Nu håller jag ju med dig även om du verkar ha tolkat det som att jag inte gör det.Om man är närmare 100 spelar kanske värderingen inte så stor roll längre. Tiden tills man får checka ut för gott är så kort. Värre om man blir värderad tidigare i livet och får leva med värderingen länge, som kastlösa i Indien.
Jag tänker att människor inte har olika värde, oavsett handlingar. Det är alltså inte rätt att ge en dömd mördare implicit dödsstraff genom att sortera ned hen på priolistan vid räddning. Räddningsstyrkan ska inte heller göra olika bedömning för räddning av människoliv med bas i om det brinner på Kumla jämfört med om det brinner i Regeringskansliet.
Att jag räddar mitt barn före okänd person X, handlar inte heller om värdet i någon objektiv mening. Dels har jag ansvar för mitt barn på ett annat sätt och dels är det bara ett subjektivt ”värde” - den nära relationen. Det i sig handlar inte om olika människovärden.