Planerat kejsarsnitt PRIVAT

[Kilauea]

Ja det är ett sånt snitt jag vill ha ungefär, fast så långt ner som möjligt.
Hur kommer det sig att du födde I vecka 33? Var snittet akut eller planerat?

Mitt är under troskanten utan problem. Det är nog det vanligaste.
Akut snitt. Lägger anledningen som spoiler, ifall det är nåt du inte vill läsa

Spoiler

Åkte in för kontroll pga minskade fosterrörelser och det visade sig bero på att liten mådde dåligt (blodbrist) och fick tas ut akut. Allt har bara gått bra efteråt.

En kompis fick göra snitt akut (hon fick gallstensanfall så dom var tvungna att ta ut bebis för att kunna operera sen), det är fyra år sen i år och knappt synligt. Om man inte vet om det så syns det inte.

 

[Ainon]

Skulle tro att bäst är att gå till en plastikkirurg efteråt när det läkt, om det blivit fult, och korrigera.

Oftast blir det rätt fint själva ärret.
Är öppnad två gånger, senaste gången 4mån innan kortet togs.
Sitter jäkligt (!) långt ner och där de inte skar på exakt samma ställe är ärret från gång nr 1 (1år innan kortet) bara ett vitt streck trots att jag hade problem med att det sprack upp lite.
Tycker de flestas ärr efter kejsarsnitt ser ut typ som mitt, är nog mer ett undantag att det blir fult.

 

[nejlica]

Kan dom tvinga en att föda vaginalt? Herregud, det känns verkligen som dödsångest

Jag tolkar det snarare som att det inte "bara" är att gå dit, planera in ett datum för snitt och sen är man klar liksom. Utan att man går på flera besök, försöker bearbeta rädslorna så gott det går osv, oavsett hur man sedan väljer att föda. Det är i alla fall så det varit här.

Jag har varit på ett par besök hos specialist-barnmorska för förlossningsrädsla (är i v34 nu) och har nog landat i all det blir en vaginal förlossning. Men upplever att det varit väldigt upp till mig och att det varit väldigt nyttigt att få det stödet!

 

[Ray]

Det är intressant hur hjärnan skapar stora problem ibland!
Måste erkänna att jag kände likadant som dig tidigare. Denna skräck över att "bli förstörd". Och ja... Jag blev rätt sargad i slutändan. Men ärret från tre snitt är verkligen det minsta bekymret.
Och idag har jag tyvärr lärt mig att det finns mycket tråkigare saker än kroppsliga förändringar- de kommer för eller senare oavsett! Och därför blev det lätt att släppa.

Har det att göra med att man inte riktigt vill acceptera hur lite kontroll vi människor egentligen har över livet ? På riktigt...
När man först tvingas se att det verkligen är så att vem som helst kan råka ut för vad som helst när som helst blir man rätt deppig. Men sen blir det lättare att inse att när man nojar över små saker- små risker. Då är det något större i bakgrunden som man behöver ta itu med. Man tenderar att blåsa upp små grejer eftersom de är lättare att kontrollera och tänka på.

 

[Badger]

Ja det är ett sånt snitt jag vill ha ungefär, fast så långt ner som möjligt.
Hur kommer det sig att du födde I vecka 33? Var snittet akut eller planerat?

Här kommer mitt, två veckor över tiden, akutsnitt Akademiska. (ok 9 år sedan nu men det var inte mycket tydligare för 8 år sedan, det har aldrig egentligen varit rött eller bredare.)

Trosor neddragna och ligger precis i pälskant (men så brukar jag kanske ha hipsters, inte jättesmå)

Grejen är ju dock att jag har fluffmage också och vet ju därmed inte om ett ärr här kanske bidrar till att magen fluffar lite ovanför.

