag tror att det är energin som skiljer.

En del nybörjare kan ha rätt mycket driv framåt, typ att målet är att skutta upp fortast möjligt, medan andra inte ens vet om de törs peta på hästen. (de i kat 2 tycker Baldur är kanonfina )

Vi hade en hovis som var jättesnäll med hästarna, men på nått sätt utstrålade han så mycket energi, pondus kanske, så lill-hästen ville ju bara hålla sig undan.. Vilket ju inte gick när han skulle skos.. De andra vuxna hästarna reagerade också på den här mannens utstrålning.

Jag ser på Baldur och hundarna här på gården, han bryr sig inte mycket om dem, men när vallhunden får för sig att valla, och får det där spända uttrycket, då blir Baldur skitspattig...

Samma om jag kommer ut i hagen och ska bara hämta honom för en ridtur, då kan det vara lite kinkigt, han måste surra runt lite innan han är redo att få på grimman. Men går jag för att sätta grimma på någon annan, då har man honom nästan självmant i grimman...

 

[Alexandra_W]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Du beskrev det mycket bättre än mig Så jag menade, att barn mfl mest bara är, och inte kräver någonting, eller har något eg fokus på hästen som du beskriver.

 

[skuggi]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

Ah! Där ser man, det är inte lätt att uttrycka sig i skrift såhär och verkligen få fram vad man menar.. Tycker jag blir missförstådd hälften av gångerna

 

[angelwings]

Sv: Problemhäst/"speciell häst"

*kl*

Jag har ingen problemhäst, men väl en häst som är speciell. Hon är speciell för mig och hon är ju den häst som är viktigast i världen för mig och jag tror att de flesta känner så om sina hästar.
Sånt som andra kanske skulle rycka åt axlarna åt (ex att hon alltid kommer fram och blåser försiktigt på min kind när jag gråter och sen sätter huvudet mot min mage och vi står och kramas) gör att hon är den mest speciella hästen i världen för mig.

Hon är en väldigt känslig och lättstressad tjej och det kanske kan göra henne lite besvärlig ibland om man inte känner henne. MEN jag ska säga att jag känner mig trygg med att sätta upp nästan vilken nybörjare som helst på hennes rygg och hon går som ett ljus när jag är med. Hon bryr sig inte så mycket om den på ryggen utan hon är mer fokuserad på mig. Mitt kroppsspråk och min röst lyder hon jättebra.
Kommer det däremot upp någon erfaren som kräver något av henne, då kan hon bli väldigt krånglig för att hon blir stressad och nervös. Men hon och jag börjar komma igenom det nu i alla fall.
Hon är väldigt lyhörd på mig och nu börjar vi kunna gå ut på promenader utan att jag behöver hålla henne. Hon går lös fast vi går på vägen (självklart kan jag ta henne direkt om det skulle vara något) och sist kunde jag rida hela ridturen endast på vikt och rösthjälper. Man blir så glad av henne även om man vissa dagar skulle kunna skicka henne till Scan direkt.
Fast det varar aldrig så länge. Jag har varit så ARG på henne så att jag bara suttit på ryggen och stortjutit och då stannar hon alltid och blåser lite på min sko och tittar väldigt undrande på mig. Och så ser hon jätteolycklig ut och sen tar vi nya tag.

Men jag börjar lära mig nu att när hon väl blir sådär uppstressad och inte förstår riktigt vad jag vill så 'stänger hon ner' eller vad man säger och då blir allt bara fel. Så nu jobbar vi på att få lite mer lugn för henne.
Hon är bara min speciella tjej. (nån som kan gissa att jag är väldigt förtjust i min lilla Docka? )