Petighet vid inlärning?

[mackan]

Sv: Petighet vid inlärning?

Oavsett om det är något vi skapat eller inte är det just nu en del av hästens personlighet (hur den beter sig). Och anledningen att den reagerat just SÅ på det vi "lärt in" beror i regel på hästens personlighet, hur den reagerar på våra signaler. En annan häst hade kunnat reagera totalt annorlunda.

Skulle man utgå från det du skriver så har hästar i princip ingen personlighet utan är totalt skapade av människor beteendemässigt. Är det verkligen så du menar? Eller vad skulle du annars klassa som hästens "personlighet"?

Nej jag menar att det skylls en hel del på hästen, när det i själva verket är ett hanterings/ryttarproblem. Man "nöjer sig" med att konstatera att "ja den är såhär" för "någon har gjort den sån". och man låter det liksom bero med det konstaterandet.
självklart har den en personlighet i sig själv. men hur den utvecklats runt hantering och relation till människan är till mycket stor del en konsekvens av hur den hanterats och dess intryck av människan.

 

[mackan]

Sv: Petighet vid inlärning?

tillägg:
i grund och botten, så tycker jag inte att en häst reagerar så fullständigt olika på hantering och signaler - OM vi förutsätter att den har samma "neutrala utgångsläge", dvs förutsättning. En häst är i grunden en häst. En mycket välkänd NH karaktär som jag känner, brukar tex. le lite trött när folk ohhar och aahar över hur han "lyckas" med hästar som folk haft problem med hit och dit, och kommentera att "det är bara en häst". dvs den reagerar i mångt och mycket som alla hästar gör - just för att det är - en - häst.

Sen vill folk gärna läsa in och "skylla" på dess personlighet när det kommer till inlärnings och träningsproblem osv, som sagt.

 

[axel]

Sv: Petighet vid inlärning?

Ja men precis

Har även många bekanta som ALLTID har mkt speciella hästar o då har 10000 ursäkter för sitt uppträdande mot hästen.

Här går det att läsa i var o vareviga tråd.

 

[Lusidor]

Sv: Petighet vid inlärning?

Jo, men om man inte talar om hantering o rena ridproblem, utan finare skillnader i hur en häst svarar på en persons träning vs en annan häst.
jag måste nog tycka att de skiljer sig markant i många fall. Oberoende av hur de hanterats.
Det är ju tydligt i stall (trav) som tränar ettåringar enligt samma modell. Vissa av en viss stam gör saker som andra aldrig försöker. Vissa svarar snabbt o har intellekt, andra svarar alltid med motvärn eller oro. Andra är födda inkörda, andra ser det som helvetets påfund osv.. ..trots att samma människa tränar dem!

De hästar jag fått äran att umgås med har det funnits lite "svensson"aktiga hästar som svarar enligt en slags normalmall, med små egenheter och personlighetsdrag. Sedan har vi rena unikum i personlighet, respons och som för en människa framstår som hemsk och otrevlig, medans den kan passa en annan peson som en "tvillingsjäl"

Sedan försändras de såklart efter hur de utvecklas som personligheter. Vissa tillåts inte utvecklas, säsrkillt de som stöps i en stram mall. tex travare i löpande bandträning. kanske även ridhästar i smama typ av träningsmodell. Likartat upplägg o lite utrymme för personliga uttryck.

Vissa tillåts låta sin personlighet ta över för mycket och övergå till något negativt. .-Kan visa sig bli problem.

Mina fn tre hästar har tre vitt skilda personligheter. Alla helt utan problem. I våra ögon alltså. De kan lätt hanteras i alla situationer (inte dressyren då kanske) och är väldigt sympatiska.
men såå olika. de måste tränas o bemötas efter den typ de är. Annars uppstår problem.

tex en som kräver konsekvens, energi o pondus, en som vill ha närhet, barnslig tydlighet och uppmuntran, o en som inte svarar på disciplin alls, utan ska leka sig fram genom livet, helt utan konsekvens och rutiner.

Så många gånger kan man inte bara skylla på "den klanten (tidigare ägare)som sabbat min häst"!!
Utan hästen har tendenser från scratch, som kan utvecklas till ngt positivt eller bli till ett problem.

