pratande hund

[TeamLundVer]

Vår schäfer pratar. Mycket. Det är liksom hennes huvudsakliga sätt att kommunicera på. Problemet är att hon i lite mer exalterade stunder (alltså flera gånger per dag) pratar ganska högt..

Nu ska vi få barn i november och jag kan se framför mig pratande hund, barn som vaknar och gråter, hund som ska överrösta, barn som gråter ännu mer... Ja ni förstår nog vart jag vill komma

Jag undrar därför om ni har några tips på hur vi ska få henne att prata med mindre bokstäver alternativt inte prata så mycket.

 

[Sleepy]

Barnet hör hunden redan när det ligger i magen, det vänjer sig, det blir en del av vardagsljuden. Men visst går det att träna in små bokstäver om du vill. Visa snabbt att du har förstått vad hon säger och hyssja sen och avled/visa önskat beteende och beröm. Typ. Och grattis till bebis, vad roligt.

Har två prathundar här hemma, det är så charmigt.

 

[em-pirre]

 

[TeamLundVer]

Om det bara hade varit i den ljudnivån så har jag varit helt tillfreds, problemet är att det är ganska många decibel högre när hon blir otålig. Plus att det då varvas med skall.

Hon kan tex komma och säga till att hon vill gå ut på ett lugnt sätt dock hinner hon gå upp i varv medan man tar på sig skorna

 

[lady_vip]

Du behöver nog inte oroa dig för barnet. Vänner till oss har en högljudd, skällig hund, ganska jobbig på det viset. Men deras barn bryr sig inte ett dugg om hundens ljud, hon hörde ju hunden redan i magen.

 

[Sleepy]

hinner hon gå upp i varv medan man tar på sig skorna

... och raca tretton varv genom rummen och dra ihop alla mattor och sno ena skon och dra iväg med?

Jag parkerar lillskrutt innanför dörren först; han får sitta still och ta det lugnt medan jag tar på mig, det är dealen. Alternativt öppnar jag dörren och släpper ut honom först.

 

[TeamLundVer]

... och raca tretton varv genom rummen och dra ihop alla mattor och sno ena skon och dra iväg med?

Ja det blir några varv bla upp i soffan och ut i hallen för att välta ner alla skor.

 

[dpmatte]

Gör då som så att när hon har sagt att hon vill ut, beröm henne för det. Gå direkt med henne till ett visst ställe (t ex dörrmattan) och sätt eller lägg henne där. Sen belönar du för varje sekund hon är tyst. Kan hon klicker så klicka o belöna. I början kanske du bör ha skor du kan stoppa fötterna i o hänga med ut bara, men rusa inte direkt ut utan träna tysthet några sekunder först. Efterhand som hon lär sig att vara tyst längre o längre kan du gå över till de vanliga skorna och så småningom kommer hon att kunna vänta medan du gör iordning barnet som kanske måste följa med ut. När det är helt klart har du ett kommando för det: Gå till dörren t ex.

 

[Lavender]

Hur gammal är hunden? Det går ju att lära henne prata tyst också.

Vår Corgi var en sådan som stod och "dum-skällde" när vi fick honom. Han försökte få igång en när han ville någonting och skällde högt och gällt. Då bad vi honom att hålla tyst, berömde, och ignorerade om han skällde något mer. Det beteendet gick över när vi haft honom i två veckor. Idag är han fortfarande väldigt snackig, men han pratar tyst med små grymtningar, suckar, buffar, och alla andra ljud utan skall.

 

[TeamLundVer]

Hur gammal är hunden? Det går ju att lära henne prata tyst också.

Vår Corgi var en sådan som stod och "dum-skällde" när vi fick honom. Han försökte få igång en när han ville någonting och skällde högt och gällt. Då bad vi honom att hålla tyst, berömde, och ignorerade om han skällde något mer. Det beteendet gick över när vi haft honom i två veckor. Idag är han fortfarande väldigt snackig, men han pratar tyst med små grymtningar, suckar, buffar, och alla andra ljud utan skall.

Hon är 3 år.

Vi har provat med ignorans, tillsägelse, beröm när hon slutar (då börjar hon igen) ja allt känns det som. Utan resultat.

Kan dock meddela att hon nästans slutat när det gäller att gå ut däremot så när hon tycker att vi är tråkiga så håller hon ju på