Plastmamma...

[Björk]

Sv: Plastmamma...

Men jag har ju inte blivit en ohängd och egoistisk människa som inte klarar av att sköta mitt hushåll tillsammans med min sambo? När jag bodde själv ordnade jag allt jättebra, och det gör jag nu med.

"De gemensamma sysslorna", är det tvätt och mat eller? För det är det enda som mina föräldrar gjort men inte jag. Det var ju inte som att jag la ifrån mig disk i sängen, lät kläderna ligga på golvet och sen låg och tittade på TV medan mina stackars föräldrar passade upp mig.

Jamen dåså! Då var ju inte du curlad (enligt min definition).

För jag har sett såna barn, som faktiskt lämnar (och FÅR lämna) precis ALLT till sina föräldrar. Mina kusiner är värstingexemplet. Jag minns att jag chockades som 15åring av att när vi satt framför tv:n allihop, jag, kusinerna och deras mamma; då säger 12åringen "jag är törstig" och mamman hoppar upp och säger "vill du ha vatten eller juice" och direkt går ut i köket och hämtar det. Och jag visste ju redan då (jag var där rätt ofta) att hän aaaldrig skulle göra detsamma om mamman hade sagt "jag är törstig" (vilket ju mamman aldrig skulle säga, hon visste ju att det var hennes "jobb").

Det är klart man kan hämta vatten åt varann, serva varann och jag tror de allra flesta (inklusive mig) servar sina barn mer än vad barnen kommer serva mig. Men det är just det där åt varandra. Min första pojkvän gjorde inte en släng hemma. Om han inte någon enstaka gång råkade komma på (han var ju ändå normalintelligent och 20 år gammal) att kanske han skulle ställa in mjölken i kylen eftersom mamma var på jobbet i 7 timmar till. Och han var ju inte ELAK eller dum. Han såg/märkte bara inte.

 

[Björk]

Sv: Plastmamma...

Därför har vi haft städhjälp väldigt länge också.

Ni hade städhjälp. Petruska är uppvuxen med barnflicka. Det är klart att det går att prioritera bort en del då!

Då har man ju istället betalat någon för att göra det åt en, vilket ju är en annan slags prioritering.

Annars hade ju era föräldrar fått göra det. Och kanske kanske hade de då också velat ha lite hjälp från er.

//en som funderar på städhjälp, vore kanonskönt!

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Plastmamma...

Jamen dåså! Då var ju inte du curlad (enligt min definition).

Alldeles nyss var man ju curlad om man inte kunde laga mat, tvätta och sköta hemmet innan man flyttade hemifrån? Curlad och ond till och med.

 

[No1]

Sv: Plastmamma...

Men så var det absolut inte hos oss. VI drog till stallet, syskon och pappa. Båda mina föräldrar har alltid tyckt att det inte är något fel i att prioritera roliga saker framför städning. Därför har vi haft städhjälp väldigt länge också.

Nej men då var det lika för alla, det är en annan femma.

Trevligt. Jag har jobbat till och från sedan jag var 19 och jag har gjort ett grymt bra jobb på varje arbetsplats. Sen när slutade vi under 25 vara individer och när blev vi en värdelös homogen grupp som folk vill gnälla på hela tiden?

Det är vad du tolkar in.
Jag gjorde en generalisering och det är helt på sin plats att göra när det är 1/20 under 25 som har alla pusselbitar.
Det handlar inte bara om att klara arbetsuppgifterna bra, den biten är lättast. Det svåra biten är de mjuka bitarna, de där bitarna där man undrar om "ungen" växt upp i djungeln utan föräldrar.

 

[Björk]

Sv: Plastmamma...

Men vem har blivit servad? Vad vet du om hur arbetsfördelningen har sett ut i vårt hem och vad mina föräldrar har tyckt om det? Du beskriver nån curlad, ohängd tonåring som tvingar sina stackars föräldrar att slita och det känner jag verkligen inte igen mig i.

