Pojkvän med dåligt humör.

[mandalaki]

Jag känner nu att vi båda håller på att sjunka, jag gör allt för att han ska va glad, sköter allt med lägenheten. Prioriterar 90% av min tid till att hjälpa han och hans familj så att han inte ska bli stressad och dem 10 sista lägger jag till min häst. Vilket gör så ont, förr kunde jag va flera timmar i stallet. Nu blir de alltid på tidspress.

Det där tycker jag att du ska sluta med. När han blir arg, får utbrott, försök att bara gå därifrån. Dels för din egen säkerhets skull (nästa gång han kastar något mot dig kanske han träffar), dels för att visa att han får ta hand om sina aggressioner själv, inte ta ut dem på dig.

Och ta den tid i stallet du vill.

 

[nexxa]

@alp Jag ser att det måste kommenteras som om jag tyckte att hans beteende skulle vara ok eller berättigat och att om ni bodde i sär skulle återgå till detsamma. Detta var givetvis inget jag menade och inget som man kan garantera att det gör. Även om jag som jag skrev förstår att det kanske blir jobbigt att släppa taget för att du minns den fina tiden innan. Med det sagt så kanske detta är hans rätta personlighet och det låter inte sunt alls att du skall känna rädsla eller skräck när han blir arg och kastar saker om sig. Du är värd trygghet, kärlek och omtanke

 

[Amanda_F]

Jag ser det som ett första steg för dig själv att du nu erkänt att det är ett problem och att det faktiskt är hans problem, inte ditt. Heja!

Nästa steg är att du tar dig själv och dina känslor på allvar och bryter dig ur relationen. Du är en grym tjej som förtjänar lika mycket omsorg och omtanke som du ger. Och du vet vad du ger, det har du själv skrivit om.

Det finns många bra killar och många bra gårdar, säkert några som förtjänar dig också!

 

[Askur]

"Gör vi slut krossas alla mina drömmar, kommer jag någonsin då äga en gård, kommer jag klara mig som singel i sen stad där jag känner kanske tre personer..."

Jag känner ett flertal ensamstående människor som äger en egen gård så du, krossa inte alla drömmar med än gång. Det går om man vill. Fokusera på vad som är viktigt JUST NU. En gård kommer du få.
Jag antar att du fortfarande tycker om honom trots hans negativa sidor och tyvärr så är det något du kommer få leva med men OCKSÅ vara med att jobba på. Det är svårt när det gäller personligheter eftersom att det är sådan han är. Men försök att prata ut om det, förklara för honom exakt hur han får dig att känna när han får sina utbrott. Säg till honom "Okej, du kan inte rå för dina utbrott, men tänk till jävligt snabbt efteråt, ge mig en kram och be om ursäkt". Vissa saker kan man inte hjälpa. Min pojkvän kan säga riktigt klumpiga saker till mig (MEN även till andra) och leva med den tanken gör det lättare. Han gör det inte med vilje och det är förmodligen inte så att han har tänkt ut en person som ett slagplank. Du och hans familj är det närmaste han har = Ni får ta glädjen, skratten, tårarna MEN även hans utbrott. Erat förhållande kommer se ut såhär och det är något som kommer att komma med på köpet. Till exempel som att köpa en häst med eksem, det hör till. Men då får man jobba utifrån det helt enkelt. Är han en underbar kille i övrigt och han är villig att kämpa med dig för att detta "problemet" skall underlättas så kör hårt. Alla människor har brister och gör misstag i livet medans vissa saker påverkar mer. Men oftast kan dom sakerna redas ut också. Kram

 

[alp]

Tack ännu en gång för alla kommentarer. Hjälper mig mycket.
Vi hade en jobbig dag igår när han kom hem från jobbet och vi började köra hö. Märkte direkt på honom när vi lassade av att han var arg :/ men då gjorde han faktiskt de helt rätta. Han lämnade skullen och åkte ut och pressade istället. Stämningen var så mycket bättre då och resten av familjen kunde fortsätta lassa av och vi hade tom kul.

