Jag har en vän som haft ett ganska långt äktenskap med en kvinna som han säger har personlighetsstörning 301. (Dom skildes för ca tio år sedan). Han hittade den sjukdomsbeskrivningen någonstans någongång och såg att det stämde men han har inte papprena kvar. Jag har googlat och hittat en massa om personlighetsstörningar men inte om just den. Är det någon som vet hur jag ska hitta information??? Han säger att hon härskar framförallt genom att provosera sin partner, sina barn och ibland någon annan. Den provoserad blir arg - såklart, och säger kanske en del dumma saker och så kan hon anklaga denna för det. Hon tål överhuvudtaget inte att hennes familj visar egen vilja och har egna idéer, då måste hon återta kontrollen på detta sätt. Dom har en trettonårig son tillsammans och han mår mkt dåligt av detta. Bl a fick han svårt att äta. Ett par mornar då jag var hos honom och hans pappa så klev jag upp tidigt, växkte honom och erbjöd honom frukost i helt neutral ton. Då åt han, inte precis någon hälsokost men till ex en vanlig ljus macka med smör och ett glas nyponsoppa och det är ju bättre än inget. Jag har aldrig försökt fostra honom -har ju ingen orsak till det! Och jag bestämde mig för att om han tackade nej så skulle jag inte säga något om det och jag berömde honom inte heller för att han faktiskt åt utan låtsades som ingenting. Pappan sa att det är typiskt så det är - då andra bjuder går det bra att äta. Nu påstår mamman att sonen skulle vara psykiskt sjuk fast han inte är det. Han är ruskigt skoltrött och lider av spänningarna hemma och mellan pappa och mamma och mamma och hennes nye man. Han får raseriutbrott mot sin mamma för att hon är som hon är, men det är en normal reaktion från en tonåring som vill vara fri. Hon har kopplat in barnpsyk och fått en ovanligt dum överläkare där på sin sida. Hon påstår nu att sonen är sjuk än fast det är hon som är det. Därför undrar jag hur jag ska få tag i info om den där diagnosen. Jag tänker försöka skriva till barnpsyk än om jag har liten tro på att dom kommer att bry sig om vad jag säger. Pappan säger att överläkaren där inte ens bryr sig om vad skolans rektor och läraren säger. Mamman är mkt smart och vältalig och förstår hur hon ska spela sitt spel.
- Kropp & Själ
- Trådstartare Skjøldur
- Startdatum
Sv: Personlighetsstörning 301
Det där låter som min mamma
Har inga råd men hoppas det löser sig för killens bästa!
Jag har inte haft kontakt med min mamma på 4 år nu pga hennes beteende och är det så illa som du säger så kan sonen när han är äldre ta avstånd från sin mamma.
Finns där och stötta honom, det är väl det ni kan göra. Och om det behövs, göra en anmälan till socialen för det låter ju uppenbarligen inte som att han har det bra hemma hos sin mamma. Så gör dom i alla fall en utredning. Jag brukar inte förespråka en anmälan men jag skulle själv göra det i detta fallet. Det ger sonen en chans att berätta sin version av det hela.
Det där låter som min mamma
Har inga råd men hoppas det löser sig för killens bästa!
Jag har inte haft kontakt med min mamma på 4 år nu pga hennes beteende och är det så illa som du säger så kan sonen när han är äldre ta avstånd från sin mamma.
Finns där och stötta honom, det är väl det ni kan göra. Och om det behövs, göra en anmälan till socialen för det låter ju uppenbarligen inte som att han har det bra hemma hos sin mamma. Så gör dom i alla fall en utredning. Jag brukar inte förespråka en anmälan men jag skulle själv göra det i detta fallet. Det ger sonen en chans att berätta sin version av det hela.
Sv: Personlighetsstörning 301
Dom har delad vårdnad men sista månaderna har pojken varit enbart hos sin pappa. Detta för mamman lät honom vara hemma från skolan då han hade lust
och så påstod han att skulle vara deprimerad mm så att det var därför. Men han var som sagt bara ruskigt skoltrött. I den vevan kopplade mamman in barnpsyk. Pappan har varit på flera samtal där både tillsammans med sin son och ensam. En vanlig psykolog där konstanterade att pojken kände sig trygg tillsammans med sin pappa och att han inte verkade speciellt nedstämd. Men vad hjälper det då det är det högsta hönset som bestämmer vem som är frisk och sjuk?! Pappan har hållit pojken hos sig och kört honom till skolan varenda morgon för att han inte ska behöva gå om sexan. Han har till och med puggat ikapp de andra, han låg efter ganska mycket. Men också för att pojken skulle få känna sig fri att tala om hur det var för soc, soc är alltså inblandade. Nu drar det ihop sig till en ny omvårdnadsrättegång. Tyvärr har pappan knappast någon chans att vinna. Går det att ifrågasätta en överläkare på barnpsyk? Finns det överhuvudtaget någon annan person som skulle kunna bedömma pojken och komma med ett lika tungt utlåtande?