-kanske olika uttalad flyktdrift, olika starka familjeband, olika stark social kompetens, vilja att skapa relationer, olika lång stubin, intellekt (förmåga att minnas och lista ut vad människan nu vill med sina nya signaler) olika stark önskan att vara människor till lags osv osv.

tror iaf jag!

 

[mackan]

Sv: Petighet vid inlärning?

Jo, men om man inte talar om hantering o rena ridproblem, utan finare skillnader i hur en häst svarar på en persons träning vs en annan häst.
jag måste nog tycka att de skiljer sig markant i många fall. Oberoende av hur de hanterats.

Men det är ju hantering och ridproblem vi pratar om, det är ju det tråden handlar om?
Självklart är hästar individer och skiljer sig åt. Men du och Totola missar det jag säger, i det att ni fokuserar otroligt mycket på, (och lite kan jag tycka, även romanticerar) skillnader hos de egna individerna, snarare än att utgå från LIKHETERNA. Kanske är det där diskussionen går isär.
Jag skulle aldrig, som du, klassa din häst som du beskriver, tendens eller vana att vända åt andra hållet och börja käka gräs mitt i dressyr träningen, som ett personlighetsdrag.
Att man känner sina hästar väl, och hanterar dem olika i vissa situationer beroende på vad man lärt sig om deras personligheter osv. Det är ju en självklarhet. Men fortfarande, i grunden, så är hästar till största del LIKA varandra i grunden. Dvs de är:
flockdjur, flyktdjur osv. I den bemärkelsen är de lika, och återigen, som jag skrev tidigare, i utgångsläget, och rätt hanterade, kommer de i mångt och mycket att ställa sig till, och förhålla sig liknande, - till liknande situationer. Om den tillåts.
Om hanteraren projicerar ngt annat, är en annan sak.

det har ju gjorts, och sker konstant, otaliga studier som har sin bas just i det att hästar, rent genetiskt och biologiskt, är ett och samma djur på det fundamentala planet. Dvs man gör försök där man utsätter grupper av hästar för situation a, b och c, och ser hur grupperna reagerar. reaktionerna kan klassas in hur hästen, kollektivt, rent generellt som djur, tenderar att reagera och respondera.
tex. har man gjort sådana försök runt skrämsel/flyktmekanismen inför främmande objekt. osv osv.

jag har i grund och botten svårt att köpa det du beskriver hur dina 3 individer skall behandlas HELT olika annars går det åt helsicke. Jag ser det fortfarande till mångt och mycket vara ett förhållningssätt från hanterarens sida - som hästen kommit att anpassa sig runt. givetvis, återigen, har de personligheter - men inte till så milda grad att man inte på ett grundstadie i grundläggande frågor, kan hantera dem liknande? isåfall har de ju ngn sorts bakgrundshistoria, som färgat dem, vilket jag ju skrev om tidigare.

 

[axel]

Sv: Petighet vid inlärning?

Jag är så pass vaken att jag kan se att en skicklig ryttare kan göra en milsvid skillnad inom dressyr.
Istället för att laborera utan instruktör o se sig själv som en professionell hästutbildare.

 

[Lusidor]

Sv: Petighet vid inlärning?

Jag är så pass vaken att jag kan se att en skicklig ryttare kan göra en milsvid skillnad inom dressyr.
Istället för att laborera utan instruktör o se sig själv som en professionell hästutbildare.

Det är en smula obehagligt vad snabbt man kan falla tillbaka på personangrepp och snabba dömanden här på buke. Såklart även i verkliga världen.
Det roliga med den här kanalen är ju att man kan tillåtas sitta och använda hjärnan i större grad än om man var bunden till att diskutera enbart med de man möter irl.

Men ibland tar ju vissa diskussioner såna bisarra vändningar att man baxnar.

vad var det nu som gjorde att du blev så retad?

Markus:
Romantiserande eller inte. Det som sker ute på ridpassen blir av olika anledningar inte lite flummiga och drömmande som tankarna kan gå sedan inne vid datorn då man utvärderar vad som hänt.
Givetvis måste hästarna behandlas som en häst i steg ett.
Men sedan, tycker jag att man kan välja att gå ett två eller tre steg djupare om man har tid lust och mental öppenhet för det.