Sen när allt var klart för dagen och M kom tillbaka från åkern så ser han ut som att allt är skit. Jag frågar flera gånger med han säger att de är inget. Senare på kvällen står jag inte ut med, frågar rakt ut varför han är så arg och ledsen. Han säger då att de är hökörningen som gör han så stressad och de förstår jag. Men jag säger att som han är nu har han även vart innan hökörningen. Vi pratar i över två timmar och ett tag kändes de så hopplös. Jag försöker verkligen förklara för honom hur jag känt, att han skrämmer mig och då svarar han med. Ja jag vet, jag är en hemsk människa. Att han säger så gör mig så arg. Han blir även ledsen när vi pratar om hans humör och vill hellre kramas. Men då säger jag ifrån. Jag sa även att jag vill ha tillbaka den killen jag vart kär i och som jag va tillsammans med dem första månaderna. och han sa att han förstod men visste inte hur de skulle gå till. Pratade även om att hitta på saker själva, tex så måste jag ha egentid. Vilket jag tog förra veckan då jag åkte hem till mina föräldrar i tre dagar. Jag ringde M en dag för att fråga en sak och så lät han helt uppgiven och saknade mig så mycket sa han. Fick inte ur han mycket mer än de och fick dra ur han orden. Så sa hejdå ist. Han vill inte ha egentid, har frågar honom de men nej. Men jag tycker ändå att han borde respektera att jag vill ha de och inte bli helt förstörd bara för att jag inte är hemma exakt varje dag. för de gör de bara svårare för mig att åka bort för känns som jag sviker honom då.

'Som sagt lång pratstund igår som slutade med att jag grät och även han flera gånger. Sen sa han att han ville sova och då orkade jag inte prata mer. Går på toa och när jag kommer tillbaka helt uppgiven, så är han som en annan person glad, gullig och mysig. Är de för att han får skuldkänslor och vill göra mig glad?

Måste ju även säga att M är en underbar person också, tror de är att han försöker för mycket för att alla ska va nöjda och tyvärr är de jag som får ta den hårda smällen att va lite utanför och vänta på att göra saker med honom.

 

[Mammas]

@alp har du läst på om normaliseringsprocessen? Dvs hur den praktiskt går till, steg för steg. Jag måste tipsa dig om att göra det, och hålla utkik efter det som händer där.

 

[mandalaki]

Tack ännu en gång för alla kommentarer. Hjälper mig mycket.
Vi hade en jobbig dag igår när han kom hem från jobbet och vi började köra hö. Märkte direkt på honom när vi lassade av att han var arg :/ men då gjorde han faktiskt de helt rätta. Han lämnade skullen och åkte ut och pressade istället. Stämningen var så mycket bättre då och resten av familjen kunde fortsätta lassa av och vi hade tom kul.

Sen när allt var klart för dagen och M kom tillbaka från åkern så ser han ut som att allt är skit. Jag frågar flera gånger med han säger att de är inget. Senare på kvällen står jag inte ut med, frågar rakt ut varför han är så arg och ledsen. Han säger då att de är hökörningen som gör han så stressad och de förstår jag. Men jag säger att som han är nu har han även vart innan hökörningen. Vi pratar i över två timmar och ett tag kändes de så hopplös. Jag försöker verkligen förklara för honom hur jag känt, att han skrämmer mig och då svarar han med. Ja jag vet, jag är en hemsk människa. Att han säger så gör mig så arg. Han blir även ledsen när vi pratar om hans humör och vill hellre kramas. Men då säger jag ifrån. Jag sa även att jag vill ha tillbaka den killen jag vart kär i och som jag va tillsammans med dem första månaderna. och han sa att han förstod men visste inte hur de skulle gå till. Pratade även om att hitta på saker själva, tex så måste jag ha egentid. Vilket jag tog förra veckan då jag åkte hem till mina föräldrar i tre dagar. Jag ringde M en dag för att fråga en sak och så lät han helt uppgiven och saknade mig så mycket sa han. Fick inte ur han mycket mer än de och fick dra ur han orden. Så sa hejdå ist. Han vill inte ha egentid, har frågar honom de men nej. Men jag tycker ändå att han borde respektera att jag vill ha de och inte bli helt förstörd bara för att jag inte är hemma exakt varje dag. för de gör de bara svårare för mig att åka bort för känns som jag sviker honom då.

