Sv: Petighet vid inlärning?
Jovisst är det så. Jag har också olika nivåer på tex framåtdrivande hjälper. Idealet är att jag bara ska behöva ge en lätt sitshjälp, eller röstkommando, men jag kan också förstärka med en kort drivande överskänkel, eller kanske en spöhjälp vid skänkelläget.
Eventuellt också underskänkel, men inte gärna hälen.
Där går min gräns vid hur mkt kraft jag vill ge när jag tränar dressyr. Måste jag använda hela min skänkel inklusive hälen i en kraftig framåtdrivande hjälp är det mkt svårt att samtidigt ha en mjuk och följsam sits och avslappnad överkropp.
Om jag måste använda kraft så förlorar jag avslappning och det går igen hos hästen.
Om man inte får svar på de hjälper man är beredd att använda i sitt dressyrarbete så får man nog gå ner ett snäpp och ägna sig åt grundskolning=fram, svänga, bak, stopp. Det ser jag inte som en konstart utan som ren lydnadsträning. Där kan man använda mer kraft, eftersom lättheten och avslappningen inte är det primära utan istället lydnaden och hästens förmåga till koncentration och uppmärksamhet. Så kan det också vara i tex skogen, om man inte skolrider där.
För att ytterligare förtydliga så menar jag att man inte kan kräva avslappnad och fin form hos hästen om man måste använda kraft i sina hjälper.
Dessutom så vidhåller jag att det verkligen är underskattat att upprepa hjälper, även om det känns tjatigt. Speciellt vid nyinlärning, när hästen behöver lite tid på sig att fundera ut vad som händer, och vad den kan hitta på att göra för att lösa situationen. Det har jag lärt mig när jag hållt på med trickträning, men det är lika giltigt vid all hantering.
Nu vet inte jag exakt vilken hjälpgivning du syftar på
Tänker så här om jag vill sätta igång till trav så vill jag helst att den lyssnar på att jag bara kniper till med magen. tar den inte det använder jag benen- travar o gör om.
Jag är med på renodling, men om den inte svarar på det- då säger jag hellre till en gång än att jag börja "tjata"
Jovisst är det så. Jag har också olika nivåer på tex framåtdrivande hjälper. Idealet är att jag bara ska behöva ge en lätt sitshjälp, eller röstkommando, men jag kan också förstärka med en kort drivande överskänkel, eller kanske en spöhjälp vid skänkelläget.
Eventuellt också underskänkel, men inte gärna hälen.
Där går min gräns vid hur mkt kraft jag vill ge när jag tränar dressyr. Måste jag använda hela min skänkel inklusive hälen i en kraftig framåtdrivande hjälp är det mkt svårt att samtidigt ha en mjuk och följsam sits och avslappnad överkropp.
Om jag måste använda kraft så förlorar jag avslappning och det går igen hos hästen.
Om man inte får svar på de hjälper man är beredd att använda i sitt dressyrarbete så får man nog gå ner ett snäpp och ägna sig åt grundskolning=fram, svänga, bak, stopp. Det ser jag inte som en konstart utan som ren lydnadsträning. Där kan man använda mer kraft, eftersom lättheten och avslappningen inte är det primära utan istället lydnaden och hästens förmåga till koncentration och uppmärksamhet. Så kan det också vara i tex skogen, om man inte skolrider där.
För att ytterligare förtydliga så menar jag att man inte kan kräva avslappnad och fin form hos hästen om man måste använda kraft i sina hjälper.
Dessutom så vidhåller jag att det verkligen är underskattat att upprepa hjälper, även om det känns tjatigt. Speciellt vid nyinlärning, när hästen behöver lite tid på sig att fundera ut vad som händer, och vad den kan hitta på att göra för att lösa situationen. Det har jag lärt mig när jag hållt på med trickträning, men det är lika giltigt vid all hantering.
Sv: Petighet vid inlärning?
Jomenvisst. Han stannar ju inte å kollar stenar hela tiden
Ibland. Och visst, jag var mer sträng mot honom med sådant förr i tiden. Nu är han en äldre gentleman som jag inte har hjärta att tillrättavisa på samma sätt...
Jomenvisst. Han stannar ju inte å kollar stenar hela tiden
Ibland. Och visst, jag var mer sträng mot honom med sådant förr i tiden. Nu är han en äldre gentleman som jag inte har hjärta att tillrättavisa på samma sätt...
Sv: Petighet vid inlärning?
Faktiskt så har jag fått lära mig lite tvärtom. Man "ska" sätta emot i samma grad eller ett liitet snäpp till mot vad hästen gör, annars blir det lätt att man överger hästen och inte får något resultat (fritt översatt - man blir inkonsekvent av att inte få resultat, inkonsekvens = tung ridning). Så länge man strävar efter att använda så små och lätta hjälper som möjligt.
Ta som exempel en häst som är tungt riden sedan tidigare och "drar emot" när man vill att den ska sakta ner och i övrigt ignorerar hjälpen. Kör man vidare på en pyttelätt signal så kommer inte hästen stanna = ingen positiv effekt mot lätthet. Däremot kan man t ex ta tygeltagen vältimade = krama på den sida vars framben är i marken när man vill stanna och öka kramningarna till den grad hästen reagerar, då hinner hästen inte spjärna emot, likaså om man kör med "ta-lätta"-metoden. Men man måste fortfarande ge hjälpen till den grad att man får resultat.
Om man som ryttare däremot använder kraft i situationer där det inte behövs (hästen är "lätt"), eller blir inkonsekvent och skapar förvirring/olydnad, ja då strävar man mot tung ridning.
Faktiskt så har jag fått lära mig lite tvärtom. Man "ska" sätta emot i samma grad eller ett liitet snäpp till mot vad hästen gör, annars blir det lätt att man överger hästen och inte får något resultat (fritt översatt - man blir inkonsekvent av att inte få resultat, inkonsekvens = tung ridning). Så länge man strävar efter att använda så små och lätta hjälper som möjligt.
Ta som exempel en häst som är tungt riden sedan tidigare och "drar emot" när man vill att den ska sakta ner och i övrigt ignorerar hjälpen. Kör man vidare på en pyttelätt signal så kommer inte hästen stanna = ingen positiv effekt mot lätthet. Däremot kan man t ex ta tygeltagen vältimade = krama på den sida vars framben är i marken när man vill stanna och öka kramningarna till den grad hästen reagerar, då hinner hästen inte spjärna emot, likaså om man kör med "ta-lätta"-metoden. Men man måste fortfarande ge hjälpen till den grad att man får resultat.
