Min mamma har blivit knäpp...(långt)

[RIA]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Puh, vilken dag vi haft...2½ timma satt vi på habiliteringen idag och pratade om Tim. Barnen var med oss så fick dom se Tim in action idag, han var blyg i början med sen pratade han på

Nu är det bara att vänta ända till mitten av oktober. Sen blir det full rulle. 2 veckor med en utredning om Tim och då får vi slutbeskedet om vilken diagnos han får. För klart han får en diagnos-frågan är bara vilken.

Är det någon här som vet skillnaden på autism och autismliknande tillstånd? Att länka till en sida behöver du inte göra för jag har försökt läsa mig till det men fattar nog lite trögt, så om någon här kan förklara skillnaden på ren svenska?

Dom sa att dom ska skicka ut info till oss om hur dom ska göra de 2 veckorna. En dag vet jag att det skulle bli hembesök, en dag skulle läkare titta på honom, en dag skulle dom titta på honom när han är där och leker och vad jag förstod det som så skulle dom försöka samspela med honom-eller om det är samma dag som läkaren kollar på honom. Å så ska han få göra utvecklingstest för att se på vilken nivå han är.
Känner mig lite nervös, tänk så tycker dom han är okej å så får han ingen diagnos, då vet jag inte vad jag gör
Men de vi träffade idag tyckte ju själva att han behöver en resurs på dagis och vi kunde lämna nummer till våran kontaktperson på hab så skulle dom ge en rekomendation på resurs för Tim om kommunen ringer dom, å det känns superbra

 

[Djurjouren]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Alltså.....Min vill inet hjälpa till så som dottern vill. Hon kan stå där och vara social, röra lite, duka lite, krydda lite till etc.
Sonen hafssar iordning allt och sen går han och leker.Det är inget stort intresse typ....

Ang intresserad.....Autister har svårt att välja nya saker. Att ta in en ny sak i munnen är ju förenat med livsfara så man kan inte välja matvarorna för hur de smakar utan gå på vad som är fint, eller ser ut som ett monster (därför min sons första val var en hel fisk (ful som stryk) och en abergin (såg ut som ett alienägg).
Eller varför inte gå på färger?
För att lära honom välja så uppmuntra minsta lilla blick/gest etc och ta det som ett val från hans sida så han lär sig. Svårt, tidskrävande men inet omöjligt.

De har ju just inget intresse för nya saker alls.....Tyvärr.....

 

[Djurjouren]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

När de är små så sätter de oftast autismliknande tillstånd sades det till mig. Sen görs nya utredningar då och då genom året för att se hur läget förändras.
Min var som 4 åring gravt autistisk enligt papperna.(knappt nått tal, inget samspel etc)
Vid 6 år var autismliknande tillstånd.(talar, samspelar etc)

Nu är han snart 8 och han klarar sig bra i skolan, men har svårt att skriva för hand pga finmotorikbrist. Rasterna är kaotiska då han är rädd för de andra barnen så han "gör sig osynlig" och gömmer sig.
Gympan totalvägrar han så det slipper han.
Han fastnar lätt i uppgifter.

Vi har valt att låta honom gå i en autismklass nu till hösten. Dumt val återstår att se? Inet pga att hur han klarar skolan egentligen utan för att han ska känna sig trygg.Där får han jobba på dator, bara 5 elever i klassen, klassrummet placerat så att de kan gå in och ut utan att behöva korsa hela skolgården, gympan är individuell (min son ska få simma som han älskar)
Klassrummet placerat i källaren så fönsterna sitter högt upp så att de inte distraheras och fastnar i saker som händer utanför.
Datorerna står mot väggen med skärmar mellan barnen.

En lektion är 40 minuter. 30 ägnas åt skolarbete (individuellt anpassat) och de sista 10 (styrs med ringande klocka) ägnas åt eget arbete. Alla i klassen har lego som eget arbete förutom en som har stenåldersgrejor.
Det är bra för det är svårt att motivera autsier att göra nått de inte vill. Här blir det en tydlig belöning för utfört arbete.

Negativt som jag kan se det är att det bara är störda barn i klassen, många har även adhd och är ganska våldsamma. Men då han ju ändå inte är speciellt intresserad av umgänge med andra barn så kanske det inet spelar så stor roll.

I vilket fall som helst så tror jag att det blir bra att få ett år i allafall ien sån klass. Få struktur på arbetet, lugn och ro.....

Men vi får se.Nu babblade jag massor om det du inet frågade.Ville nog mest bara säga att du inet ska vara orolig för diagnosen för den följs upp och kan ändras genom åren.
Autsim är en bätter dignos än ADHD för de är berättigade till otroligt mkt hjälp vilket inet adhd är.

 

[Exit]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Jepp, prova gärna och berätta hur det gick!

Funderar vidare: Du kanske borde färga vattnet med en färg som han inte annars dricker i någon annan dryck, typ blå. Föreställer mig att t.ex. rött vatten kan bli ett problem om det är så att han tror att det är saft i glaset och överraskas med någonting annat. Förstår du hur jag menar?

