Planerat kejsarsnitt PRIVAT

[BernT]

@Sporthorse

Du har säkert redan koll, men efter kejsarsnitt kan man få överhäng, alltså att hud/fett hänger ner över ärret som en påse. Alla får inte så, har tex själv klarat mig men vet inte om det är tur eller skicklighet hos läkaren som sydde, antagligen tur. Men har ett par vänner som fick det, och enda som hjälper om en vill ta bort det är plastikkirurgi. Klar nackdel mot vaginal förlossning tycker iaf jag.

 

[Thera]

Läser man på Buke nuförtiden låter det som att ALLA får men av att föda vaginalt.

Jag känner ingen som fått det, däremot massa krångel med ärr och så vidare vid kejsarsnitt.

 

[vinkelina]

Två barn. Två snabba vaginala förlossningar. Sydd efter första då jag sprack. Inget jag känner av i sexlivet idag. Andra gången. Inga stygn trots att gossen var nästan 500g tyngre.

Däremot har jag hudflikar vaginalt som uppståt efter gynundesökning där de ”rispade” med spekulumet i misstag. Det stör

 

[Lazy Lady]

Jag har gått igenom 3 förlossningar varav 1vaginal och 2snitt, läkningen efter vaginala gick fort trots operation direkt efteråt (bebisen rev sönder mej på vägen ut)
2v efter förlossningen va jag fullt återställd kroppsligt. Året efter föddes sonen med snitt och det tog ca 4mån innan det slutade göra ont i ärret vid ansträngning, detta snittet för 5mån sedan har haft superläkning och jag började löpträna efter 6-8veckor utan bekymmer.
Jag räknar mej helt besvärsfri efter alla 3barns förlossningar. Jag föredrar dock snitt eftersom man har ett datum, vilket för mej var en livlina efter första barnet.
Alla får inte problem men en del har tyvärr oturen att få det men det kan man ju aldrig kontrollera.

 

[Hyacinth]

@Sporthorse se till att träffa någon att prata med asap, och lyssna på fördelarna med vaginal förlossning också. Inte för att någon ska tvinga dig, utan för att du ska ha alla fakta.
Jag hade ett suveränt bra planerat snitt, men med trauma i bagaget. De som hade lätta vaginala förlossningar tyckte snitt var tufft. Det är nog oftast den mentala biten som är svårast i barnafödande, det är mycket känslor inblandat. Man vet inte alltid varför man känner som man gör.
Jag fick prata med en fantastisk psykolog innan mitt snitt och fick hjälp att bearbeta saker. De är suveränt duktiga. Jag fick hjälp av traumaenheten på SöS, och min partner var med också. Vi fick hjälp att prata om problemet, och starthjälp att prata med varandra om det. Har du en partner som är bra på att lyssna och prata?

 

[Gnist]

Jag är väl medveten om att man blir sydd och spricker och får skav vid vaginal förlossning, och inget jag vill råka ut för.

Kan bli, men att spricka, bli sydd och få skav eller andra problem är inget som sker per automatik när man föder vaginalt. Jag har som sagt 3 ättelägg och har noll problem eller "konstigheter" i de regionerna

Komplikationer kan uppstå i vilken situation som helst, men det vanliga är att det går fint, så det känns lite onödigt att du ska skrämma upp dig själv med skräckscenarion.

 

[Lingon]

En snabb vaginal förlossning där de klippte mig men jag märkte inte att de klippte och hade inga problem med det efteråt och det läkte snabbt och fint! De flesta vaginal förlossningar går faktiskt riktigt bra!

Jag hoppas att du kommer över dina rädslor inför förlossningen.

 

[Nattljus]

Jag har gjort planerat snitt för inte ens 9 månader sedan. Det sitter så långt ner att jag inte ens tänker visa en bild...... Det är helt inne i busken så att säga. Det syns verkligen inte, är 10 cm långt och 1-2 mm brett och helt blekt. Jag tejpade i 5 månader efter, det rekommenderas vid annan kirurgi att tejpa upp till 6 månader efter operation så jag gick på den linjen. Sen är det så att vissa personer är mer benägna än andra att få stora ärr, det är inget operatören kan lastas för.

Efter graviditeten är ärret det som stör mig minst. Gick bara upp 10 kg och fick ändå helt groteskt mycket bristningar över HELA magen, upp över naveln och allt. Kommer aldrig visa magen för nån igen, och kan bli riktigt ledsen av att se mig i spegeln.

Fick för övrigt mitt snitt beviljat utan att ens träffa aurora, pratade bara med en i telefon en gång (för att boka tid till henne) men jag fick tid direkt till läkaren istället som beviljade snitt direkt. Är man bara tillräckligt tydlig direkt med hur stort problemet är så är det inga problem alls att få snitt.

Jag tog upp det redan vid första hälsosamtalet. Berättade att jag drömt mardrömmar om att föda barn ändå sedan tonåren. Att jag skjutit upp att skaffa barn pga skräcken när ungen ska ut. Att jag vill få igång processen för snitt omgående annars gör jag abort. Hur mycket det påverkat och påverkar mitt liv. Berättade hur jag hängt på pubmed och letat artiklar om risker och skador vid vaginal vs snitt. Var helt enkelt väldigt tydlig och påläst och visade att inga alternativ fanns redan från start.