Dom har delad vårdnad men sista månaderna har pojken varit enbart hos sin pappa. Detta för mamman lät honom vara hemma från skolan då han hade lust
och så påstod han att skulle vara deprimerad mm så att det var därför. Men han var som sagt bara ruskigt skoltrött. I den vevan kopplade mamman in barnpsyk. Pappan har varit på flera samtal där både tillsammans med sin son och ensam. En vanlig psykolog där konstanterade att pojken kände sig trygg tillsammans med sin pappa och att han inte verkade speciellt nedstämd. Men vad hjälper det då det är det högsta hönset som bestämmer vem som är frisk och sjuk?! Pappan har hållit pojken hos sig och kört honom till skolan varenda morgon för att han inte ska behöva gå om sexan. Han har till och med puggat ikapp de andra, han låg efter ganska mycket. Men också för att pojken skulle få känna sig fri att tala om hur det var för soc, soc är alltså inblandade. Nu drar det ihop sig till en ny omvårdnadsrättegång. Tyvärr har pappan knappast någon chans att vinna. Går det att ifrågasätta en överläkare på barnpsyk? Finns det överhuvudtaget någon annan person som skulle kunna bedömma pojken och komma med ett lika tungt utlåtande?
Sv: Personlighetsstörning 301
Precis som Imzork skriver, ICD-9 kod 301 står för Personlighetsstörning, men inte närmare specificerat vilken problematik som finns.
Att "vara ruskigt skoltrött" till den grad att man inte orkar gå till skolan fast man har skolplikt, kan absolut vara ett tecken på illabefinnande, ångest eller depression hos barn, så att modern kopplade in BUP låter ändå rätt gjort i mina öron.
Visst kan man begära en Second opinion från en annan vårdgivare, men VEM GYNNAR DET? Barnet? Nej, knappast.
Det låter snarare som ett barn som definitivt hamnat i kläm mellan sina föräldrars käbblande.
Precis som Imzork skriver, ICD-9 kod 301 står för Personlighetsstörning, men inte närmare specificerat vilken problematik som finns.
Att "vara ruskigt skoltrött" till den grad att man inte orkar gå till skolan fast man har skolplikt, kan absolut vara ett tecken på illabefinnande, ångest eller depression hos barn, så att modern kopplade in BUP låter ändå rätt gjort i mina öron.
Visst kan man begära en Second opinion från en annan vårdgivare, men VEM GYNNAR DET? Barnet? Nej, knappast.
Det låter snarare som ett barn som definitivt hamnat i kläm mellan sina föräldrars käbblande.
ameo
Moderator
Sv: Personlighetsstörning 301
jag tänker att en second opinion kan gynna barnet i det fall då en läkare har snöat in på något som kanske inte stämmer och att den diagnosen kanske kommer missgynna barnet
Även om det är så att barnet kommit i kläm mellan käbblande föräldrar så måste kanske den knuten lösas. Och om ena föräldern känner sig osäker på om den uttalade diagnosen verkligen stämmer så kanske det är rätt väg att gå, att be om en second opinion.
En läkare kan bara gå på det som går att undersöka och det föräldern berättar. Jag kan nog anta att det är skillnad på slutresultatet om det är någon som trycker på om diverse olika saker som pekar mot olika diagnoser än om föräldern känner sig lugn i att det inte är något fel på barnet.
OM det är så att barnet faktiskt har "kommit ikapp" i skolan medan pappan har haft ansvaret och citat "Pappan har varit på flera samtal där både tillsammans med sin son och ensam. En vanlig psykolog där konstanterade att pojken kände sig trygg tillsammans med sin pappa och att han inte verkade speciellt nedstämd" så kanske det är så att den andra läkaren har gjort en felbedömning. Läkare är också bara människor i slutänden...
jag tänker att en second opinion kan gynna barnet i det fall då en läkare har snöat in på något som kanske inte stämmer och att den diagnosen kanske kommer missgynna barnet
Även om det är så att barnet kommit i kläm mellan käbblande föräldrar så måste kanske den knuten lösas. Och om ena föräldern känner sig osäker på om den uttalade diagnosen verkligen stämmer så kanske det är rätt väg att gå, att be om en second opinion.
En läkare kan bara gå på det som går att undersöka och det föräldern berättar. Jag kan nog anta att det är skillnad på slutresultatet om det är någon som trycker på om diverse olika saker som pekar mot olika diagnoser än om föräldern känner sig lugn i att det inte är något fel på barnet.
OM det är så att barnet faktiskt har "kommit ikapp" i skolan medan pappan har haft ansvaret och citat "Pappan har varit på flera samtal där både tillsammans med sin son och ensam. En vanlig psykolog där konstanterade att pojken kände sig trygg tillsammans med sin pappa och att han inte verkade speciellt nedstämd" så kanske det är så att den andra läkaren har gjort en felbedömning. Läkare är också bara människor i slutänden...