Annars kan det nog finnas en chans att hela färggrejen fungerar. Personer med autism är ju väldigt starka på det visuella planet.

Lycka till!

 

[Gullan86]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

vad hemskt men tänk om din syster inte talar sanning för allt har du ju fått höra av mellanhänder inte direkt från din mamma....prata ut med henne.

kram

 

[RIA]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Ska införskaffa lite blå karamellfärg, bra idé med det blåa

 

[RIA]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

vad hemskt men tänk om din syster inte talar sanning för allt har du ju fått höra av mellanhänder inte direkt från din mamma....prata ut med henne.

kram

Nej, jag har fått höra saker sagda till mig direkt från min mamma så allt är inte via mellanhänder. jag passade bara på att fråga min syster om hon ville säga exakt vad dom pratade om, för klart jag inte kunde veta allt.
Min syster ljuger inte, det är jag hundra på.

Dessutom så skickade min andra syster mess till mig en natt när hon var full (har skrivit om det i tråden) och då skrev hon att mamma och hennes kille snackar skit om mig, men att hon inte la sig i deras snack.

Så jag har fått höra det från alla håll och kanter, å även då mamma som är just den som snackar skit.


*kl*
Detta har fått mig att tappa kontakten med alla mina släktingar. undrar vems "sida" dom är på egentligen, tydligen den som snackar skit
Min minsta syster har jag haft lite smskontakt med men inte mer. min andra syster ingenting sen jag skickade glad midsommar till henne. Å min äldsta bror skickade jag också till då och har inte hört något sen dess.

Innan hördes vi oftare men inte efter kalaset...Men då vet jag i alla fall var jag har dom alla.
Väldigt tråkigt att det skulle bli så här och klart jag är ledsen över att inte ha någon släkt kvar, det känns rent förjävligt

 

[Bioluminescence]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Wow RIA, jag hoppas att du inser vilken fantastisk mamma du är!
Jag har jobbat som kamratstödjare i en skola med många barn med autismproblematik och jag förstår lite om hur tufft det kan vara.

När det gäller drickandet tänkte jag fråga om det är så att det måste smaka sött eller om det bara måste smaka? kan några droppar citronjuice funka?

När det gäller maten går ju även den att färga om man vill (rött potatismos?)
eller leka räknelekar eftersom han verkar så intresserad av siffror? (1 ägg 2 potatisar 3 köttbullar osv..)

 

[RIA]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

*kl*

Då var det dags igen...

Jag har ju inte pratat med min mamma sen den 10 maj, alltså på 4 månader och igår så fyllde jag år. Vad händer då? jo, ett blommogram kom med en blomma och det visade sig att den var från min mamma.

vad vill hon?

Visst kan det ju vara så att hon ville gratta mig men eftersom hon vet att jag inte vill ha med henne att göra, varför skickar hon då en blomma?

Är det någon lam ursäkt hon försöker sig på?

 

[break_a_leg]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Är det någon lam ursäkt hon försöker sig på?

Hon vill säkert be om ursäkt! Nu har jag inte följt tråden, men jag tycker att du ska försöka prata ut med din mamma. Om det sedan inte hjälper så har du iaf försökt.

Du frågade om autismliknande tilstånd... Jag kan bara svara för de som jag har jobbat med som haft liknande diagnos. De är ofta ganska välfungerade, de kommunicerar med andra men "försvinner ibland in i sig själva".

Överlag så har ju de flesta med NP-diagnoser egna idéer om exempelvis mat och kläder. Jag har ju bara träffat barnen/ungdomarna i skolan och då får de ju den mat som serveras. Så de kör ofta med ett selektivt urval. Som pedagog tvingar jag aldrig någon att äta sådant de inte vill, men med yngre barn så försöker man ju få de att iaf prova att äta saker.

 

[havreflinga]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

vad vill hon?

Visst kan det ju vara så att hon ville gratta mig men eftersom hon vet att jag inte vill ha med henne att göra, varför skickar hon då en blomma?

Är det någon lam ursäkt hon försöker sig på?

Jag tror inte att det är nån ursäkt. Att gratulera folk på födelsedagen är mer eller mindre en plikt. Jag tror många känner sig oartiga om de inte gratulerar, även om den som fyller år har sagt att den inte vill bli firad. Eller om de är ovänner med den som fyller år.

När det gäller gratulera kan man bara välja ja eller nej. Att inte gratulera kan tolkas som avståndstagande. I din mammas ögon är det väl DU som har valt att ta avstånd, alltså kvarstår hennes "plikt" att visa att hon kommer ihåg din födelsedag.

Men det är bara min högst personliga gissning. Hon kanske har valt blommor med omsorg, så att de på blomsterspråket säger något viktigt. Kanske värt att kolla upp...