Du svarade på MITT inlägg och jag har hela tiden pratat om just precis curlade ohängda ungdomar. Det är ju just såna som jag pratat om!

Du behöver inte ta det personligt. Var skrev jag att jag vet hur det sett ut hos er? ELler att inlägget handlade om dig.

DU skrev att det är ett problem för tonåringar som inte gjort sin del hemma att flytta hemifrån och då ville jag bara flika in att det inte ALLS behöver bli något problem. Jag säger inte att man SKA vänta, jag säger att det knappast är någon katastrof om man inte kan tvätta när man flyttar hemifrån. Det är jäkla skillnad!

Men du gjorde ju din del!!? Du la ju inte disken i sängen och dina kläder överallt. Det var ju bara en sak som du inte kunde. Jag talar inte om dig.

 

[Petruska]

Sv: Plastmamma...

Jag minns öht ingen inlärningsprocess. Jag har definitivt inget minne av att sitta i det första egna hemmet och se tvätthögarna och dammtussarna växa och porslinet stå odiskat, och så inte för mitt liv ha kunnat klura ut vad jag skulle ta mig till.

Det är inte särskilt komplicerat.

Tänk, så trist om mina föräldrar skulle ha uppfostrat mig medelst städning hela uppväxten - resultatet hade högst troligt blivit detsamma, dvs det ovanstående scenariot hade inte uppstått. Men vägen fram till det uteblivna scenariot (om det nu finns sådana vägar), hade varit oändligt mycket tristare.

 

[Björk]

Sv: Plastmamma...

Alldeles nyss var man ju curlad om man inte kunde laga mat, tvätta och sköta hemmet innan man flyttade hemifrån? Curlad och ond till och med.

Ond???? Nä, nu får du ge dig! Skärpning tack!
Det kan ju vara schysst om du försöker tolka mig någorlunda välvilligt. Vem har sagt att de personer jag nämner är "onda"???? Nu blir jag riktigt jävla förbannad. (min kusin som jag nämner är en underbar person, den släkting som jag stått närmast under min uppväxt - utanför den närmaste familjen)

Såhär:
Om man inte kan någonting alls så har jag sett exempel på att det blir svårare när man flyttar hemifrån än om man kan någonting. Jag tycker man gör sina barn en björntjänst om man ger dem all markservice under hela deras uppväxt.

 

[No1]

Sv: Plastmamma...

Tack! Skönt att se att jag inte är ensam.

Det handlar om värderingar.
För mig finns bara en väg och det är att "belasta" individen med uppgifter och ansvar i den takt den utvecklas och är redo.


Jag skulle alltså följa "utbildningsskalan" även om jag kände att jag precis lika gärna kunde göra det själv - även om jag VILLE göra det.

Jag är väldigt övertygad om att ett konstant drillande och utmanande är av godo för alla, oavsett om det gäller barn-vuxen-hund-häst.
Alla ska vara med och göra allt-tillsammans-hela tiden-nyttigt.

Det handlar inte om själva utförandet av disk/städ/tvätt utan om kommunikation och relationer.

 

[Björk]

Sv: Plastmamma...

Jag minns öht ingen inlärningsprocess. Jag har definitivt inget minne av att sitta i det första egna hemmet och se tvätthögarna och dammtussarna växa och porslinet stå odiskat, och så inte för mitt liv ha kunnat klura ut vad jag skulle ta mig till.

Det är inte särskilt komplicerat.

Tänk, så trist om mina föräldrar skulle ha uppfostrat mig medelst städning hela uppväxten - resultatet hade högst troligt blivit detsamma, dvs det ovanstående scenariot hade inte uppstått. Men vägen fram till det uteblivna scenariot (om det nu finns sådana vägar), hade varit oändligt mycket tristare.