Om man som ryttare däremot använder kraft i situationer där det inte behövs (hästen är "lätt"), eller blir inkonsekvent och skapar förvirring/olydnad, ja då strävar man mot tung ridning.
Sv: Petighet vid inlärning?
Jo visst ska man göra det. Men jag anser inte att det går att rida en "tungriden" häst i en bra skolridningsform, bland annat just för att man måste använda för mkt kraft till kommunikationen.
I det läget hade jag lagt ner en del tid på sensitivitetsträning och sen gett mig på skolridningen igen.
Och som jag har skrivit tidigare, det är inte alltid MER hjälp som ger resultat. Man kan också gå vägen att upprepa hjälpen på samma nivå istället och se om det ger resultat.
Jo visst ska man göra det. Men jag anser inte att det går att rida en "tungriden" häst i en bra skolridningsform, bland annat just för att man måste använda för mkt kraft till kommunikationen.
I det läget hade jag lagt ner en del tid på sensitivitetsträning och sen gett mig på skolridningen igen.
Och som jag har skrivit tidigare, det är inte alltid MER hjälp som ger resultat. Man kan också gå vägen att upprepa hjälpen på samma nivå istället och se om det ger resultat.
Sv: Petighet vid inlärning?
Jaha...nu har jag inte orkat läsa igenom hela tråden då... Men jag håller med totola på så sätt att om jag ber hästen om en sak som jag vet att den kan och som den inte gör så ser jag till att få igenom det.
Samma sak med halt-back. Jag förstärker oftast halterna med back vilket resulterar i en bra halt. Både på så sätt att hästen inte smyger in i halten (är det stop så är det STOP!, även en billig livförsäkring) och att om hästen är beredd på back direkt efter så sätter den baken under sej i halten.
Jaha...nu har jag inte orkat läsa igenom hela tråden då... Men jag håller med totola på så sätt att om jag ber hästen om en sak som jag vet att den kan och som den inte gör så ser jag till att få igenom det.
Samma sak med halt-back. Jag förstärker oftast halterna med back vilket resulterar i en bra halt. Både på så sätt att hästen inte smyger in i halten (är det stop så är det STOP!, även en billig livförsäkring) och att om hästen är beredd på back direkt efter så sätter den baken under sej i halten.
Sv: Petighet vid inlärning?
Ja, där har du iofs en poäng. Fast man måste ju skolrida "tunga" hästar också för att någonsin få den lätt Vissa är ju t ex bara tunga vid ridning eller körning pga ovana men "lätt" från marken, och då är det svårt att lära om annat än vid ridning.
Det du kallar "sensitivitetsträning" det ÄR skolridning i mina ögon, men lite mer basics givetvis än när man finslipar rörelser. Lyssnar och förstår hästen hjälperna bra och är "lätt" (lätt innefattar även att den måste gå i ganska bra balans, och för att kunna göra det måste den vinkla under sig, för att kunna lyssna bra behöer den också vara avslappnad och framåt/nedåt) ja då har man i regel kommit väldigt långt med skolridningen redan, är kommunikationen bra brukar rörelserna vara lätta
Ja, där har du iofs en poäng. Fast man måste ju skolrida "tunga" hästar också för att någonsin få den lätt
Vissa är ju t ex bara tunga vid ridning eller körning pga ovana men "lätt" från marken, och då är det svårt att lära om annat än vid ridning. Det du kallar "sensitivitetsträning" det ÄR skolridning i mina ögon, men lite mer basics givetvis än när man finslipar rörelser. Lyssnar och förstår hästen hjälperna bra och är "lätt" (lätt innefattar även att den måste gå i ganska bra balans, och för att kunna göra det måste den vinkla under sig, för att kunna lyssna bra behöer den också vara avslappnad och framåt/nedåt) ja då har man i regel kommit väldigt långt med skolridningen redan, är kommunikationen bra brukar rörelserna vara lätta
Sv: Petighet vid inlärning?
Jag tycker att det beror valldingt mycket pa situationen, om man utgar fran formlen:
1 hasten forstar inte
2 hasten kan inte
3 hasten vill inte
Att bestrafa en hast som inte forstar eller inte kan ar inte pegagogiskt och jag vet inte hur en bestrafning i de situationerna skulle hjalpa hasten framat.
daremot sa kan man bestrafa en hast som inte vill, fast det beror ju oxa pa varfor den inte vill, om viljan att inte gora rorelsen har med de tva forsta alternativen att gora ar det inte bra att bestraffa.
Men om man har en hast som tex hotar med att kasta av sin ryttare, stegra osv for att den blivigt felriden sa kan en bestrafning i ratt tid hjalpa. Men bestraffning ar valldigt kannsligt.
Men att ta sin hast for fort framat, eller rida den for hart och bestrafa den framat ar nog inte vad nagon hara stravar efter.
Nagon i traden skrev nagot valldigt bra, Att lata musklerna hanga med hjarnan, vilket man kan vanda pa oxa, att lata hjarnar hanga med musklerna.
Jag tycker att det beror valldingt mycket pa situationen, om man utgar fran formlen:
1 hasten forstar inte
2 hasten kan inte
3 hasten vill inte
Att bestrafa en hast som inte forstar eller inte kan ar inte pegagogiskt och jag vet inte hur en bestrafning i de situationerna skulle hjalpa hasten framat.
daremot sa kan man bestrafa en hast som inte vill, fast det beror ju oxa pa varfor den inte vill, om viljan att inte gora rorelsen har med de tva forsta alternativen att gora ar det inte bra att bestraffa.
Men om man har en hast som tex hotar med att kasta av sin ryttare, stegra osv for att den blivigt felriden sa kan en bestrafning i ratt tid hjalpa. Men bestraffning ar valldigt kannsligt.
Men att ta sin hast for fort framat, eller rida den for hart och bestrafa den framat ar nog inte vad nagon hara stravar efter.
Nagon i traden skrev nagot valldigt bra, Att lata musklerna hanga med hjarnan, vilket man kan vanda pa oxa, att lata hjarnar hanga med musklerna.
Sv: Petighet vid inlärning?
Bra sammanfattning tycker jag, låter som en klok inställning!
Bra sammanfattning tycker jag, låter som en klok inställning!
Sv: Petighet vid inlärning?