 

[RIA]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

slänger in en bild lite snabbt innan sängen väntar. Har ingen aning om vad dessa förmedlar mer än att hösten är på väg. Får svara mer imorgon för nu måste jag gå och lägga mig.

Min man tyckte det var synd att slänga blommorna så han satte dom i vatten...

 

[Skogstrollet]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

vad vill hon?

Visst kan det ju vara så att hon ville gratta mig men eftersom hon vet att jag inte vill ha med henne att göra, varför skickar hon då en blomma?

Är det någon lam ursäkt hon försöker sig på?

Jag håller på havreflingas teori. Det kanske inte är en ursäkt, utan mer ett försök att inte ge dig något mer att reta dig på.

Eller som min kära mor ibland gör, lite stoiskt martyrskap sitter fint ibland. "Titta vilken fin människa jag är som skickar så uppenbart dyra blommor till min otacksamma dotter!"

 

[RIA]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Jag håller på havreflingas teori. Det kanske inte är en ursäkt, utan mer ett försök att inte ge dig något mer att reta dig på.

Eller som min kära mor ibland gör, lite stoiskt martyrskap sitter fint ibland. "Titta vilken fin människa jag är som skickar så uppenbart dyra blommor till min otacksamma dotter!"

ja, jag gillade med havreflingas teori, men din är inte så dum den heller

Faktum är att hon lär ju se att jag tagit avstånd, hon fyller år 2 veckor exakt efter mig men jag hade då inte tänkt skicka någon blomma. möjligtvis kan jag ju vara så snål och skicka dessa till henne

---------------
Men jag har en fråga...Eftersom hon nu skickat blommor till mig så ser jag inte det som en omöjlighet att hon skickar presenter (hon brukar skicka _stora_ paket) till tösen som fyller 1 år nästa månad.
Ska jag behålla sakerna då? Dom är ju inte till mig och lillan har ju inget otalat med sin mormor. eller ska jag skicka tillbaka det?
är väl lika bra att vara förberedd...

 

[Smulu]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Spontant, låt dottern ha kontakt med sin mormor om det fungerar bra mellan dem. Alltså behåll paketet.

 

[RIA]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Spontant, låt dottern ha kontakt med sin mormor om det fungerar bra mellan dem. Alltså behåll paketet.

tack för ditt svar. ungefär så känner jag med. visst, det känns konstig att ta emot sakerna hon eventuellt skickar, men dom är ju faktiskt inte till mig utan till min dotter.
Nu vet jag ju inte om hon tänkt skicka något, men gör hon det så kan jag strecka mig så långt som att skicka ett tackkort från lillan till sin mormor för att visa sin tacksamhet, så hon inte tror vi är snåla och tar emot sakerna för egen vinnings skull (alltså att vi slipper köpa sakerna själv). På den nivån (alltså att skicka ett kort) klarar jag av att ha kontakt med henne och eventuellt mer senare, men först vill jag ha sonens utredning helt klar så jag har ett papper att vifta med framför henne om hon skulle försöka sig på något mer.

Vi borde få papper när som helst om tider, utredningen ska vara under 2 veckor i oktober med massa olika saker som hembesök (har varit här flera gånger redan) läkarbesök, eventuellt röntga/skanna hjärnan (ni fattar nog vad jag menar), utvecklingstest m.m. så det blir full rulle.

 

[havreflinga]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Ska jag behålla sakerna då? Dom är ju inte till mig och lillan har ju inget otalat med sin mormor. eller ska jag skicka tillbaka det?
är väl lika bra att vara förberedd...
---
Nu vet jag ju inte om hon tänkt skicka något, men gör hon det så kan jag strecka mig så långt som att skicka ett tackkort från lillan till sin mormor för att visa sin tacksamhet, så hon inte tror vi är snåla och tar emot sakerna för egen vinnings skull (alltså att vi slipper köpa sakerna själv).

Ja, det är jättebra att vara förberedd, att ha en policy som man följer i alla liknande situationer, så slipper man rubbas varje gång den jobbiga personen gör sig påmind igen (på ett eller annat sätt).

Vår policy är ungefär:
Vi skickar inte tillbaka några presenter. Om nån tycker jag är värd en present utgår jag från att jag har förtjänat den. Om nån är så dum att den ger mig något med baktanken att få ett tack, eller att jag ska bli "snäll" - då får han/hon skylla sig själv. Jag tackar för alla presenter jag blir glad över. Jag har erfarenheter som liknar det du nu är med om - sådana presenter tackar jag oftast inte för. Jag litar på mig själv: Tar det emot att säga "tack" eller "jag gillar dig" eller "förlåt" - då har jag säkert en anledning att inte säga det, alltså är det ärligast att låta bli.

Om barnen får "manipulations-presenter" frågar jag om de vill rita en teckning tillbaka, eller ringa. En ettåring är för liten för sånt, och då hade jag inte velat skriva ett kort i barnets namn, för då hade det känts som om tacket kom från mig.