Förmodligen så har dina föräldrar just lärt dig det fortgående. Att dammtussar och porslin inte magiskt försvinner.Även om de inte ställde några större krav på deltagande i hushållsarbete så fick du ändå vetskap om att någon gör det så att säga.

De har lärt dig det som man lär sig så mycket annat. Att tala till exempel, att diskutera, att visa hänsyn. Det är sånt som föräldrar lär en utan att det pågår någon slags "lektioner i *valfri hushållssyssla*".

Jag är fullständigt övertygad om att vi talar i kors. För hur du och niphedril beskriver/återger det jag talar om är något helt annat än jag menar. Så jag tror jag kanske försöker lämna ämnet ett tag. Jag når inte fram helt enkelt.
(För jag är inte uppfostrad medelst städning. Det känns lite som att du och nipedril tror att jag pratar om kadaverdisciplin, regelverk och föräldrar som är arbetsledare. Och det gör jag inte. jag minns inte heller några städ eller tvättlektioner från min uppväxt. Bara att vi hjälptes åt med det mesta. Alla.)

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Plastmamma...

Björk, jag svarade på ditt inlägg om att det är extremt viktigt att lära sig att sköta hemmet medan man bor hemma. Det vände jag mig emot och du skrev då om att föräldrar självklart kan välja att serva sina barn men att du inte förstår poängen med det. Jag menade bara att man inte alls behöver ha blivit servad hemma bara för att man inte kan laga mat eller tvätta. Givetvis talar du även om mig i och med att diskussion (väl?) gällde ungdomar som bor hemma men som inte kan sköta grundläggande sysslor såsom att laga mat eller tvätta.

Likaså talar både du och No1 om ungdomar som bara latar sig hemma och låter föräldrarna göra allt. Bara för att man inte lagar mat eller tvättar eller whatever betyder ju inte det att man är oempatisk och inte bryr sig om sina föräldrar, bara för att man inte har ett schema som säger att Putte ska tvätta toan på lördagar så betyder inte det att Putte låter sin mamma plocka strumpor efter honom vareviga dag.

Angående 'ond' så skulle det vara en smiley efteråt. Jag missade den bara.

 

[No1]

Sv: Plastmamma...

Tänk, så trist om mina föräldrar skulle ha uppfostrat mig medelst städning hela uppväxten - resultatet hade högst troligt blivit detsamma, dvs det ovanstående scenariot hade inte uppstått. Men vägen fram till det uteblivna scenariot (om det nu finns sådana vägar), hade varit oändligt mycket tristare.

Ett i allra högsta grad existerande problem, som ibland uppstår, när det gäller att ha levt med hushålleligt undantagstillstånd under sin uppväxt är att vissa fortsätter återkomma till familjehemmet för att få samma service, trots att de flyttat hemifrån.
Eller, ett ännu mer delikat problem: man förväntar sig att sambon skall serva.

Detta problem skall tydligen vara mer utspritt bland män än bland kvinnor, har jag läst och hört och beskådat.

 

[No1]

Sv: Plastmamma...

Likaså talar både du och No1 om ungdomar som bara latar sig hemma och låter föräldrarna göra allt. Bara för att man inte lagar mat eller tvättar eller whatever betyder ju inte det att man är oempatisk och inte bryr sig om sina föräldrar, .

Om man inte är med och delar på bördan utan ogenerat låter andra dra större del - ja då anser jag definitivt att det är något som blivit galet.
Huruvida det finns ett schema eller inte är inte intressant så länge man drar sitt strå.

 

[Petruska]

Sv: Plastmamma...

(För jag är inte uppfostrad medelst städning. Det känns lite som att du och nipedril tror att jag pratar om kadaverdisciplin, regelverk och föräldrar som är arbetsledare. Och det gör jag inte. jag minns inte heller några städ eller tvättlektioner från min uppväxt. Bara att vi hjälptes åt med det mesta. Alla.)