'Som sagt lång pratstund igår som slutade med att jag grät och även han flera gånger. Sen sa han att han ville sova och då orkade jag inte prata mer. Går på toa och när jag kommer tillbaka helt uppgiven, så är han som en annan person glad, gullig och mysig. Är de för att han får skuldkänslor och vill göra mig glad?

Måste ju även säga att M är en underbar person också, tror de är att han försöker för mycket för att alla ska va nöjda och tyvärr är de jag som får ta den hårda smällen att va lite utanför och vänta på att göra saker med honom.

Men vaf... Alltså, det låter ju som du är ensam ansvarig för att ert förhållande ska funka? Du anpassar dig och kämpar och pratar och frågar och han beter sig barnsligt och farligt och förväntar sig att du ska trösta och krama.

Ska du verkligen fortsätta så?

 

[Raderad medlem 6459]

@alp Vilken gräsligt manipulativ kille.

Du tar upp ett konkret problem som han tramsar undan med "jag vet, jag är en hemsk människa"
Du beskriver hur du känner och vill lösa problemen - han vill kramas ->byta ämne/sluta lyssna på dig
Du vill ha egentid vilket han inte respekterar -> du känner att du inte kan vara borta utan att "svika" honom
När du är bortrest försöker han ge dig dåligt samvete -> påverkar dig så du inte är borta så mycket i framtiden

Måste ju även säga att M är en underbar person också

Ja, det finns massa människor som har trevliga sidor också men det betyder inte att man ska stå ut med skit. Givetvis beter dem sig inte bara som arga idioter för då skulle ingen människa stanna hos dem, de måste liksom vara rara och fina också annars blir de ensamma. Det finns dock vissa saker en människa bara inte SKA göra, oavsett hur fin man är i övrigt, och din sambo kvalar definitivt in där. Han respekterar dig inte och får dig att kompromissa med vem du är och hur du ska bete dig. Att du mår bra (stall, egentid, snäll pojkvän) kommer långt ner på hans priolista: att han är nöjd är viktigare. Vill du verkligen leva med nån som känner så?

 

[alp]

Jag läste lite om normaliseringsprocessen nu och tyvärr stämmer de in en del på M, om jag förstått de rätt finns de fler faser i de och han beter sig som fas 1. Han har aldrig slagit mig el gjort mig illa fysiskt. Men psykiskt så har han de. En sak som jag tykcte va lite gulligt förr när han sa de, sårar mig väldigt mycket nu. Jag är en tjej som umgås mer med killar, just för att jag växt upp med två äldre bröder och ofta umgåtts med dem och deras kompisgäng. Nu kan jag inte göra de på samma sätt längre då han säger att vissa av dem killarna vill "ha" mig och att jag ska va försikt med vilka jag umgås med... Likaså är han väldigt negativ inställd till mina tjejkompisar, visst jag har väldigt få och med en av dem som har vi bråkat mycket och när jag berättar de för M så är de inte att han peppar mig och försöker få mig tänka positivt utan mer att han drar på och gör de värre än vad de är.

@niphredil De du skriver är precis så jag känner. Typ som att jag alltid måste va honom till lags..

Hjärnan går på högvarv nu kan jag säga, vi ska åka bort imorgon över dagen med min familj och bara en sån sak har de vart stora diskussioner om hur han ska kunna åka med el inte.

 

[Raderad medlem 6459]

@alp

Nu kan jag inte göra de på samma sätt längre då han säger att vissa av dem killarna vill "ha" mig och att jag ska va försikt med vilka jag umgås med... Likaså är han väldigt negativ inställd till mina tjejkompisar

Sluta INTE umgås med dina vänner. Han begränsar dig så jävla mycket, får dig att vara i stallet mindre, får dig att känna att du inte kan åka bort, vara ensam och även kritiserar/tjafsar om dina vänner så att du inte ska umgås med dem. Det här gör han ju för att han VET att han beter sig som ett svin och är rädd att du ska klura ut det om du umgås med normala människor och är i från honom.