Sv: Personlighetsstörning 301
Det är så det är. Pojken är morgontrött -vilken liten tonåring är inte det! Vägrar äta frukost mamman- provoserar honom på något sätt -bråk - hon skiter i honom och så kommer han sig inte till skolan. Sedan säger han de värsta saker han kan om skolan till mamman för få vara hemma... Han är som sagt skoltrött. Och hon utnyttjar situatioen till att skaffa sig kontroll över sin son. Ett tag i höstas så var han lite mobbad bara för att han är liten för åldern. Det som hände var helt enkelt att större och starkare ungar drog iväg med honom ibland. Men läraren är jättebra och har lyft fram hur bra han är på data och annat. En dag kom några av killarna på skolan och hälsade på honom i pappas verkstad och sett att han bygger en egen gocart! Men en sak till, han gillar dataspel lite för mycket. Då han spelar försvinner tiden. Pappan har bestämt att han får bara får spela varannan dag och inte efter kl nio på kvällen. Eftersom han har så svårt att avbryta då han spelar var det lättare att bestämma att han får spela varannan dag än än till ex max två timmar per kväll. Sedan dess har han blivit piggare och mer kreativ. Så jag säger bestämt - den här pojken är alldeles frisk! Och han behöver få papper på det.
Det är så det är. Pojken är morgontrött -vilken liten tonåring är inte det! Vägrar äta frukost mamman- provoserar honom på något sätt -bråk - hon skiter i honom och så kommer han sig inte till skolan. Sedan säger han de värsta saker han kan om skolan till mamman för få vara hemma... Han är som sagt skoltrött. Och hon utnyttjar situatioen till att skaffa sig kontroll över sin son. Ett tag i höstas så var han lite mobbad bara för att han är liten för åldern. Det som hände var helt enkelt att större och starkare ungar drog iväg med honom ibland. Men läraren är jättebra och har lyft fram hur bra han är på data och annat. En dag kom några av killarna på skolan och hälsade på honom i pappas verkstad och sett att han bygger en egen gocart! Men en sak till, han gillar dataspel lite för mycket. Då han spelar försvinner tiden. Pappan har bestämt att han får bara får spela varannan dag och inte efter kl nio på kvällen. Eftersom han har så svårt att avbryta då han spelar var det lättare att bestämma att han får spela varannan dag än än till ex max två timmar per kväll. Sedan dess har han blivit piggare och mer kreativ. Så jag säger bestämt - den här pojken är alldeles frisk! Och han behöver få papper på det.
Sv: Personlighetsstörning 301
Vad spelar diagnosen för roll? Det handlar "bara" om nedstämdhet eller är det någon annan diagnos han har fått? Om det bara är det, som inte jag tycker kan klassas som en sjukdom utan mera ett tillstånd så vad är det som är så viktigt att få på papper att han är "frisk"?
Det är ju ingen diagnos som missgynnar honom direkt.
Vad spelar diagnosen för roll? Det handlar "bara" om nedstämdhet eller är det någon annan diagnos han har fått? Om det bara är det, som inte jag tycker kan klassas som en sjukdom utan mera ett tillstånd så vad är det som är så viktigt att få på papper att han är "frisk"?
Det är ju ingen diagnos som missgynnar honom direkt.
Sv: Personlighetsstörning 301
Nånting är ju fel, och om det som du påstår är mamman som är orsaken så kommer de nog att komma fram till det på psyk.
Försök se det positiva i att någon som mår dåligt faktiskt får hjälp! Om en elev i mellanstadiet är så skoltrött att den inte ens tar sig till skolan är ju allt inte som det ska.
Diagnos eller inte spelar inte någon roll, felaktiga diagnoser kan ändras ifall ny fakta kommer upp.
Sen kan man ju välja en annan läkare också, men var försiktig med att göra det här till någon sorts krig där ni släpar omkring pojken för att få bäst poäng hos olika läkare...
Vad vill pojken? Det är ju väldigt relevant här, eller hur?
Och angående mammans diagnos eller icke-diagnos... Det finns massvis med personlighetsstörda personer, och det är lätt att ta dem i beaktande. Men att ta upp sånt i vårdnadstvister blir nog svårt, eftersom ingen riktig diagnos finns. Det är rätt svårt, i vissa fall omöjligt, att få fram en sån diagnos ifall man själv är ovillig till att bli undersökt och testad.
Nånting är ju fel, och om det som du påstår är mamman som är orsaken så kommer de nog att komma fram till det på psyk.
Försök se det positiva i att någon som mår dåligt faktiskt får hjälp! Om en elev i mellanstadiet är så skoltrött att den inte ens tar sig till skolan är ju allt inte som det ska.
Diagnos eller inte spelar inte någon roll, felaktiga diagnoser kan ändras ifall ny fakta kommer upp.
Sen kan man ju välja en annan läkare också, men var försiktig med att göra det här till någon sorts krig där ni släpar omkring pojken för att få bäst poäng hos olika läkare...