Nej, det tror jag inte. Jag tror att vikten av att städa betonades mer i ditt föräldrahem än i mitt (även om man så klart kan säga att det prioriterades mycket högre i ekonomiska termer i mitt hem än i ditt, förutsatt att din mamma inte jobbade deltid eller mindre för att hinna ta hand om hem och barn. Just det sättet att få städat är ju extremt dyrt).

Ser jag till min omgivning (hyfsat jämnåriga kompisar), så är det så att de som är döttrar till lågutbildade kvinnor och döttrar till hemmafruar, också är de som dels betonar vikten av att barnen lär sig städa, dels är de som inte klarar av att gå och lägga sig när det är smutsigt i hemmet, dels inte klarar av att ta emot besök när det inte är nystädat. Öht mäter de sitt värde i städning i alltför hög grad, och håller med om det själva, på ett sätt som jag hade varit ledsen för om jag var deras mamma.

Jag lider inte av något av dessa problem, och jag står uppenbarligen oerhört mycket friare gentemot min partner än vad de här kvinnorna gör, eftersom de hela tiden har en lågintensiv konflikt om städning rullande (hennes normer versus hans). De av mina vänner som har likartad bakgrund som jag, har mycket mer sällan alla de här prestationskraven kopplade till städning (och alltså mer tid över till roligare saker).

Särskilt när det gäller döttrar, ser jag nästan bara risker med att betona städningen under uppväxten.

När det gäller söner anser jag att vi fortfarande befinner oss i experimentstadiet, och det tar nog ett par decennier innan jag har någon erfarenhetsgrundad åsikt om hur de bör uppfostras när det gäller städning.

 

[escodobe]

Sv: Plastmamma...

Jag har sett ett par varianter på extremcurling, och med olika resultat. I bägge fallen har det nog bottnat i en vilja att knyta barnet närmare sig och överkompensera för andra brister ex missbrukande förälder, sjukdom eller frånvarande förälder.
Barnens försök att bli vuxna och självständiga har i princip hindrats.

I just de två fall jag tänker på så har resultatet blivit väldigt olika, när personen väl flyttat. Om det beror på personlig läggning eller att det funnits andra faktorer som vägt upp vet jag inte. Men den ena är som du, och kan själv lista ut hur man löser problem och VILL klara sig själv. Jag tror att det fanns faktorer som viktiga tex att respekt och att måna om andra som ansågs viktigt som kunde väga upp curlingen.
Den andre person fortsatte trots att personen flyttat hemifrån förlita sig på sin förälder i de mest basala göromål. Personen kändes ibland som en treåring som anser att världen snurrar kring denna och dennes behov.
Hur det var med disk och dammråttor vet jag inte men jag vet om att personen var totalt handfallen inför saker i ungefär samma svårighetsgrad och dessutom inte kunde tänka sig någon annan lösning än att ringa sin förälder.

Jag tror att i en hyfsat normalfungerande familj så blir det som björk beskriver, mycket får man med sig "av sig självt" bara genom att delta i familjens vardagsliv. Ska saker bäras till bilen tar varje person en lämplig del. Behöver det handlas mjölk så springer den som har tid till affären osv.

 

[escodobe]

Sv: Plastmamma...

Har man föräldrar som inte prioriterar hushållsändamål då händer det att man lär sig tvätta och diska av ren självbevarelsedrift...
Jag kan inte minnas att jag någonsin fick en lektion i hur man skötte en tvättmaskin, det är ju inte direkt atomklyvning det handlar om, utan det var väl snarast så att jag vid någon ålder liksom förväntades slänga på en tvätt om jag ville vara garanterad något rent att ha på mig.

 

[Mabuse]

Sv: Plastmamma...

Ser jag till min omgivning (hyfsat jämnåriga kompisar), så är det så att de som är döttrar till lågutbildade kvinnor och döttrar till hemmafruar, också är de som dels betonar vikten av att barnen lär sig städa, dels är de som inte klarar av att gå och lägga sig när det är smutsigt i hemmet, dels inte klarar av att ta emot besök när det inte är nystädat.