Det du kan trycka på att dom kan göra för att minska risken att operatören är stressad, är att be dom ge dig ett relativt tidigt snittdatum så FL inte hinner starta spontant på natten eller så. Förr snittade man ca 14 dagar innan BF (för bara 1-2 år sedan, och gör fortfarande idag på många sjukhus så inget konstigt att göra det så tidigt) men nu gör man det gärna EFTER v 39+0 dvs väldigt sent och risken/chansen att FL startar spontant ökar ju då. Oplanerade operationer helg och natt kan vara lite mer stressade än en planerad en tisdagsförmiddag eftersom dom ofta har färre op-salar igång då, som bara tar akutfall.

Jag hade tid för snitt v 39+2 men barnet valde 38+3 och jag var väldigt glad för det trots endast en op-sal öppen och ett uppenbart stressat operationsteam. Jag hade turen att läkaren som beviljade mitt snitt så långt tidigare också jobbade över på sitt pass och utförde det ❤ och fick som sagt ett osynligt ärr.

Ett annat tips är att läsa på om metoder för att ta bort ärr, så du känner att du har alternativ att ta till efteråt om du ändå får ett ärr du inte gillar. Man kan väl t ex behandla med laser.

 

[Mabuse]

@Sporthorse se till att träffa någon att prata med asap, och lyssna på fördelarna med vaginal förlossning också. Inte för att någon ska tvinga dig, utan för att du ska ha alla fakta.
Jag hade ett suveränt bra planerat snitt, men med trauma i bagaget. De som hade lätta vaginala förlossningar tyckte snitt var tufft. Det är nog oftast den mentala biten som är svårast i barnafödande, det är mycket känslor inblandat. Man vet inte alltid varför man känner som man gör.
Jag fick prata med en fantastisk psykolog innan mitt snitt och fick hjälp att bearbeta saker. De är suveränt duktiga. Jag fick hjälp av traumaenheten på SöS, och min partner var med också. Vi fick hjälp att prata om problemet, och starthjälp att prata med varandra om det. Har du en partner som är bra på att lyssna och prata?

I beg to differ, den fysiska biten vid barnafödande är ju inte precis försumbar...

 

[Lingon]

I beg to differ, den fysiska biten vid barnafödande är ju inte precis försumbar...

Jag håller med @Hyacinth

För mig var den mentala biten mycket, mycket jobbigare än den fysiska!

 

[Elisha]

Jag har gjort ett planerat snitt på Karolinska pga förlossningsrädsla (hade fött vag. Innan). Ärret är under 10 cm och ingen som vet att jag snittats tror inte ens mig pga att de bokstavligen inte syns. 3 år senare. Då tejpade jag inte heller öht. Jag behövde btw inte träffa aurora, sa att de inte skulle kunna ändra mitt beslut och så var de med de. Läkaren ifrågasatte inte utan typ "du verkar påläst så du vet bäst själv" .

 

[Brandgul]

Jag har tryckt ut 3 stycken vaginalt och har definitivt inte fått sämre känsel/funktion/sexliv/sexlust och jag känner ingen som det blivit nån större skillnad för på något sätt.

För övrigt så trodde jag att den där myten att man blir "stor, slapp och känner ingenting" efter barnafödande var utdöd för länge sen.

Jag fyller också på med positivt. Samma sak för mig. Men jag kommer ihåg att jag var lite nervös när vi skulle ha sex första gången efter första barnet. Men ganska mycket var jobbigt efter första barnet just för att allt var så nytt. Efter de andra barnen flöt allt och livet bara på mer som vanligt

 

[Brandgul]

Har någon gjort det? Jag vill gärna ha ett minimalt snitt och det lutar åt att vända mig till en privat klinik, vill gärna höra andra som gjort liknande samt vad ni fick betala och hur det hela gick till, nöjda? Missnöjda? Andra tankar och reflektioner? Samt vart vände ni er.

Jag har ett lååångt och något snett akut snitt. Dock ca 1 mm brett. Kanske 2 mm på något ställe. Vitt och syns knappt.

 

[Flixon]

Jag kan också fylla på med positiva erfarenheter av vaginal förlossning. Första tog rätt lång tid, sydd med ett par stygn och inga komplikationer efteråt. Andra var 3 veckor sen, snabb förlossning, sprack ingenting och känner inte av någonting i underlivet.

 

[Fille]

Jag sprack ganska mycket och blev sydd med så pass många stygn att de slutade räkna, men trots det har jag inga problem av det idag, två år senare skulle utan tvekan göra om det igen

 

[SpanskaLoppan]

Jag akutsnittades och fick sedan en infektion+varböld i ena sidan av snittet. Halva mitt snitt är idag, 3 år senare, nästan osynligt.
Den sidan som infekterades fick man öppna igen för att dränera bölden och där är ärret ännu ljuslila plus att det blivit ett överhäng av mage där.