Vad vill pojken? Det är ju väldigt relevant här, eller hur?
Och angående mammans diagnos eller icke-diagnos... Det finns massvis med personlighetsstörda personer, och det är lätt att ta dem i beaktande. Men att ta upp sånt i vårdnadstvister blir nog svårt, eftersom ingen riktig diagnos finns. Det är rätt svårt, i vissa fall omöjligt, att få fram en sån diagnos ifall man själv är ovillig till att bli undersökt och testad.
Senast ändrad:
Sv: Personlighetsstörning 301
Om pojken är frisk så har inte mamman rätt att låta honom vara hemma. Det är viktigt att han går i skolan för annars hamnar han ju efter och måste i värsta fall till och med gå om en klass och då är han definitivt utanför. Det går bra att få iväg honom till skolan på mornarna om man tar hand om honom på ett vuxet sätt, inte ger med sig men heller inte anklagar honom och bråkar och sådär. Hans mamma är hemma på dagarna och han har yngre halvsyskon som är hemma med henne. Han hjälper till rätt mycket med dom. Men med tanke på att hon tydligen bråkar, dominerar och har sig så tycker sonen också att hon är jobbig och han har svårt att gå emot henne. Det hon har att vinna med en diagnos är då kan hon påstå att han bör vara i hennes vård. Att hennes till synes trygga kärnfamilj skulle vara bättre för sonen än pappans ngt struligare hem. (Pappan bor ensam.) Sonen vill helst slippa allt var bup och soc-tanter heter! Och han vill helst besämma själv vem han ska vara hos, få vara flexibel. Oftast mest hos pappa men då och då kan han vilja vara med mamman en vecka också fast oftast räcker det med mindre... Men så ser ju inte den gamla domen ut, varannan vecka.
Om pojken är frisk så har inte mamman rätt att låta honom vara hemma. Det är viktigt att han går i skolan för annars hamnar han ju efter och måste i värsta fall till och med gå om en klass och då är han definitivt utanför. Det går bra att få iväg honom till skolan på mornarna om man tar hand om honom på ett vuxet sätt, inte ger med sig men heller inte anklagar honom och bråkar och sådär. Hans mamma är hemma på dagarna och han har yngre halvsyskon som är hemma med henne. Han hjälper till rätt mycket med dom. Men med tanke på att hon tydligen bråkar, dominerar och har sig så tycker sonen också att hon är jobbig och han har svårt att gå emot henne. Det hon har att vinna med en diagnos är då kan hon påstå att han bör vara i hennes vård. Att hennes till synes trygga kärnfamilj skulle vara bättre för sonen än pappans ngt struligare hem. (Pappan bor ensam.) Sonen vill helst slippa allt var bup och soc-tanter heter! Och han vill helst besämma själv vem han ska vara hos, få vara flexibel. Oftast mest hos pappa men då och då kan han vilja vara med mamman en vecka också fast oftast räcker det med mindre... Men så ser ju inte den gamla domen ut, varannan vecka.
Senast ändrad:
Sv: Personlighetsstörning 301
Låter mera som att föräldrarna kanske kan börja kommunicera lite och inte anklaga varandra och sätta diagnoser på varandra. Pappan har ju uppenbart ett sätt som fungerar för honom, mamman har det inte. Dom borde kanske gå och prata tillsammans och försöka komma fram till något.
Det är väl en tolkningsfråga, hon anser att han inte mår bra, det är så hon upplever det och hon vet inte hur hon ska hantera det och går till bup för hjälp. Hade hon struntat i honom så hade hon ju heller inte försökt hjälpa honom på det sättet som hon kan.
Låter mera som att föräldrarna kanske kan börja kommunicera lite och inte anklaga varandra och sätta diagnoser på varandra. Pappan har ju uppenbart ett sätt som fungerar för honom, mamman har det inte. Dom borde kanske gå och prata tillsammans och försöka komma fram till något.
Senast ändrad:
Sv: Personlighetsstörning 301
Denna mamma hatar sin första barnafader pga dom var gifta länge och fick denna sonen. Men mannen i fråga var nedtryckt av henne och hade dålig självkänsla. Han blev sjukskriven och gick i terapi men inget hjälpte så till slut tog han ut skilsmässa mot hennes vilja och då var sonen bara två år. Det gick bara tre månader innan han blev ihop med en gemensam bekant och då trodde hon att påbörjat förhållandet medans dom levde ihop men det hade han inte. Men skilsmässan hade ju inte gått igenom så visst var det väl på sätt och vis äktenskapsbrott. Detta kan hon inte förlåta och hon har berättat sin verson för sonen, såklart. Hon begärde enskild vårdnad och fick det först, men han han lyckades få delad vårdnad då sonen blev sju år. För henne var det ett svårt nederlag. Hon har ofta gjort sig oåtkomlig, inte svarat i telefon, inte svarat på mail. Men någon enstaka gång då hon varit på gott humör så har hon pratat som folk med honom. Men aldrig någonsin då sonen hör på. verkar som om hon vill demonstera för honom att äktenskapsbrott är oförlåtligt.