Det är nog inte bara det - min mamma är varken lågutbildad eller hemmafru, och hon har alltid betonat att det är väldigt viktigt att man kan städa och vet hur man gör. Dvs inte bara det rent tekniska hur dammsugaren funkar (det lär man sig ju på fem minuter), utan också att ha ett öga för att hålla rent, att se när det är smutsigt och stökigt och kunna skapa ordning.

Jag lider inte av något av dessa problem, och jag står uppenbarligen oerhört mycket friare gentemot min partner än vad de här kvinnorna gör, eftersom de hela tiden har en lågintensiv konflikt om städning rullande (hennes normer versus hans). De av mina vänner som har likartad bakgrund som jag, har mycket mer sällan alla de här prestationskraven kopplade till städning (och alltså mer tid över till roligare saker).Särskilt när det gäller döttrar, ser jag nästan bara risker med att betona städningen under uppväxten.

Fast nej - nån som inte kan städa och hålla ordning alls riskerar att bo i en svinstia när man flyttar hemifrån, oavsett kön.

Jag tror det avgörande ligger inte att man lär sig kunna städa (vilket jag anser är viktigt för alla och bör ingå i uppfostran), utan huruvida man lär sig att städning är ens plikt och ansvar.

Jag har fått lära mig att städa, men aldrig att det skulle vara min uppgift eller min plikt. Alltså har vi sällan konflikter om städning hemma, och när vi har det handlar det om att min man ledsnar på att jag inte håller undan, inte tvärtom.

Rätta mig om jag har fel, men jag har i tidigare inlägg fått intrycket att hemmet inte är särskilt viktigt för dig öht - inredningen får bli som den blir, inte så viktigt att bostaden är vacker eller speglar dig som person, osv. Ser man det så verkar det ju logiskt att städningen och vården av hemmet inte heller är viktigt, om hemmet helt enkelt inte är så viktigt som plats. Och den inställningen grundläggs helt säkert under uppväxten, och städningen blir då en del av det.

 

[Inte_Ung]

Sv: Plastmamma...

VEM plockar undan tallrikar någon gång hos er då?

Vi röjer av borden när vi behöver dem till att göra något på, t.ex. äta igen.
Då så kör vi ner disken i maskinen eller över på diskbänken.
Det tar 3 minuter och går då fortare totalt än om alla skall tramsa själva med sin tallrik.
Om barnen blir hungriga så röjer de köket för då så blir det mat fortare annars så röjer den som skall laga mat.
De stora barnen lagar mat också bara för att de vill.
För då så får man ju bestämma vad det skall bli.

om inte annars så när det blir en hygienfråga..?);

Hygien är viktigt. Men det är något annat än ordning.

 

[Inte_Ung]

Sv: Plastmamma...

(Utifrån det lilla jag känner om dig så har jag så svårt att se dig curla i den definition jag menar. Du är för bekväm ...

Ja jag tycker ju inte att jag skall vara någon betjänt.
Skitar man ner så får man ju torka upp.
Bekväm - ja kanske det.
Men mest så handlar det för mig om effektivitet.
Det är inte effektivt om halva styrkan sitter och degar.
Då så får man inget roligt gjort.

 

[escodobe]

Sv: Plastmamma...

Vi röjer av borden när vi behöver dem till att göra något på, t.ex. äta igen.
Då så kör vi ner disken i maskinen eller över på diskbänken.
Det tar 3 minuter och går då fortare totalt än om alla skall tramsa själva med sin tallrik.
Om barnen blir hungriga så röjer de köket för då så blir det mat fortare annars så röjer den som skall laga mat.
De stora barnen lagar mat också bara för att de vill.
För då så får man ju bestämma vad det skall bli.