 

[Milosari]

Alltså... Jag födde vaginalt och det blev bråttom på slutet. Ungen skulle ut fort och låg snett så de fick klippa mycket. Såret gick upp efter ett par dagar bara och gick inte att sy ihop, utan blev ett rätt stort ärr. Men det påverkar ju inte sexlivet alls. För min del har saker och ting bara blivit enormt mycket bättre. Tror det är väldigt ovanligt att man tappar känsel och grejer! Slapp blir man inte heller, vill man så går det ju att börja knipträna redan nu.

Däremot har jag en del lös hud på magen, och så kan det bli om man har otur. Det går inte att påverka genom val av förlossning. Men även det går att justera i efterhand om man har lust och råd.

 

[Energi]

Alltså... Jag födde vaginalt och det blev bråttom på slutet. Ungen skulle ut fort och låg snett så de fick klippa mycket. Såret gick upp efter ett par dagar bara och gick inte att sy ihop, utan blev ett rätt stort ärr. Men det påverkar ju inte sexlivet alls. För min del har saker och ting bara blivit enormt mycket bättre. Tror det är väldigt ovanligt att man tappar känsel och grejer! Slapp blir man inte heller, vill man så går det ju att börja knipträna redan nu.

Däremot har jag en del lös hud på magen, och så kan det bli om man har otur. Det går inte att påverka genom val av förlossning. Men även det går att justera i efterhand om man har lust och råd.

Påverkan på bäckenbotten kommer en ju inte ifrån oavsett heller.

Men det är väl inte alls ovanligt att sexliv, känsel och funktion förändras till det sämre efter en vaginal förlossning? Jag hade en lätt förlossning med grad 1-bristningar. Hade oturen att bli sydd för hårt och har lite småproblem av det 5 år senare.

 

[Gimlan]

Påverkan på bäckenbotten kommer en ju inte ifrån oavsett heller.

Men det är väl inte alls ovanligt att sexliv, känsel och funktion förändras till det sämre efter en vaginal förlossning? Jag hade en lätt förlossning med grad 1-bristningar. Hade oturen att bli sydd för hårt och har lite småproblem av det 5 år senare.

Det här är väl ändå fel tråd att diskutera det? TS är ju rädd nog ändå. Bättre att hon får korrekt info av sjukvården och inte massa anekdoter som bara skrämmer.

 

[Milosari]

Påverkan på bäckenbotten kommer en ju inte ifrån oavsett heller.

Men det är väl inte alls ovanligt att sexliv, känsel och funktion förändras till det sämre efter en vaginal förlossning? Jag hade en lätt förlossning med grad 1-bristningar. Hade oturen att bli sydd för hårt och har lite småproblem av det 5 år senare.

Jag tycker att det verkar vanligt att det blir bättre. Har hört det av många. Blir det sämre har det ofta med relationen att göra.

Men ja det tog typ två år innan jag slutade vara rädd för att nysa...

 

[Gnist]

Men det är väl inte alls ovanligt att sexliv, känsel och funktion förändras till det sämre efter en vaginal förlossning? Jag hade en lätt förlossning med grad 1-bristningar. Hade oturen att bli sydd för hårt och har lite småproblem av det 5 år senare.

Jag har tryckt ut 3 stycken vaginalt och har definitivt inte fått sämre känsel/funktion/sexliv/sexlust och jag känner ingen som det blivit nån större skillnad för på något sätt.

För övrigt så trodde jag att den där myten att man blir "stor, slapp och känner ingenting" efter barnafödande var utdöd för länge sen.

 

[Energi]

Det här är väl ändå fel tråd att diskutera det? TS är ju rädd nog ändå. Bättre att hon får korrekt info av sjukvården och inte massa anekdoter som bara skrämmer.

Vad jag förstår på TS är hon bestämd med att föda med planerat kejsarsnitt, så jag tänkte inte att det skulle skrämma henne med mina småproblem av en vaginal förlossning.

@Sporthorse förlåt om det gjorde dig mer rädd.