En till fundering i lite samma anda: (kändes onödigt att starta en helt ny tråd )
Hästar i början av utbildningen har ju väldigt olika förutsättningar och många pusselbitar som brukar behöva förbättras avsevärt, ofta i grunderna.
Vilket skulle ni prioritera i olika situationer? För att förbättra en sak i taget och inte göra häst och ryttare alltför frustrerad..
Tar två teoretiska exempel:
* En stressad häst som lätt spänner sig och helst går i övertempo, ev. som inte tar förhållningar heller pga stress/felinlärning. Går inte rakriktat ännu utan drar gärna åt ett håll om den inte korrigeras.
-skulle ni börja med att få ner tempot som huvudprio? eller avslappningen även om tempot blir lite högre? är det kanske lydigheten för förhållningarna som har huvudprio och skulle ni isåfall kombinera det med tempot eller i första hand lära den ta förhållningarna när man ber om avsaktning innan ni överlag kräver lägre tempo? Vart skulle ni lägga "rakriktningen" i prio-ordningen?
*En häst som är väldigt lat, kanske stel/omusklad/snedmusklad och inte gärna bjuder till. Ev. som även lyssnar dåligt på framåtdrivning, har svårt att samla sig och får ev. dålig balans av detta.
- Skulle ni börja med att lösgöra hästen? Eller lägga första prio på lydighet för skänkeln? Kanske att få upp grundtempot i kombination med det? Skulle ni "pressa" hästen att göra de lösgörande/rakriktande övningarna trots att den står emot pga. att det tar emot i musklerna, eller skulle ni ta det väldigt successivt och anpassa er till hästen och låta den "stå emot" under tiden? Hur mycket skulle ni låta hästen "fuska" under tiden? (Man får ju se lite till slitaget..)
Hoppas på lite olika metoder och synvinklar!
Lägg gärna en prio-lista och motivering/förklaring för de olika exemplen. Att lägga två saker på samma prio är endast tillåtet om man motiverar/förklarar!
En till fundering i lite samma anda: (kändes onödigt att starta en helt ny tråd
) Hästar i början av utbildningen har ju väldigt olika förutsättningar och många pusselbitar som brukar behöva förbättras avsevärt, ofta i grunderna.
Vilket skulle ni prioritera i olika situationer? För att förbättra en sak i taget och inte göra häst och ryttare alltför frustrerad..
Tar två teoretiska exempel:
* En stressad häst som lätt spänner sig och helst går i övertempo, ev. som inte tar förhållningar heller pga stress/felinlärning. Går inte rakriktat ännu utan drar gärna åt ett håll om den inte korrigeras.
-skulle ni börja med att få ner tempot som huvudprio? eller avslappningen även om tempot blir lite högre? är det kanske lydigheten för förhållningarna som har huvudprio och skulle ni isåfall kombinera det med tempot eller i första hand lära den ta förhållningarna när man ber om avsaktning innan ni överlag kräver lägre tempo? Vart skulle ni lägga "rakriktningen" i prio-ordningen?
*En häst som är väldigt lat, kanske stel/omusklad/snedmusklad och inte gärna bjuder till. Ev. som även lyssnar dåligt på framåtdrivning, har svårt att samla sig och får ev. dålig balans av detta.
- Skulle ni börja med att lösgöra hästen? Eller lägga första prio på lydighet för skänkeln? Kanske att få upp grundtempot i kombination med det? Skulle ni "pressa" hästen att göra de lösgörande/rakriktande övningarna trots att den står emot pga. att det tar emot i musklerna, eller skulle ni ta det väldigt successivt och anpassa er till hästen och låta den "stå emot" under tiden? Hur mycket skulle ni låta hästen "fuska" under tiden? (Man får ju se lite till slitaget..)
Hoppas på lite olika metoder och synvinklar!
Lägg gärna en prio-lista och motivering/förklaring för de olika exemplen. Att lägga två saker på samma prio är endast tillåtet om man motiverar/förklarar!
Senast ändrad:
Sv: Petighet vid inlärning?
Jag har hästexempel nr 1.
Stressad, övertempo, "stänger av" Vår prio 1 är avslappning & eftergift. Framåt nedåt skall fungera, eftergift för tygeln måste funka.
När jag har eftergift & lösgjordhet så sjunker tempot av sig själv.
Ex på vad vi jobbar med just nu.
Varje ridpass börjar med framåt nedåt på volt, eftergift & lösgjordhet i båda varven. När eftergift & avslappning är uppnått så dras tempot ned markant & han bär sig istället för att skyffla på.
När det är avkollat så rider vi rakt fram på spåret & ber om framåt nedåt samt eftergift. När det är kollat så saktar han ned sitt tempo ännu mer.
Sen går vi vidare till böjning på rakt spår, ber om eftergift för inner tygel & ber han ta kontakt på ytter. Ser till att bogarna är på plats & att jag kan be om framåt nedåt i ställningen.
Först när dom sakerna är avkollade & funkar så börjar jag rida skolorna. Börjar med öppnan som är bra & eftergiven innan jag ber om slutan då han spänner sig i & blir stel som en pinne. (har inte riktigt kopplat det än helt) & är inte alls redo för att vara eftergiven & lösgjord i slutan än. Han gör den korrekt & eftergiven vid hand med lätthet. Det är bara att han skall koppla ihop ryttarhjälperna oxå.
Sen ber jag om öppnan igen som vi kan, rider något varv på volten där jag ber om eftergift & framåt nedåt innan jag avslutar passet.
Ett pass tar ca 30-40 min. Tränar jag själv hemma så brukar jag skitta ut en tur i skogen efteråt & ta en glad galopp utan krav.
Jag måste sätta hans hjärna i arbete för att få ned tempot, utan den aktiviteten så är han som en hjulångare som bara skyfflar på tills något antingen tar emot eller när jag drar i handbromsen.
/Spirit
En till fundering i lite samma anda: (kändes onödigt att starta en helt ny tråd
Hästar i början av utbildningen har ju väldigt olika förutsättningar och många pusselbitar som brukar behöva förbättras avsevärt, ofta i grunderna.
Vilket skulle ni prioritera i olika situationer? För att förbättra en sak i taget och inte göra häst och ryttare alltför frustrerad..
Tar två teoretiska exempel:
* En stressad häst som lätt spänner sig och helst går i övertempo, ev. som inte tar förhållningar heller pga stress/felinlärning. Går inte rakriktat ännu utan drar gärna åt ett håll om den inte korrigeras.
