Det här med människovärde

[Enya]

Om man är närmare 100 spelar kanske värderingen inte så stor roll längre. Tiden tills man får checka ut för gott är så kort. Värre om man blir värderad tidigare i livet och får leva med värderingen länge, som kastlösa i Indien.

Jag tänker att människor inte har olika värde, oavsett handlingar. Det är alltså inte rätt att ge en dömd mördare implicit dödsstraff genom att sortera ned hen på priolistan vid räddning. Räddningsstyrkan ska inte heller göra olika bedömning för räddning av människoliv med bas i om det brinner på Kumla jämfört med om det brinner i Regeringskansliet.

Att jag räddar mitt barn före okänd person X, handlar inte heller om värdet i någon objektiv mening. Dels har jag ansvar för mitt barn på ett annat sätt och dels är det bara ett subjektivt ”värde” - den nära relationen. Det i sig handlar inte om olika människovärden.

Nu håller jag ju med dig även om du verkar ha tolkat det som att jag inte gör det.

 

[athena_arabians]

Det gör nog de flesta av oss tänker jag, men det var ju inte så frågan jag svarade på var ställd. Det handlade om räddningstjänsten. Har de närstående i fara förstår jag hur de reagerar men annars?

Nu svarade ju jag inte dig utan @sjoberga...

 

[Enya]

Nu svarade ju jag inte dig utan @sjoberga...

Som svarade mig som om jag hade en annan åsikt....

 

[athena_arabians]

Som svarade mig som om jag hade en annan åsikt....

Och jag svarade som sagt ENDAST @sjoberga...

 

[Enya]

Och jag svarade som sagt ENDAST @sjoberga...

Ah, förlåt, trodde man fick svara någon annan som man trodde tolkat fel.

 

[lil-sis]

Ett extremt exempel är Nazister som mördade judar och andra de ansåg var untermenschen som inte hade något existensberättigande.

Något som tagits upp i västvärlden är hur mycket resurser ska vården lägga på människor 86+ som med stor sannolikhet kommer att dö av andra orsaker inom en relativt kort framtid. Dvs att man sätter in palliativ vård istället.

Jag tänker nog mer i termer av hur mycket ska man utsätta en 86+ för? Ska man utsätta någon för en tuff behandling som kanske förlänger livet någon månad men i innebär *mer* lidande? (Alltså att behandlingen räddar liv men har bieffekter som är jävliga).

 

[Masqueradee]

I grunden har jag åsikten att alla människor har ett inneboende lika stort värde. Men! Sen läggs det till andra faktorer som närhetsprincip, handlingar, sociala faktorer och en massa annat som gör att man exempelvis bryr sig mer eller mindre om andra människors mående, hälsa eller vad det nu handlar om.
Sen tycker jag alltid att själva värde-begreppet är så intressant. Vad är en människa värd? Är det ett värde baserat på prestation (hitta botemedel för cancer) eller kanske ett emotionellt värde? Skrev i en annan tråd att jag verkligen tycker det är roligt med såna här filosofiska diskussioner!

 

[Masqueradee]

Jag tänker nog mer i termer av hur mycket ska man utsätta en 86+ för? Ska man utsätta någon för en tuff behandling som kanske förlänger livet någon månad men i innebär *mer* lidande? (Alltså att behandlingen räddar liv men har bieffekter som är jävliga).

Att vara VID liv är inte alltid samma sak som att leva liksom. Håller med!

 

[Palermo]

Jag tänker nog mer i termer av hur mycket ska man utsätta en 86+ för? Ska man utsätta någon för en tuff behandling som kanske förlänger livet någon månad men i innebär *mer* lidande? (Alltså att behandlingen räddar liv men har bieffekter som är jävliga).

Så resonerade min mamma, då 85, på slutet. Hon valde bort behandling och sa ifrån att hon vill hem sin sista tid. Alla i familjen var nöjda med det beslutet.

 

[Grazing]

Jag tänker nog mer i termer av hur mycket ska man utsätta en 86+ för? Ska man utsätta någon för en tuff behandling som kanske förlänger livet någon månad men i innebär *mer* lidande? (Alltså att behandlingen räddar liv men har bieffekter som är jävliga).

Det beror väl helt på, det finns betydligt yngre personer som är äldre i kroppen än vad äldre är. Tycker inte åldern i sej självt ska avgöra sådant. Mycket beror på vad personen själv vill.

 

[Fjordfrälst]

Jag tänker nog mer i termer av hur mycket ska man utsätta en 86+ för? Ska man utsätta någon för en tuff behandling som kanske förlänger livet någon månad men i innebär *mer* lidande? (Alltså att behandlingen räddar liv men har bieffekter som är jävliga).

Är ju mycket därför man sätter O-HLR på äldre och/eller multisjuka. Riskera och bryta revben och punktera en lunga vid kompression är ju inget vidare om man är så pass till åren och å andra sidan sätter man ju det vid förväntad kort överlevnad. Då får man ju ändå anta att man tar lite hänsyn till skick och inte endast biologisk ålder.

 

[Mia_R]

Jag tänker nog mer i termer av hur mycket ska man utsätta en 86+ för? Ska man utsätta någon för en tuff behandling som kanske förlänger livet någon månad men i innebär *mer* lidande? (Alltså att behandlingen räddar liv men har bieffekter som är jävliga).

Fast den bedömningen borde göras för alla, inte bara äldre utan även svårt sjuka yngre.

