Sv: Piercingar
Kl*
Nu har jag hål i öronen! Två vanliga hål alltså...
Var inte nervös först, det är ju bara två fjutthål som ska göras liksom. Sen var det låång kö, så man fick stå o vänta (och bygga upp nervositet iallafall). Sen skulle syrran in och göra i naveln, och jag skulle med in. Jag tänkte titta, men när han nöp tag och skulle sticka var jag tvungen o vända mig om

Huu vad äckligt!
Sen var det min tur. Och i vanliga fall gör man ju bara ett hål och så är man klar. Men nu skulle jag ju göra två - man gör ett hål OCH VET OM ATT MAN SKA GÖRA ETT TILL!!

Och inte tar hunken tag i örsnibben och bara sticker genom nålen, nej jag tror fasen han jäklas med mig och sticker så långsamt han bara kan! Så jag svär åt honom.. (satan! sa jag) och så skulle det andra göras. Haha, "dumma karl" får jag ur mig då

Och att jag inte tycker om han längre

Haha stackarn

Och jag skulle ju bara göra små fjöshål, att man inte kan vara tyst ens då..
Aja, jag hoppas att ni har fått er ett gott skratt av den historien nu, det var liksom meningen
(och man fortsätter ju att komma tillbaka, så jag tror nog att hunken vet att jag gillar honom, trots allt

)