Han försöker kontrollera dig och begränsa dig. Det är inte okej! Oavsett hur rar han kan vara i övrigt så är det negativa FÖR negativt. Du kan vara singel och ha ett superliv eller träffa någon annan som faktiskt är schysst och trevlig och behandlar dig bra, det där behöver du inte stå ut med.

 

[Modest]

Nu kan jag inte göra de på samma sätt längre då han säger att vissa av dem killarna vill "ha" mig och att jag ska va försikt med vilka jag umgås med... Likaså är han väldigt negativ inställd till mina tjejkompisar, visst jag har väldigt få och med en av dem som har vi bråkat mycket och när jag berättar de för M så är de inte att han peppar mig och försöker få mig tänka positivt utan mer att han drar på och gör de värre än vad de är.

Alltså, det där är ju verkligen waaaay off. Att han kritiserar din vänskapskrets så som han gör känns som ett sätt att isolera dig. Det är INTE bra. Precis som @niphredil säger så glider han ju bara undan när du vill diskutera, det är fult. Och att få dig att känna skuld över att du är hos dina föräldrar i tre dagar, det är manipulativt.

Tyvärr är han ingen underbar person. Han spelar bara den rollen då och då för att du inte ska lämna honom.

 

[mandalaki]

@niphredil Bra! Den här killen låter som en skolexempel på normaliseringsprocess och kontrollerande man.

@alp Jättebra att du läst på och vågar erkänna att det stämmer in på honom, hur jobbigt den än känns att medge det!

 

[Raderad medlem 6459]

[USER=40203]@alp Jättebra att du läst på och vågar erkänna att det stämmer in på honom, hur jobbigt den än känns att medge det![/USER]

Ja, jag håller med! @alp Superstarkt verkligen!

 

[Ceta]

@alp Du får så många bra svar i tråden att jag inte har så mycket att tillägga mer än att jag tycker du skall läsa om dina inlägg och svaren när du orkar. Du verkar vara en sjukt stark människa som analyserar din situation och erkänner att allt inte stämmer. Hejar på dig!!

 

[Flixon]

@alp Jag är jätteimponerad av att du orkar öppna ögonen och ta till dig vad alla skriver, och det du läser om normaliseringsprocessen! Det är jättestarkt av dig, och verkligen ett första steg till att ändra din situation.

Och du, en gård kan du ha ändå. Allt det du beskrev tidigare som du inte ville ge upp har ju inte med en/din relation att göra. Det är drömmar som är helt oberoende av att du har någon (honom) vid din sida! Att lära känna vänner i den nya stad du bor i verkar ju dessutom vara lättare om han inte hökar över din axel och försöker hindra dig att umgås med dem.

 

[Miao]

@alp, Hoppas verkligen denna tråd hjälper dig att se vad som håller på att hända. Läs noga det som @niphredil och de andra smarta, klarsynta och omtänksamma människorna i tråden har skrivit. Det din sambo håller på med är inte bara otrevligt, manipulativt och vidrigt, det är även skrämmande och potentiellt farligt för din psykiska och fysiska hälsa.

Du (alla) förtjänar bättre än någon som ibland är "underbar" men i det stora hela är manipulativ, kontrollerande, nedlåtande och nedbrytande . Att han försöker begränsa ditt umgänge med dina vänner, ge dig dåligt samvete när du åker bort så du ska hålla dig hemma (men sen bara är elak och får dig att må dåligt) osv är inte ett friskt beteende i ett förhållande . Förhållanden ska vara kul och stärka en, annars är det inget värt...

Hoppas du fortsätter att se klart på vad som håller på att hända. Du är stark!!