 

[MJLee]

I förlängningen ang vårdresurser så pågår det ju också en om 'skylla-sig-själv' sjukdomar. Eg, rökare som får cancer, människor med osund livsstil som får diabetes 2, alkoholister, missbrukare som drabbas av sjukdomar till följd av missbruket.

Det är en brant backe som vi inte ska börja halka ner i. Till slut kan det bli att rida är ett riskbeteende man utsätter sig för frivilligt, etc.

 

[hastflicka]

<Snip> Något som tagits upp i västvärlden är hur mycket resurser ska vården lägga på människor 86+ som med stor sannolikhet kommer att dö av andra orsaker inom en relativt kort framtid. Dvs att man sätter in palliativ vård istället.

Fasat det ar inte 86+ sjukvarden I Sverige tittar pa, det ar betydligt yngre an sa. Nar Maken var i Sverige straxt efter att han gatt igenom en svar ryggoperation var han pa en slakttraff dar en kvinna hade stora problem med sin rygg och behovde just den typ av operation som Maken just haft. Hon var I betydligt samre skick an Maken innan han fick sin operation ...

Hon berattade att hon inte skulle kunna fa en operation for att hon var 70 ar gammal och att lakarna forklarat for henne att dar gick gransen I Sverige. Hon och henne's make skrapade ihop pengar och gjorde operationen privat, sa nu ar hon runt 85, gar pa senior gympa och har ett bra liv utan smarta.

 

[Fjordfrälst]

Så resonerade min mamma, då 85, på slutet. Hon valde bort behandling och sa ifrån att hon vill hem sin sista tid. Alla i familjen var nöjda med det beslutet.

Vi är i lite samma situation. Morfar är hjärtsjuk och numera dement och bor sen en tid på boende. För lite sen ville läkaren ha vårt godkännande för att brytpunktsbedömma. Först kändes det som ett hemskt beslut att ta men utifrån hur vi känner morfar vet vi att vi valt det rätta .

 

[lil-sis]

Fast den bedömningen borde göras för alla, inte bara äldre utan även svårt sjuka yngre.

Jag säger inte emot.

 

[lil-sis]

Det beror väl helt på, det finns betydligt yngre personer som är äldre i kroppen än vad äldre är. Tycker inte åldern i sej självt ska avgöra sådant. Mycket beror på vad personen själv vill.

Ja vi sade stopp till pappa och han var inte 70.

Jag kommenterade ett specifikt inlägg med en ålder.

 

[Palermo]

Vi är i lite samma situation. Morfar är hjärtsjuk och numera dement och bor sen en tid på boende. För lite sen ville läkaren ha vårt godkännande för att brytpunktsbedömma. Först kändes det som ett hemskt beslut att ta men utifrån hur vi känner morfar vet vi att vi valt det rätta .

Min mamma var helt klar och visste vad det handlade om. Hon tog beslutet helt själv. Vi andra sa bara att det var upp till henne, och att vi gör vårt bästa för henne oavsett.

Jag förstår att det är en helt annan svårighet att fatta beslutet för någon annan. Men jag tror att ni har landat rätt. Ditt inlägg känns närvarande på det sättet, tycker jag.

 

[Fjordfrälst]

Min mamma var helt klar och visste vad det handlade om. Hon tog beslutet helt själv. Vi andra sa bara att det var upp till henne, och att vi gör vårt bästa för henne oavsett.

Jag förstår att det är en helt annan svårighet att fatta beslutet för någon annan. Men jag tror att ni har landat rätt. Ditt inlägg känns närvarande på det sättet, tycker jag.

Ja precis. Förstår dig , var lika dant med mormor- var hon som sa ifrån och valde att dö och då får man respektera och göra vad man kan för att stötta .

Alltså det är ju om det uppstår sjukdom som tex stroke skulle inte det gagna honom att skickas in till sjukan och kanske överleva och bli "grönsak". Vi vet ju hans förhållningssätt till sjukhus, så vi behöver ju utgå från hur vi vet han hade valt om han själv kunnat. Vi vet ju så väl hur han alltid varit som person .

 

[Enya]

Ja precis. Förstår dig , var lika dant med mormor- var hon som sa ifrån och valde att dö och då får man respektera och göra vad man kan för att stötta .

Alltså det är ju om det uppstår sjukdom som tex stroke skulle inte det gagna honom att skickas in till sjukan och kanske överleva och bli "grönsak". Vi vet ju hans förhållningssätt till sjukhus, så vi behöver ju utgå från hur vi vet han hade valt om han själv kunnat. Vi vet ju så väl hur han alltid varit som person .

Jag tycker att det är viktigt att lyssna på vad personen vill!

Min mamma är 75 och hyfsat frisk, inte större allvarliga sjukdomar, men börjar bli glömsk och så där. Har i minnet hur hennes pappa blev och vill inte hamna där. Dement och blind, stroke osv. Hon har redan nu sagt att får hon hjärtinfarkt eller liknande vill hon inte ha hjälp. Hon har levt sitt liv, det liv han levde som dement var inte riktigt värdigt och hon vill inte.
Jag träffade min morfar mycket innan han blev dement, inte lika mycket efter, det var inte min morfar längre. Har många fina minnen med honom före sjukdomen, saknar honom verkligen! Mamma träffade honom mer regelbundet och såg honom på ett annat sätt, jag var tonåring och hon vuxen, så hon förstår nog mer vad det är hon säger nej till och är rädd för.