-skulle ni börja med att få ner tempot som huvudprio? eller avslappningen även om tempot blir lite högre? är det kanske lydigheten för förhållningarna som har huvudprio och skulle ni isåfall kombinera det med tempot eller i första hand lära den ta förhållningarna när man ber om avsaktning innan ni överlag kräver lägre tempo? Vart skulle ni lägga "rakriktningen" i prio-ordningen?
Hoppas på lite olika metoder och synvinklar!
Lägg gärna en prio-lista och motivering/förklaring för de olika exemplen. Att lägga två saker på samma prio är endast tillåtet om man motiverar/förklarar!
Jag har hästexempel nr 1.
Stressad, övertempo, "stänger av" Vår prio 1 är avslappning & eftergift. Framåt nedåt skall fungera, eftergift för tygeln måste funka.
När jag har eftergift & lösgjordhet så sjunker tempot av sig själv.
Ex på vad vi jobbar med just nu.
Varje ridpass börjar med framåt nedåt på volt, eftergift & lösgjordhet i båda varven. När eftergift & avslappning är uppnått så dras tempot ned markant & han bär sig istället för att skyffla på.
När det är avkollat så rider vi rakt fram på spåret & ber om framåt nedåt samt eftergift. När det är kollat så saktar han ned sitt tempo ännu mer.
Sen går vi vidare till böjning på rakt spår, ber om eftergift för inner tygel & ber han ta kontakt på ytter. Ser till att bogarna är på plats & att jag kan be om framåt nedåt i ställningen.
Först när dom sakerna är avkollade & funkar så börjar jag rida skolorna. Börjar med öppnan som är bra & eftergiven innan jag ber om slutan då han spänner sig i & blir stel som en pinne. (har inte riktigt kopplat det än helt) & är inte alls redo för att vara eftergiven & lösgjord i slutan än. Han gör den korrekt & eftergiven vid hand med lätthet. Det är bara att han skall koppla ihop ryttarhjälperna oxå.
Sen ber jag om öppnan igen som vi kan, rider något varv på volten där jag ber om eftergift & framåt nedåt innan jag avslutar passet.
Ett pass tar ca 30-40 min. Tränar jag själv hemma så brukar jag skitta ut en tur i skogen efteråt & ta en glad galopp utan krav.
Jag måste sätta hans hjärna i arbete för att få ned tempot, utan den aktiviteten så är han som en hjulångare som bara skyfflar på tills något antingen tar emot eller när jag drar i handbromsen.
/Spirit
Senast ändrad:
Sv: Petighet vid inlärning?
Exempel 1 var min häst som ung. Där var prio 1 att ta ner tempot. Kanske mest för att jag skulle kunna hänga med :smirk: men också för att få till något som kunde kallas takt och balans. När man fick ner tempot föll också det andra på plats, han blev mer avspänd och lyssnade på hjälperna. Möjligt att en duktigare ryttare hade kunnat rida honom till takt och balans ur springet men jag kunde det inte.
Exempel 2, påminner om en fd ponny i stallet. Lösningen för henne var att helt strunta i hur hästen gick och bara rida framåt. Väldigt svårt att komma till någon eftergift om hästen inte har någon framåtbjudning öht. Det skapade en massa osämja mellan häst & ryttare och ovilja hos hästen när ryttaren försökte tvinga igenom rörelserna.
Exempel 1 var min häst som ung
. Där var prio 1 att ta ner tempot. Kanske mest för att jag skulle kunna hänga med :smirk: men också för att få till något som kunde kallas takt och balans. När man fick ner tempot föll också det andra på plats, han blev mer avspänd och lyssnade på hjälperna. Möjligt att en duktigare ryttare hade kunnat rida honom till takt och balans ur springet men jag kunde det inte.Exempel 2, påminner om en fd ponny i stallet. Lösningen för henne var att helt strunta i hur hästen gick och bara rida framåt. Väldigt svårt att komma till någon eftergift om hästen inte har någon framåtbjudning öht. Det skapade en massa osämja mellan häst & ryttare och ovilja hos hästen när ryttaren försökte tvinga igenom rörelserna.
Sv: Petighet vid inlärning?
Det där har jag också märkt på många stressade hästar, att de lugnar ner sig när de börjar tänka... Så är det lindrigt kör man på som vanligt och är noga med eftergifter så blir det bättre och bättre, men i det här extremfallet kanske det inte skulle fungera
Om hästen drar iväg och tappar balansen (dvs att den ökar när den söker sig framåt/nedåt) låter du den då skyffla iväg eller hjälper du den till ett saktare tempo för att få tillbaka balansen? Mao, upplever du att balansen också blir bättre automatiskt eller att du måste ta tillbaka ibland?
Det där har jag också märkt på många stressade hästar, att de lugnar ner sig när de börjar tänka... Så är det lindrigt kör man på som vanligt och är noga med eftergifter så blir det bättre och bättre, men i det här extremfallet kanske det inte skulle fungera
Om hästen drar iväg och tappar balansen (dvs att den ökar när den söker sig framåt/nedåt) låter du den då skyffla iväg eller hjälper du den till ett saktare tempo för att få tillbaka balansen? Mao, upplever du att balansen också blir bättre automatiskt eller att du måste ta tillbaka ibland?
Sv: Petighet vid inlärning?
Även om man "kan" rida till takt och balans ur spring, så hur f*n skulle man bli av med spänningen? Tycker tyvärr det verkar som att majoriteten av de ryttare som vill att hästen går FRAM mer när de står emot/travar för "luftigt" eller inte har takten får spända hästar även om de kan gå snyggt.
Har varit med om ett par såna extremfall ..
När du skriver "rida framåt" hur menar du lite mer specifikt? Var det BJUDNINGEN ni fokuserade på (dvs att hästen inte drivs framåt utan peppas att gå framåt av sig själv sas) att hästen lyssnade på framåtdrivningen = lydighet för hjälperna, eller att ni drev fram hästen helt enkelt?
Exempel 1 var min häst som ung
Även om man "kan" rida till takt och balans ur spring, så hur f*n skulle man bli av med spänningen?
Tycker tyvärr det verkar som att majoriteten av de ryttare som vill att hästen går FRAM mer när de står emot/travar för "luftigt" eller inte har takten får spända hästar även om de kan gå snyggt. Har varit med om ett par såna extremfall ..