Då han hämtar eller lämnar sonen hemma hos dom (fast i vanliga fall görs det vid skolan) får han aldrig komma längre in än i hallen. Han får inte umgås det minsta med sonens småsyskon, inte ens utanför deras hus eller så. BUP´s psykolog ville tala med allihop tillsammans, alltså henne och hennes nye man och exet och deras gemensamma son. Men hon glömde fråga om modern ställde upp på det. Men det gjorde hon inte. Han tycker ganska bra om någon av psykologerna på BUP men överläkaren är inte opartisk och hon har svart moderns lögner. Så därför har en pigg liten tonåring fått en sjuk-diagnos av tant doktor barnpsykiatriker. En unge som numera fixar skolan, har kompisar gör en massa kul saker på fritiden, äter ganska bra än om han fortfarande aktar sig för allt som kallas jättenyttigt och han sover tillräckligt. För det går bra då han är hos pappa hela tiden. (Vilket han varit några månader nu). Pappan är rädd för att modern ska göra sonen sjuk precis som hon fick honom att bli sjuk en gång i tiden. Han försöker hitta en bra barnpsykiatriker någonstanns men det finns inte många. Och sonen, som ju är frisk och inte alls fattar vad dom är ute efter, vill inte alls prata med fler. Han måste i så fall släpas dit!
Denna mamma hatar sin första barnafader pga dom var gifta länge och fick denna sonen. Men mannen i fråga var nedtryckt av henne och hade dålig självkänsla. Han blev sjukskriven och gick i terapi men inget hjälpte så till slut tog han ut skilsmässa mot hennes vilja och då var sonen bara två år. Det gick bara tre månader innan han blev ihop med en gemensam bekant och då trodde hon att påbörjat förhållandet medans dom levde ihop men det hade han inte. Men skilsmässan hade ju inte gått igenom så visst var det väl på sätt och vis äktenskapsbrott. Detta kan hon inte förlåta och hon har berättat sin verson för sonen, såklart. Hon begärde enskild vårdnad och fick det först, men han han lyckades få delad vårdnad då sonen blev sju år. För henne var det ett svårt nederlag. Hon har ofta gjort sig oåtkomlig, inte svarat i telefon, inte svarat på mail. Men någon enstaka gång då hon varit på gott humör så har hon pratat som folk med honom. Men aldrig någonsin då sonen hör på. verkar som om hon vill demonstera för honom att äktenskapsbrott är oförlåtligt.
Då han hämtar eller lämnar sonen hemma hos dom (fast i vanliga fall görs det vid skolan) får han aldrig komma längre in än i hallen. Han får inte umgås det minsta med sonens småsyskon, inte ens utanför deras hus eller så. BUP´s psykolog ville tala med allihop tillsammans, alltså henne och hennes nye man och exet och deras gemensamma son. Men hon glömde fråga om modern ställde upp på det. Men det gjorde hon inte. Han tycker ganska bra om någon av psykologerna på BUP men överläkaren är inte opartisk och hon har svart moderns lögner. Så därför har en pigg liten tonåring fått en sjuk-diagnos av tant doktor barnpsykiatriker. En unge som numera fixar skolan, har kompisar gör en massa kul saker på fritiden, äter ganska bra än om han fortfarande aktar sig för allt som kallas jättenyttigt och han sover tillräckligt. För det går bra då han är hos pappa hela tiden. (Vilket han varit några månader nu). Pappan är rädd för att modern ska göra sonen sjuk precis som hon fick honom att bli sjuk en gång i tiden. Han försöker hitta en bra barnpsykiatriker någonstanns men det finns inte många. Och sonen, som ju är frisk och inte alls fattar vad dom är ute efter, vill inte alls prata med fler. Han måste i så fall släpas dit!
Sv: Personlighetsstörning 301
Varför ska han till barnpsykiatriker om det är de vuxna som har problem?
Sv: Personlighetsstörning 301
Jag tycker att det låter som en man som inte kan stå för att han har mått dåligt psykiskt utan skyller på sin fd. och försöker sätta en diagnos på henne istället. Ett bråk mellan två vuxna som båda drar och sliter i sonen utan en tanke på hans bästa.
Jag förstår t.ex inte alls varför han ska umgås med sonens småsyskon? Han är ju inte pappa till dem och har ju inget med dem att göra. Jag förstår inte heller varför sonen skulle vilja vara hemma hos mamman istället för att gå till skolan om hon håller på och bråkar med honom hela tiden? Då skulle han väl snarare gå till skolan så att han slapp henne?
Varför försöker pappan hitta en barnpsykolog om han anser att sonen är frisk? Varför ska isåfall sonen ta upp tid ifrån barn som verkligen behöver hjälp av en barnpsykolog?
