Varför är det ok att förstöra någon annans glasögon? Brukar fungera bra om man som förälder talar om o förklarar. Gör der dagligen om barnet inte förstår. Sen kan olyckor hända.
Se det ur glasögon bärarens sida. Jag kan inte se med skärpa på mer än 15-20 cm håll. Det är ett mycket stort handikapp för mig att bli utan glasögon.
Sen som du skriver att hjälpmedels användare har sönder sina hjälpmedel det händer o många är slarviga o många får nya när hjälpmedlet gått sönder. Men nu var det ett barn o då frår man tala om l berätta. Hjälper inte det gör det dagligen.
Hur kan du läsa in i det jag har skrivit att det är okej att förstöra någon annans saker överhuvudtaget? Jag skriver att barn inte har konsekvenstänk och att man därför måste upprepa tusen gånger minst och att olyckor sker.
Självklart ökar funktionshindret när hjälpmedlen inte fungerar. Det är inte heller någon som har ifrågasatt det men olyckor händer iallafall. Tycker du alltså att det är allvarligare om ett barn råkar göra sönder ett hjälpmedel än om en vuxen gör det? Det tycker verkligen inte jag. När jag var beroende av rullstol påtalade jag varje gång min medhjälpare skulle lägga in den i bilen att de skulle vara försiktiga och trots det så var de ofta inte det utav slarv och nonchalans med resultatet att både min bil och rullstol gick sönder flertalet gånger. När jag inte kunde byta batterier och slangar till mina hörapparater längre pga funktionshinder så var jag alltid livrädd att behovet skulle uppstå när min sambo inte var hemma för han var den enda jag litade på inte skulle klanta till sig och istället förstöra hörapparaterna. Var hörapparaterna förstörda var jag utan möjlighet att höra och var rullstolen förstörd var jag oförmögen att ta mig fram men det brydde sig inte de som skulle hjälpa om. Den nonchalansen ser jag som tusen gånger värre än om ett barn skulle råka förstöra något av det pga att de inte har något konsekvenstänk.
Du kan upprepa en sak tusen gånger, förklara, berätta och visa men polletten trillar inte ner förren den trillar ner iallafall. För den sakens skull så ska man självklart inte strunta i att förklara utan man förklarar ju tills barnet har förstått och påminner sedan vid behov. Att förstå sammanhang, sin omgivning, att ha sympati och förståelse och lära sig de sociala koderna är ju den största delen av att vara barn och ingen kan allt från början.