När du skriver "rida framåt" hur menar du lite mer specifikt? Var det BJUDNINGEN ni fokuserade på (dvs att hästen inte drivs framåt utan peppas att gå framåt av sig själv sas) att hästen lyssnade på framåtdrivningen = lydighet för hjälperna, eller att ni drev fram hästen helt enkelt?
Sv: Petighet vid inlärning?
Nu rinner inte min häst iväg. Utan när han släpper igenom & söker sig framåt nedåt så har han bärighet istället & faller inte framåt så han måste öka takten. Han trillar snarare åt sidorna istället med bogarna. Så jag måste se till att ha tyglarna omramande så han håller bogarna på plats.
Tappar jag balansen & faller framåt så rinner han snarast iväg, kör upp huvudet, sänker ryggen & skyfflar sig framåt.
Tar mig ca 5 minuter innan han åter är avslappnad & vi kommer till bärighet igen istället för skyffel.
För att få han till bärighet så tar jag in honom på en volt, driver på inner bak & påminner ytter att den oxå skall jobba. Ber om framåt nedåt genom att "trycka" ut min mage (ung som man gör när man skall göra nr 2 på toa eller släppa väder) & följa honom nedåt med handen med stöd på ytter tygel så han söker efter bettet.
Jag undviker rena förhållningar då det är en fd. tävlingsaktiv travhäst. Tar jag förhållningar så säger han typ: tack så mycket, lägger sig i handen & älgar iväg.
Men jag kan göra förhållningar där jag ber om ställning, men då måste jag vara aktiv med bakbenen så han inte ökar utan fortsätter bära sig.
I hästexempel nr 2:
Jag har själv ingen speciell erfarenhet av en sådan häst, då jag alltid haft kontakt med arbetsvilliga nästan heta hästar.
En sådan häst hade jag nog ridit mycker övergångar, försökt busa en hel del för att få upp arbetsglädje. Lagt in bommar & koner i ridpasset för att få igång intresset & hjärnan på hästen.
Sett till att växlat ofta mellan övningarna, max. 1-3 minuter på varje övning. Sedan kanske tagit en galoppfattning eller ridit an ett litet hinder för att genast begära arbete igen i kanske 2-3 minuter för att kanske låta den skritta på långa tyglar en liten stund för att samla ihop & ta en galoppfattning för att sedan sakta av till skritt & begära någon skola osv.
Helt enkelt sett till att det hela tiden händer någonting under passet så hästen håller sig vaken & alert samt på hugget.
Och varierat arbetet så dom ser fram emot vad för hyss man skall hitta på med idag.
Det skall vara kul för dom att jobba.
Personligen så hade jag nog fått mupp på en sådan häst efter ett tag. Om den hade fortsatt vara utan bjudning trots varierande arbete.
Det där har jag också märkt på många stressade hästar, att de lugnar ner sig när de börjar tänka... Så är det lindrigt kör man på som vanligt och är noga med eftergifter så blir det bättre och bättre, men i det här extremfallet kanske det inte skulle fungera
Om hästen drar iväg och tappar balansen (dvs att den ökar när den söker sig framåt/nedåt) låter du den då skyffla iväg eller hjälper du den till ett saktare tempo för att få tillbaka balansen? Mao, upplever du att balansen också blir bättre automatiskt eller att du måste ta tillbaka ibland?
Nu rinner inte min häst iväg. Utan när han släpper igenom & söker sig framåt nedåt så har han bärighet istället & faller inte framåt så han måste öka takten. Han trillar snarare åt sidorna istället med bogarna. Så jag måste se till att ha tyglarna omramande så han håller bogarna på plats.
Tappar jag balansen & faller framåt så rinner han snarast iväg, kör upp huvudet, sänker ryggen & skyfflar sig framåt.
Tar mig ca 5 minuter innan han åter är avslappnad & vi kommer till bärighet igen istället för skyffel.
För att få han till bärighet så tar jag in honom på en volt, driver på inner bak & påminner ytter att den oxå skall jobba. Ber om framåt nedåt genom att "trycka" ut min mage (ung som man gör när man skall göra nr 2 på toa eller släppa väder)
& följa honom nedåt med handen med stöd på ytter tygel så han söker efter bettet.Jag undviker rena förhållningar då det är en fd. tävlingsaktiv travhäst. Tar jag förhållningar så säger han typ: tack så mycket, lägger sig i handen & älgar iväg.
Men jag kan göra förhållningar där jag ber om ställning, men då måste jag vara aktiv med bakbenen så han inte ökar utan fortsätter bära sig.
I hästexempel nr 2:
Jag har själv ingen speciell erfarenhet av en sådan häst, då jag alltid haft kontakt med arbetsvilliga nästan heta hästar.
En sådan häst hade jag nog ridit mycker övergångar, försökt busa en hel del för att få upp arbetsglädje. Lagt in bommar & koner i ridpasset för att få igång intresset & hjärnan på hästen.
Sett till att växlat ofta mellan övningarna, max. 1-3 minuter på varje övning. Sedan kanske tagit en galoppfattning eller ridit an ett litet hinder för att genast begära arbete igen i kanske 2-3 minuter för att kanske låta den skritta på långa tyglar en liten stund för att samla ihop & ta en galoppfattning för att sedan sakta av till skritt & begära någon skola osv.
Helt enkelt sett till att det hela tiden händer någonting under passet så hästen håller sig vaken & alert samt på hugget.
Och varierat arbetet så dom ser fram emot vad för hyss man skall hitta på med idag.
Det skall vara kul för dom att jobba.
Personligen så hade jag nog fått mupp på en sådan häst efter ett tag. Om den hade fortsatt vara utan bjudning trots varierande arbete.
Senast ändrad:
Sv: Petighet vid inlärning?
Okej, det låter logiskt.
Men nu pratar vi ju teoretiskt, om hästen skulle rinna iväg när du ber om framåt/nedåt, skulle du då "hjälpa" den till bättre balans eller köra på samma väg som med din?
När jag skrev det här exemplet hade jag en kuse i åtanke (försökte komma på två exempel som är varandras motsatser i princip) och det är också en f.d. travare. Kör man din variant skulle just den här tycka ridningen vara skitkul (om man nu lyckas hitta något som den tycker är riktigt kul) men den skulle bli stressad och lite mer ångloks-aktig utan att jobba för det! Mer åt travartravshållet än åt det bäriga hållet om man säger så. Har varit skitsvårt att hitta en balans där den kan vara framåt utan att bli stressad och fuska med jobbet, och inte heller har behövt jobba för mycket så den blir lat eller anti
Men det är ju just den hästen, andra hästar med samma "status" kanske skulle reagerat bättre på buset.