Det finns faktiskt mycket mer att jobba med sedan man passerat "NH"-stadiet hanteringsmässigt. På ett mer mentalt och personligt plan.

Sedan kan man ju bryskt kastas tillbaka till det basala planet då det uppstår problem. Tex i kroppen eller omgivningen. Med en häst med konstanta fysiska problem kanske man aldrig lyckas komma förbi det tekniska och få jobba med det mer subtila.

Släppa tanken fri på ngt sätt..

nej nu är det dax för en paus.

Axel, får man boka en lektion?

 

[mackan]

Sv: Petighet vid inlärning?

Markus:
Romantiserande eller inte. Det som sker ute på ridpassen blir av olika anledningar inte lite flummiga och drömmande som tankarna kan gå sedan inne vid datorn då man utvärderar vad som hänt.
Givetvis måste hästarna behandlas som en häst i steg ett.
Men sedan, tycker jag att man kan välja att gå ett två eller tre steg djupare om man har tid lust och mental öppenhet för det.

Det finns faktiskt mycket mer att jobba med sedan man passerat "NH"-stadiet hanteringsmässigt. På ett mer mentalt och personligt plan.

Sedan kan man ju bryskt kastas tillbaka till det basala planet då det uppstår problem. Tex i kroppen eller omgivningen. Med en häst med konstanta fysiska problem kanske man aldrig lyckas komma förbi det tekniska och få jobba med det mer subtila.

Släppa tanken fri på ngt sätt..

nej nu är det dax för en paus.

Axel, får man boka en lektion?

du får gärna kalla mig vid mitt användarnamn istället!
återigen, jag vänder mig inte över huvud taget mot att hästen självklart har en inidviduell personlighet - min egen har det i allra högsta grad. Dock är han i grunden en helt vanlig häst. Förstår inte hur man tar det ett steg eller två längre om man tycker att det är hästens personlighet och därmed ok eller normalt att den väljer att tvärvända och beta under ett träningspass. eller tvärstanna om man klappar och säger bra. osv. det är ett HANTERINGS symptom inte ett personlighetsdrag. Punkt.
en häst med konstant fysiska problem/smärta/anspänningar av diverse fysiska slag, anpassar jag arbetet, utreder vad det är, och tar ställning till hur den skall användas utefter vad resultatet visar. förstår inte heller hur en hästs fysiska problem kan bli draget in i en parallell med hur dess personlighet är. Om den har och tillåts ha så mkt fysiska problem att reaktionerna därav gör att dessa symptom/tillstånd blir en del av dess personlighet så är det ju fruktansvärt!

 

[axel]

Sv: Petighet vid inlärning?

Men har du satt upp ngn elitryttare ngn gång?
Ett tips- Gör det.

Där kan man snacka om att bli frälst- en ofantlig skillnad.
hästen blir en annan uppenbarelse- snabbt.

 

[Totola]

Sv: Petighet vid inlärning?

Nej jag menar att det skylls en hel del på hästen, när det i själva verket är ett hanterings/ryttarproblem. Man "nöjer sig" med att konstatera att "ja den är såhär" för "någon har gjort den sån". och man låter det liksom bero med det konstaterandet.
självklart har den en personlighet i sig själv. men hur den utvecklats runt hantering och relation till människan är till mycket stor del en konsekvens av hur den hanterats och dess intryck av människan.

Tro mig, jag "skyller inte på hästen" även om det kanske låter så. Snarare på personkemi. Det finns ju liksom knappast någon som kan hantera och rida alla hästar lika bra (om vi utgår från att de är "oförstörda" sen innan, t ex unghästar) men en annan person kanske passar med personligheten bättre och därmed lyckas bättre.
När jag bedömer en personlighet är det ytterst objektivt, och för att jag själv ska veta vad jag jobbar med. Har man "känt" en häst länge och följt utvecklingen så vet man hur den reagerar på det ena och det andra, det måste man ju ta hänsyn till, oavsett om det är något som orsakats av uppfostran/ridning eller om det bara beror på personligheten i sig

 

[Spirit]

Sv: Petighet vid inlärning?