Hygien är viktigt. Men det är något annat än ordning.

Jamen då curlar du inte! Ni hjälps åt på ett naturligt sätt.

Curling är när man är 20 år och varje försök till självständighet som att laga middag har tryckts ned och gjorts för en till den grad att man knappt kan skala potatis eftersom man aldrig har gjort det...
Jag hade tillexempel en kille en kort period i tonåren vars mamma klev upp vid fem för att bre hans smörgåsar till frukost innan han åkte till jobbet.

Curling är att när man flyttar hemifrån och får sin första lapp från tvlicens så är reaktionen att inte lita på vad vännen säger "ring dom" utan kontaktar sin pappa som får göra det "så att det blir riktigt gjort"...

 

[Petruska]

Sv: Plastmamma...

Det är nog inte bara det - min mamma är varken lågutbildad eller hemmafru, och hon har alltid betonat att det är väldigt viktigt att man kan städa och vet hur man gör. Dvs inte bara det rent tekniska hur dammsugaren funkar (det lär man sig ju på fem minuter), utan också att ha ett öga för att hålla rent, att se när det är smutsigt och stökigt och kunna skapa ordning.

Rätta mig om jag har fel, men jag har i tidigare inlägg fått intrycket att hemmet inte är särskilt viktigt för dig öht - inredningen får bli som den blir, inte så viktigt att bostaden är vacker eller speglar dig som person, osv. Ser man det så verkar det ju logiskt att städningen och vården av hemmet inte heller är viktigt, om hemmet helt enkelt inte är så viktigt som plats. Och den inställningen grundläggs helt säkert under uppväxten, och städningen blir då en del av det.

Som du förstod har jag tänkt på klassaspekten av detta. Tydligen visar Bourdieu att i arbetarklassen, eller vad han kallar den, intresserar sig kvinnor för hemmets skötsel på fritiden. Eller något sådant. Jag är medveten om att detta nog är en vulgärtolkning.

Du har lite rätt när det gäller mig och hemmet, fast inte helt. Vad som känns lite viktigt för mig är att hemmet inte är alltför viktigt, då det i så fall binder mig och hindrar mig från att göra andra saker (ta hand om hästen). Men jag är uppvuxen i ett "militant" scandinavian design hem, och du skulle se rätt mycket av mig genom att se mitt hem, tror jag, om du förstår hur jag menar. (Militant scandinavian design är dock inte aktuellt i mitt eget hem av ekonomiska skäl, dvs hästkostnader.) Men heminredningen är alltså rätt högt ekonomiskt prioriterad i min bakgrund, även om de så klart samlat på sig all design efterhand, inte på en gång. Och konst etc, typ kulturelit.

Men jag klamrar mig lite fast vid en hyfsat låg värdering av hemmets roll i mitt liv (förutom de praktiska aspekterna), därför att allt jag ser omkring mig säger mig att ett stort intresse för hemmet konkurrerar ut allt jag vill göra. Jag är ju till stor del uppvuxen i konservativ/gammaldags svensk landsbygd, och jag fick redan som barn kritik av tjejkompisar för att jag ägnade mitt rum och dess ordning för litet intresse.

Vet inte riktigt hur detta hör ihop med uppfostran och städning. Min egen son har under något år jobbat som städhjälp hos oss (självklart inte på heltid).

Jag tycker väl också att lite städning bör ingå i uppfostran/allmänbildning, men jag tillskriver det inte tillnärmelsevis den vikt som många här på Förälder verkar göra. Jag tror inte heller på det där om att hjälpa till som liten, så blir det en vana. Alla barn jag känner närmare har gärna hjälpt till fram till dess att de var så stora att det var någon nytta med det, sen har man fått tjata. Att en vana finns hos ett barn i en viss ålder, betyder enligt min erfarenhet inte att den vanan finns hos samma barn några år senare. Barn är mer kreativa än så, tänker/erfar jag.