Nu rinner inte min häst iväg. Utan när han släpper igenom & söker sig framåt nedåt så har han bärighet istället & faller inte framåt så han måste öka takten. Han trillar snarare åt sidorna istället med bogarna. Så jag måste se till att ha tyglarna omramande så han håller bogarna på plats.
Tappar jag balansen & faller framåt så rinner han snarast iväg, kör upp huvudet, sänker ryggen & skyfflar sig framåt.
Tar mig ca 5 minuter innan han åter är avslappnad & vi kommer till bärighet igen istället för skyffel.
För att få han till bärighet så tar jag in honom på en volt, driver på inner bak & påminner ytter att den oxå skall jobba. Ber om framåt nedåt genom att "trycka" ut min mage (ung som man gör när man skall göra nr 2 på toa eller släppa väder)
Jag undviker rena förhållningar då det är en fd. tävlingsaktiv travhäst. Tar jag förhållningar så säger han typ: tack så mycket, lägger sig i handen & älgar iväg.
Men jag kan göra förhållningar där jag ber om ställning, men då måste jag vara aktiv med bakbenen så han inte ökar utan fortsätter bära sig.
Okej, det låter logiskt.
Men nu pratar vi ju teoretiskt, om hästen skulle rinna iväg när du ber om framåt/nedåt, skulle du då "hjälpa" den till bättre balans eller köra på samma väg som med din?
När jag skrev det här exemplet hade jag en kuse i åtanke
(försökte komma på två exempel som är varandras motsatser i princip) och det är också en f.d. travare. Kör man din variant skulle just den här tycka ridningen vara skitkul (om man nu lyckas hitta något som den tycker är riktigt kul) men den skulle bli stressad och lite mer ångloks-aktig utan att jobba för det! Mer åt travartravshållet än åt det bäriga hållet om man säger så. Har varit skitsvårt att hitta en balans där den kan vara framåt utan att bli stressad och fuska med jobbet, och inte heller har behövt jobba för mycket så den blir lat eller anti Men det är ju just den hästen, andra hästar med samma "status" kanske skulle reagerat bättre på buset.
Sv: Petighet vid inlärning?
Kontrollerar man bakdelen dvs motorn så behöver man inte fibbla med bettet för att få förhållningar med risk att hästen rinner iväg.
Tänk dig en motorbåt.
Rätt avägt gastpådrag så sitter den på "rumpan" & är lätt fram, lätt att styra & manövrera. Ligger den plant så är den tyngre att styra samt klumpigare att manövrera.
En framåt nedåt sökning behöver inte innebära att hästen skall ha nosen i marken. Det räcker med ett par centimeter, bara att hästen visar att den söker bettet & handen. Framåt nedåt är en avcheckning för att se om hästen är med & alert.
Den skall undra vart tog mitt bett vägen, sänka huvudet & leta upp det igen för att fortsätta suga på det till ryttaren ber om höjning igen.
Det går, men man ska kanske inte flårida, utan man kan variera övningarna efter hästens intresse. Tex. min häst surnar om man tragglar samma övning för länge. Han går bäst om man växlar ofta & ser till att det hela tiden händer något. Annars blir det sirap i systemet eller så slänger han helt enkel av mig.
Dagar då han är helt omöjlig så har jag ett litet hinder, som jag jobbar han över. Det räcker med en bom som man kan trava över & be om framåt nedåt sökningen. Rider ibland 8r över en enkel bom. Innan bommen gör jag halt, Lång tygel & berömmer när han ser sig för, vänder sedan i en cirkel & gör samma sak igen & vänder åt andra hållet.
Ibland har jag koner ute som vi krumelurar runt. Man får anpassa övningarna efter individen.
tycker det är härligt att hästar är så olika individer.
Kontrollerar man bakdelen dvs motorn så behöver man inte fibbla med bettet för att få förhållningar med risk att hästen rinner iväg.
Tänk dig en motorbåt.
Rätt avägt gastpådrag så sitter den på "rumpan" & är lätt fram, lätt att styra & manövrera. Ligger den plant så är den tyngre att styra samt klumpigare att manövrera.
En framåt nedåt sökning behöver inte innebära att hästen skall ha nosen i marken. Det räcker med ett par centimeter, bara att hästen visar att den söker bettet & handen. Framåt nedåt är en avcheckning för att se om hästen är med & alert.
Den skall undra vart tog mitt bett vägen, sänka huvudet & leta upp det igen för att fortsätta suga på det till ryttaren ber om höjning igen.
När jag skrev det här exemplet hade jag en kuse i åtanke
Men det är ju just den hästen, andra hästar med samma "status" kanske skulle reagerat bättre på buset
Det går, men man ska kanske inte flårida, utan man kan variera övningarna efter hästens intresse. Tex. min häst surnar om man tragglar samma övning för länge. Han går bäst om man växlar ofta & ser till att det hela tiden händer något. Annars blir det sirap i systemet eller så slänger han helt enkel av mig.
Dagar då han är helt omöjlig så har jag ett litet hinder, som jag jobbar han över. Det räcker med en bom som man kan trava över & be om framåt nedåt sökningen. Rider ibland 8
r över en enkel bom. Innan bommen gör jag halt, Lång tygel & berömmer när han ser sig för, vänder sedan i en cirkel & gör samma sak igen & vänder åt andra hållet.Ibland har jag koner ute som vi krumelurar runt. Man får anpassa övningarna efter individen.
tycker det är härligt att hästar är så olika individer.
Sv: Petighet vid inlärning?
Jag håller med om du säger, men samtidigt så är ju en rätt "grön" häst knappast redo för en normal eller lite högre form, den behöver den långa låga för att få med ryggen och lära sig slappna av i överlinjen. Skulle de gå bra i en hög/normal form skulle det också bli lite väl jobbigt Vet inte hur tydlig jag var med utbildningsnivån när jag skrev exemplet, men jag utgick från att en "het" och spänd häst har svårt för lång och låg.. Är de inte vana vid att länga ryggen (och särskilt om de har lite spänningar i ryggen eller korta ryggmuskler) så är det nog inte ovanligt att dom tappar balansen när de hamnar i det läget tills de känner sig smidigare och lär sig vinkla under sig lite i det läget
Jag är lite nyfiken på vad du menar med "gaspådrag"? För det låter som att du i princip aldrig förhåller (inte ens halvhalter?) om hästen då har mer gas i sig själv än vad man ber om, hur reglerar du då gasen? Bara väntar ut tills det blir lagom/genom övningar eller har du någon särskild metod?