Jag opererades dock delvis av en läkare som gjorde sitt första snitt nånsin och hade före graviditeten rökt i många år.
Jag hade lite väl bråttom upp efter op också och väldigt bråttom hem då jag avskyr sjukhus.

 

[Sporthorse]

Var och pratade med en läkare ang kejsarsnitt, upplevelsen var långt ifrån positiv. Fick ännu mer ångest och panik eftersom han var otroligt negativ och absolut inte ville bevilja ett snitt. Men ska gå på fler samtal, får jag inte snitt beviljat så blir det privat utomlands.

 

[lilleknodd2]

Var och pratade med en läkare ang kejsarsnitt, upplevelsen var långt ifrån positiv. Fick ännu mer ångest och panik eftersom han var otroligt negativ och absolut inte ville bevilja ett snitt. Men ska gå på fler samtal, får jag inte snitt beviljat så blir det privat utomlands.

Tänk på smittorisken när ni ska hem bara.

 

[Hyacinth]

Var och pratade med en läkare ang kejsarsnitt, upplevelsen var långt ifrån positiv. Fick ännu mer ångest och panik eftersom han var otroligt negativ och absolut inte ville bevilja ett snitt. Men ska gå på fler samtal, får jag inte snitt beviljat så blir det privat utomlands.

Det är ju så att de inte vill snitta folk i onödan.
Ska du utomlands finns det restriktioner kring hur länge du får flyga.
Du kan inte försöka komma över din rädsla istället? Eller är du rädd för förlossning eller rädd för att du ska få underlivet ommöblerat? VAD skrämmer dig så du anser snitt vara bättre??

 

[Sporthorse]

Jag har gjort planerat snitt för inte ens 9 månader sedan. Det sitter så långt ner att jag inte ens tänker visa en bild...... Det är helt inne i busken så att säga. Det syns verkligen inte, är 10 cm långt och 1-2 mm brett och helt blekt. Jag tejpade i 5 månader efter, det rekommenderas vid annan kirurgi att tejpa upp till 6 månader efter operation så jag gick på den linjen. Sen är det så att vissa personer är mer benägna än andra att få stora ärr, det är inget operatören kan lastas för.

Efter graviditeten är ärret det som stör mig minst. Gick bara upp 10 kg och fick ändå helt groteskt mycket bristningar över HELA magen, upp över naveln och allt. Kommer aldrig visa magen för nån igen, och kan bli riktigt ledsen av att se mig i spegeln.

Fick för övrigt mitt snitt beviljat utan att ens träffa aurora, pratade bara med en i telefon en gång (för att boka tid till henne) men jag fick tid direkt till läkaren istället som beviljade snitt direkt. Är man bara tillräckligt tydlig direkt med hur stort problemet är så är det inga problem alls att få snitt.

Jag tog upp det redan vid första hälsosamtalet. Berättade att jag drömt mardrömmar om att föda barn ändå sedan tonåren. Att jag skjutit upp att skaffa barn pga skräcken när ungen ska ut. Att jag vill få igång processen för snitt omgående annars gör jag abort. Hur mycket det påverkat och påverkar mitt liv. Berättade hur jag hängt på pubmed och letat artiklar om risker och skador vid vaginal vs snitt. Var helt enkelt väldigt tydlig och påläst och visade att inga alternativ fanns redan från start.

Det du kan trycka på att dom kan göra för att minska risken att operatören är stressad, är att be dom ge dig ett relativt tidigt snittdatum så FL inte hinner starta spontant på natten eller så. Förr snittade man ca 14 dagar innan BF (för bara 1-2 år sedan, och gör fortfarande idag på många sjukhus så inget konstigt att göra det så tidigt) men nu gör man det gärna EFTER v 39+0 dvs väldigt sent och risken/chansen att FL startar spontant ökar ju då. Oplanerade operationer helg och natt kan vara lite mer stressade än en planerad en tisdagsförmiddag eftersom dom ofta har färre op-salar igång då, som bara tar akutfall.

Jag hade tid för snitt v 39+2 men barnet valde 38+3 och jag var väldigt glad för det trots endast en op-sal öppen och ett uppenbart stressat operationsteam. Jag hade turen att läkaren som beviljade mitt snitt så långt tidigare också jobbade över på sitt pass och utförde det ❤ och fick som sagt ett osynligt ärr.

Ett annat tips är att läsa på om metoder för att ta bort ärr, så du känner att du har alternativ att ta till efteråt om du ändå får ett ärr du inte gillar. Man kan väl t ex behandla med laser.

Jättebra tips, har nu pratat med en drygaste läkaren man kan tänka sig. Han körde skrämselpropaganda rakt av och var från första början totalt anti kejsarsnitt.
Fick ingenting beviljat, ej beller bestämt dock, men jag blev bara mer upprörd efter det där samtalet dessutom påtvingad fler samtal, jag hoppas kunna få det beviljat vid nästa samtal. Hemsk upplevelse kort sagt.

Sen ville han inte snitta I vecka 37 som jag önskar utan dom tycker att det är bra om verkarbetet kommer igång.