Nej, historien håller inte. Mitt råd är, lägg dig inte i. Säg till dem att gå till psykologer själva istället för att bråka om barnet och låt dem sköta sin smutsiga byk själva.
Jag tycker att det låter som en man som inte kan stå för att han har mått dåligt psykiskt utan skyller på sin fd. och försöker sätta en diagnos på henne istället. Ett bråk mellan två vuxna som båda drar och sliter i sonen utan en tanke på hans bästa.
Jag förstår t.ex inte alls varför han ska umgås med sonens småsyskon? Han är ju inte pappa till dem och har ju inget med dem att göra. Jag förstår inte heller varför sonen skulle vilja vara hemma hos mamman istället för att gå till skolan om hon håller på och bråkar med honom hela tiden? Då skulle han väl snarare gå till skolan så att han slapp henne?
Varför försöker pappan hitta en barnpsykolog om han anser att sonen är frisk? Varför ska isåfall sonen ta upp tid ifrån barn som verkligen behöver hjälp av en barnpsykolog?
Nej, historien håller inte. Mitt råd är, lägg dig inte i. Säg till dem att gå till psykologer själva istället för att bråka om barnet och låt dem sköta sin smutsiga byk själva.
Sv: Personlighetsstörning 301
Om du läst början av den här historien hade du kanske förstått lite mer. Pojken är rejält skoltrött. På mornarna är blodsockret lågt och humöret i bott, mamman bråkade om att han skulle till skolan. Då är det då och där enklast att trotsa henne och vara hemma. För stunden tänkte han inte på dagen som kom utan bara på att få somna om! Att få sova på morgonen är det underbaraste som finns för tonåringar. Pappan har aldrig begärt att få umgås fullt ut med hans småsyskon, men han blir ledsen då han inte får småprata med dom i samband med hämtning, lämning. Jag tycker det är rätt överdrivet.
Jag hade inte diskuterat fallet här om jag inte var orolig för denna trettonåring som jag ju tycker om! En sjuk-diagnos och påtvingad terapi skulle inte vara till hjälp utan nedbrytande. Och får nu mamman enskild vårdnad tack vare att hon har barnpsykiatrikern på sin sida så får sonen absolut inte vara hos pappa mer än de dagar som domen säger, det kommer hon att hålla stenhårt på. Vill han det så måste han rymma!
Om du läst början av den här historien hade du kanske förstått lite mer. Pojken är rejält skoltrött. På mornarna är blodsockret lågt och humöret i bott, mamman bråkade om att han skulle till skolan. Då är det då och där enklast att trotsa henne och vara hemma. För stunden tänkte han inte på dagen som kom utan bara på att få somna om! Att få sova på morgonen är det underbaraste som finns för tonåringar. Pappan har aldrig begärt att få umgås fullt ut med hans småsyskon, men han blir ledsen då han inte får småprata med dom i samband med hämtning, lämning. Jag tycker det är rätt överdrivet.
Jag hade inte diskuterat fallet här om jag inte var orolig för denna trettonåring som jag ju tycker om! En sjuk-diagnos och påtvingad terapi skulle inte vara till hjälp utan nedbrytande. Och får nu mamman enskild vårdnad tack vare att hon har barnpsykiatrikern på sin sida så får sonen absolut inte vara hos pappa mer än de dagar som domen säger, det kommer hon att hålla stenhårt på. Vill han det så måste han rymma!
Sv: Personlighetsstörning 301
Barnpsykiatrikerns uppdrag är att bedöma barnets mående och behov i första hand, inte förälderns!
Det låter som att du, som en tredje part, inte fått fullständig information i det käbbel som pågår mellan barnets föräldrar utan får selekterad info tilldelad dig. För den historia du berättar har många stora hål i sig, och framför allt vuxna som bråkar ovanför huvudet på ett barn.
Din inställning är att barnet inte ens är sjukt. Det som pågår i och kring detta barn är ju knappast friskt? Hade mina föräldrar käbblat så våldsamt över mitt huvud i en vårdnadstvist och delvis misstrott mig i hur jag mår - då hade jag nog knappast mått något vidare....
Krävs det inte rätt mycket i Sverige för att ena föräldern ska få enskild vårdnad??? Har mycket svårt att tro att sådana beslut tas på lösa grunder.
Barnpsykiatrikerns uppdrag är att bedöma barnets mående och behov i första hand, inte förälderns!
Det låter som att du, som en tredje part, inte fått fullständig information i det käbbel som pågår mellan barnets föräldrar utan får selekterad info tilldelad dig. För den historia du berättar har många stora hål i sig, och framför allt vuxna som bråkar ovanför huvudet på ett barn.
Din inställning är att barnet inte ens är sjukt. Det som pågår i och kring detta barn är ju knappast friskt? Hade mina föräldrar käbblat så våldsamt över mitt huvud i en vårdnadstvist och delvis misstrott mig i hur jag mår - då hade jag nog knappast mått något vidare....