("Stressade" hästar väntar ju inte heller alltid på ryttarens kommandon...)
Ja, det är väldigt kul att hästar är så olika! Just den här kusen har jag tyckt varit svårt att hitta något sånt som den verkligen gillar, för sånt som dom BORDE tycka är roligt som variation (hoppning, bommar, uteritter) verkar den 50% av gångerna tycka är pest och pina och 50% att det är ok men inte mer terränghoppning över pyttehinder tycker den iofs är kul, men det är ju för att den får brassa på utan att jobba nu på senare tid har vi insett att den helt enkelt HAR långsam skritt, speedar man på den så faller hästen isär. Och i traven behöver den få värma upp ordentligt innan den är redo att jobba, nackdelen är att har den dålig kondis så kan den bli för trött för att jobba riktigt vid det laget den hunnit bli uppvärmd och i galoppen har vi nog krävt lite för lite alt. samma sak där, inte väntat tills den blivit ordentligt uppvärmd pga att man inte velat träna för mycket om den inte haft bra kondis.. (men galoppen är fortfarande jättesvår, för när den går riktigt bra är det oftast för att någon stressat den till att "bjuda" mer, och då är man på gränsen till att bara få spänning vilket det blir 70-80% av de gångerna).
Som sagt, intressant med olika individer... Är hästvakt åt den nu så jag ska bannemej testa galoppen nån gång i helgen
Jag håller med om du säger, men samtidigt så är ju en rätt "grön" häst knappast redo för en normal eller lite högre form, den behöver den långa låga för att få med ryggen och lära sig slappna av i överlinjen. Skulle de gå bra i en hög/normal form skulle det också bli lite väl jobbigt
Vet inte hur tydlig jag var med utbildningsnivån när jag skrev exemplet, men jag utgick från att en "het" och spänd häst har svårt för lång och låg.. Är de inte vana vid att länga ryggen (och särskilt om de har lite spänningar i ryggen eller korta ryggmuskler) så är det nog inte ovanligt att dom tappar balansen när de hamnar i det läget tills de känner sig smidigare och lär sig vinkla under sig lite i det läget Jag är lite nyfiken på vad du menar med "gaspådrag"? För det låter som att du i princip aldrig förhåller (inte ens halvhalter?) om hästen då har mer gas i sig själv än vad man ber om, hur reglerar du då gasen? Bara väntar ut tills det blir lagom/genom övningar eller har du någon särskild metod?
("Stressade" hästar väntar ju inte heller alltid på ryttarens kommandon...)
Det går, men man ska kanske inte flårida, utan man kan variera övningarna efter hästens intresse. Tex. min häst surnar om man tragglar samma övning för länge. Han går bäst om man växlar ofta & ser till att det hela tiden händer något. Annars blir det sirap i systemet eller så slänger han helt enkel av mig.
Dagar då han är helt omöjlig så har jag ett litet hinder, som jag jobbar han över. Det räcker med en bom som man kan trava över & be om framåt nedåt sökningen. Rider ibland 8
Ibland har jag koner ute som vi krumelurar runt. Man får anpassa övningarna efter individen.
tycker det är härligt att hästar är så olika individer.
Ja, det är väldigt kul att hästar är så olika!
Just den här kusen har jag tyckt varit svårt att hitta något sånt som den verkligen gillar, för sånt som dom BORDE tycka är roligt som variation (hoppning, bommar, uteritter) verkar den 50% av gångerna tycka är pest och pina och 50% att det är ok men inte mer terränghoppning över pyttehinder tycker den iofs är kul, men det är ju för att den får brassa på utan att jobba nu på senare tid har vi insett att den helt enkelt HAR långsam skritt, speedar man på den så faller hästen isär. Och i traven behöver den få värma upp ordentligt innan den är redo att jobba, nackdelen är att har den dålig kondis så kan den bli för trött för att jobba riktigt vid det laget den hunnit bli uppvärmd och i galoppen har vi nog krävt lite för lite alt. samma sak där, inte väntat tills den blivit ordentligt uppvärmd pga att man inte velat träna för mycket om den inte haft bra kondis.. (men galoppen är fortfarande jättesvår, för när den går riktigt bra är det oftast för att någon stressat den till att "bjuda" mer, och då är man på gränsen till att bara få spänning vilket det blir 70-80% av de gångerna). Som sagt, intressant med olika individer... Är hästvakt åt den nu så jag ska bannemej testa galoppen nån gång i helgen
Sv: Petighet vid inlärning?
Jag försöker rida honom lång & låg & har inte stött på några problem med att han försvinner med mig. Antagligen har jag haft tur med dom travhästar jag haft i mina ägor som jag skolat om via A/R/klassiskt
Jag får nog höra med min instruktör eller helt enkel kolla med kompisarna, om dom har någon häst jag kan prova & se om den rinner iväg & sedan fundera ut någon lösning på probemet. Jättesvårt att sitta & briljera teoretiskt då det sällan överrensstämmer med den praktiska biten.
Jag håller bara ett stöd på ytter tygel & kan göra ställande förhållningar på inner, annars driver jag bara det bakbenet som jag vill ha aktivt i just den övning som jag jobbar med & aktiverar min höft. Min häst har naturlig gas, men samtidigt när han kommer till arbete så jobbar han.
En ny övning då han inte förstå då kan han spänna sig & stressa iväg, men då försöker jag ta igenom övningen så han förstår vad jag vill uppnå utan att sitta & förhålla då det blir för mycker & rörigt för han, när han har förstått så saktar han ned & jag får eftergift.
Jag har suttit i månader på volt & spår Samt i skogen & drivit på respektive bakben, slutar han skjuta på så kan hästen inte längre älga iväg hur som helst. Begär man bärighet dvs trampa in till & in under tyngdpunkten så måste dom koncentrera sig & tempot lugnas markant. Och energin går uppåt längs ryggen & fram till öronen istället för framåt rakt ut i tomma luften.
Oftast försvinner hästen för den orkar inte, då faller dom ofta isär & flyter iväg.
Gör jag en förhållning på honom så spänner han sig i hela kroppen & hänger sig i handen.