 

[LNellen]

@alp Precis som alla andra så tycker jag att han verkar oerhört kontrollerande och trots att du är honom till lags och anpassar dig så blir det är ändå inte bättre utan istället känner du bara att du skulle kunna göra mer, anpassa dig mer, hjälpa mer osv, right? Jag vill bara ge dig ett råd, som kan verka krasst och som inte tar hänsyn till den kärlek du känner men som ändå behöver sägas: Fly! Av egen erfarenhet vet jag att det är oerhört svårt, nästan omöjligt, för människor som beter sig sig som han gör, att ändra sig. Om du stannar är det troliga att förhållandet bara blir mer och mer destruktivt och jag tvivlar inte på att han någon gång i framtiden skulle börja misshandla dig fysiskt också. Vid det laget kommer du antagligen ångra dig enormt att du inte lämnade tidigare för när det gått så långt har man ofta blivit så nedbruten psykiskt att det är nästan omöjligt att samla ork till att bryta upp.

Du är ung (!) och har hela livet framför dig med tusen möjligheter att förverkliga dina drömmar! Du borde inte stanna i ett förhållande som får dig att må dåligt (förhållanden är väl ändå till för att berika ens liv, inte för att bryta ner det) för det finns så många fantastiska män där ute som kommer älska dig för den du är, där du inte behöver känna dig rädd och osäker och där dina drömmar om gård osv kan slå in! Jag hoppas verkligen att du kan finna styrkan att bryta upp, för du är värd sååå mycket mer! Du är fantastisk (jag vet, svårt att tro på ibland, men det ÄR sant!) och låt ingen, någonsin, intala dig nåt annat!

Jäklar, vad långt det blev men jag känner igen mig i dig och vill verkligen att du ska slippa det här!

 

[Askur]

Att han blir uppgiven när du vill ha ensamtid tror jag att jag kan förstå.
Det VERKAR som om att han inte har så många vänner eller personer i sin närhet och när du (särskilt du) som är hans absolut tryggaste stöd säger att du vill ha egentid får han separationsångest och blir ledsen. Det är absolut inget dåligt i mina ögon men det kan säkerligen vara jobbigt. Det verkar inte som om att han mår 100% och därför är han mer beroende av trygghet än vad du är.

Ett tag när jag mådde skit över lite personliga förändringar i mitt familjeliv var jag också extremt beroende utav min sambo. Jag brydde mig inte alls om mina vänner då för jag och min sambo står varandra närmare och vi bor ihop. Det var en helt annan trygghet. Men det gick över. Jag var tvungen att inse att oavsett mitt mående så måste han få röra sig fritt men ändå ställa upp för mig. Så är det ju.

Jag tror absolut inte att han är en hård nöt att knäcka. Ärlig talat, visar en man tårar då är dom ganska svaga men det tar ett tag (och de perfekta meningarna) att få ur dem vad dem känner. Män överlag (särskilt min) är OTROLIGT bekväm. Bråkar vi - Då sticker han, meeer än gärna. Det gjorde mig ledsen till en början men det är sådan han är. Han är konflikträdd och det verkar som om att "M" är det med.

OBS!! Jag står inte på hans sida, inte någons öht. Men självklart förstår jag dig. Detta måste vara SKITJOBBIGT och du förtjänar absolut inte detta. Men jag försöker bara prata utifrån hans beteende och varför det kanske är som det är. Det är absolut inte ditt fel, det är han!

 

[Mammas]

@Askur har du läst något om normaliseringsprocessen innan du skrev ditt inlägg?

 

[Raderad medlem 6459]

@Askur

Det verkar inte som om att han mår 100% och därför är han mer beroende av trygghet än vad du är.

Jag är också beroende av trygghet. För den sakens skull skriker jag inte åt honom, kastar saker när jag blir arg, skäller på honom för ingenting, försökar guilta honom till att bara vara med mig hela tiden, får honom till att ändra hela sin person och sitt liv för att passa mig.

Han är konflikträdd och det verkar som om att "M" är det med

En konflikträdd person skulle väl göra tvärtemot vad TS sambo gör? Han söker ju konflikter, hackar och hugger på minsta lilla? Sedan att han inte vill LYSSNA när hon tar upp sina åsikter och känslor har ju ingenting med att vara konflikträdd att göra.

Jag tror absolut inte att han är en hård nöt att knäcka

Eh va? "Steg 1: Hur du uppfostrar din sambo?"