Tycker det börjar bli lite tråkig stämning i denna tråden.

 

[MorvanMorr]

Sv: Petighet vid inlärning?

Tycker det börjar bli lite tråkig stämning i denna tråden.

Fast jag tycker att den här diskussionen är VÄLDIGT intressant!! Det är tydligt i denna tråd hur svårt det är att uttrycka sig så att andra människor förstår exakt vad man menar. Jag tycker det är toppen när folk ifrågasätter det man skrivit och försöker "visa in en" på sin väg. För det är precis det som händer. "Kom med här ska jag visa dig vad bra det blir om man tänker/gör så här". Underbart!
"Den kloke ändrar ofta åsikt, den enfaldige aldrig"

Sorry för svammel...

 

[Spirit]

Sv: Petighet vid inlärning?

Fast jag tycker att den här diskussionen är VÄLDIGT intressant!! Det är tydligt i denna tråd hur svårt det är att uttrycka sig så att andra människor förstår exakt vad man menar. Jag tycker det är toppen när folk ifrågasätter det man skrivit och försöker "visa in en" på sin väg. För det är precis det som händer. "Kom med här ska jag visa dig vad bra det blir om man tänker/gör så här". Underbart!
"Den kloke ändrar ofta åsikt, den enfaldige aldrig"

Sorry för svammel...

Självklart.
Men en persons väg är inte den enda rätta. Det börjar vankas ditåt nu.
Personer & hästar är alla olika & det finns ingen universallösning som fungerar rakt över.
Tycker tråden har fått tråkig stämning dessa 2 sista sidorna. Diskussionerna är nästan ett minne blott...

 

[MorvanMorr]

Sv: Petighet vid inlärning?

Tycker tråden har fått tråkig stämning dessa 2 sista sidorna. Diskussionerna är nästan ett minne blott...

Jag håller inte riktigt med - därmed inte sagt att du har fel..
Men, jag har ju inte heller varit med så länge här och har inte koll på ev. tidigare kontroverser

Men, för att återgå till ämnet och blåsa liv i diskussionen: Hur många här har ändrat något väsentligt i sitt sätt att hantera/rida/träna hästen och märkt en tydlig förändring hos hästen? Vad har ni gjort och på vilket sätt blev det bättre/sämre??

 

[Totola]

Sv: Petighet vid inlärning?

Men, för att återgå till ämnet och blåsa liv i diskussionen: Hur många här har ändrat något väsentligt i sitt sätt att hantera/rida/träna hästen och märkt en tydlig förändring hos hästen? Vad har ni gjort och på vilket sätt blev det bättre/sämre??

På den ena av kusarna jag rider har jag tagit till mig av "rida positivt"-tänket. De senaste två gångerna har jag ändrat framförallt två saker = jag har börjat göra halter ofta för att den ska lära sig att ta det lugnt emellanåt, särskilt när man travat för då får den större motivation till att gå i bra balans. Det andra är att man lägger in lite annorlunda saker, att gå emellan/över/runt bommar, slalom mellan hinderstöd osv för att man ska få lite gratis lösgörande övningar utan att hästen känner att man kräver något utan snarare får variation och får lite eget ansvar.
Sen så rent allmänt har jag försökt göra träningen mer positiv med massor med beröm och liksom provocerat fram situationer där hästen får vara duktig och känna sig duktig. Har märkt stoor skillnad i hästens inställning och den verkar väldigt cool mentalt!

Har tyvärr inte hunnit jobba den "lata" hästen ordentligt ännu, känner att jag haft för dålig koll på min egen kropp för att kunna kräva något av den så det blev mest lite travövergångar och skrittarbete. Ska förhoppningsvis hinna rida ikväll.

Tack iaf för era synvinklar, de har tro´t eller ej varit till stor hjälp

 

[MorvanMorr]

Sv: Petighet vid inlärning?