Sv: Personlighetsstörning 301
Väl talat!
Vilken härva... Varför vill bonusmamma leta diagnos till biomamma? Tror biopappa att relationen förbättras av att biomamma får reda på att han tror hon har den eller den diagnosen? Mystiken tätnar...
Det låter högst troligt att sonen tagit skada av allt bråk och om han skolvägrar i åk 6 så är han inte normal TS.
Väl talat!
Vilken härva... Varför vill bonusmamma leta diagnos till biomamma? Tror biopappa att relationen förbättras av att biomamma får reda på att han tror hon har den eller den diagnosen? Mystiken tätnar...
Det låter högst troligt att sonen tagit skada av allt bråk och om han skolvägrar i åk 6 så är han inte normal TS.
Sv: Personlighetsstörning 301
Nej, det är ingen bonusmamma inblandad i spelet. Det mamman har att vinna på det är väl att genom att sonen fått en sjuk-diagnos så kan hon säga att det beror på att han var sjuk att han inte åkte till skolan på mornarna, inte åt ordentligt med mat och inte somnade i tid. Att det inte var något fel med hennes dominanta uppfostringsmetoder och att hon inte riktigt förstår sitt barn. Der är självklart inte så att han precis alltid är trevlig nu då han är hos pappa heller utan det är lite upp och ner... Men livet funkar. Då jag hälsar på så möter jag en grabb som lever livet. Han kan inte påstårs vara deprimerad vilket diagnosen säger, + att det står mer konstigt i diagnosen som jag inte vill citera här. Mamman har inte fått enskild vårnad än men det är stor fara för att det blir utslaget i den omvårdnadsrättegång som väntar pga att den där barnpsykiatrikern tycker det. Hon tror väl att det är tryggare för ett sjukt barn att bo på ett ställe än att flytta emellan och mamman har ju en fin kärnfamilj med sin nye man... Och så är det kanske så att kvinnor gärna stöder varandra. Jag tänker inte skriva mer i denna tråden pga jag är rädd att jag lämnat ut dom för mycket redan, ifall nu någon kommer på vilka det här handlar om!
Nej, det är ingen bonusmamma inblandad i spelet. Det mamman har att vinna på det är väl att genom att sonen fått en sjuk-diagnos så kan hon säga att det beror på att han var sjuk att han inte åkte till skolan på mornarna, inte åt ordentligt med mat och inte somnade i tid. Att det inte var något fel med hennes dominanta uppfostringsmetoder och att hon inte riktigt förstår sitt barn. Der är självklart inte så att han precis alltid är trevlig nu då han är hos pappa heller utan det är lite upp och ner... Men livet funkar. Då jag hälsar på så möter jag en grabb som lever livet. Han kan inte påstårs vara deprimerad vilket diagnosen säger, + att det står mer konstigt i diagnosen som jag inte vill citera här. Mamman har inte fått enskild vårnad än men det är stor fara för att det blir utslaget i den omvårdnadsrättegång som väntar pga att den där barnpsykiatrikern tycker det. Hon tror väl att det är tryggare för ett sjukt barn att bo på ett ställe än att flytta emellan och mamman har ju en fin kärnfamilj med sin nye man... Och så är det kanske så att kvinnor gärna stöder varandra. Jag tänker inte skriva mer i denna tråden pga jag är rädd att jag lämnat ut dom för mycket redan, ifall nu någon kommer på vilka det här handlar om!
Senast ändrad:
Sv: Personlighetsstörning 301
Jag har läst hela tråden och jag har haft två egna tonåringar och två bonustonåringar (alla är vuxna idag och alla gick ur skolan och endel går på högskolan idag) varav två av dem var mycket skoltrötta redan väldigt tidigt. Jag vet precis hur svårt det är att få upp fyra barn ur sängen när de ska iväg till skolan och de önskar sig inget hellre än att få fortsätta sova. Jag vet hur jobbigt det kan vara att få iväg barnen till skolan när de är skoltrötta och jag vet också att inget blir bättre av att någon som inte ens själv har hela historien klar för sig lägger sig i.
Om man har föräldrar som bråkar om en så som han har och om man är så skoltrött som han är så tycker inte jag alls att det är fel att han får träffa en psykolog som kan ge honom verktygen att gå vidare i sitt liv och må bra. På vilket sätt skulle det kunna vara nedbrytande att få prata av sig? Det är väl ingen sekt psykologen är med i så att hen håller på och hjärntvättar pojken? Du kanske ser förändringen som egentligen beror på att han fått träffa en psykolog och fått hjälp där fast du vill se att förändringen beror på att han nu bor hos pappan.
