Men ja, jag stör mig något kopiöst på detta. Jag jobbar på kontor, i en grupp som kanske består av 20 personer, har bytt grupp två gånger också. I den första gruppen, som också är den som jag är tillbaka i nu, ska allt sånt här uppmärksammas. Det är jämna födelsedagar från 30 och uppåt (p.g.a. att vårt jobb faktiskt kräver viss längre utbildning så är det ingen som "kan vara" yngre än så nästan, skulle väl vara 25 då om någon verkligen gick direkt från gymnasiet till högre utbildning men det har inte hänt än), det är många i gruppen som är i barnafödande ålder så detta har hänt x antal gånger på de år jag jobbat där, och så är det både folk som slutat (frivilligt) och såna som gått i pension. I gruppen jag jobbade i emellan firades enbart 50 år (och då fixade arbetsgivaren/chefen present och fika, för trivselpengarna) och att vi la ihop pengar till en (1!) person som slutade. Jag fyllde 30 under tiden jag var i den gruppen, detta uppmärksammades inte. (För att endast 50 år, pension och att man slutar uppmärksammades där, och det är helt okej, men jag blir lite irriterad på att precis allt, allt, allt ska firas i den andra gruppen när det trots allt ändå är samma arbetsplats).
Nu var det en person som skulle sluta i vår grupp relativt nyligen och på grund av pandemin och hemarbete så är detta en person som jag typ aldrig pratat med eller träffat. Jag kände ärligt talat noll intresse för att bidra till present, särskilt eftersom vi inte får swisha utan måste betala kontant som på Hedenhös tid. Kan säga att jag blev attackerad offentligt i fikarummet om att jag inte hade betalat så att alla hörde det, så det var ju bara att gå och skramla ihop kontanter och ge till ansvarig person som med nöjd min bockade av mitt namn från en lista.
Så stör jag mig på att det dessutom inte är chefen som har hand om detta, utan anställda, vilket gör att om du uppmärksammas beror på om du är populär i gruppen eller inte. Någon kan få en helt orimligt dyr present medan någon annan helt glöms bort. Och det här med barnafödslar blir liksom lite extremt när det ett år skedde inte mindre än fyra stycken på ett år, i en grupp på max 20 personer. Det är i sig ett väldigt känsligt ämne om det är någon som vill men inte kan, eller bara att man valt att inte skaffa barn och aldrig kommer "få samma sak tillbaka". Vill folk skramla så har jag inget emot det i sig, men just när det blir häxjakt på vilka som bidragit eller inte och shame on you som inte unnar Anna en present nu när hon fått barn, då blir jag rebell och vill absolut inte vara med.