För mig har det varit några specifika "ändringar" som jag (& hästen hoppas jag..) tycker mig fått ut oerhört mycket av. De kommer här:

1. Jag har lärt mig att kontrollera mitt stundtals häftiga humör.

2. Jag lämnade hästen på tillridning hos min dåvarande tränare när det höll på att gå åt skogen för oss (mig å hästen alltså). Fick hem en häst som var 100000000 ggr mer välriden, snäll, lugn än jag någonsin hade kunnat få till under den tiden. Efter det kunde jag börja RIDA istället för att fara runt ridbanan i diverse krumsprång ...

3. Jag tömkör min häst mycket och har fått hjälp från div riktigt duktiga människor med det. Men, jag har aldrig behärskat tekniken riktigt, det blev spänt och stressat och både hästen å jag frustrerade (inte alltid men för ofta). Ändringen kom efter en kurs i sk "long raining" då man inte har nån gjord och går mkt närmare hästen. Man börjar också utan bett, med kapson eller tom grimma. Å hästen är bara sååå lugn och nöjd med detta "nya" sätt att arbeta!!

4. Både hästen och jag har blivit äldre å klokare....

 

[axel]

Sv: Petighet vid inlärning?

Vad bra

försök att hitta den gyllene Medelvägen- att bägge ska bli "normala".

ta fram lite positiv nerv hos den flegmatiske o varva ned den andra.
Den förste kanske man ska jobba i skogen o tänka på att aldrig bromsa den.

 

[elbereth]

Sv: Petighet vid inlärning?

* En stressad häst som lätt spänner sig och helst går i övertempo

Prio ett för mig är en bra kontakt och kommunikation och är hästen stressad och spänd är det svårt att ha en bra kommunikation.
Därför hade jag börjat från marken med lite grundläggande trickträningsövningar där den viktigaste är att stå still och att vänta på instruktioner.

Om hästen däremot går i övertempo men ändå känns mjuk och kommunikativ så börjar jag med skolor (förutsatt att hästen kan det) och annat samlande jobb och drar nytta av energin för att få ett bättre undertramp.

 

[Totola]

Sv: Petighet vid inlärning?

Vad bra

försök att hitta den gyllene Medelvägen- att bägge ska bli "normala".

ta fram lite positiv nerv hos den flegmatiske o varva ned den andra.
Den förste kanske man ska jobba i skogen o tänka på att aldrig bromsa den.

Jag är ju egentligen ute efter att då hästen "lat" i bemärkelsen att hästen ska uppskatta att vila (men ändå vara lydig och gå framåt när man ber den givetvis) och vara lugn mentalt. Så vore det inte för att den "lata" hästen är väldigt slingrig - svår att rama in - och svår att samla så hade den varit guld! den bjuder ju liksom framåt (i traven framförallt, är trots allt en f.d. travare) det är bara när man vill ha lite samling den börjar kännas "lat", bryter hellre av än jobbar. Men det känns ändå ganska lätt åtgärdat om man bara är konsekvent.
Tror jag ska köra på precis samma sätt med den "lata" faktiskt som på den andra hästen, just nu känns det som ett vinnande koncept.

 

[Totola]

Sv: Petighet vid inlärning?

Prio ett för mig är en bra kontakt och kommunikation och är hästen stressad och spänd är det svårt att ha en bra kommunikation.
Därför hade jag börjat från marken med lite grundläggande trickträningsövningar där den viktigaste är att stå still och att vänta på instruktioner.

Om hästen däremot går i övertempo men ändå känns mjuk och kommunikativ så börjar jag med skolor (förutsatt att hästen kan det) och annat samlande jobb och drar nytta av energin för att få ett bättre undertramp.

Jag gjorde ungefär som du skriver så det verkar som att vi har ganska lika åsikter
Testar från marken först, går över till ryggen när man känenr att kommunikationen från marken fungerar (dock blev det en annan häst när man suttit upp). När den känns väldigt "yrsig" så ber jag inte om mer än att den inte ska brassa iväg och att den ska gå dit jag vill, när den lyssnar så blir det lite övningar för att få bra avslappning, bärigheten brukar komma gratis så den bryr jag mig inte om i nuläget. För att få den mer jämnmusklad testar jag svaga skolor ibland men bara några steg per pass än så länge, stor risk att den börjar spänna sig när det blir jobbigt.