 

[Energi]

Jag har tryckt ut 3 stycken vaginalt och har definitivt inte fått sämre känsel/funktion/sexliv/sexlust och jag känner ingen som det blivit nån större skillnad för på något sätt.

För övrigt så trodde jag att den där myten att man blir "stor, slapp och känner ingenting" efter barnafödande var utdöd för länge sen.

Vad trevligt för dig och för de du känner. Jag och många andra har andra upplevelser.

Vad gäller den myten har jag inte ens nämnt den.

 

[Energi]

Jag tycker att det verkar vanligt att det blir bättre. Har hört det av många. Blir det sämre har det ofta med relationen att göra.

Men ja det tog typ två år innan jag slutade vara rädd för att nysa...

Så kan det vara, jag vet inte vad det beror på och jag vet inte om det är pga just vaginal förlossning eller den påverkan som graviditeten ger.

 

[Pontevecchio]

Vad trevligt för dig och för de du känner. Jag och många andra har andra upplevelser.

Vad gäller den myten har jag inte ens nämnt den.

Det är ovanligt, de flesta får inga problem efter. Sen ändrar sig nog underlivet för de flesta men det behöver inte vara negativt. Åldern gör sitt också.

 

[Ninnurur]

Akademiska

Min syster är snittad där två ggr. Trots att andra var urakut så var de noga med att skära i ärret för och försöka sy i samma märken. Nu syns knappt något. Det var 05 och 08.

 

[Sporthorse]

Det här är väl ändå fel tråd att diskutera det? TS är ju rädd nog ändå. Bättre att hon får korrekt info av sjukvården och inte massa anekdoter som bara skrämmer.

Nej, jag har inget emot att det diskuteras öht. Jag kommer aldrig föda vaginalt, det har jag bestämt sedan långt innan jag ens blev gravid.

Jag är väl medveten om att man blir sydd och spricker och får skav vid vaginal förlossning, och inget jag vill råka ut för.

 

[Ninnurur]

Nej, jag har inget emot att det diskuteras öht. Jag kommer aldrig föda vaginalt, det har jag bestämt sedan långt innan jag ens blev gravid.

Jag är väl medveten om att man blir sydd och spricker och får skav vid vaginal förlossning, och inget jag vill råka ut för.

Man KAN spricka ja. Jag födde vaginalt på Akademiska -11, sprack ingenting trots vidöppen hjässbjudning och väldigt snabbt förlopp när krystvärkarna kom igång. Har inga som helst men efter förlossningen.

 

[Pontevecchio]

Nej, jag har inget emot att det diskuteras öht. Jag kommer aldrig föda vaginalt, det har jag bestämt sedan långt innan jag ens blev gravid.

Jag är väl medveten om att man blir sydd och spricker och får skav vid vaginal förlossning, och inget jag vill råka ut för.

Skav? efter eller under? vad skulle skava? sydd blir du på magen med.

 

[Kilauea]

Skav? efter eller under? vad skulle skava? sydd blir du på magen med.

Jag tror @Sporthorse syftar på att man (jag?) läst om flera som blivit sydda vaginalt och haft skav där av trådarna. Helt enkelt för att man syr inuti liksom. På magen är det ju utanpå.

 

[Imogen]

Nej, jag har inget emot att det diskuteras öht. Jag kommer aldrig föda vaginalt, det har jag bestämt sedan långt innan jag ens blev gravid.

Jag är väl medveten om att man blir sydd och spricker och får skav vid vaginal förlossning, och inget jag vill råka ut för.

Det KAN hända. Väsentlig skillnad.

Jag är absolut inte ute efter att försöka övertyga dig till någonting, men det blir ändå fel att sprida felaktiga uppfattningar i tråden.

Jag har för övrigt genomgått både vaginal förlossning än kejsarsnitt. När det gäller besvär i kategorin "sydd, spricker, skav, ont efteråt" var kejsarsnittet mångdubbelt värre. Det är inget man kan ta för givet på förhand. Sen finns såklart många andra skäl att vilja det ena eller det andra