Jag har min egen metod som fungerar för oss. Säger inte att det är det enda rätta för alla med heta hästar. Men för oss fungerar det. Men ibland har han dagar då absolut ingenting fungerar & han hetsar bara, då är det bara att skritta ut i skogen en lång runda, bara slappa, lukta på blommorna & beundra träden.
Du får prova & sedan återkomma med rapport.
Många hästar behöver värmas upp länge innan dom är färdiga att komma till arbete. JAg är själv lite stel i min kropp innan jag fått upp ångan..
Kondisen tycker jag är super att bygga upp genom långa skrittturer i varierande terräng, mycket klättring mm.
Man behöver inte rida intrevallträningar för att få upp kondition om man bara vill ha vardags kondis.
Vår galopp är spänd, explosiv & okontollerbar
Jag håller med om du säger, men samtidigt så är ju en rätt "grön" häst knappast redo för en normal eller lite högre form, den behöver den långa låga för att få med ryggen och lära sig slappna av i överlinjen. Skulle de gå bra i en hög/normal form skulle det också bli lite väl jobbigt
Jag försöker rida honom lång & låg & har inte stött på några problem med att han försvinner med mig. Antagligen har jag haft tur med dom travhästar jag haft i mina ägor som jag skolat om via A/R/klassiskt
Jag får nog höra med min instruktör eller helt enkel kolla med kompisarna, om dom har någon häst jag kan prova & se om den rinner iväg & sedan fundera ut någon lösning på probemet. Jättesvårt att sitta & briljera teoretiskt då det sällan överrensstämmer med den praktiska biten.
Jag håller bara ett stöd på ytter tygel & kan göra ställande förhållningar på inner, annars driver jag bara det bakbenet som jag vill ha aktivt i just den övning som jag jobbar med & aktiverar min höft. Min häst har naturlig gas, men samtidigt när han kommer till arbete så jobbar han.
En ny övning då han inte förstå då kan han spänna sig & stressa iväg, men då försöker jag ta igenom övningen så han förstår vad jag vill uppnå utan att sitta & förhålla då det blir för mycker & rörigt för han, när han har förstått så saktar han ned & jag får eftergift.
Jag har suttit i månader på volt & spår Samt i skogen & drivit på respektive bakben, slutar han skjuta på så kan hästen inte längre älga iväg hur som helst. Begär man bärighet dvs trampa in till & in under tyngdpunkten så måste dom koncentrera sig & tempot lugnas markant. Och energin går uppåt längs ryggen & fram till öronen istället för framåt rakt ut i tomma luften.
Oftast försvinner hästen för den orkar inte, då faller dom ofta isär & flyter iväg.
Gör jag en förhållning på honom så spänner han sig i hela kroppen & hänger sig i handen.
Jag har min egen metod som fungerar för oss. Säger inte att det är det enda rätta för alla med heta hästar. Men för oss fungerar det. Men ibland har han dagar då absolut ingenting fungerar & han hetsar bara, då är det bara att skritta ut i skogen en lång runda, bara slappa, lukta på blommorna & beundra träden.
Ja, det är väldigt kul att hästar är så olika!
Som sagt, intressant med olika individer... Är hästvakt åt den nu så jag ska bannemej testa galoppen nån gång i helgen
Du får prova & sedan återkomma med rapport.
Många hästar behöver värmas upp länge innan dom är färdiga att komma till arbete. JAg är själv lite stel i min kropp innan jag fått upp ångan..
Kondisen tycker jag är super att bygga upp genom långa skrittturer i varierande terräng, mycket klättring mm.
Man behöver inte rida intrevallträningar för att få upp kondition om man bara vill ha vardags kondis.
Vår galopp är spänd, explosiv & okontollerbar
Liknande trådar
Islandshäst
Jag köpte min första islänning förra sommaren, och jag börjar väl komma hyfsat underfund med honom nu, men det är en sak som jag inte...
Senast: Skjøldur
·
- Låst
- Artikel
Dagbok
Började ridkvällen med dressyr på fina Dunja långöra. Men jag kan inte låta bli att känna att det är något som är konstigt. Hon är så...
Senast: cassiopeja
·
Anläggning
Är så i valet och kvalet om vilket beslut att fatta. Har älskat hästar hela livet men som barn blev det "bara" ridskola då föräldrarna...
Senast: Efwa
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Miljonbelopp för en SM-ponny – ”Tyvärr en pengasport”- Hästnyheter Det krävs inte bara tid och träning för en ryttare att ta sig till mästerskapen. SM–ponnyerna är minst sagt värda sin vikt i guld. –...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 143
- Hästnyheter
-
Ridklubben i Braås får flera miljoner – ska öka tillgängligheten
- Hästnyheter Braås ponny- och ridklubb får drygt 3,3 miljoner av Arvsfonden för sitt arbete med att bygga ett nytt stall och en samlingslokal.
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 36
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Bukefalos bokbingo 1 november 2024-31 mars 2025
- Kultur Planen var att jag skulle ha hunnit läsa ut den här boken under förra krysset, men det hanns inte… Istället tar jag också den roliga...
- cassiopeja
- Svar: 25
- Visningar: 518
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Hund som är lite väl entusiastisk när hon hälsar…- Hundträning Min forsta rottis var totalt likgiltig for att halsa pa "kreti och pleti" men gjorde det nar jag sa, "go visit". Ibland blangde hon pa...
- hastflicka
- Svar: 6
- Visningar: 419
- Hund
-
Uppdateringstråd 30- Övr. Hund Jobbhelg för mig och hundarna får lite vila, funderade på att ta en cykeltur med lilla M och Spock men de dör inte av att få ta det...
- Bulldoozer
- Svar: 1 050
- Visningar: 68 401
- Hund
Hästrelaterat
-
Islandshästtråden 2 - bilder, snack & frågor om isisar!- Islandshäst Ska ni ge era hästar någon längre sammanhållen vintervila?
- Cavallo
- Svar: 663
- Visningar: 45 035
- Grenar
-
Rättvis fördelning?- Hästmänniskan Vi har rullande schema utifrån boxordning (kvällar för sig, helger för sig). Man kan ju ha tur eller otur men vi hjälps åt om någon...
- MiniLi
- Svar: 4
- Visningar: 129
- Hästmänniska
-
Årets foderstater- Foder & Strö Har bara räknat till ponnyn ännu som får mer begränsad tillgång på hö än de stora. Beroende på om jag kan byta ut lite hö mot halm...
- Kristall10
- Svar: 69
- Visningar: 3 732
- Vård