Vem som är lämpligast som boendeförälder är ju omöjligt för någon av oss att avgöra men jag tycker ju inte att något barn ska behöva flänga fram och tillbaka mellan föräldrar vecka för vecka för jag tror inte att någon mår bra av det. Förutsättningen för att det ska fungera är ju absolut att föräldrarna är sams så att barnet känner trygghet oavsett var han är just då och att föräldrarna inte håller på och bråkar som hans föräldrar gör. Det krävs också att föräldrarna kan kommunicera med varandra så att de i samförstånd kan ta beslut som rör barnet och uppvisa en enad front så att inte en förälder går med på sådana saker som är skadliga för barnet bara för att få poäng i barnets ögon.
Visst är det överdrivet att han inte får prata med pojkens småsyskon men det är ju inget som du behöver bry dig om. Hon gör ju som hon vill med sina barn så länge hon inte är elak.
Man får inte enskild vårdnad särskilt enkelt idag. Det ska mycket till för att en gemensam vårdnad ska övergå till enskild och det råd du kan ge din vän är att försöka samarbeta med barnets mamma. De måste sluta se vad de själva vill och önskar och istället se vad barnet vill och önskar. Hans bästa ska komma i första hand, inte deras.
Jag har läst hela tråden och jag har haft två egna tonåringar och två bonustonåringar (alla är vuxna idag och alla gick ur skolan och endel går på högskolan idag) varav två av dem var mycket skoltrötta redan väldigt tidigt. Jag vet precis hur svårt det är att få upp fyra barn ur sängen när de ska iväg till skolan och de önskar sig inget hellre än att få fortsätta sova. Jag vet hur jobbigt det kan vara att få iväg barnen till skolan när de är skoltrötta och jag vet också att inget blir bättre av att någon som inte ens själv har hela historien klar för sig lägger sig i.
Om man har föräldrar som bråkar om en så som han har och om man är så skoltrött som han är så tycker inte jag alls att det är fel att han får träffa en psykolog som kan ge honom verktygen att gå vidare i sitt liv och må bra. På vilket sätt skulle det kunna vara nedbrytande att få prata av sig? Det är väl ingen sekt psykologen är med i så att hen håller på och hjärntvättar pojken? Du kanske ser förändringen som egentligen beror på att han fått träffa en psykolog och fått hjälp där fast du vill se att förändringen beror på att han nu bor hos pappan.
Vem som är lämpligast som boendeförälder är ju omöjligt för någon av oss att avgöra men jag tycker ju inte att något barn ska behöva flänga fram och tillbaka mellan föräldrar vecka för vecka för jag tror inte att någon mår bra av det. Förutsättningen för att det ska fungera är ju absolut att föräldrarna är sams så att barnet känner trygghet oavsett var han är just då och att föräldrarna inte håller på och bråkar som hans föräldrar gör. Det krävs också att föräldrarna kan kommunicera med varandra så att de i samförstånd kan ta beslut som rör barnet och uppvisa en enad front så att inte en förälder går med på sådana saker som är skadliga för barnet bara för att få poäng i barnets ögon.
Visst är det överdrivet att han inte får prata med pojkens småsyskon men det är ju inget som du behöver bry dig om. Hon gör ju som hon vill med sina barn så länge hon inte är elak.
Man får inte enskild vårdnad särskilt enkelt idag. Det ska mycket till för att en gemensam vårdnad ska övergå till enskild och det råd du kan ge din vän är att försöka samarbeta med barnets mamma. De måste sluta se vad de själva vill och önskar och istället se vad barnet vill och önskar. Hans bästa ska komma i första hand, inte deras.
Senast ändrad:
Liknande trådar
Relationer
Varning för vääääldigt långt inlägg!
Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
Senast: alazzi
·
Senast: Mirre
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
UVM-brons till Anna Freskgård
- Hästnyheter Läste rubriken och tänkte Anna Freskgård tagit medalj i Ungdoms VM :confused: :confused::confused::confused::rofl::rofl::rofl:
- nullo-modo
- Svar: 2
- Visningar: 113
- Hästnyheter
-
Häst fastnade i kärr – behövde avlivas- Hästnyheter Magen kan stanna. Hästar behöver röra på sig för att magen ska kunna fungera, det är lite för trångt annars. Och magen kan vara svår att...
- SiZo
- Svar: 2
- Visningar: 386
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Glasögon- Kropp & Själ Ja det är väl det de saluför i första hand. Sen är det såklart så att det finns kunder som är nöjda med det också. Allt beror ju på...
- Islandshästryttare
- Svar: 16
- Visningar: 228
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Retrievertråden- Hundträning "Skaffa en Golden Retriever, sa dom. Dom ar ju sa lungna, sa dom. Behover man ta det lugnt ar det inte problem, sa dom. En golden sover...
- hastflicka
- Svar: 1 178
- Visningar: 96 405
- Hund
Hästrelaterat
-
Allt känns jobbigt och behöver bolla med hästkunnig..- Hästmänniskan I din ålder hade jag en häst som jag inte passade ihop med och som dessutom begränsade det jag egentligen ville göra (åja utomlands och...
- Fiorano
- Svar: 3
- Visningar: 256
- Hästmänniska
